Delias harpalyce (svenskt nylatinskt uttal /ˈdeːlias harpaˈlyːse/) är en fjärilsart som är endemisk till Australien.
Beskrivning Främre vingen är 42 millimeter lång på honan, och 39 millimeter på hanen. Undersidans svarta, röda och gula mönstring är nästan lika på könen. Översidan på honan är mörk. Översidan på hanen är klart vit och svart (några av bilderna i artikeln är missvisande härvidlag); i flykten är kontrasten mellan svart och vitt ett tydligt drag för identifiering. Delias harpalyce saknar könsmarkeringar på vingarna, men hanar utsöndrar troligen feromoner från androkonier utspridda över vingarnas översida. Arten är troligen osmaklig för rovdjur.
Utbredning, systematik och evolution
Utbredning
Delias harpalyce är endemisk för sydöstra Australien.Albert Orr and Roger Kitching, The Butterflies of Australia. Sydney 2010. Sidan 156. . Arten återfinns i större delen av Victoria, i östra New South Wales, i en mindre del av sydöstra Queensland, och i Australian Capital Territory, ofta i Canberra.
Underarter
Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.
Besläktade arter och högre taxa
Delias harpalyce ingår i släktet Delias. Släktet Delias ingår i tribus Pierini, underfamiljen Pierinae och familjen Pieridae (vitfjärilar). Pieridae ingår i överfamiljen Papilionoidea (äkta dagfjärilar).
Evolution Enär de flesta arter i släktet Delias föredrager svalt klimat, antages det, att släktet Delias uppstod i svala delar av Gondwana, möjligen nuvarande Antarktis.
Ekologi och levnadssätt
Biotop och habitat
Fullvuxna flyger ofta högt, över 3 meter, men syns stundom nära marken. Hanar samlas ofta på kullars topp.
Delias harpalyce föredrager svalt soligt väder; vid hetta samlas de i svala, dävna dälder och kjusor. Heta sommarsäsonger inverkar menligt på de tidiga utvecklingsstadierna, och heta somrar åtföljs av låga populationstal hos de utbildade fjärilarna.
Föda
Delias harpalyce lever på nektar.
Fortplantning och larvers föda
Äggen läggs på arter i växtsläktena Amyema och Muellerina, som är mistlar i familjen Loranthaceae.
Larverna lever på dessa arters blad. Larverna äter i grupper om mer än 50 individer. Före förpuppningen gör laver tillsammans ett näste av silke, som hopbinder löv och kvistar på värdträdet, och de blänkande svarta pupporna är inne i nästet. Tomma pupphöljen är gulbruna.
Nomenklatur‑ och forskningshistoria
Arten beskrevs först av Edward Donovan 1805 som Papilio Harpalyce.Edward Donovan, An Epitome of the Natural History of the Insects of New Holland, New Zealand, New Guinea, Otaheite, and Other Islands in the Indian, Southern and Pacific Oceans: Including the Figures and Descriptions of One Hundred and Fifty-three Species of the More Splendid, Beautiful, and Interesting Insects, Hitherto Discovered in Those Countries, and Which for the Most Part Have Not Appeared in the Works of Any Preceding Author. The Figures Are Correctly Delineated from Specimens of the Insects; and With the Descriptions Are Arranged According to the Linnæan System, With Reference to the Writings of Fabricius and Other Entomologists. I–IV. London. 1805.
Artnamnets etymologi och trivialnamn
Vetenskapliga artnamnets etymologi
Släktnamnet Delias etymologi förklarades ej av dess skapare Jacob Hübner. Harpalyke är två gestalter i grekisk mytologi.
Trivialnamn
Engelska trivialnamnet är imperial white.
Status och hot
Delias harpalyce är inte nämnd som sårbar eller hotad i en översikt publicerad av Victorias regering. Ett möjligt hot mot arten är förlust av habitat med födoväxterna i släktena Amyema och Muellerina.
Bildgalleri
Amnärkningar
Källor GloBIS (GART): Global Butterfly Information System. Häuser C., Holstein J. & Steiner A. (eds), 2008-11-23
Externa länkar
Kategori:Vitfjärilar harpalyce