Siegfried Helferich Richard Wagner, född 6 juni 1869 i Tribschen utanför Luzern, Schweiz, död 4 augusti 1930 i Bayreuth, Bayern, var en tysk tonsättare och dirigent. Han var son till Richard Wagner och Cosima Wagner samt dotterson till Franz Liszt. Siegfried Wagner började dirigera i Bayreuth 1896 samt producera opera vid festspelen 1901. År 1908 efterträdde han sin moder Cosima som ledare för festspelen. Hans fru Winifred Wagner, och därefter deras söner Wieland och Wolfgang Wagner, svarade för ledning av festspelen efter hans död. Siegfried Wagner har skrivit 15 musikdramatiska verk i konservativ senromantisk stil.

Biografi Siegfried Wagner var det tredje barnet till Richard Wagner och Cosima von Bülow, dotter till Franz Liszt. För att han skulle kunna bära efternamnet Wagner döptes Siegfried inte förrän han var fjorton månader gammal, den 4 september 1870.Siegfried, der "Erbe seines angebeteten Vaters" bei infranken.de, abgerufen am 4. Januar 2015 Ett giftermål mellan föräldrarna var möjligt först året efter det att Cosimas skilsmässa från Hans von Bülow hade blivit juridiskt bindande. I samband med sin sons födelse komponerade Richard Wagner 1870 Siegfried-Idyll, ett kammarverk baserad på motiv från operan Siegfried och avsedd som en födelsedagspresent till Cosima.

Efter faderns död 1883 övervägde Siegfried Wagner först att studera arkitektur, men vände sig sedan till musiken. En del ungdomliga kompositioner är från omkring 1882. Han fick sin musikaliska skolning av Engelbert Humperdinck och Julius Kniese. Från 1896 uppträdde Siegfried Wagner även som dirigent vid Festspelen i Bayreuth.Peter P. Pachl: Siegfried Wagner – Genie im Schatten. Nymphenburger, München 1988, S. 137–141.

År 1889 inledde Wagner ett intimt förhållande med den engelske pianisten och kompositören Clement Harris (1871–1897).Claus Victor Bock: Pente Pigadia und die Tagebücher des Clement Harris, Castrum Peregrini, Amsterdam 1961; Katharina Hottmann: «The delusive vision of paradise». Zu Sinfonischen Dichtungen von Clement Harris und Siegfried Wagner, in: Kadja Grönke/Michael Zywietz (Hg.): Musik und Homosexualitäten. Tagungsberichte Bremen 2017 und 2018, Textem, Hamburg 2021, S. 303–324. År 1892 gjorde de en resa till Asien tillsammans. Under resan bestämde han sig för att överge arkitekturen och ägna sig åt musiken. Det sägs också att det var Harris som först väckte Wagners homoerotiska impulser.Jonathan Carr, The Wagner Clan, Faber and Faber, 2007, pp. 111–130. Ombord skissade han sitt första officiella verk, den symfoniska dikten Sehnsucht, inspirerad av dikten med samma namn av Friedrich Schiller. Verket blev inte färdigt förrän strax före den konsert där Wagner dirigerade det i London den 6 juni 1895.Peter P. Pachl, booklet notes to cpo 999 366-2. Även om hans verk är många, kom ingen in i standardrepertoaren.

Wagners homosexualitet gjorde honom till måltavla för utpressning, som han försökte försvara sig mot med lagliga medel. B.Z.: Das schwere Erbe der Wagner-Kinder Journalisten Maximilian Harden beskrev offentligt Wagner som en "härskare ur en olikfärgad låda".

Han debuterade som assisterande dirigent i Bayreuth 1894. År 1896 blev han biträdande dirigent och delade ansvaret för att dirigera Nibelungens ring med Felix Mottl och Hans Richter, som hade dirigerat dess premiär 20 år tidigare. År 1908 tog Siegfried Wagner över ledningen av Festspelen i Bayreuth efter sin mor. Med outtröttlig arbetsiver lyckades han år 1924 återuppta festtraditionen, som hade avbrutits i och med första världskrigets utbrott. För att finansiera den dyra festivalen – biljettförsäljningen på den tiden var inte alls lika stor som i dag – gjorde Siegfried Wagner regelbundet konsertturnéer som dirigent, bland annat till USA i början av 1924. Siegfried dirigerade då olika orkestrar. Turnén blev dock bara måttligt framgångsrik: i stället för de 200 000 dollar som man hade hoppats på återstod bara mindre än 10 000 dollar för det planerade ändamålet.Brigitte Hamann: Winifred Wagner oder Hitlers Bayreuth, S. 114. År 1914 tillkännagav Wagner att han skulle omvandla hela Wagners arv till en Richard Wagner-stiftelse för det tyska folket.

Wagner var bisexuell.Jonathan Keates, "Review of The Wagner Clan by Jonathan Carr", Daily Telegraph. I åratal uppmanade hans mor honom att gifta sig och förse Wagnerdynastin med arvingar, men han kämpade mot hennes alltmer desperata uppmaningar. Omkring 1913 ökade pressen på honom på grund av Harden–Eulenburg-affären (1907–1909), där journalisten Maximilian Harden anklagade flera offentliga personer, framför allt prins Philipp av Eulenburg, en vän till kejsar Vilhelm II av Tyskland, för homosexualitet. I detta klimat fann familjen det lämpligt att arrangera ett äktenskap med den 17-åriga engelskan Winifred Klindworth och vid Festspelen i Bayreuth 1914 introducerades hon för den då 45-åriga Wagner. De två gifte sig den 22 september 1915.Brigitte Hamann. Winifred Wagner: A Life at the Heart of Hitler's Bayreuth. Harcourt, Orlando, Florida (2005). Paret fick fyra barn:

Wieland (1917–1966) Friedelind (1918–1991) Wolfgang (1919–2010) Verena (1920–2019)

Även om äktenskapet möjliggjorde den dynastiska tronföljden, kom förhoppningarna om att det också skulle innebära ett slut på hans homosexuella möten och de tillhörande kostsamma skandalerna på skam, eftersom Wagner förblev sexuellt aktiv med andra män.Geoffrey Wheatcroft. "A Widow's Might", The New York Times, 11 March 2007. Tesen att Siegfried Wagner var far till Walter Aign (1901–1977), det yngsta barnet till en prästhustru i Bayreuth,Peter P. Pachl: Siegfried Wagner – Genie im Schatten. Nymphenburger, München 1988, S. 162–166. visar sig vara felaktig på grundval av ny forskning av Brigitte Hamann.Brigitte Hamann: Winifred Wagner oder Hitlers Bayreuth, Piper Taschenbuch, 5. Auflage 2009, S. 650, mit Verweis auf ein homosexuelles Verhältnis und ein Gerücht nach Aigns Tod.

Under åren efter 1924 strävade Siegfried Wagner efter att modernisera Festspelens föreställningar i takt med tiden, särskilt genom att engagera scenografen Kurt Söhnlein. År 1925 övertog han tillsammans med Winifred Wagner hedersordförandeskapet för Bayreuther Bund der deutschen Jugend. Den 1 april 1930 dog hans mor Cosima Wagner, som han hade en nära relation med. År 1930 planerades också en ny uppsättning av Tannhäuser. Siegfried Wagner anlitade den betydande dirigenten Arturo Toscanini för detta ändamål. Repetitionerna inför föreställningen visade sig vara extremt ansträngande under den varma festivalsommaren. Siegfried Wagner drabbades av en hjärtattack den 18 juli 1930 under en av repetitionerna,Ernst Klee: Das Kulturlexikon zum Dritten Reich. Wer war was vor und nach 1945. S. Fischer, Frankfurt am Main 2007, , S. 637. som han aldrig återhämtade sig från. Han avled den 4 augusti 1930 och begravdes på stadskyrkogården i Bayreuth. Eftersom hans två söner fortfarande bara var tonåringar efterträddes han vid rodret för Festspelen i Bayreuth av sin änka Winifred fram till 1944.

Politiska åsikter På grund av sitt engagemang i den antisemitiska Bayreuth-kretsen kring Cosima Wagner och Houston Stewart Chamberlain kom Siegfried Wagner tidigt nära den tyska nationalist- och völkischrörelsen och utsattes upprepade gånger för utpressning av sin svåger för att undertrycka sin kosmopolitiska inställning. Han prenumererade på Völkischer Beobachter, som hade getts ut sedan 1920. Hans hustru Winifred var dock mer politiskt intresserad och mycket mer engagerad än Siegfried på grund av sin uppfostran.

Efter Adolf Hitlers besök i Villa Wahnfried den 1 oktober 1923, strax efter den tyska dagen i Bayreuth, bedömde Siegfried Wagner gästen: "Hitler är en magnifik person, den sanna tyska nationalsjälen."Zitate, sofern nicht anders angegeben, bei Ernst Klee: Das Kulturlexikon zum Dritten Reich. Wer war was vor und nach 1945. S. Fischer, Frankfurt am Main 2007, S. 637. Efter en mottagning med den italienske fascistledaren Benito Mussolini i mars 1924 konstaterade han: "All vilja, styrka, nästan brutalitet. Fanatiskt öga, men ingen kärlekskraft i det som hos Hitler och Ludendorff."

I juni samma år skrev Siegfried Wagner i ett brev till rabbinen Falk Salomon i Bayreuth: "Vad jag anser vara en olycka för det tyska folket är blandningen av den judiska och den germanska rasen." Efter att ha läst Hitlers pamflett som en av de få samtida erkände Siegfried sig "öppen för filosemitismen" (brev till Evelyn Faltis, Bayerische Staatsbibliothek). I ett öppet brev till Püringer erkände han: "Min far har gjort judarna orätt" och i sin opera Das Flüchlein, das Jeder mitbekam framställde han Hitler som den brutal-sadistiske rövarkapten Wolf (= Hitlers namn i nazistiska kretsar), som döms i tredje akten. På sin 60-årsdag lade Siegfried Wagner librettot till denna opera på tallriken för alla inbjudna gäster. Så sent som 1929 sa han till sin kollega Evelyn Faltis: "Du kan arbeta mycket bättre med judar" (Bayerische Staatsbibliothek).

En festkonsert den 9 november 1923, Hitlers planerade "maktövertagande", på Odeon i München ses som ett bevis på att Siegfried Wagner kände till den planerade Hitler-Ludendorff-kuppen och antog att kuppen skulle bli en framgång. Kompositionen Glück, som skulle uruppföras samma kväll, är dock inte tillägnad Hitler, utan, som Claus Victor Bock bevisar i sin biografi Pente Pigadia und die Tagebücher des Clement Harris, Siegfrieds barndomsvän Clement Harris. Efter att kuppen misslyckats och Hitler arresterats, korresponderade Winifred Wagner med Hitler under dennes fångenskap. Han sägs ha skrivit på papper som Winifred skickade till Landsbergfängelset. Enligt Friedelind Wagner fick moderns entusiasm för Hitlers idéer fadern att sucka: "Winni förstör allt jag desperat försöker bygga upp".Friedelind Wagner, Nacht über Bayreuth, S. 33.

Eftersom Siegfried Wagner i princip sade "Du" till alla unga manliga Wagnerentusiaster som besökte Wahnfried, blev han en av Hitlers få informella vänner senast 1925.

Kompositionsarbete Vid sidan av sitt engagemang med Festspelen i Bayreuth var Siegfried Wagner också verksam som tonsättare. Han komponerade 17 operor, till vilka han skrev librettin själv, efter sin fars exempel. Han nådde inga stora framgångar på de tyska scenerna. Hans första opera, Der Bärenhäuter, sågades sönder av kritikerna redan 1899. Peter Raabe, som blev ordförande för Rikets musikkammare under den nationalsocialistiska eran, kallade dem "stammande kompositionsförsök" i Allgemeine Musikzeitung 1899. Siegfried Wagner själv skyllde misslyckandena på "judiska intriger" ("Judas hat tar hand om det").

Efter att i synnerhet Winifred Wagner hade blockerat framförandet av sin avlidne makes verk har de upplevt en renässans under flera år (t.ex. vid Rudolstadtfestivalen eller tillfälliga uppsättningar, särskilt av den första operan Der Bärenhäuter på andra scener), till vilken utgången av skyddsperioden (70 år efter kompositörens död) också bidrog. Sedan dess har flera CD-inspelningar getts ut, bland annat inspelningar som dokumenterar Siegfried Wagners arbete som dirigent.

Eftermäle