Purnu är en by i Gällivare kommun, som av SCB till år 2000 klassades som en småort.
Namnets betydelse Purnu ligger i det område som tidigare utgjorde Lule lappmark och som ursprungligen hade samiska ortnamn. Purnu är inom Gällivare skogssamebys (lulesamiska Váhtjera vuovddetjärro) område. Gränsen mellan nordsamiska och lulesamiska går rakt igenom Gällivare kommun och Purnu tillhör den lulesamiska delen. Dagens ortnamn och/eller stavningen av dem är dock till största delen finska eller en blandning av finska och samiska. Det speglar i hög grad den finska kolonisation som har ägt rum. Ortnamnen visar bebyggelsens ursprung men är också beskrivande för ett område och hur det utnyttjats.
Namnet Purnu kommer från det lulesamiska buorna som betyder ”en stensatt grop för förvaring av kött” (från bland annat vildrensjakt). En slags primitiv källare som förekommit över hela det samiska bosättningsområdet. Hur de används beskriver bland annat den samiske författaren Johan Turi. En annan del av byn heter Pikkujako eller Pikko Jaako ”Lill-Jakob” och uppkallades efter den förste bosättaren i denna del av byn. Puolalaki är finska och betyder Lingonberget, vilket det också kallas. Lingonberget är ett av två svenska naturnamn i Purnu. Det andra är namnet på ån, Skrövån, efter byn Skröven som ån rinner förbi längre ner. Namnet kommer dock från det finska Röytiö ”stenskravel i vattendrag”. Kaartirova kommer från det samiska gárdde ”stängsel, gärde” och finska rova ”bränna, svedja”, på samiska roavve Riksantikvarieämbetet Agrarhistorisk landskapsanalys byarapport Purnu.
Historik De första nybyggarna som år 1762 kom till Purnu hette Per Olsson och Mickel Persson. 1769 kom Lars Johansson som i sin tur sålde en del av sitt nybygge år 1786 till Anders Andersson Labba. Att just Anders Andersson Labba kom till Purnu förklaras av att det var detta område hans mormor kom ifrån och hans morfars bror hade nybygge på, flesta kom från den samiska bosättningen Kilvo.
Det skall ha varit samen Olof Thomasson Fanni Mantalslängder 1642-1820, Västerbottens län, SE/SVAR/RA-111010024/M 24/139 (1723) s. 192 och hans tre söner som Högström beskriver. Tjäll är en gammal beskrivelse av hydda eller tält. Antagligen avses här en torvkåta eller lávvu (samiskt tält). Olof Thomasson Fanni (Anders Andersson Labbas mors farfar) var håll-lapp. Håll-lapp var same som utöver ordinärt renskötselarbete hade plikt att tillhandahålla transporter med ackja och ren vid Nasafjälls gruva. Han var också en period sprintare (ungefär renskötare utan eget lappskatteland) spalt: S10131. Under perioden 1695–1742 skattade han för det egna lappskattelandet Saibmo i Sjokksjokk, Lule lappmark. Forskaren Peter Sköld skriver i uppsatsen "Samisk bosättning i Gällivare" att Saibmo var beläget norr om Nattavaara, norr om Kilvo.
Olofs söner hette Per Olofsson (Olsson) Purnu, Anders Olofsson Keppo och Mickel Olofsson (Olsson) Kilvo. Anders Olofsson Keppo var född 1690 och morfar till Anders Andersson Labba. Keppo var gift med Brita Nilsdtr från SjokkjokkGällivare kyrkbok volym C:1. Enligt Gustaf von Düben utgjordes Sjokkjokk av skogslappar som höll sig på sina gamla skatteland SOU 2006:14 Topografisk redovisning av uppgifter om vinterbetesmarker, s 307. Sjokkjokk kallas också Vuolle Sita (på svenska Nederbyn) och var indelat i 30 lappskatteland och omfattade största delen av Jokkmokks och Gällivares barrskogsområde, det vill säga i det område där Purnu ligger.
Anders Olofsson Keppo och familjen bodde på ett lappskatteland i Keppovuoma. Deras dotter fick ett oäkta barn 1759 som fick namnet Anders Andersson Labba. I ortnamnsregistret upplyses att Avvakko, strax norr om Gällivare tidigare hette Kieppovuoma. Namn- och språkförväxling och bristfälligheter i äldre kartmaterials avbildning av geografin gör det svårt att i vissa tillfällen exakt fastställa skattelandens lokalisering, om inte nyare dokumentation finns att tillgå. Dessutom var socknarna geografiskt väldigt stora och vissa socknar som finns i dag, fanns inte tidigare. Gällivare socken bildades till exempel först på mitten av 1700-talet och innan dess hörde stora delar av det som senare blev Gällivare socken till Jukkasjärvi.
Forskaren Nils Johan Päiviö omtalar Kieppovuoma som förmodligen låg i östra änden av nuvarande Kiepanjaure och gränsade mot släkten Labba/Simmas skatteland, som sträckte sig långt in i Norge och omfattade området som ligger norr om AltevatnPäiviö, Nils Johan, Dieđut 1/2000 Lappskattelandens i Jukkasjärvi och deras utveckling, s.17 och bilaga 3. På Samuel Gustaf Hermelins karta Charta öfver Wästerbottn och svenske Lappmarcken 1797 finns Kippovuoma utmärkt på kartan längs Ligga älv, det vill säga sydväst om Gällivare, i Lule lappmark. På Charta öfver Gellivare forsamling Luleå Lappmark 1743 finns en plats kallad Käppavuom norr om Gällivare i Sjokkjokk. Oaktat var lappskattelandet exakt låg kan man anta, baserat på dåtidens namnskick, med bruk av icke ärftliga patronymiska namn, att den okände fadern hade Anders som förnamn och Labba som samiskt släktnamn.
Labba-släkten fanns i Torne lappmark, Jukkasjärvi församling och skattade för Tingevara norr om Torneträsk Krigsarkivet, Sveriges typografiska kartor, XI B, nr. 10 och andra närliggande lappskatteland redan från tiden 1638 och framöver . Vid den tiden Anders Andersson Labba föddes skattar en Anders Andersson Labba och en Anders Larsson Lalla (Labba) i uppbördslängd i områdetPäiviö, Nils Johan, Dieđut 1/2000 Lappskattelandens i Jukkasjärvi och deras utveckling,bilaga 3. Bägge dör 1760. Eftersom kyrkböckerna inte är fullständigaFödelse och dopböcker i Gällivare vid den här tiden är det svårt att verifiera vem som var fadern till Anders Andersson Labba, men det ser ut att kunna finnas en koppling till Labba i Torne lappmark.
Efter att han köpt nybygget i Purnu köpte Anders Andersson Labba också Hiertta lappskatteland år 1790 av Hans Persson Puornu. Enligt forskaren Nils Johan Päiviö fanns vid den här tiden en legal förköpsrätt på lappskatteland för släktingarPäiviö, Nils Johan, Dieđut 1/2000, Lappskattelanden i Jukkasjärvi och deras utveckling, s.16ff. Nordiska museets intendent Ernst Manker nämner också i sin bok släktnamnet Buona, som äldre släktnamn i Purnu Manker, Ernst; Acta Lapponica XVIII Skogslapparna i Sverige, s.74. Det kan vara det lulesamiska uttalet av Purnu, Buorna, och Per Olsson Purnus ättlingar som avses eller Båvnå i betydelsen Bönträsk, lulesamiska Båvnåkjávrre, dit några i Labba-släkten flyttade.
Att samer blev nybyggare var inte ovanligt. En ny nybyggesförordning för Lappmarken kom 1749. I den fick även samer rätt att ta upp nybyggen. Anders Andersson Labba var den av nybyggarna som kom att stanna kvar i Purnu. Han gifte om sig efter första hustruns död och fick tillsammans med sina två hustrur Ingri Jakobsdotter och Anna Pehrsdotter sammanlagt 21 barn. 12 barn i det första äktenskapetGällivare fb C:2, Gällivare husförhörslängd AI:1, AI:2 Gällivare db C:2 samt SCB db 1888 nr 26 och 9 barn i det andra äktenskapetGällivare fb C:2. Äldsta barnet föddes 1784 och yngsta 1826. Anders Andersson Labbas barn fick enligt dåtidens tradition det patronymiska släktnamnet Andersson/Andersdtr (Anders son respektive Anders dotter) i folkbokföringen.
Anders Andersson Labba dog år 1827 enligt husförhörslängden AI:2, sid 15. Dödbok saknas för detta år. Vid bouppteckningen efter Anders första hustru, Ingri Jakobsdotter fanns det bland annat en häst, 11 kor och 37 får upptagna i dödsboet.Gällivare tingslags häradsrätt, AIa:5, 1810-11 1828 upprättades bouppteckning efter Anders och då ägde han inte längre någon häst.Gällivare tingslags häradsrätt AII:2, 1820-39.Anders Andersson Labba hade vid sin död bland annat silverkosa, två silverbälten med 16 lod (200 gram) silver var, 42,32 Rd i kontanter, tre koltar varav två i vadmal och en gammal i blått kläde, en gammal renskinnspäls och en snopäls (sismuodda, innerpäls), 10 ackjor, 11 kor, 1 oxe, 28 får och 59 renar samt diverse andra föremål och verktyg till ett totalt värde av 325,10 Rd. Inga möbler finns upptagna i bouppteckningen. . Labbas äldste son var nomad hela sitt liv. De övriga barnen var bofasta och flyttade i samband med giftermål till Nattavaara, Järämä (Satter), Låmmejaur i Jokkmokk, Nuortikon, Torasjärvi, Kilvo och Sarvisvaara. Fem av sönerna var bosatta i Purnu. Ättlingar finns i dag spridda över hela landet.
Ättlingarna till sönerna som var bosatta i Purnu fick i sin tur de patronymiska släktnamnen Jakobsson, Mattson, Larsson, Johansson och Olofsson. I nästa släktled blev ett av efternamnen Pehrsson. Under senare hälften av 1800-talet upphörde i stort sett bruket av patronymiska släktnamn i Sverige och –son namnen blev ärftliga familjenamn. På slutet av 1800-talet dog också den siste i Purnu som använde son-namn med tillägget Labba. Ättlingar som fortfarande är bosatta i Purnu har flera olika efternamn.
Lappskattelandet Hierta finns inte längre kvar i jordeböckerna. Enligt historiken Lennart Lundmark förvandlades hela Lappmarken på 1800-talet på något sätt till kronojord i myndigheternas ögon, oberoende av om samer hade lappskatteland eller inte. Förmodligen var det bara några tjänstemän som började skriva in krono i skattelängder och jordeböckerJakt, fiske och historia. Föreläsning av Lennart Lundmark Lycksele 20 maj 2006.'. Det innebär att det är andra som står som ägare på samma mark som tidigare skattades och gick i arv.
Befolkningshistorik Vid folkräkningen den 31 december 1890 var 112 personer skrivna i Purnu.
Renskötsel thumb|Interiörbild från Pehr Pehrssons timrade kåta från 1887 Den skogssamiska kulturen och renskötseln har vidareförts i generationer i Purnu. Ernst Manker utgav år 1968 i serien Acta Lapponica boken Skogslapparna i Sverige. Han besökte Purnu ett flertal gånger, främst på 1940-talet, och beskriver byn i boken. Då Manker besökte byn bodde sedan länge alla samer året runt på egna gårdar i byn. Tidigare hade man mest troligt haft visten på andra ställen. Det vill säga skogssamerna i Purnu hade precis som andra skogssamer varit halvnomadiska med både fasta bostäder och periodisk flyttning. Renarna hade använts till att frakta mat och ägodelar mellan dessa visten. De klövjades om sommaren eller drog ackjor i vinterföre i en lång rad bundna efter varandra, rajd. Den sista klövjerajden gick 1926 och leddes av Pehr Pehrsson och gick från Purnu till Kissilaki. Vajorna i Purnu-sitan var upp till 300 stycken och mjölkades. Renost tillverkades och såldes fram till 1934, då det upphörde på grund av att det ansågs omodernt. Trots att rajdflyttningarna hade upphört var ackjan alltjämt tillfälligt i bruk i byn på 1940-talet.
År 1944 blev Frans Persson som då var ordningsman i Gällivare skogslappby tilldelad kungens guldmedalj För omsorgsfull renvård i femte storleken i Guld. Medaljen hade då inte delats ut på över 35 år.
Vid denna tidpunkt ansåg lappfogden att många skogslappbyar med kombinationsnäringar kopplade till jordbruket försummade renskötseln sommartid. Många omärkta renkalvar förde till oundvikliga förluster för den enskilde renägaren då kalvarna såldes på auktion och intäkterna tillföll samebyn. Det hävdas att Frans Persson som ordningsman hade sett till att Gällivare skogslappby var ett undantag. Där var det fortfarande prioriterat att behålla renskötseltraditionerna så inte renskötseln blev försummad. En ordning som medförde att kombinationsnäringar och renskötsel gick att kombinera.
I artikeln står också att läsa att hans far, Pehr Pehrsson, var också en renskötare och hade en gång fått länsstyrelsens silverkåsa för omsorgsfull renskötsel.