skratta ()
czasownik (1.1) śmiać się
(1.1) att skratta, skrattar, skrattade, skrattat, skratta!; pres. part. skrattande, perf. part. (skrattad) (tylko z partykułą)
(1.1) skratta åt någon/något → śmiać się z kogoś/czegoś
(1.1) skratta gott / högt / hjärtligt
(1.1) fnittra, fnissa, grina, flabba, garva, gnägga
skratt, skrattande, skrattare, utskrattning skrattig, skrattsam, utskrattad
zrost rzecz. skrattanfall, skrattattack, skrattfest, skrattgrop, skrattlust, skrattmuskel, skrattmås, skrattparoxysm, skrattpiller, skrattrynka, skrattsalva, skrattspegel, skrattsuccé zrost czas. gapskratta, hånskratta, småskratta, utskratta czas. frazowy skratta på sig • skratta ut fraza czas. skratta för full hals • skratta hela vägen till banken • skratta i mjugg • skratta ihjäl sig • skratta lösgommen ur sig • skratta sig halvt fördärvad • skratta så man kiknar • skratta så tårarna rinner zrost przym. skrattlysten, skrattretande przysłowie skrattar bäst som skrattar sist • man vet inte om man ska skratta eller gråta