Wladimir Klitschko,Not: Klytjko är känd i boxningsvärlden enligt den tyska transkriptionen av den ryska varianten av hans namn . Källa: . Läst 2012-09-24. egentligen Volodymyr Volodymyrovytj Klytjko (ukrainska: Володи́мир Володи́мирович Кличко́), född den 25 mars 1976 i Semej, Kazakiska SSR, Sovjetunionen, är en ukrainsk före detta boxare. Han är allmänt ansedd som en av de bästa tungviktsboxarna genom tiderna.
Efter att Klitschko som amatör vid OS i Atlanta 1996 vunnit supertungviktstiteln blev han samma år professionell. Som proffs erövrade han under de år han var aktiv (1996–2017) en mängd VM-titlar: WBA (Super), IBF, WBO, IBO, Ring Magazines titel och den linjära tungviktstiteln. Ukrainaren har 25 segrar i matcher om en tungviktstitel och endast Joe Louis har fler lyckade titelförsvar.
Ansedda boxningssajten BoxRec rankade år 2018 Klitschko som den 20:e bästa boxaren genom alla tider oavsett viktklass och som den bästa europeiska boxaren någonsin.
Från 2006 till 2015 dominerade Klitschko och hans äldre bror Vitalij Klytjko (också han flerfaldig världsmästare) tungviktsboxningen, en period som vanligtvis kallas "Klitschko-eran".
Uppväxt Wladimir Klitschkos far Vladimir Rodionovitj Klytjko (1947–2011) var officer (pilot) i Röda armén och hans mor Nadezhda Ulyanovna lärarinna.У братьев Кличко умер отец . Komsomolskaya Pravda (ryska) 13 juli 2011] Familjen flyttade runt i Sovjetimperiets periferi och därför är den äldre brodern Vitalij född i Kirgizistan och Wladimir i Kazakstan. Fadern tjänstgjorde 1980–1985 i Mimoň i Tjeckoslovakien och när Wladimir Klitschko var nio år gammal 1985 flyttade familjen till dåvarande Ukrainska SSR. Hans far blev då förflyttad till Kiev i Ukraina där han år 1986 var en av befälhavarna som ansvarade för att städa upp effekterna av Tjernobylolyckan. Fadern drabbades därpå, förmodligen som följd av detta, av cancer. Han blev senare militärattaché i DDR.
Amatörkarriär Klitschko började träna boxning med Brovary Olympic Reserve School i slutet av 1980-talet. I början av 1990-talet tränade han och brodern Vitalij i den polska klubben Gwardia Warszawa där de båda, enligt den polske före detta boxaren Jerzy Kulej, "... brukade slå sönder våra pojkar." 1993 vann Klitschko Europamästerskapen för juniorer i klassen tungvikt och året därpå fick han silver vid junior-VM i Turkiet när han förlorade mot kubanen Michel López Núñez i finalen. År 1996 blev det ett nytt silver då han tog sig till final i EM i Danmark som han förlorade mot Aleksej Lezin. Klitschko skulle dock få revansch på ryssen då han senare samma år, vid OS i Atlanta, besegrade denne i semifinalen av boxningens supertungviktsklass. I finalen vann Klitschko sedan över Paea Wolfgramm och kunde nu kalla sig olympisk mästare.
Efter OS och 140 boxade amatörmatcher, varav 134 vinster, blev Klitschko professionell.
Proffskarriär Klitschko blev år 1996 proffs hos Universum Box-Promotion med säte i Hamburg, Tyskland, för vilka han debuterade i november samma år när han besegrade Fabian Meza på KO efter en dryg minut av den första ronden. Redan tidigt i proffskarriären blev Wladimir Klitschko känd under just den stavningen av sitt namn – och inte Volodymyr Klytjko – beroende på Tyskland (där han nu hade sin bas) och det tyska språkets transkribering av hans namn med rysk stavning. Brodern Vitalij, som under den tidiga tiden i de bådas karriärer ofta boxades på samma galor som Wladimir, fick också en tysk transkribering av namnet, Vitali Klitschko, som sedan blev vedertaget. I Sverige är det dock Vitalij Klytjko som är den vanligaste stavningen.
Segerrad ändad, ny uppbyggnad och EM-titel Efter att ha byggt en svit med på 24 segrar i rad (21 KO) led Wladimir Klitschko sitt första nederlag, mot Ross Puritty, i det som skulle bli ukrainarens första och enda professionella match i hemlandet Ukraina. Puritty tvingade Klitschko, som vid tiden inte hade gått någon match längre än åtta ronder, att "slå ut sig själv". Klitschko började bli tagen i den tionde ronden och gick ner i golvet två gånger. I början av den elfte, med Puritty som fortsatte att landa hårda slag, gick Klitschkos tränare Fritz Sdunek in i ringen och stoppade tillställningen.
Klitschko kom dock över förlusten och radade upp fem raka vinster där han bland annat vann World Boxing Association Inter-Continental Heavy Title och senare, i september 1999, den vakanta EM-titeln i tungvikt när han besegrade Axel Schulz på TKO i rond 8. Efter ytterligare fem vinster i rad, bland annat mot sin finalmotståndare från OS 1996, Paea Wolfgramm (KO rond 1), och över David Bostice och Monte Barrett, som båda ståtade med över tjugo segrar och endast en förlust i statistiken, väntade nu en match om en VM-titel för Klitschko. Titeln var organisationen WBO:s, som vid tiden ansågs lite mindre värd än de "Tre stora" – WBA, WBC och IBF –, och för motståndet stod amerikanen Chris Byrd som bara sex månader tidigare vunnit titeln från broder Vitalij Klytjko.
Världsmästare, chockförlust och ny tränare Den 14 oktober 2000 i Köln arena i Tyskland slog Klitschko den regerande mästaren Byrd i golvet två gånger, i rond 9 och 11, innan han vann på ett enhälligt domarbeslut med siffrorna 120–106, 119–107 och 118–108. Därmed var WBO:s tungviktstitel återbördad till familjen efter att Vitalij snöpligt fått ge upp den efter en skada i sin match mot amerikanen.
Inom knappt två år försvarade sedan Klitschko sin titel framgångsrikt fem gånger mot i tur och ordning Derrick Jefferson, Charles Shufford, före detta IBF-mästaren Francois Botha, före detta WBO-mästaren Ray Mercer och Jameel McCline. Men i sitt sjätte titelförsvar, i mars 2003, mötte han i Preussag Arena i Hannover sydafrikanen Corrie Sanders som chockade boxningsvärlden när han slog ner Klitschko två gånger redan i den första ronden för att sedan vinna VM-titeln via TKO i rond 2. Klitschko menade långt senare att nederlaget på sikt gjorde honom till en bättre boxare: ""Förlusten mot honom förändrade en sida av min karaktär enormt, det gjorde mig tuffare och det gjorde mig bättre. [...] Utan min erfarenhet med Corrie skulle jag inte vara på samma sätt." miniatyr|Klitschko år 2004 Efter att ha vunnit två mindre matcher hemma i Tyskland och efter anlitandet av boxningstränaren Emanuel Steward (som tidigare tränat bland andra Thomas Hearns och Lennox Lewis) boxades Klitschko åter en VM-match – om den vakanta WBO-titeln i Las Vegas i april 2004 mot Lamon Brewster. Klitschko dominerade mötet och sände Brewster i golvet i den fjärde ronden men amerikanen vände på matchen redan i ronden efter när han fick in några tunga vänsterslag. Klitschko tvingades till en stående räkning och tog sig vidare på vingliga ben, men när han ramlade i golvet vid rondslutet och hade svårigheter att ta sig till sin ringhörna bröt domaren matchen.
Omstarten Efter förlusten mot Brewster fick Klitschko ta ny sats för att ta sig tillbaka till toppen av tungviktsklassen. Det började dock tveksamt. Efter den femte ronden mot DaVarryl Williamson satt Klitschko på sin pall i ringhörnan, blödande från ett jack i en match där han dessutom varit i golvet. Matchen avbröts på grund av skadan som uppstått efter en oavsiktlig skallning och segern gick trots allt till Klitschko på "tekniskt beslut" då han vid tillfället låg före på två av de tre domarkorten. Ukrainaren slog sedan i april 2005 ut den obesegrade kubanen Eliseo Castillo innan han skrev kontrakt för en match mot den likaledes obesegrade kraftboxaren Samuel Peter i en elimineringsmatch för IBF- och WBO-titlarna. Även om Peter slog ner Klitschko tre gånger (två gånger i rond 5, en i rond 10) i mötet i Atlantic City i september 2005, bröt Klitschko mönstret från de tidigare matcherna som gett förluster då han varit i golvet. Han stod emot nigerianens hårda attacker och gick fram till en seger på ett enhälligt beslut efter 12 ronder och var nu klar för en titelmatch mot IBF-mästaren Chris Byrd. Samme Byrd som han besegrat knappt sex år tidigare för att vinna WBO-titeln.
Den 22 april 2006, i Mannheim, besegrade Klitschko Chris Byrd för andra gången, denna gång via teknisk knockout i en match som gällde IBF-titeln men också det mindre IBO-bältet. Efter en nedslagning i den sjunde ronden hade Byrd tagit sig upp på fötter, men då hans ansikte var uppskuret och blodigt bröt domaren matchen. I november samma år försvarade Klitschko sina nyvunna titlar mot Calvin Brock i Madison Square Garden i New York efter seger på TKO i den sjunde ronden. Han besegrade sedan den obligatoriska utmanaren Ray Austin i mars 2007 i SAP Arena i Mannheim, detta på KO i rond 2 efter fyra på varandra följande vänsterkrokar mot Austins huvud.
Revansch och förenade titlar Klitschko fick i juli 2007 revansch för en av sina tidigare förluster när han besegrade Lamon Brewster i Köln – trots ett brutet finger redan i den andra ronden. Brewsters ringhörna bad domaren att stoppa matchen i slutet av sjätte ronden då de menade att deras boxare fått nog och var nära att slås ut. Klitschko var efter matchen nöjd över att ha fått sin revansch: "Jag har väntat på den här matchen i tre år," sade han. "Detta var oerhört viktigt för mig. Idag kunde jag inte förlora. Mitt självförtroende var sånt att jag helt enkelt inte kunde förlora."
I den första matchen sedan Evander Holyfield–Lennox Lewis möttes 1999 där tre tungviktstitlar skulle enas under samma boxare mötte Klitschko WBO-mästaren Sultan Ibragimov i Madison Square Garden den 23 februari 2008. Matchen blev dock en besvikelse för publiken. Klitschko dominerande stort från den första ronden, motade Ibragimov in i ett hörn och tryckte ner hans handske med sin vänstra hand så att ryssen inte fick igenom några slag. Även om Klitschko vann varje rond och följdriktigt ett enhälligt beslut efter 12 ronder började publiken att bua redan efter den andra ronden. Klitschko gick efter detta ingen ny match i USA förrän 2015 då han mötte Bryant Jennings.
I juli 2008, i Color Line Arena i Hamburg, mötte Klitschko den obligatoriska utmanaren (utsedd av boxningsorganisation utifrån rankningslista) Tony Thompson i en match som var mer fartfylld än Klitschkos senaste titelmatch. Ukrainaren kontrollerade matchen med sin jabb och högerslag och även om Thompson fick in några bra träffar var Klitschko aldrig hotad och kunde till sist trötta ut sin motståndare för att vinna på knockout i den elfte ronden.
Titelförsvar störda av skador miniatyr|Klitschko i matchen mot Hasim Rahman|alt=|vänster Klitschko var sedan planerad att försvara sina titlar mot Aleksandr Povetkin men sent i oktober 2008 drog Povetkin sig ur på grund av en ankelskada. I stället mötte Klitschko i SAP Arena i Mannheim i december amerikanen Hasim Rahman vilken han besegrade på TKO. Klitschko dominerade matchen redan från start och vann varje rond, mycket tack vare sin vänsterjabb och sin fysik som var klart bättre än motståndarens. Domaren satte till sist stopp för den ensidiga tillställningen i den sjunde ronden efter att Rahman under ett par ronder haft problem med att freda sig från Klitschkos attacker.
Klitschko nästa motståndare skulle bli David Haye den 20 juni 2009, vid tiden obestridd världsmästare i Cruiservikt och senare i maj även WBA-mästare i tungvikt. Men Haye drog sig ur matchen på grund av en ryggskada. På samma ursprungliga matchdatum, inför 61 000 fans på Veltins-Arena i Gelsenkirchen, ställde Klitschko istället sina titlar på spel mot dittills obesegrade tredjerankade Ruslan Tjagajev i en match som också gällde boxningsmagasinet The Rings vakanta tungviktstitel. Redan i slutet av den andra ronden hade Klitschko Tjagajev i golvet men uzbeken återhämtade sig, dock bara tillfälligt, när Klitschko även fortsättningsvis dominerade och vann så gott som varje rond innan matchen stoppades efter den nionde ronden.