släpa ()
czasownik przechodni (1.1) ciągnąć, wlec, taszczyć czasownik nieprzechodni (2.1) ciągnąć się, wlec się po czymś (np. o sukience) (2.2) harować, tyrać, mozolić się czasownik zwrotny släpa sig (3.1) wlec się, ciągnąć się (idąc)
(1.1, 2.1-2, 3.1) att släpa, släpar, släpade, släpat, släpa!
(1.1) släpa (på) något → ciągnąć coś (2.1) släpa i / mot något → ciągnąć się po czymś (2.2) släpa med något → mozolić się nad czymś
(1.1) släpa föterna efter sig → powłóczyć nogami
(1.1) dra, kånka (2.2) slita, knoga (3.1) hasa, dra benen efter sig
släp, släpande, släpning släpig, släpande
złożenie rzecz. släplift, släplina, släptåg, släpvagn czas. frazowy släpa efter • släpa hem • släpa med • släpa med sig • släpa sig fram fraza czas. slita och släpa