Panzerkampfwagen VI Königstiger, Kungstiger eller Tiger II, med flera (inventeringsnamn: Sd.Kfz. 182), är en Nazitysk tung stridsvagn från andra världskriget. Vagnen är en efterföljare till Panzerkampfwagen VI Tiger (Tiger I) och delar namn med denna men är egentligen en helt ny konstruktion, mer lik den medeltunga stridsvagnen Panzerkampfwagen V Panther, konstruerad med sluttande pansar och avlångt kanontorn bestyckad med en 88 mm L/71 pansarvärnskanon, nästa generation av den 88 mm L/56 kanon som satt i Tiger I.
Tiger II introducerades på slagfältet under våren och sommaren 1944. Tiger II organiserades i fristående tunga pansarbataljoner (Schwere Panzer Abteilung) där den efterhand ersatte de äldre Tiger I både i Waffen-SS och i den reguljära tyska armén Das Heer. 124 stycken Tiger II ingick i Waffen-SS medan övriga tillfördes arméns tunga stridsvagnsbataljoner (319 stycken) samt övriga enheter (30 stycken). På papperet skulle varje bataljon ha 45 stridsvagnar, en siffra som långt ifrån alltid uppnåddes i verkligheten (de flesta enheter hade färre vagnar).
Under sin tjänstetid höll Tiger II titeln som världens tyngsta stridsvagn i bruk, en titel tidigare hållen av franska FCM 2C som togs ur bruk 1940.
Etymologi Vagnen kallas vardagligen för Tiger II, vilket är ett projektnamn från dess utvecklingsfas som levt vidare.
Ett annat vanligt namn är Kungstiger (, , stundom Royal Tiger), vilket ursprungligen är ett tyskt smeknamn som uppstod redan under krigsåren och syftar på djuret bengalisk tiger, även kallad ”kungstiger”. Vagnen finns upptecknad med den svenska formen Kungstiger i Kungliga Arméförvaltningens dokument redan från mitten av 1940-talet.Krigsarkivet: Arméförvaltningen, Tygavdelningen, Chefsexpeditionen, Allmänna avdelningen Serie F III, Forskningsrapporter, studieresor, utredningar, m m Rapport angående forcerings-, beskjutnings- och sprängningsförsök (Kråk i okt 1947) 1947, Volym nr 1
Vagnens formella beteckning var egentligen Panzerkampfwagen VI „Tiger“ Ausführung B (”stridsvagn 6 Tiger utförande B”), förkortat Pz.Kpfw. VI Tiger Ausf. B, Panzer VI Ausf B, Pz. VI B, Tiger B, med flera. Vagnen delar överlag beteckning med sin föregångare Tiger I – Panzerkampfwagen VI „Tiger“ Ausführung E (Tiger E) – trots att det egentligen är en helt ny konstruktion. Den romerska siffran ”VI” (6) togs vid senare tillfälle bort på order av Hitler. Inventeringsnamn var Sonderkraftfahrzeug 182 (Sd.Kfz. 182).
Produktion 1 500 Tiger II beställdes under kriget. Av dessa färdigställdes 490 (inklusive prototyper). Produktionen pågick från slutet av 1943 fram till slutet av kriget 1945.
År Antal 1943 3 1944 378 1945 107
I strid mini|Tiger II under strid i Budapest 1944. mini|Tiger II under strid i Budapest 1944. Det råder skilda uppgifter om när Tiger II sattes in i strid första gången. Vissa källor uppger att Tiger II sattes in i strid vid Minsk (östfronten) redan i maj 1944 följt av en annan strid vid Sandomierz, Polen, i juli 1944. Andra källor uppger att Tiger II sattes in i strid för första gången på västfronten (Normandie) 18 juli 1944 och för första gången på östfronten 12 augusti 1944 vid Baranow-brohuvudet vid floden Weichsel. I vilket fall som helst producerades för få Tiger II för att den skulle ha någon större roll under andra världskrigets slutskede. Endast två kompanier med Tiger II sattes in i striderna i Normandie 1944 men dess antal var för litet för att de skulle få någon egentlig effekt på striderna. I augusti hade alla vagnar förlorats. Tiger II sattes också in under Operation Market Garden samt under Ardenneroffensiven, där 45 vagnar ingick i den ökända Kampfgruppe Peiper. Senare deltog Tiger II i försvaret av Tyskland 1945. På östfronten sattes tunga stridsvagnsbataljoner med Tiger II in i strid bland annat i Polen, Ostpreussen, Ungern (Operation Frühlingserwachen) samt slutstriderna vid Seelowhöjderna och under slaget om Berlin.
Trots stridsvagnens imponerande prestanda blev dess inverkan på slagfälten ganska liten. På grund av stridsvagnens höga vikt och långsamhet var den i första hand lämplig för defensiva uppgifter. Trots det användes tunga pansarbataljoner med Tiger II ibland i olämplig terräng och i offensiva uppgifter. Exempel på detta är under Ardenneroffensiven 1944 och i Ungern 1945. De flesta Tiger II slogs ut av tekniska fel, brist på bränsle, allierat flyg eller att stridsvagnen fastnade i olämplig terräng. Vid de relativt få tillfällen som Tiger II mötte allierade eller sovjetiska stridsvagnar under för tyskarna gynnsamma förhållanden kunde dock stridsvagnens mycket stora eldkraft och goda pansarskydd medföra stora allierade pansarförluster. Dessa tillfällen var dock relativt få.
Egenskaper På grund av sin relativa långsamhet, vikt och höga eldkraft var Tiger II främst lämpad som ett defensivt vapen. Tiger II:s huvudbeväpning bestod av en 88 mm KwK 43-kanon (kort för , "stridsvagnskanon") med kaliberlängd 71 (6,248 meter eldrör), kamrad för en 88 × 822 mm R-hylsa. Föregångaren Tiger I hade en 8,8 cm KwK 36-kanon med kaliberlängd 56 (4,928 meter), kamrad för en 88 × 571 mm R-hylsa. Tiger II:s längre eldrör och hylsa betydde att den fick högre utgångshastighet och därmed högre räckvidd och pansargenomslag än Tiger I. Två konventionella typer av pansarbrytande ammunition fanns till Kwk 43-kanonen: Pzgr39-1 (pansargranat) – vägde 10,2 kg och hade en utgångshastighet på 1 000 m/s Pzgr40/43 (kärnprojektil) – vägde 7,3 kg och hade en utgångshastighet på 1 130 m/s
En granat från Tiger II kunde penetrera pansaret på i princip vilken sovjetisk eller västallierad stridsvagn som helst.
Det som gav Tiger II det främsta övertaget i strid var förbättringar i pansarplåten. Konstruktören använde liknande vinkel-konstruktion av pansarplåt som på ryska T-34 (som var anledningen till Tiger-serien byggdes). Den tidigare frontlutningen på 24° ökades till 56° och tjockleken ökades från 100 mm till 150 mm. På övriga ställen förbättrades lutning och tjocklek i olika dimensioner för att till exempel reflektera undan inkommande eld och kunna rymma större kvantitet ammunition. På grund av sin storleks- och bepansringsökning hade Tiger II ökat mycket i vikt i jämförelse med Tiger I. Pansarskydd, större kanon, och mer ammunition gjorde Tiger II till en problematisk stridsvagn. De stora motorerna Maybach HL 230 P45 som användes i både Tiger I och II slukade mängder av bränsle, som i sin tur var en bristvara under krigstiden. Många Tiger II övergavs av just detta skäl, istället för att skjutas sönder av allierade trupper. Broar och vägar var inte heller utformade för att klara av fordon av denna storlek vilket hindrade framkomligheten. Trots detta skapade Tiger II tillräckligt stor förödelse för de allierade trupperna för att den skulle benämnas med respekt i efterkrigslitteraturen.
Varianter VK 45.02 (P) Ausf. A & B Dessa 2 vagnar var chassikoncept av Porsche som tävlade mot Henschels chassikoncept för vad som kom att bli Tiger II. Projekten var vidareutvecklade ur VK 45.01 (P) som var Porsches Tiger I-prototyp. VK 45.02 (P) A och B var väldigt lika i upphängning och pansar samt använde samma torn men skiljde sig i torn- och motorplaceringen. A-varianten hade tornet framme på vagnen med motorn där bak, medan B-varianten hade tornet längst bak och motorn i mitten. Som Porsches Tiger I-prototyp VK 45.01 (P) skulle dessa vagnar förses med bensin-elektriskt maskineri bestående av 2 bensinelverk som via 2 elmotorer drev bandaggregatets drivhjul. Eftersom denna motorkonfiguration gjorde att VK 45.01 (P) förlorade mot Henschels Tiger I-koncept förlorade även detta koncept mot Henschels Tiger II-koncept. Trots detta hade Krupp redan börjat producera flera VK 45.02 (P)-torn innan en vinnare hade utsetts och dessa kom att användas på de 50 första chassierna av Tiger II som producerades.
Pz.Kpfw. VI Ausf. B Königstiger Porsche "Sdkfz. 182" miniatyr|200px|Pz.Kpfw. VI Ausf. B Königstiger Porsche "Sdkfz. 182" Denna variant av Tiger II hade Krupps VK.45.02 (P)-torn och kom att byggas i 50 exemplar. Den brukar kort kallas för Tiger II (P) eller Kungstiger Porsche (eng: King Tiger Porsche). Det återanvända tornet var, med undantag av det gjutna frontpansaret, gjort av valsad stålplåt, med kraftigt inåtlutade sidor och bakdel (cirka 30 grader) och en komplicerad utbuktning för vagnchefens kupol på vänster sida, vilket gjorde det något tidskrävande att producera. Därutöver hade tornets frontpansar en avrundad underkant vilket liksom på Panthern gav en tendens att orsaka rikoschetter ner mot tornkransen och mot skrovets tak. Pansaret i sig var 100 mm tjockt på fronten, 82 mm på sidorna, och 80 mm bak, med 40 mm tjockt tak. Vissa tidiga vagnar med detta torn hade även en tidig variant av 88 mm KwK 43 som skiljde sig från den vanliga kanonen genom att ha en helgjuten pipa.
Pz.Kpfw. VI Ausf. B Königstiger Henschel "Sdkfz. 182" miniatyr|200px|Pz.Kpfw. VI Ausf. B Königstiger Henschel "Sdkfz. 182" Panzerkampfwagen VI Ausf. B Henschel, kort Tiger II (H) eller Kungstiger Henschel (eng: King Tiger Henschel), var standardvarianten av Tiger II. Krupp hade här ritat upp ett förenklat torn där det gjutna frontpansaret ersattes med en 185mm tjock och lätt bakåtlutad stålplatta. Pansaret på tornets sidor och bakdel var 80 mm tjockt men gav något sämre skydd då lutningen minskades till ca 20 grader. Detta gav ett bredare tak varpå installation av vagnchefens kupol var möjlig utan större ingrepp på sidopansaret. Takpansaret ökades på till 44 mm. Alla vagnar hade den vanliga 2-dels pipan på 88 mm KwK 43 kanonen.
Pz.Kpfw. VI Ausf. B mit 10.5cm KwK L/68 Denna variant var ett förslag att uppbeväpna Tiger II med en 105 mm kanon. Den brukar kort kallas för Tiger II 105 eller bara Tiger 105 av pansarentusiaster. Förslaget kom från Krupp 1944 och de föreslog att montera en 105 mm KwK L/68-kanon i Tiger II för att kunna bekämpa de framtida sovjetiska och allierade stridsvagnarna som höll på att utvecklas. På grund av det lite trånga tornet skulle kanonen behövt använda laddningshylsor, det vill säga när hylsan och projektilen inte förvaras ihop utan kommer ihop när det laddas i loppet. Detta skulle även krävt en till laddare som då skulle göra det ännu trängre i tornet. Användningen av laddningshylsor skulle även påverka eldhastigheten av kanonen då det kräver dubbla momenten för att ladda om. På grund av detta kom projektet inte längre än till överbefälhavarna i den tyska armen som gav avslag på förslaget på grund av de ovan nämnda anledningarna. Om projektet hade realiserats hade kanonen ökat Tiger II:s kapacitet att slå igenom pansar med bara ca 10-15%.
Pz.Kpfw. VI Ausf. B mit Entfernungsmesser