Karl Gunnar Vennberg, född 11 april 1910 i Blädinge församling, Kronobergs län, död 12 maj 1995 i Spånga i Stockholm, var en svensk författare, översättare och kritiker.

Biografi Vennberg var medarbetare i Horisont, BLM, Vi, Sverige-TysklandLuthersson, Peter, Svensk litterär modernism (Stockholm 2002), s. 319 och 40-tal. 1941–1944 var han litteraturkritiker i Arbetaren och bidrog till att uppmärksamma denna tidning även som ett kulturorgan. Vennberg var kulturredaktör i Aftontidningen 1946–1947 och i Aftonbladet 1957–1975. Han blev ledamot av Samfundet De Nio 1962.

Som poet debuterade Vennberg 1937 med Hymn och hunger som främst kretsar kring kristna motiv. Senare blev han som både poet och engagerad kritiker en av de mest tongivande och inflytelserika representanterna för fyrtiotalismen. Skepsis och ironi, tidskritik och existentiella frågeställningar är framträdande inslag i hans diktning. Som översättare har han bland annat översatt Franz Kafkas novell Förvandlingen och romanen Processen. Han hade även ett mångårigt medarbetarskap i Bibelkommissionen.

Författarskap Vennberg debuterade 1937 med diktsamlingen Hymn och hunger. Genombrottet kom 1944 med samlingen Halmfackla där han influerad av T.S. Eliots poetiska teknik och Franz Kafkas livshållning utvecklat en mer personlig stil, som utmärks av ett lågmält ironiskt tonfall. Dikterna präglas av samtidsanalys och ifrågasättande av alla färdiga livsåskådningar och gjorde Vennberg till en av förgrundsgestalterna för fyrtiotalismen. Med uppföljaren Tideräkning från 1945 renodlade Vennberg tidskritiken och ställde med skepsis och ironi de existentiella frågeställningarna i centrum. Med Fiskefärd från 1949 fick Vennberg sitt publika genombrott. Även denna samling präglas av en skeptisk hållning men domineras av en dragning till det idylliska och dikter som uttrycker religiös mystik.

Vennbergs fyra diktsamlingar från 1950-talet har en mer personlig prägel än hans fyrtiotalslyrik. Gatukorsning (1952) är den mest pessimistiska och inåtvända medan dikterna i Vårövning (1953) är enklare och ljusare. Synfält från 1954 rymmer såväl satirisk tidsskildring från det kalla krigets dagar och existentiell tematik som en svit dikter med titeln Kärlek i medelåldern. I Vid det röda trädet (1955) dominerar de existentiella frågorna. Dessa samlingar följdes 1960 av Tillskrift men därefter var Vennberg tyst som diktare i många år. Först 1971 återkom han med Sju ord på tunnelbanan som följdes av ett flertal ytterligare diktsamlingar. Denna sena produktion präglas av en betydligt enklare stil och innebar en förnyelse av författarskapet.

Familj Vennberg var son till lantbrukaren Olof Wennberg och dennes hustru Johanna, född Karlsson. Han gifte sig första gången 1938 med Anna-Lisa Lindegren, syster till poeten Erik LindegrenLars Bäckström, Erik Lindegren, Bonniers 1962., och andra gången 1965 med Ingegärd Martinell.Vem är det - Svensk biografisk handbok 1995 (Stockholm 1994), sidan 1161. Vennberg hade två döttrar, Inger Vennberg Nordmark (född 1939), präst i Svenska kyrkan och Hanna Vennberg Tolander (1968–2023), astrolog och författare."Stadens krav kan krossa deras trygghet" i Dagens Nyheter 2009-09-20 Spångabygden nr 56, sidan 18.extrakoll.se

Politiska ställningstaganden Nazityskland och fascismen Efter Vennbergs död blev det känt att han publicerat några dikter i Den Svenske Nationalsocialisten 1936Luthersson, Peter och Mortensen, Anders, förord till Bertil Malmberg. Diktaren i sitt sekel (Stockholm 2006) s. 16 och i januari 1937 försvarade Vennberg att Hitler inkluderade Freud i utrensningen av icke önskvärd litteratur med orden: "Mot moraliskt förfall och själsdödande överskattning av sexuallivet!". 1940 menade han sig inte tillhöra dem "som anser att allt gott härrör från England och allt ont från Tyskland." 1942 medverkade Vennberg och Caleb J. Andersson med översättningar av nazistiska poeter i tidskriften Sverige-Tyskland.Lundberg, Johan, "Ljusets fiender" (Stockholm, 2013), s. 101 f.

Samtidigt var Vennberg medlem i den socialistiska och antifascistiska organisationen Clarté, och beskrev i sina dagböcker nazismen som "ingenting annat än privatkapitalismens sista utväg". Även Vennbergs vän Per Meurling har skrivit att Vennberg aldrig "hyste annat än avsky för nazismen". Karl Erik Lagerlöf beskriver i sin doktorsavhandling Den unge Karl Vennberg (1967) året 1935 som ett krisår för Vennberg, där han slets mellan olika politiska och moraliska problemställningar. Efter en resa till Tyskland sommaren 1935 skrev Vennberg följande i den kommunistiska tidningen Sydsvenska Kuriren:

Vennberg tog själv senare avstånd ifrån bidragen och uteslöt dem ur sitt författarskap. Han menade på 1990-talet att publiceringen berodde på att dikterna i själva verket skulle ha varit kamouflage för den hjälp han säger sig ha gett till sovjetiska spioner, något som Sigvard Lindqvist och Peter Luthersson betvivlar.Luthersson, Peter, Svensk litterär modernism (Stockholm 2002), s. 320 f. Anders Paulrud menar att "några brev, några dagboksanteckningar, en dikt" ej räcker som bevis för att Vennberg ska ha varit nazist.

Sovjetunionen och den tredje ståndpunkten Under kalla kriget företrädde Vennberg den så kallade tredje ståndpunkten, som sade sig förorda ett neutralt ställningstagande mellan de bägge stormakterna Sovjetunionen och USA. Han deltog vid uppvaktningar på Sovjetunionens ambassad i Stockholm och hyllade där den "kulturella uppbyggnaden" i Sovjetunionen. I Wrocław, Polen, deltog han 1948 vid grundandet av organisationen "De intellektuellas internationella förbindelsekommitté för fred", en påstått sovjetstyrd frontorganisation som sammankallade Världskongressen för fred i Paris 1949. Karl Erik Lagerlöf karakteriserade i sin doktorsavhandling Vennbergs inställning som "anti-individualistisk" och skrev bland annat att "individens underordning under helheten var ett viktigt motiv hos honom 1938 och senare".Lundberg, Johan, "Ljusets fiender" (Timbro, 2013), s. 102

Norrmalmsregleringen Karl Vennberg skrev i samband med Stockholms cityomvandling dikten Promenad i Hötorgscity (1971).

Död Vennberg avled den 12 maj 1995. Begravningen ägde rum i Bromma kyrka, nära hemmet i Spånga. Urnan placerades först i Råcksta gravkapell men flyttades till gravkoret vid Klara kyrka, den så kallade muren, där den stod i nära tjugo år. Till sist kom urnan att placeras i en omärkt grav på Klara kyrkogård.

Bibliografi

Samlade upplagor och urval - Innehåll: Halmfackla ; Tideräkning ; Fiskefärd ; Efterskrift 1952.

- Parallelltext på svenska och italienska. - Parallelltext på tyska och svenska.

- Översättning av valda dikter.

- Valda dikter i översättning.

- Översättning av Dikter (1944-60) och Dikter (1971-1990). - Valda dikter i översättning.

Redaktör

- Tillsammans med Werner Aspenström.

Priser och utmärkelser 1949 – Boklotteriets stipendiat 1957 – De Nios Stora Pris 1959 – Boklotteriets stipendiat 1960 – Bellmanpriset 1963 – Litteraturfrämjandets stora pris 1972 – Nordiska rådets litteraturpris för Sju ord på tunnelbanan 1977 – Sveriges Radios Lyrikpris 1979 – Carl Emil Englund-priset för Visa solen ditt ansikte 1979 – Kellgrenpriset 1980 – Filosofie hedersdoktor vid Stockholms universitet 1981 – Erik Wellanders språkvårdspris 1988 – Aniarapriset 1993 – Östrabopriset 1993 – Pilotpriset 1994 – Gerard Bonniers pris

Referenser

Vidare läsning

Externa länkar

Albert Bonniers Förlag - Karl Vennberg

Kategori:Svenskspråkiga författare Kategori:Svenska författare under 1900-talet Kategori:Småländska författare Kategori:Svenskspråkiga poeter Kategori:Svenska poeter Kategori:Vinnare av Nordiska rådets litteraturpris Kategori:Alumner från Lunds universitet Kategori:Ledamöter av Samfundet De Nio Kategori:Personer från Blädinge socken Kategori:Hedersdoktorer vid Stockholms universitet Kategori:Födda 1910 Kategori:Avlidna 1995 Kategori:Män Kategori:Svenska poeter under 1900-talet