Susanne Zeller-Hirzel, född Susanne Hirzel 7 augusti 1921, död 4 december 2012, var en tysk medborgare och aktivist. Under andra världskriget var hon aktiv i kampen mot den nazityska regimen och deltog i motståndsgruppen Vita rosen. Hon var den medlem i rörelsen som överlevde längst.
Biografi Hirzel var dotter till pastorn Ernst Hirzel i Ulm, liksom barnbarn till geografen Robert Gradmann. Som barn lärde hon sig spela cello.
Scholl-familjen, senare studier Hon var inledningsvis en entusiastisk medlem av den nazistiskt kopplade flickscoutrörelsen Bund Deutscher Mädel, där Sophie Scholl var hennes gruppledare. Successivt distanserade hon sig dock från dem som ledde rörelsen, delvis genom påverkan från Scholls bror Hans som var lokal ledare inom Hitlerjugend. Efter hans medverkan vid partidagarna 1936 hade han förbjudits att sjunga sånger skapade av "andra raser", något som gjorde honom desillusionerad med hela den nazistiska rörelsen.
Hirzel var flitig besökare i Scholls hem och tog intryck från Hans Scholls förändrade sinnelag, något som gjorde att även hennes nazistiska engagemang klingade av. Familjefadern Robert Scholl var liberalt sinnad, vilket smittade av sig på hans barn.
Därefter studerade Hirzel musik i Stuttgart.
Vita rosen
1942 etablerade en grupp studenter vid Münchens universitet den oppositionella grupperingen Vita rosen. Den inkluderade bland annat syskonen Scholl och fyra andra studenter. Gruppen bildades efter man fått vetskap om arresteringen av avrättandet av ett drygt tiotal kommunister i början av året. Hans Scholl utvecklades snart till gruppens ledare, och man började i juni dela ut flygblad med oppositionella budskap i München och oftast med olika akademiker och tjänstemän som mottagare.
Vita rosen rekryterade sympatisörer bland studenterna på universitetet, och syskonen Susanne och Hans Hirzel gick med på att dela ut flygbladen i Ulm. För att minska risken för upptäckt postade de flygbladen från diverse olika orter i södra Tyskland. Gruppen upptäcktes dock när de kastade ut flygblad från ett fönster på universitetet i början av 1943. Syskonen Scholl och Christoph Probst dömdes för högförräderi och avrättades den 22 februari.
Hirzel arresterades knappt ett par månader senare och ställdes inför rätta den 19 april. Hon befarade att även hon skulle bli avrättad men "slapp undan" med sex månaders fängelse. Bland annat berättade hon för domstolen att hennes bror Hans hade bett henne att posta flygbladen; de låg i förslutna kuvert där hon sade sig inte känna till innehållet. Även brodern slapp avrättas och dömdes till fem års fängelse.
Efter kriget Hans Hirzel befriades ur fängelset av de allierade trupperna i slutet av kriget. Därefter arbetade han med socialforskning och som tidningsredaktör. 1997 valdes han till kommunalråd i staden Wiesbaden. Han avled 2006.
Efter krigsslutet arbetade Susanne Hirzel som lärare i cello. Efter sin pensionering lät hon 2000 publicera sina memoarer runt livet i Nazityskland i boken Vom Ja zum Nein. Hon avled 2012.
Bibliografi Vom Ja zum Nein. Eine schwäbische Jugend 1933 bis 1945; Tübingen: Silberburg-Verlag, 2000; Violoncello-Schule; Kassel: Bärenreiter-Verlag, 1960ff. (200919); ISMN 979-0-006-43927-0 (Band 1,1)
Referenser
Externa länkar Filmausschnitt Die Widerständigen - Zeugen der Weißen Rose (von Katrin Seybold)
Urteil des Volksgerichtshofs, 1. Senat, auf Grund der Hauptverhandlung vom 19. April 1943
Kategori:Födda 1921 Kategori:Avlidna 2012 Kategori:Kvinnor Kategori:Personer i Tyskland under andra världskriget Kategori:Vita rosen Kategori:Projekt Kvinnliga huvudpersoner