Pongo och de 101 dalmatinerna (, i Finland på svenska: 100 hundar och 1 husse) är en animerad långfilm från 1961 som producerades av Walt Disney Productions. Den baserades på barnboken De hundra och en hundarna av Dodie Smith som publicerades första gången 1956. Smith hade själv dalmatiner, varav en hette Pongo. Smith fick inspirationen till boken när en nära vän till henne kommenterade att djuren hade vackra pälsar som skulle göra sig utmärkta som klädesplagg."Pongo och de 101 dalmatinerna" 2-Disc-specialutgåva – Så gjordes 101 dalmatiner: Valphistorier. Flera tekniska innovationer användes i filmen, bland annat xerografi som skar ner kostnaderna markant, då det innebar att animatörernas skisser kunde kopieras direkt. Vissa av animatörerna tyckte om den nya tekniken eftersom slutresultatet kom att ligga deras egna teckningar närmre, medan kritiker menade att känsligheten i teckningarna gick om intet.
Filmen var även den första Disneyfilmen som utspelade sig i modern tid och avvek även från den vanliga Disneyformeln när det gällde sånger; i hela filmen finns enbart tre sånger, till skillnad från de tidigare Disneyfilmerna som varit musikaler. Disney har senare gjort en uppföljare till filmen, samt en spelfilmsversion av berättelsen.
Handling
miniatyr|Dalmatiner, vars fläckiga päls Cruella De Vil vill göra pälskappor av. Pongo är en dalmatiner som lever ett ungkarlsliv i London tillsammans med sin ägare Roger Radcliffe, en kompositör. Ungkarlslivet tråkar ut Pongo och han bestämmer sig för att hitta en fru till Roger samt en tik åt sig själv. När han tittar ut genom fönstret för att hitta en passande kvinna med hund ser han det perfekta paret, Anita och hennes dalmatiner Perdita. Pongo lurar ut Roger ur lägenheten för att få tag i Anita och Perdita innan de hunnit försvinna och hittar dem vid en damm inne i Regent's Park. Efter en olycka då båda människorna faller ner i dammen löser sig alla Pongos problem och såväl Roger och Anita som Pongo och Perdita gifter sig.
Senare får Pongo och Perdita 15 valpar och Anitas gamla skolkamrat Cruella de Vil erbjuder sig snabbt att köpa alla. Roger vägrar sälja valparna och när han och Anita är ute på promenad med Pongo och Perdita blir valparna kidnappade av Hjalle och Jeppe, Cruellas underhuggare. Scotland Yard har inga ledtrådar, vilket tvingar Pongo och Perdita att använda skymningsskallet, ett sätt för hundar att få ut nyheter i cirkulation i hela England.
Översten (en old english sheepdog) tar emot skymningsskallet genom Kapten (en häst) och Sergeant Rapp (en katt). Sergeant Rapp skickas till Häxeberg (de Vils ställe) av Översten efter att han rapporterat att han hört valpar inne i huset. Där hittar Rapp närapå hundra valpar och får reda på att Cruella köpt eller kidnappat alla valparna för att göra pälsar av dem. Cruella kommer till huset och beordrar Hjalle och Jeppe att döda och flå valparna samma kväll, vilket leder till att Rapp försöker rädda valparna. Hjalle och Jeppe upptäcker detta men hinner inte döda valparna då Pongo och Perdita kommer till deras undsättning. Medan de två slåss mot Hjalle och Jeppe leder Översten och Rapp bort valparna från huset.
Efter att ha återförenats med sina egna valpar upptäcker Pongo och Perdita de övriga 99 valparna och även Cruellas planer för dem. De bestämmer sig för att adoptera alla de andra valparna och påbörjar sin vandring tillbaka till London, med hjälp av flera andra djur på vägen. Cruella och Hjalle och Jeppe följer dem hack i häl fram till Dinsford där hundarna får reda på att de kan få skjuts tillbaka till London i en flyttbil. För att undkomma Cruella rullar hundarna sig i sot för att föreställa labradorer och lyckas gömma sig i flyttbilen. När de sista valparna ska ta sig till flyttbilen börjar snö droppa från hustaken och avslöjar hundarnas kamouflage. Cruella jagar flyttbilen och försöker preja ner den från vägen men kolliderar med Hjalle och Jeppe som följt efter i sin egen bil. Båda bilarna åker ner i en ravin och Cruella skriker ut sin frustration medan flyttbilen fortsätter sin färd till London.
I London försöker Roger och Anita fira Rogers första stora hit (en sång om Cruella), men har svårt att hitta stämningen utan sina hundar. Plötsligt hörs hundskall utanför och när deras hembiträde öppnar dörren fylls huset av hundar. När de torkar bort sotet upptäcker Roger och Anita att deras hundar är tillbaka och bestämmer sig för att använda inkomsten från Rogers sång till ett stort hus på landet så att de kan behålla alla 101 dalmatinerna.
Rollista (i urval) Figur Engelsk röst Svensk röst (1961) Svensk röst (1995)PongoRod TaylorHans LindgrenAnders ÖjeboPerditaCate BauerBirgitta AlmJasmine WigartzCruella De VilBetty Lou GersonGaby StenbergMona SeilitzRogerBen Wright (tal)Per MyrbergUlf KällvikBill Lee (sång)AnitaLisa DavisKristina AdolphsonMonica ForsbergJeppeJ. Pat O'MalleyNils HallbergHasse AnderssonHjalleFrederick WorlockRune HalvarssonMichael BörstellNannyMartha WentworthSif RuudBirgitta FernströmÖverstenJ. Pat O'MalleyOlof ThunbergBo ManietteSergeant RappDavid FrankhamStig GrybeUlf Peder JohanssonDansken/DannyGeorge PellingSven HolmbergJan KoldeniusKaptenThurl RavenscroftBo ManietteLabradorRamsay HillBertil EnghTV-hallåmanOlle BjörklundIngemar CarlehedTV-frågeledareTom ConwayBerndt FribergÖvriga rösterSven HolmbergUllacarin RydénGösta PrüzeliusCarin SwenssonLena EwertMona Andersson
Animatörer (i urval) Chefsanimatörer Marc Davis Ollie Johnston Milt Kahl Eric Larson John Lounsbery Frank Thomas Figuranimatörer Hal Ambro Ted Berman Les Clark Eric Cleworth Blaine Gibson Bill Keil Hal King Dick N. Lucas Don Lusk Cliff Nordberg Amby Paliwoda John Sibley Art Stevens Julius Svendsen
Bakgrunder Al Dempster Ralph Hulett Bill Layne Anthony Rizzo
Övriga medverkande (i urval) Grafisk formgivning och produktionsdesign: Ken Anderson Klippning: Roy M. Brewer Jr., Donald Halliday Färg: Walt Peregoy Figurstyling: Tom Oreb, Bill Peet Orkesterarrangemang: Franklyn Marks Musikredigering: Evelyn Kennedy
Produktionen 1950-talet hade varit ett framgångsrikt årtionde för Disneystudion, som under perioden hade öppnat Disneyland och startat sitt eget tv-bolag. Walt kunde därför inte lägga all sin uppmärksamhet på de animerade långfilmerna längre, och överlämnade en stor del av storyboardansvaret till Bill Peet. Peet hade kommit till Disney 1937 och fått arbete som mellantecknare, men hade successivt arbetat sig uppåt. Han hade fått sin första chans att arbeta med bildmanus under produktionen av Dumbo och var efter det involverad i bildmanusarbetet i de flesta av de animerade långfilmerna. Peet ändrade delar av handlingen från boken för att fokusera mer på Pongo och Perdita för att få ett mer samlat intryck. Resultatet blev så bra att Dodie Smith ska ha skrivit brev till honom och sagt att han förbättrat hennes berättelse.
The Nine Old Men och deras bidrag mini|175px|Ollie Johnston hade i huvudsaklig uppgift att animera hundarna.
Flera av dem som ingick i Disneys Nine Old Men arbetade på Pongo, däribland Wolfgang Reitherman som även stod för regi för scenen med ”skymningsskallet”. Reitherman använde sig gärna av gammalt material och därför är flera av hundarna i Lady och Lufsen med i skymningsskallet, varav den förste är terriern Jock. Under de första sekunderna av scenen har originalteckningarna från Lady och Lufsen använts, innan bilden återgår till den hårdare tecknarstilen som användes i Pongo. Senare syns Peg och bulldoggen från hundfångaren i ett fönster till en djuraffär och precis innan scenen slutar dyker Lady upp i ett hörn. Reitherman skulle fortsätta med att återanvända material, bland annat när han använde dans- och musikscener från Snövit och de sju dvärgarna, Djungelboken och Aristocats i musiknumret "En låtsaskung av England" i Robin Hood."Pongo och de 101 dalmatinerna" 2-Disc specialutgåva – Så gjordes 101 dalmatiner: Animation 101
Frank Thomas och Ollie Johnston fick i uppgift att animera hundarna. Medan Thomas gjorde scenen där en av valparna verkar vara dödfödd och Roger återupplivar den, gjorde Johnston scenen där Perdita ligger under spisen. Johnston har själv berättat att den scenen antagligen blev så bra just för att hon låg under en spis; det gav figuren så lite utrymme att röra sig på att den känslomässiga inverkan blev mycket större.
Figuren Anita hade från början blivit tilldelad en annan animatör, men när Walt inte tyckte att hon var tillräckligt bra gav han Milt Kahl uppgiften att göra om henne. Kahl var även huvudansvarig för Roger och var tvungen att hålla sina figurer så realistiska som möjligt. Enligt honom själv kunde man överdriva djurens ansiktsuttryck och beteende eftersom de gjorde saker i filmen som publiken visste att de inte kunde göra i verkligheten, medan det inte gick att göra samma sak med människorna i filmen. Anitas engelska röstskådespelare Lisa Davis har sagt att hon tror att Anitas design är baserad på hennes utseende, med hänvisning till fotografier på henne från den tiden. Eftersom de flesta scenerna i filmen först spelades in med skådespelare innan de animerades tror Davis också att Kahl lånat uttryck från henne, då hon känner igen mycket av sig själv i Anita. Enligt Brad Bird är Roger och Anita det första paret i en Disneyfilm som är fysiska med varandra och flirtar med varandra.
Marc Davis fick i uppgift att designa Cruella de Vil, vilket Milt Kahl gärna hade velat göra (han skulle få chansen att göra sin egen galna kvinnliga skurk med Medusa i Bernard och Bianca)."Pongo och de 101 dalmatinerna" 2-Disc specialutgåva - Cruella De Vil: En tecknad skurk Davis ansåg att det var ett av de roligaste uppdragen han någonsin hade haft på Disney, och det skulle visa sig bli den sista gången han animerade för en Disneyfilm. Han tyckte särskilt om att göra henne så överdriven som möjligt, vilket var skälet till att hon fick en cigaretthållare, och betonade därför det karikatyr-mässiga över henne. Många av Cruellas poser och gester, samt skämten, var förslag från Bill Peet men Davis hade även stor hjälp av hennes röstskådespelerska Betty Lou Gerson. Gerson hade tidigare lånat ut sin röst till berättaren i öppningsscenen av Askungen och gjorde dubbla roller i Pongo då hon utöver Cruella även gav röst till Mrs. Birdwell i "Brott lönar sig"-sekvensen. Mary Wickes fick uppdraget att agera ut Cruellas scener i de tagningar som filmades för att ge animatörerna inspiration, då Gerson inte såg ut som Cruella.
Nedskärningar leder till nya upptäckter På Disney fanns en hel avdelning som enbart arbetade med att färglägga de färdiga bilderna och måla i konturerna med bläck. När animatörens färdiga bild kom till avdelningen målades konturerna av med bläck på plastfilm som därefter vändes och färglades. Hela proceduren tog lång tid och var både arbetskrävande och dyrt, men hade använts till alla studions filmer fram till Pongo. Den senaste filmen (Törnrosa) hade kostat väldigt mycket pengar att göra men hade inte tjänat in lika stora summor på biograferna, vilket krävde nedskärningen på studion. Ett av de mest effektiva sätten att skära ned kostnaderna blev att använda xerografi."Pongo och de 101 dalmatinerna" 2-Disc specialutgåva – Så gjordes 101 dalmatiner: Nya trick