miniatyr|100px|Vägmärket för motorväg. miniatyr|450px|E4/Uppsalavägen norr om Stockholm, 2010. miniatyr|Vy över Olskroksmotet söderifrån i Göteborg. Här möts E6 (norrifrån) med E20 (österifrån) för att gemensamt fortsätta vidare söderut till Malmö. En motorväg är en stor väg anpassad för trafik i hög hastighet. Motorvägen har en mittremsa som delar upp körbanan i två, en i vardera riktningen. Normalt har motorvägen minst två körfält i vardera riktningen, ibland fler.
Motorvägar har också planskilda korsningar och särskilda på- och avfarter, vilket gör att trafiken kan flyta utan att stoppas upp. Vägmärket för motorväg, som är standard över hela Europa om än med något varierande utformning, symboliserar detta med skilda körbanor och planskilda korsningar i form av en bro som går över vägen.
En motorväg som förs genom en stads bebyggda delar kallas ibland för stadsmotorväg. Det finns ingen juridisk definition av det begreppet, trafikreglerna för alla motorvägar är desamma. Exempel på stadsmotorvägar i Sverige är Essingeleden och Södra länken i Stockholm, motorvägarna genom Borås (riksväg 40) och Västerås (E18), samt Inre Ringvägen i Malmö.
Särskilda regler för motorvägar miniatyr|Motorväg E6/E20 på Hallandsåsen i nordlig riktning. miniatyr|Motorväg vid Xylotymbou på Cypern Dessa regler gäller i stort sett över hela Europa utom hastighetsbegränsningarna som varierar mellan 70 km/h och 140 km/h. Tyskland har, som enda land i Europa, som grundregel fri fart på sina motorvägar.
endast motorfordon eller motorfordon med tillkopplat fordon som är konstruerade för och får framföras med en hastighet av minst 40 kilometer i timmen (dock ej moped klass I) får färdas på motorväg, det vill säga ej gående, cykel, moped eller traktor etc. fordon får föras in på en motorväg endast vid vägens början eller på en påfartsväg och föras av motorvägen endast på en avfartsväg eller vid dess slut fordon får inte föras på skiljeremsan eller på en tvärgående förbindelseväg mellan körbanorna fordon får inte vändas eller backas på motorväg fordon får inte stannas eller parkeras annat än på platser som utmärkts med ett vägmärke som parkerings- eller rastplats. Bussar i linjetrafik får dock stannas vid särskilt anordnade hållplatser fordon får i Sverige inte föras med högre hastighet än 120 km/h. Gällande hastighet på motorväg anges alltid på hastighetsskyltar ovanför motorvägsskylten. Vanligaste hastighetsgräns i Europa är dock 130 km/tim. fordon får bogseras bort vid fel, men måste då färdas på vägrenen och måste lämna motorvägen vid närmaste avfart
Ett undantag till reglerna ovan är Spanien som har en speciell vägtyp kallad Autovía med unik skylt, medan Autopista som oftast är betalmotorvägar har den normala skylten. Ett annat undantag har varit Norge som fram till början av 2006 officiellt har kallat sina motortrafikleder för "Motorveg klasse B", i dagligt tal "Motorveg", med missförstånd i kartor som följd. Se mer om det i Motorvägar i Norge.
Skylten för motorväg används i princip enbart i Europa. I andra världsdelar finns inget speciellt märke för motorväg, vilket gör att dessa länders vägar som uppfyller kravet för motorväg saknar speciell skyltning.
Historia Idag anses motorvägen vara en av historiens allra viktigaste uppfinningar.Världens viktigaste uppfinningar, Jilly McLeod, Bonnier Carlsen förlag Inför nyår 2000 placerade tidningen Ny Teknik motorvägen på plats 29 på sin lista över århundradets viktigaste innovationer.http://www.nyteknik.se/digitalisering/29-motorvagen-6471570 Århundradets uppfinningar - Nr 29 Motorvägen, Tidningen Ny Teknik
Belgien 1937 var motorvägen mellan Oostende och Bryssel klar. Detta var den tredje europeiska motorvägssträckningen efter Tyskland och Italien.
Italien
miniatyr|Motorvägen A4 i Italien Turin–Trieste. Världens första offentliga motorväg (it: autostrada) byggdes i Italien mellan Milano och Varese (42 km) och invigningen skedde i Lainate (strax norr om Milano) den 21 september 1924. Motorvägen hade endast två körfält, ett i vardera riktningen, vilket räckte för den tidens trafikmängd. 1924 var 84 687 fordon registrerade i Italien av vilka 57 000 var personbilar, 25 000 lastbilar och 2 685 bussar. Ingenjör Piero Puricellis projekt kostade 90 miljoner lire och skulle finansieras med tullavgift som betalades vid infarter till motorvägen.http://www.stradeanas.it/sito/cultura/italia_8_text.php
Motorvägsavgiften var 9 lire för motorcyklar, mellan 12 och 26 lire för personbilar (efter antal hästkrafter) och mellan 40 och 60 lire för bussar (efter längden). 20% rabatt fanns för tur- och returresa. 1926 hade 421 406 fordon trafikerat motorvägen. Ett år senare (28 juni 1925) invigdes en annan gren från Lainate till Como (24 km) för en kostnad av 54 miljoner Lire. Samma år byggdes även en tredje gren från Gallarate till Sesto Calende (11 km).
Motorvägen heter "Autostrada dei Laghi" (sjöarnas motorväg) eftersom den går från Milano till tre stora alpina sjöar: Lago Maggiore, Lago di Varese och Lago di Como (Comosjön). Den har beteckningen "A8" till Varese och A9 sträckan Lainate-Como som idag fortsätter över gränsen mot Schweiz med namnet "A2". Idag har motorvägen sex körfält förutom sträckan närmast Milano som har åtta körfält.
Ända till 1946 bar anställda uniform och hälsade med militärhälsning alla fordon vid in- och utfarter.
En stor del av dagens motorvägsnät i Italien planerades under 1950-talet och byggdes under 1960-talet.
Sverige
miniatyr|Motorvägen på E4 utanför Linköping I jämförelse med främst Tyskland och Italien var Sverige sent ute med att införa motorvägar. Intresset vaknade först under slutet av 1940-talet. Den första väg som skulle likna en motorväg byggdes mellan Floda och Alingsås under 1940-talet, men den vägen uppfyllde inte motorvägsstandard fullt ut trots att den byggdes mötesfri, exempelvis byggdes inga planskilda korsningarLantmäteriet, Historiska ortofoton, referensår 1960. Den första riktiga motorvägen som anlades i Sverige var den som går mellan Malmö och Lund och öppnades 1953 av Prins Bertil. Den byggdes från början i betong enligt den princip som då var vanlig i Tyskland.
Under 1950- och 1960-talen byggdes främst kortare motorvägssnuttar i större svenska städer. Det fästes stor vikt vid hög standard på just dessa förbifarter vid städerna. Dessa var främst avsedda för resor till arbetet och längre sammanhängande motorvägar var det inte tal om ännu. Städerna i övrigt bands ännu ihop av vanliga landsvägar som ofta hade lägre standard. Denna tids ekonomiska anda avspeglar trafikplaneringen på så sätt att man planerade för en bred etablering av biltrafik i landet. Vägarna vid städerna var ofta starkt överdimensionerade medan fortsättningen ut i landet istället hade låg standard.
Under 1990-talet påbörjades en stor omstrukturering av det skånska motorvägsnätet. Byggandet av Öresundsbron påbörjades och den fick både en motorväg och en järnväg. Samtidigt tillkom Yttre Ringvägen utanför Malmö som sammanbinder Öresundsbron med de övriga motorvägarna. Då upphörde också färjetrafiken till Dragör. Yttre Ringvägen ersatte också Inre Ringvägen som förbindelselänk mellan de skånska motorvägarna. Öresundsbron sammanlänkade också de svenska motorvägarna med motorvägar i stora delar av övriga Europa, via Danmark. Under 1990-talet hade de danska motorvägarna länkats samman så att de anknöt med motorvägarna i Tyskland, genom södra Jylland.
I början på 1990-talet beslöts att E4 mellan Helsingborg och Gävle skulle vara motorväg och samma sak gällde även E6 mellan Malmö och Göteborg. Byggandet av nya motorvägar tog därför fart under denna tid. På E4 märktes detta då flera av de tidigare korta motorvägssnuttarna förlängdes i olika etapper så att de till slut mötte nästa motorväg, varpå de kopplades ihop och blev en längre sammanhängande motorvägsträcka.
Man beslöt vid samma tid att E18 från Segmon (vid nuvarande E45) och österut, E20 från Örebro och österut, samt E22 Malmö–Karlskrona skulle byggas som motorväg, dock på längre sikt. (Nästan) alla nybyggnationer på dessa sträckor har varit motorväg sedan dess, men en del återstår (2008).
E4 norr om Gävle har byggts blandat som motorväg, 2+2-väg och 2+1-väg. Med nuvarande byggtempo kommer nästan hela sträckan Gävle-Luleå vara mötesseparerad ca 2015, men ha motorväg bara vissa sträckor.
Sommaren 2015 invigdes den sista motorvägsdelen mellan Pålen och Tanumshede och således är E6 i Sverige motorväg ända från Trelleborg till Svinesund.
Det finns ett fåtal undantag i Sverige från regeln att påfarter ska ha accelerationsfält. Exempelvis har påfarten från Lundavägen i Malmö väjningsplikt och ingen egentlig accelerationssträcka vid påfart till Inre Ringleden.
Tyskland
Det som ofta betraktas som världens allra första motorväg är AVUS i Berlin. AVUS var egentligen från början byggd som en racerbana men tankar fanns redan från början att den även skulle kunna användas för normal trafik. AVUS började planeras 1907 av Automobilclub von Deutschland (AvD) som en motorsportbana och som testbana för fordonsindustrin genom Grunewaldskogen. Byggandet av AVUS påbörjades 1913, men på grund av första världskriget försenades bygget och banan blev klar först 1921. Affärsmannen Hugo Stinnes finansierade byggnationens resterande del. AVUS byggdes enligt en princip som sedan skulle bli standard för motorvägar med separata körbanor som byggdes parallellt och mötesfritt. Skillnaden var dock att AVUS hade vändslingor i ändarna. Dessa användes enbart vid tävlingar. Efter några år byggdes AVUS ihop med övriga motorvägar i Berlin och fungerar än idag som en vanlig motorväg. Det är fortfarande en av Berlins viktigaste motorvägar. AVUS utgör idag en del av E51.
De första större motorvägsprojekten skedde i Italien under 1920-talet. I Tyskland skedde det under 1930-talet. Redan under Weimarrepubliken planerades ett antal motorvägsprojekt och vissa påbörjades, bland annat mellan Köln och Bonn. Det var dock i Nazityskland (efter att Adolf Hitler tagit makten) som de stora motorvägsprojekten satte igång och det var också då som det byggdes ut i större skala. Enligt planen skulle motorvägar binda samman alla större städer. Flera planer som fanns i Nazityskland kom aldrig att förverkligas. Bland annat planerades en motorväg från Berlin till Svarta havet som aldrig blev verklighet.
Turism Turister använder ofta motorvägarna flitigt. Oftast används då motorvägarna mest för att de snabbt och smidigt ska kunna förflytta sig till de platser de tänker besöka. Det är dock sällsynt att själva motorvägen utgör en turistattraktion. Det finns trots detta vissa undantag. Ett sådant exempel är den tyska motorvägen AVUS i Berlin som ofta räknas som världens äldsta motorväg och som har en mycket speciell historia. Ett annat exempel på en motorväg som kan räknas som turistattraktion är Vätterleden som anses vara södra Sveriges vackraste väg, och som går längs med Vättern med utsikt över sjön. Andra motorvägar som är turistattraktioner är vissa broar, som Öresundsbron, Stora Bältbron och Millaubron, vissa alpmotorvägar som Brennermotorvägen (Brenner Autobahn och L'Autostrada del Brennero) och den 32 km långa dammen Afsluitdijk i Nederländerna. Det förekommer att turister i Tyskland hyr snabba bilar för att köra snabbt på glest trafikerade motorvägar med fri fart.
Motorvägarnas utformning Broar miniatyr|Två korsande motorvägar i Tyskland med av- och påfarter i en partiell fyrklöverkorsning