Långhorningar (Cerambycidae) är en familj i insektsordningen skalbaggar som omfattar cirka 35 000 arter. Arternas mest karakteristiska drag är de extremt långa antennerna. Arterna är vanligen trä- eller barklevande, och larverna förpuppar sig inuti trästammar, från vilka de sedan gnager sig ut. Flera arter är metalliskt skimrande. Den största arten, titanbock, kan bli upp till 17 centimeter lång.
I Europa finns cirka 640 arter, och i Norden och Sverige så har 128 respektive 118 arter påträffats.
Systematik Långhorningarnas närmaste släktingar är bladbaggarna, tillsammans med vilka de utgör överfamiljen Chrysomeloidea. De skiljs från bladbaggarna genom utformningen av skenbenen, där långhorningarna har två taggar i ena änden. Familjerna inordnas i underordningen allätarbaggar av ordningen skalbaggar.
Underfamiljer Anoplodermatinae (ej representerad i Europa) Apatophyseinae (ej representerad i Europa) Cerambycinae – ekbockar, getingbockar, spegelbockar med flera Disteniinae (ej representerad i Europa) Lamiinae (äkta bockbaggar) Lepturinae – trädlöpare, blombockar med flera Necydalinae (stekelbockar) Oxypeltinae (ej representerad i Europa) Parandrinae (ej representerad i Norden, men en art finns i Tyskland) Philinae (ej representerad i Europa) Prioninae (jättevedbockar) Spondylidinae – bitbock, barkbockar med flera Vesperinae (ej representerad i Norden, men flera arter finns i Sydeuropa)
Nordiska långhorningar I Norden har 128 arter från sex underfamiljer påträffats historiskt, se Lista över Nordens långhorningar. Ytterligare några arter har påträffats som larver eller puppor i importerade trävaror. En analys av långsiktiga populationsförändringar av de svenska arterna, inkl. utdöenden, nytillkomna arter och relation till förändrad markanvändning, finns publicerad i Entomologisk Tidskrift
Bildgalleri
Källor
Noter