Hökuggla (Surnia ulula) är en fågel som tillhör fågelfamiljen ugglor, där den som enda levande art placeras i släktet Surnia. Hökuggla förekommer i norra Nordamerika, Europa och Asien. Den är delvis dagaktiv och lever av små gnagare och fåglar. IUCN kategoriserar den som livskraftig.

Utseende och läte Utseende Hökuggla är 35–43 centimeter lång och har ett vingspann på 69–82 centimeter. Hannar väger i genomsnitt ungefär 270 gram och honor 320 gram. I flykten har den med sin långa stjärt och vingform en höklik silhuett vilket gett den dess trivialnamn. Dock har den ett proportionellt större huvud än hökarna men i jämförelse med många ugglor ett ganska litet och runt huvud. Den har gul iris och ljusgul näbb. Ögonkransarna är vita, med svarta borst. Huvudet och halsen är svartaktiga på ovansidan, med vita fläckar. För övrigt är den brun på ovansidan, med vita fläckar och vit på undersidan, med mörka tvärlinjer. Vingpennorna är bruna, med vita fläckar. Stjärten är brun med vita tvärband. Juvenilen är något mer gråbrun och har inga tydliga linjer på undersidan.

Läte Liksom andra ugglor har hökugglan en rad ganska olika läten. Fågeln sjunger under parningsleken med öppen näbb och reser fjäderdräkten under näbben. Den vippar upp och ned med stjärten och rör sig ryckigt i träden. Sången som hannen utstöter för att markera revir är distinkt och liknar ett rullande ”ho ho hoho y y yyyyyy”. Detta rop börjar jämförelsevis lågmält och stiger i ljudstyrka. Om ett par träffas är sången kortare och utförs ibland i duett. Under parningsleken har honan ett tiggläte vilket påminner om ett hest ”chät”. Ungarnas rop när de tigger om mat är däremot ett ”tschschui-epp”. Läten för att skrämma bort fiender och vid strider mellan artfränder är fräsanden eller klappranden med näbben.

Utbredning och systematik Hökugglan förekommer i de norra delarna av Nordamerika, Asien och Europa. Den delas vanligtvis in i tre underarter med följande utbredning:Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11 Surnia ulula caparoch – förekommer från Alaska till Kanada, Newfoundland och nordligaste USA ulula/tianschanica-gruppen vanlig hökugglaSverigelistan med underarter, BirdLife Sverige, läst 2024-02-18 (Surnia ulula ulula) – förekommer i norra Eurasien Surnia ulula tianschanica – förekommer från Centralasien till nordvästra och nordöstra Kina samt Mongoliet

Förekomst i Sverige thumb|Unge i boet. thumb|Ungar. thumb|Utflugen unge. I Sverige är den en häckfågel från norra Värmland, mellersta Dalarna och västra Hälsingland och norrut. Den kan dock uppträda längre söderut som strykfågel under höst och vinter.

Släktskap Hökugglan placeras i det egna släktet Surnia. Genetiska studier visar att den står nära sparvugglorna, faktiskt inbäddad i det släktet.Wink, M., P. Heidrich, H. Sauer-Gürth, A.-A. Elsayed, and J. Gonzalez (2008), Molecular Phylogeny and Systematics of Owls (Strigiformes), in “Owls: A Guide to Owls of the World”, 2nd ed., (König, C., and F. Weick), Christopher Helm, London. Dessa resultat har dock ännu inte lett till några taxonomiska förändringar.

Ekologi Biotop Hökugglan lever nomadiskt och dess förekomst styrs i hög grad av tillgången på smågnagare. Arten föredrar gles skogsmark i anslutning till öppna, gnagarrika ytor som myrar, hyggen, kraftledningsgator och brandfält. Den förekommer främst i de norra barrskogarna men kan under goda gnagarår även häcka i fjällbjörkskog.

Häckning Häckningen inleds i mars och sker främst i trädhåligheter, som gamla spillkråkshål eller murkna högstubbar. Arten kan även nyttja knipholkar och mer sällsynt gamla risbon. Honan lägger ägg beroende på födotillgången, och ungarna lämnar boet i maj eller juni. Efter att ha lämnat boet stannar ungarna i närområdet och matas av föräldrarna under ett par veckor medan de övar sin flygförmåga.

Föda Fågeln är delvis dagaktiv och huvudfödan utgörs av små gnagare och mindre fåglar. Den sitter ofta på en utsiktsplats, exempelvis en torraka. När den upptäckt något flyger den mycket snabbt fram och fångar det. Hökugglan har god hörsel och det händer att den fångar gnagare som rör sig inne i snö.SLU Artdatabanken (2026). Artfakta: hökuggla (Surnia ulula), läst 2026-04-25

Hökugglan och människan Status och hot Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling. Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC). Världspopulationen uppskattas till mellan 100 000 och en halv miljon adulta individer, varav det i Europa tros häcka 10 400–53 900 par.

Status i Sverige Artens bevarandestatus i Sverige ändrades 2025 från livskraftig (LC) till sårbar (VU). Populationen är starkt vikande, främst till följd av störda gnagarcykler, och har minskat med cirka 45 % under de senaste 15 åren. Det svenska beståndet uppskattas till cirka 4 400 reproduktiva individer. Klassificeringen som sårbar beror på en kombination av det låga antalet individer och en fortgående minskning som förväntas överstiga 10 % under de kommande 15 åren. Minskningen omfattar såväl antalet individer som artens utbredningsområde, förekomstarea och habitatkvalitet. Bedömningen baseras på de mest sannolika skattningsvärdena för populationens utveckling.Svensson, M., Grahn, J., Green, M., Lignell, N., Nilsson, J. & Tjernberg, M. (2023-2025). Rödlista 2025 – expertkommittén för fåglar, Uppsala: SLU Artdatabanken, läst 2026-04-25

I kulturen Hökugglan är Jämtlands landskapsfågel.

Noter

Externa länkar

Läten på xeno-canto.org

Kategori:Fåglar i palearktiska regionen Kategori:Fåglar i nearktiska regionen Kategori:Ugglor Kategori:Landskapsfåglar