IFK Eskilstuna, bildad 9 september 1897, är en idrottsförening från Eskilstuna i Sverige, främst känd för sitt fotbollslag, som vann SM-guld 1921 och var med i den allra första Allsvenskan 1924/1925.

Fotboll Anrika IFK Eskilstuna tillhör säsongen 2026 Division 3 i fotboll för herrar. Laget spelar sedan 2025 sina hemmamatcher på Balsta IP, efter att tidigare ha spelat på Tunavallen. Hemmadressen består av blå tröja, vit byxa och blå strumpor. Historiskt har de blå tröjorna haft svart krage och manschett, samt strumporna varit blåsvarta.

Kansliet och ungdomslagen håller också till på Balsta IP.

Svenska mästerskapsmedaljer Historiskt sett är IFK stadens absolut mest meriterade förening. Första finalmatchen om svenska mästerskapet för IFK:s del gick av stapeln 1921 på Stockholms Stadion i Stockholm. IFK besegrade där Norrköpingslaget IK Sleipner med 2–1 inför 11 695 åskådare. Bertil Kollberg gav Sleipner ledning en bit in i andra halvlek men två mål i slutet, Gösta Pettersson (80:e minuten) och Henning Olsson (84) vände på matchen till IFK Eskilstunas favör. Även säsongen 1923 slutade med final. Denna gång blev emellertid AIK för svåra. Matchen slutade 1–5 (Erik Dahlström IFK:s målskytt i 28:e minuten) inför 9 000 häpna åskådare på Olympiastadion.

IFK Eskilstuna har vidare vunnit svenska mästerskapsguld för juniorer vid två tillfällen, 1970 (finalseger mot Djurgårdens IF) och 1985 (finalseger mot IF Brommapojkarna).

Allsvenskan IFK deltog i den allra första upplagan av Allsvenskan säsongen 1924/25. IFK har sedan tillhört denna serie 1924/25–1928/29, 1930/31–1935/36, 1942/43, 1957/58 och 1964. Som bäst har klubben placerat sig 5:a (säsongen 1931/32). I maratontabellen för högsta serien parkerar IFK på 27:e plats. Sammantaget har IFK spelat 14 säsonger i Allsvenskan, senast 1964. Målskillnaden 560–850 vittnar om mindre förtjänstfulla resultat.

Efter att ha åkt ur Allsvenskan 1935/1936 spelade klubben flera år i division II utan större framgång. 1940 upptäckte man talangen Ture Jonsson, vars målfarlighet gav honom en plats i A-laget, där han direkt gjorde succé. IFK vann sin division II-serie 1940/1941 hela elva poäng före tvåan Örebro SK och ställdes mot Reymersholms IK i kvalet till Allsvenskan 1941/1942. Stockholmarna drog dock längsta strået efter tre kvalmatcher, och IFK fick börja om i tvåan. Även säsongen 1941/1942 vann IFK serien, och fick denna gång möta IK Brage i kvalet. Även denna gång krävdes det tre matcher för att skilja lagen åt, men denna gång var det Eskilstuna som gick segrande ur striden.

Under sommaren 1942 skadade sig klubbens nye center Henning Näslund. Samtidigt behövdes Ture Jonsson som försvarsspelare, och Eskilstunaanfallet blev därför alltför svagt för Allsvenskan. Hemma mot Hälsingborgs IF hösten 1942 lyckades man emellertid vinna med hela 5–0 efter att Gösta "Pysen" Andersson gjort alla fem målen, men denna enskilda bravad räckte inte för att hålla sig kvar i serien, och våren 1943 degraderades man återigen till division II. Man lyckades även säsongen därpå vinna sin division II-serie, men förlorade det allsvenska kvalet mot Ludvika FFI.

1947 lades seriesystemet om och IFK degraderades till division III, där man spelade ända fram till 1953, då man genom en ny serieomläggning flyttades upp i division II igen. Säsongen 1956/1957 vann klubben sin division II-serie en poäng före Örebro SK och fick kvalspela mot GIF Sundsvall. Efter 1–1 borta och 2–2 hemma krävdes en avgörande match på neutral mark. På Råsunda fotbollsstadion vann IFK med 3–0 efter mål av Curt Spogardh, Reinhold Edvardsson och Lars Jangblad, och gick därmed åter upp i Allsvenskan 1957/1958. Säsongen 1957/1958 vände den svenska fotbollen sin spelsäsong från höst–vår till vår–höst, och för att komma i fas spelades denna säsong över tre spelomgångar, höst–vår–höst. Eskilstuna inledde serien mycket svagt, med bara en poäng på de sju första matcherna, men avslutade den första höstomgången med att ta nio poäng av 14 möjliga. Efter omkring ett och ett halvt års seriespel hamnade laget till slut på näst sista plats och degraderades åter till division II.

Säsongen 1963 vann IFK åter sin division II-serie, och mötte i en kvalserie GIF Sundsvall, Gais och Östers IF. I kvalmatchen mot Gais debuterade Kent Karlsson för IFK, i en match som slutade oavgjort. Efter oavgjort även mot Sundsvall och seger mot Öster med 3–0 blev IFK klart för Allsvenskan 1964 efter att ha slutat tvåa i kvalserien bakom Gais. Både IFK och Gais visade sig dock vara ett nummer för små för Allsvenskan, och flyttades ner omgående.

IFK spelade allsvenskt kvalspel senast 1981 efter att ha vunnit Division II Norra före Örebro SK. När åtta omgångar kvarstod ledde Örebro med fem poäng, men IFK tog 15 poäng av 16 möjliga i slutspurten och vann serien med tre poängs marginal. I kvalet svarade dock allsvenska Kalmar FF för övermäktigt motstånd; Kalmarseger 2–0 på Fredriksskans följdes av 2–2 på Tunavallen, varigenom Kalmar försvarade sin allsvenska plats. Även säsongen 1987 var IFK inblandat i kampen om en allsvensk plats men laget hamnade slutligen på andra plats i Division I Norra, tätt efter seriesegrande Djurgården (som spelade SM-final säsongen efter). Andraplatsen upprepades 1988, denna gång efter lokalrivalen Örebro SK. Säsongen 1992 ramlade IFK ur Division I och har sedan dess inte lyckats ta sig tillbaka. "Blåtopparna" ligger med 48 säsonger bakom sig femma i maratontabellen för Sveriges näst högsta division.

Meriter Svenska mästare 1921 Svenskt mästerskapssilver 1923 14 säsonger i Allsvenskan (senast 1964) Svenska mästare för juniorer 1970 och 1985 Publikrekord för fotboll i Eskilstuna: 22 491 (mot GAIS 1963) IFK toppade maratontabellen för Sveriges näst högsta division fram till säsongen 2007 då Landskrona BoIS' 35 poäng räckte till att överta förstaplatsen.

Spelare

Kända spelare Kennet Andersson, spelade för IFK som ungdom, sedermera landslagsman för Sverige, allsvensk spelare i IFK Göteborg och IFK Norrköping samt professionell i Belgien, Frankrike, Italien och Turkiet. Sebastian Larsson, sedermera landslagsman för Sverige och professionell i England. Marcus Danielson, ”Allsvenskans mest värdefulla spelare” för säsongen 2019. Kent Karlsson, spelade för IFK som ungdom, sedermera landslagsman för Sverige, allsvensk spelare i Åtvidabergs FF. Avslutade sin spelarkarriär i moderklubben 1980. Tränarmeriter i bland annat Åtvidabergs FF, IFK Norrköping, Örebro SK, FC Köpenhamn och Lyngby BK. Jyrki Nieminen, spelade 1978 i IFK Eskilstuna, sedermera landslagsman för Finland och allsvensk spelare i AIK

Flest allsvenska matcher mini|stående|Rune Carlsson. Följande spelare har spelat 100 eller fler allsvenska matcher för IFK, samtliga på 1920- och 1930-talen. Axel "Ribba" Andersson (152) Gösta Ekman (141) Åke Andersson (134) Einar Kempe (134) Bertil "Iffa" Karlsson (131) Sture Hult (121) Knut "Knaper" Andersson (118) Ruben Nilsson (107) Einar Lindgren (105) Rune Carlsson (100)

Landslagsspelare 21 spelare i klubben har representerat svenska landslaget. Förutom Kent Karlsson, som spelade en landskamp 1977 sedan han återvänt till Eskilstuna, är alla landslagsframträdanden från klubbens tidiga framgångstid.

Rune Carlsson (1909–1943), 7 matcher 1930–1934 Bertil Karlsson (1899–1976), 6 matcher (5 mål) 1921–1930 Harry Lundahl (1905–1988), 5 matcher (1 mål) 1931–1933 Sture Hult (1910–1995), 5 matcher 1932 Olof Ohlsson (1888–1962), 4 matcher (1 mål) 1908 Roger Karlsson (1911–1937), 4 matcher (2 mål) 1934–1935 Bengt Essman (1913–1990), 4 matcher 1935 Erik Dahlström (1894–1953), 3 matcher (2 mål) 1912–1921 Einar Halling-Johansson (1893–1958), 3 matcher 1917–1918 Vidar Stenborg (1894–1960), 2 matcher 1917–1921 Ragnar Eriksson (1893–1978), 2 matcher 1920 Gösta Peijne (1895–1972), 2 matcher 1921–1923 Harald Andersson (1892–1979), 1 match 1921 Ruben Nilsson (1899–1977), 1 match 1921 Harry Rosenlind (1900–1968), 1 match 1926 Knut Lensing (1896–1960), 1 match 1927 Åke Andersson (1906–1982), 1 match (1 mål) 1930 Einar Kempe (1903–1948), 1 match (1 mål) 1932 Lennart Askerlund (1918–1957), 1 match 1937 Ragnar Larsson (1916–2008), 1 match (2 mål) 1939 Kent Karlsson (född 1945), 1 match 1977

IFK Eskilstuna har även haft fyra finländska landslagsmän i truppen: Kari Virtanen (född 1958), 13 matcher 1980–1981 Pertti Jantunen (född 1952), 8 matcher 1978 Jyrki Nieminen (född 1951), 8 matcher (2 mål) 1978 Stefan Lindström (född 1953), 4 matcher 1979

Bandy I bandy spelade klubben i Sveriges högsta division säsongerna 1933 och 1934.

Källor Fotnoter

Externa länkar

Kategori:Sportklubbar bildade 1897