Oslo (), från 1624 till 1924 Christiania (också stavat Kristiania från 1877 till 1924), äldst Anslo/Ásló/Ósló, är Norges huvudstad och administrativt är Oslo kommun ett eget fylke, med drygt 730 000 invånare. Tätorten Oslo omfattar den sammanhängande bebyggelsen i och runt staden har över en miljon invånare,, medan hela storstadsområdet har drygt 1,5 miljoner. I storstadsområdet ingår bland annat förortskommunerna Asker, Bærum, Nordre Follo, Lørenskog, Lillestrøm och Nesodden.
Staden grundades omkring år 1000 och blev huvudstad 1299. Efter en tredagarsbrand 1624 flyttades staden västerut och nyanlades under namnet Christiania, medan det ursprungliga Oslo behöll sitt namn som ett område utanför staden. Vid utvidgningen av staden 1859 införlivades förstaden Oslo i Kristiania.
Historik
Medeltiden Huvudartikel: Medeltidsstaden Oslo blev enligt Snorres kungasaga grundat cirka år 1048 av kung Harald Hårdråde. I slutet av århundradet blev Oslo biskopssäte. Nyare arkeologiska utgrävningar har påvisat kristna gravar från före år 1000. Kongsgården i Oslo uppfördes troligen på 1000-talet. Staden låg vid utloppet av floden Alna. Vad namnet Oslo kommer av är omstritt, men lo i Oslo betyder i alla fall slätt eller äng. Eftersom man förr i tiden skrev 'Ásló' skulle Os betyda ås eller gud som i asatron. Därmed skulle Oslo kunna betyda ungefär slätten vid åsen eller gudarnas slätt.Wetås, Åse (2000): Namneskiftet Kristiania – Oslo. sida 51–75. – Novus forlag, Oslo. .
Oslos första domkyrka var Hallvardskatedralen, som uppfördes på 1100-talet i Medeltidsstaden. Biskoparna bodde först i Oslo bispeborg, senare efter reformationen indragen till Kronan och på 1600-talet Oslo ladegård, samt från mitten av 1500-talet i Oslo bispegård i omedelbart närhet av katedralen, som var ett maktcentrum i Oslo.
miniatyr||Akershus fästning Oslo blev Norges huvudstad omkring år 1300 under Håkon Magnussons tid som kung. Han anlade Akershus fästning och gjorde den till sitt residens. Under 1500-talet hämtade sig osloköpmännen från Hansans dominans, och sjöfart och trävaruhandel byggdes ut.
Nya tiden Under unionstiden med Danmark miste staden sin status som huvudstad och stagnerade ekonomiskt. Efter en stor ödeläggande brand år 1624 flyttades staden till den västra sidan av Bjørvika och byggdes av sten enligt krav från kung Kristian IV. Samtidigt bytte staden namn till Christiania (från 1877 stavat Kristiania).
Christiania blev åter huvudstad år 1814, då unionen med Danmark upplöstes. Svensk-norska unionen var en statsrättslig förening mellan kungarikena Sverige och Norge under perioden 1814–1905. Unionen uppstod ur Kielfreden den 14 januari 1814 och fälttåget mot Norge. Kriget resulterade i att unionen bildades genom att konventionen i Moss reviderades och godkändes som den norska grundlagen den 4 november 1814 och genom riksakten 1815. Unionen var en kompromiss mellan å ena sidan de norska självständighetssträvandena, uttryckta genom Eidsvollförfattningen, och å andra sidan Sveriges anspråk på Norge som en ersättning för det förlorade Finland. Norge hade ingen egen utrikespolitik utan denna sköttes av det svenska utrikesdepartementet i Stockholm.
Den tidigaste stadskärnan låg kring utloppet av Alna. Efter 1624 flyttades staden västerut och låg nordväst om Akershus fästning. Senare har stadens centrum flyttat ytterligare västerut, med offentliga byggnader som Stortinget och Oslo slott längs med Karl Johans gates och med Oslo rådhus.
1800-talet var en tid med stor expansion för staden, och många offentliga byggnader byggdes. Många centrala stadsdelar byggdes ut i slutet av 1800-talet, när industrialismen fick folk att lämna landsbygden och ta sig till städerna. Stadsdelar som byggdes då är till exempel Grünerløkka och Homansbyen. Mellan 1840 och 1900 tillkom den ekonomiska och sociala tvådelningen mellan östkant och västkant. Tillväxten fortsatte något långsammare under 1900-talet.
Kristiania bytte 1925 namn till Oslo efter beslut av Stortinget.
Geografi miniatyr|Vy över Oslo från Ekeberg miniatyr|Vy över Oslo från Holmenkollen Staden ligger längst in i Oslofjorden. Centrala Oslo omges av skogstäckta åsar i nordväst, norr, nordost och sydost, mest känt är det stora skogsområdet norr om staden, Nordmarka. Åsarna ger Oslo en vacker inramning och fina förutsättningar för skidåkning och annat friluftsliv. Ett antal öar i Oslofjorden ingår i kommunen, bland annat Hovedøya.
Oslo präglas av sina tre vattendrag som genom tiderna har hjälpt till att utveckla bosättning, lantbruk och industri: Lysakerelva utgör gräns mot Bærum i väster Akerselva rinner upp i Maridalsvannet i Nordmarka och rinner ut i Bjørvika. Traditionellt har Akerselven utgjort en gräns i såväl psykologisk, geografisk som socioekonomisk mening mellan stadens välmående västra delar och de fattigare östra delarna. Akerselven är cirka 10 kilometer och fallhöjden beräknas till 150 meter. Över älven leder 23 broar, av dessa är 14 vägbroar och resten är mindre övergångar för fotgängare och cyklister. Det finns 20-talet vattenfall. Akerselven var den enskilt viktigaste förutsättningen för stadens tidigaste industrialisering. På dess stränder etablerade sig vattenkraftsberoende industrier under 1800-talet som Nydalens Compagnie, Christiania Spigerverk, Bjølsen valsemølle och Hjula væveri. I det post-industriella Oslo fungerar områdena kring älven som park och rekreationsområde. Många av industribyggnaderna står kvar, ombyggda för en ny tids behov. Ett spektakulärt projekt var ombyggnaden från spannmålssilo till studentlägenheter vid området Kuba. Alnaelva (även Loelva) är stadens tredje och östligaste vattendrag och vid vars utlopp Medeltidsstaden grundades.
Grannkommunerna är i väst Bærum, i norr Ringerike, Lunner och Nittedal, i öst Lillestrøm och Lørenskog, och i söder Nordre Follo och Nesodden. Grannfylken är Akershus fylke och Buskeryd fylke.
Styre och politik
Politisk ledning Kommunalråd i Oslo är från 2023 Erling Lae Solberg (Høyre) och borgmästare är Anne Lindboe (Høyre). De ingår i ett minoritetsstyre tillsammans med Venstre.
Fylke Oslo fylke är det enda norska fylket som endast består av en enda kommun. Oslo har ett parlamentariskt styresätt.
Stadsvapen På Oslos stadsvapen avbildas stadens skyddshelgon Sankt Halvard sittande på en lejontron. I händerna håller han de tre pilar som dödade honom och kvarnstenen man försökte sänka honom med i samband med hans försök att rädda den kvinna som ligger vid hans fötter, oskyldigt anklagad för stöld. På det ursprungliga vapnet, som finns på ett vaxsigill från 1300-talet, är det istället en av förövarna som ligger under Halvard, ondskan trampad under fötterna av det goda
År 1632 ändrades vapnet, då man inte ville ha ett katolskt helgon som symbol för det protestantiska Christiania. Huvudpersonen byttes ut mot Fortuna, lyckans gudinna, med en soldat i rustning under sina fötter. På 1890-talet återtogs det medeltida sigillet som stadsvapen, varvid troligen den nedre figuren misstolkades och kom att föreställa den olyckliga kvinnan i stället för parets dråpare. Det nuvarande vapnets utformning är från 1924.Dette er historien bak Oslos bysegl Aftenposten 15 maj 2015. Läst 14 april 2018
Ekonomi och näringsliv
Näringsliv miniatyr|Oslobörsen Oslo är administrationscentrum för privat och offentlig verksamhet i Norge. Näringslivet domineras av handels- och servicenäringar samt av ett betydande inslag av företag med kopplingar till energibranschen. De flesta av de tidigare industrierna som bland annat låg vid Aker Brygge, Akerselva och Alna är idag nedlagda.
Oslo bedömdes 2007 vara världens dyraste stad, med en prisnivå som var 32 procent högre än i New York.
Oslo Børs ligger också i staden, mittemellan Oslo Sentralstasjon och Akershus fästning.
Infrastruktur
Kommunikationer
Järnvägar miniatyr|Centralstationen Oslo S miniatyr|Spårvagn vid Majorstuen Oslo är centrum för det norska järnvägsnätet. Under 1850-talet byggdes Norges, och Svensk-Norska unionens första järnväg från Christiania till Eidsvoll. Därefter har linjer till Stavanger, Bergen, Bodø och mot svenska gränsen vid Kongsvinger och Kornsjø tillkommit.
Oslo Sentralstasjon är Norges största järnvägsstation. Historiskt fanns två stationer: Østbanestasjonen (Oslo Ø), varifrån tåg mot Sverige, Köpenhamn, Trondheim, Åndalsnes och även Bergen utgick, och Vestbanestasjonen (Oslo V) som var utgångspunkt för tågtrafiken mot Larvik och Stavanger. Tåg till Bergen utgick också en tid från Oslo V. De gick då från Oslo V, via Drammen och till Hönefoss, för vidare färd mot Bergen. Sedan det sista tåget vinkades av från Vestbanen 1989, utgår alla tåg från Oslo S. Den tidigare stationsbyggnaden Østbanen står kvar i nära anslutning söder om den nya centralstationen. På Vestbanetomten byggdes istället ett nytt nationalmuseum för konst som ersätter Nasjonalmuseet for kunst, arkitektur og design på Tullinløkka, som öppnade den 11 juni 2022. Lokaltrafik Oslo fick sina första hästdragna spårvagnar 1875. År 1894 elektrifierades spårvägsnätet. Idag har Oslo Sporveier ansvaret för spårvägarna genom dotterbolaget Oslo Sporvognsdrift. Spårvagnarna benämns i dagligt tal "trikken", ett ord avlett från "elektrikken".
Oslos tunnelbana startade 1966. Tunnelbanan har 100 stationer och sex linjer och den totala spårlängden är 100 kilometer. Alla linjer mot väst är ombyggda förortståglinjer, som anslutits till Tunnelbanan i samband med att dessa 1995 knöts ihop med Tunnelbanan genom en tunnel till stationen Sentrum, sedermera Stortinget stasjon, vilken har uppgång på Karl Johan vid Egertorget. En storskalig expansion planeras med nya linjer till bland annat Fornebu och Akershus universitetssykehus, och nya stationer vid Bislett och Grünerløkka.
Flygplatser Gardermoen flygplats är Oslos internationella och största flygplats. Den ligger norr om Oslo, och är Norges största och Nordens näst största flygplats. Till Gardermoen går NSB lokal och regiontåg och Flytoget (höghastighetståg) från Oslo SentralstasjonTransport til/fra Oslo Lufthavn Gardermoen Läst 29 juni 2016.. Lite längre ifrån Oslo ligger också två andra flygplatser: Torp flygplats på västra sidan om Oslofjorden och Rygge flygplats på östra sidan. De sistnämnda är tidigare militärflygplatser som öppnats för civil flygtrafik och trafikeras främst av lågprisflyg. Den tidigare storflygplatsen Fornebu flygplats, belägen på Snarøya, är numera plats för ett centrum för IT-företag.
Hamn Hamnen är bland Nordens största med en sammanlagd kajlängd om drygt 13 km, och är Norges viktigaste för utrikeshandeln. Hemmahamn för det berömda skolfartyget Christian Radich - känt från tv-serien Onedinlinjen.
Vägar miniatyr|E18 Oslo genomkorsas av europavägarna E6 och E18 vilka delvis går som motorvägar igenom staden. E6 är en del av motorvägen som går från Oslo till Köpenhamn via Göteborg och är den viktiga motorvägen som leder trafiken från Norge ut i övriga Europa. För att få köra in i de centrala delarna av staden måste man betala trafikavgift, så kallad bompeng. Bompengen tas ut dygnet runt och kostar 31 NOK.Fjellinjen Pengarna går till utbyggnad av vägar och kollektivtrafik. Stora vägutbyggnader har skett de senaste decennierna för att hantera trafiktillväxten i staden.
Runt Oslo går tre ringvägar (Ring 1, Ring 2 och Ring 3) för att avlasta det centrala vägnätet, dock går de första två tämligen centralt medan Ring 3 går i en vidare båge runt staden. E18 passerar under staden till stora delar genom en tunnel, men går söderut i en smal gatuliknande väg.
Utbildning och forskning