Skåne

|miniatyr|Skånes landskapsvapen på ett broderat hästtäcke buret vid Karl X Gustavs begravning den 4 november 1660. Finns på Livrustkammaren. Nuvarande utformning fastställdes av Kungl. Maj:t 1939 och registrerades av PRV 1974.Riksarkivet: Heraldiskt register. Läst 3 april 2014. miniatyr|Socknarna i Skåne med härads- och länsgränser cirka 1870. alt=Hand-drawn colour map of Skåne with a large number of villages drawn in as well as cities, forests, lakes and rivers.|miniatyr|Gerhard von Buhrmans karta över Skåne från 1684. miniatyr|Landskapsvy från Skåne. Målning av Peter Adolf Persson. Målad år 1889. miniatyr|Skånsk slätt med pilevall en disig dag i april. Ingelstorps ängar, i fonden Hammars backar nära Kåseberga i sydöstra Skåne. miniatyr|Stora delar av Skåne består av jordbruksmark. Bilden visar ett rapsfält utanför Svedala. miniatyr|Citadellet i Landskrona, sett ovanifrån. miniatyr|Utsikt från Kopparhatten på Söderåsen. miniatyr|Malmö är Sveriges tredje, och Skånes största, stad med knappt 350 000 invånare i kommunen. Utsikt över Västra hamnen med Turning Torso. miniatyr|Skåne har många milslånga sandstränder. Här syns Sandhammaren. miniatyr|Öresundsbron, som stod klar år 2000, förbinder Skåne med danska Amager. Här passerar både bilar och tåg. miniatyr|2010 byggdes Citytunneln, som förbinder och kompletterar Öresundsförbindelsen. Detta är södra trapphallen vid Triangelns station. miniatyr|Skånsk bokskog i lövsprickning. miniatyr|Handritad karta från 1698 av Erik Dahlbergh. Skåne är Sveriges sydligaste landskap. Landskapet består till största delen av den halvö som utgör Skandinaviska halvöns sydligaste spets.

I norr begränsas landskapet av Halland och Småland, i öster av Blekinge och Östersjön, i söder av Östersjön och i väster av det smala Öresund som skiljer Skåne från Danmark samt Kattegatt som är ett bihav till Nordsjön. Skåne utgör, tillsammans med de danska öarna Själland, Lolland, Falster, Møn och Bornholm, den transnationella Öresundsregionen.Detta är Öresundsregionen. Øresund Network – Öresundsregionens informations- och marknadsföringsorganisation.

Namn Namnet återfinns i engelsk litteratur från 890-talet (scon*g), på runstenar från 1000-talet (Skanö) och i den fornisländska litteraturen (Skaney, där ey betyder ö). Ursprungsformen har antagits vara ett urgermanskt skadinawi, med förleden skada och efterleden awi 'land vid vatten, land helt eller delvis omgivet av vatten; ö'. Namnet kan syfta på Falsterbohalvön, där namnet även återfinns i Skanör.

Historia

Skåne blev från Harald Blåtands samling av Danmark, under senare delen av 900-talet, en del av Danmark. De första danska mynten präglades i Lund under Knut den store (1018–1035). Från och med kristnandet låg Danmark och resten av Skandinavien inom den katolska kyrkan under Hamburgs ärkestift. År 1060 inrättades Lunds stift, som 1104–1152 var ärkestift för de nordiska rikena.

Ett centrum för internationell handel uppstod på grund av det rika sillfisket i Öresund under 1100- och 1200-talen vid Skanör och Falsterbo, där den så kallade Skånemarknaden spelade en viktig roll under hela medeltiden. Den danska statskassan tömdes under 1310-talet då Kung Erik Menved bedrev dyra fälttåg i norra Tyskland. Som lösning lånades stora summor från grevar i Holstein och hela danska landskap, bl.a. Skåne, sattes i pant. Efter uppror mot greven av Holstein hyllades den svenske Magnus Eriksson 1332 som kung även av Skåne, varigenom landskapet förenades med Sverige till dess Valdemar Atterdag 1360 erövrade det.Bra Böckers lexikon, 1979.

Under 1400- och 1500-talen utgjorde Skåne tillsammans med Själland kärnan i det danska riket. Drottning Margareta residerade ofta där, och en stor del av Danmarks främsta ätter bosatte sig och byggde slott i Skåne. Med reformationen, som genomfördes i Skåne på 1530-talet, förlorade kyrkan sin dominerande ställning medan adelns inflytande ökade, så att över hälften av Skånes jord vid 1600-talets mitt ägdes av adeln.

Täta relationer med Hansan bidrog också till ett ekonomiskt uppsving, som varade fram till slutet av 1500-talet. Den danska reformationen kom att ha sitt centrum i Malmö. Vid freden i Roskilde, 1658, övergick Skånelandskapen till Sverige; ön Ven dock först 1660 vid freden i Köpenhamn, då Bornholm å andra sidan åter blev danskt. För att styra Skånelandskapen inrättades 1658 det skånska generalguvernementet. Försvenskningen av Skåne pågick mellan 1658 och 1719 då det skånska generalguvernementet upplöstes och Skåne var att betrakta som helt integrerat i det svenska riket.

Danmarks försök att återerövra Skåne under det så kallade skånska kriget 1675–1679 misslyckades men hade till följd att stora delar av landskapet ödelades. Under 1700-talet och början av 1800-talet kännetecknas Skånes näringsliv och utveckling av en viss stagnation, som bröts först med tillkomsten av järnvägarna och den snabba industrialiseringen under 1800-talets senare del.

Indelningar Före 1658 Skåne hörde till Danmark före 1658, med undantag av perioden 1332–1360 då det var förenat med Sverige.

Landskapet var uppdelat i flera slottslän: Beritsholms län bildat 1250-talet, omfattade Färs härad, uppgick 1526 i Lindholmens län Falsterbo län bildat 1367, omfattade Bara härad (till 1517), Oxie härad (till 1517), Skytts härad, uppgick 1534 i Lindholmens län Gladsax län bildat 1398, omfattade Albo härad och Simrishamns stad, uppgick 1621 i Kristianstads län Helsingborgs län bildat före 1230, omfattade Bjäre härad (från 1522), Luggude härad, Norra Åsbo härad (från 1481 till 1547 och från 1559), Södra Åsbo härad (före 1547 och från 1559), Rönnebergs härad (före 1547), Harjagers härad (från 1370 till 1547), Frosta härad (från 1370 till 1481), Göinge härad (från 1426 till 1547 och från 1559 till 1616), Othens härad (från 1370 till 1523 och från 1551 till 1559), Torna härad (från 1481 till 1526) Kristianstads län bildat 1614, omfattade Åhus stad, Villands härad och Göinge härad samt från 1615 Gärds härad och från 1621 Albo härad Landskrona län bildat 1547, omfattade Norra Åsbo härad (till 1559), Södra Åsbo härad (till 1559), Rönnebergs härad, Harjagers härad, Göinge härad (till 1559) och Othens härad (från 1559). Från 1574 Färs härad Lindholms län bildat senast 1370, omfattade Ingelstads härad och Järrestads härad, 1517 tillfördes Oxie härad och Bara härad, 1526 överfördes Oxie, Ingelstads och Järrestads härader till det nybildade Malmöhus slottslän samtidigt som Färs härad tillkom till 1535 och 1534 tillfördes Skytts härad. Länet då med Bara och Skytts härad uppgick 1540 i Malmöhus slottslän Lundagårds län omfattande stiftet och från 1543 Torna härad och 1595 Järrestads härad, uppgick 1602 i Malmöhus slottslän Malmöhus slottslän bildat 1526 med Oxie härad, Ingelstads härad och Järrestads härad (till 1595 och från 1602 till 1627), 1540 tillfördes Ljunits härad, Vemmenhögs härad, Herrestads härad, Bara härad och Skytts härad (till 1599 och från 1605). 1602 tillfördes Torna härad. Näsbyholms län bildat 1536, omfattade Ljunits härad, Vemmenhögs härad och Herrestads härad, uppgick 1540 i Malmöhus slottslän utanför länen låg följande härader med egna fogdar: Frosta härad (från 1481), Färs härad (1535–1573) Göinge härad (1587–1588), Gärds härad (till 1615), Järrestads härad (från 1627), Othens härad (1523–1551) Skytts härad (1599–1605), Torna härad (1526–1543) och Villands härad (till 1614)

Efter 1658 Skåne övergick från Danmark till Sverige 1658. Svensk rättegångsordning infördes i Skåne 1682–1683 och 1683 inrättades Skånska lagsagan, som avskaffades 31 december 1849.

Vid övergången till Sverige 1658 fanns fyra län i Skåne, vilka inledningsmässigt behölls: Kristianstads län, Malmöhus slottslän, Landskrona län och Helsingborgs län. De tre sistnämnda slogs ihop 1669 och bildade ett utökat Malmöhus län styrt av en egen landshövding, vilket gällt för Kristianstads län från 1658. Malmöhus län 1658–1660. Hela Skåne styrdes som en del av Skånska generalguvernementet 1658–1669 och 1676–1719. 1719 gjordes gränsjusteringar mellan Malmöhus län och Kristianstads län till de omfattningar som sedan bibehölls till 1997 då de slogs samman till Skåne län, som förutom landskapet Skåne även består av Östra Karups socken i landskapet Halland.

Skåne hör och har hört till Lunds stift.

Övriga indelningar beskrivs i artiklarna Malmöhus län och Kristianstads län.

Skånes geografi Den skånska geografin uppvisar en mångfald av olika landskap och skiftningar inom dessa. Ett speciellt framträdande drag i Skåne är dess många horstar, vilka dock kallas för åsar. De följer en sydost-nordvästlig linje, se även Tornquistzonen. Detta utgör en gräns mellan den skandinaviska och den kontinentala plattorna, vilket visas framförallt på Söderåsen och i sprickdalen Skäralid. Bara 38 % av landskapet täcks skog, medan hela 45% är jordbruksmark (åker och betesmark). Skogen är koncentrerad till åsarna och norra Skåne med Osby kommun som den skogstätaste kommunen.

I söder och väst samt runt Kristianstad domineras landskapet av storskaliga slätter. Jordbruket bedrivs här i en större skala bitvis på leråkrar som värderas bland de bästa jordarna i hela världen. Istidens baltiska morän avsatte kalkrika näringsrika jordar och områden som varit under vattenytan har fått leravlagringar i landskapet. Berggrunden består i nordväst till sydost till övervägande delar granit, gnejs, sandsten och skiffer, I sydväst finns ett sänkt område där kalksten från kritaperioden dominerar berggrunden och förkastningszonen snett genom Skåne gör att yngre bergarter dominerar sydvästra området. Även i området runt Kristianstad finns kalkberggrund för där fanns under krittiden en havsvik där det också bildades kalksten. Tillgången på lera och bristen på skog gjorde att husen byggdes med lerklinade väggar senare med fackverk av typen korsvirke med riktigt bränt tegel. Tillgången på lera bildade grundvalen för en omfattande tegelindustri och tillgången på kalksten gav underlag till en cementindustri. Det stora kalkbrottet i Limhamn, Iföverken och Maltesholms cementfabrik är representanter för den moderna tidens större industrier men de hade föregångare i mindre kalkugnar som till exempel Adam och Eva vid Bjärsjölagård. Fyrlängade korsvirkesbyggnader med tegel, täckta med halmtak blev byggnadstradition på slätterna medan skiftesverk och knuttimrade hus fanns i mellanbygderna och i norra Skåne. Bristen på skog på slätterna orsakade att man eldade med torv.

Mellan skogs- och slättbygderna ligger mellanbygden som etnologen Åke Campbell kallade risbygden. Risbygden karaktäriserades i Skåne av lövskogar. Under 1900-talet andra hälft planteras stora ytor med gran fram till Bokskogslagen 1974. Flera stora skånska gods ligger i risbyggden, ett exempel Trolleholm. Trolleholm var inriktat på boskapsskötsel och skogarna glesades ut eller försvann under 1700-talet på grund av skogsbete och dålig nyplantering. Ofta var det magrare sandjord eller rent av morängrus i risbygden.

Annars är Skåne det svenska landskap som är i särklass mest uppodlat. 45 procent av landskapet var odlad åker eller betesmark. Däremot är inslagen av mindre skogsdungar stort. Samtliga fyra traditionella sädesslagen och potatis odlas liksom den för landskapet typiska rapsen, som under några veckor i maj bildar gulfärgade åkrar som sprider en tämligen behaglig söt doft. Under senare tid har majs blivit en viktig gröda. 90% av Sveriges sockerbetor odlas i Skåne, dessa kräver främst en lång vegetationsperiod, och skördas sist, under perioden slutet oktober fram till jul. Användandet av höstsådd är vanlig till exempel för råg och vete, varför många åkrar ligger gröna istället för svarta under januari–februari (utom vid snöfall förstås).

Vegetation