Canal du centre är en kanal i Hainaut i Belgien, som förbinder den konstgjorda sjön Grand Large nära Nimy med Bryssel-Charleroikanalen nära Seneffe. Genom andra kanaler förbinds vattenvägen mellan Meuse och Schelde. Kanalen har en längd på 20,9 km. De fyra båtlyftarna i den äldre delen av kanalen och omgivningarna sattes 1998 upp på Unescos världsarvslista.

Vattenleden Kanalen börjar i väster i Mons och går genom orterna Nimy, Obour, Ville-sur-Haine och Thieu. Denna del är 15 km lång och har en stigning på 23,26 meter. Kanalen genomför denna höjdförändring genom sex slussar. Det finns fem slussar med en stigning om 4,2 meter och en sista sluss med en stigning på 2,26 meter i Thieu.

Nästa avsnitt på den ursprungliga kanalen mellan Thieu och Houdeng-Gœgnies har en stigning på 66 meter över en längd på 6 790 meter, vilket är för mycket för slussar. Därför har denna del fyra hydrauliska båtlyftar som byggdes mellan 1888 och 1917. Dessa fyra båtlyftar är de som ingår i världsarvet.

För den kommersiella trafiken har den gamla kanalsträckningen vid båtlyftarna sedan 2002 ersatts med en större parallell kanal.

Gamla kanalen I århundraden ville folket ha en vattenväg i inlandet som kunde förbinda floden Meuse med Schelde. Höjdskillnaden på 96 meter mellan de båda vattendragen skulle dock kräva 32 slussar, vilket inte var möjligt med hänsyn till kanalens längd som skulle bli 7 km. 1879 antog Myndigheten för offentliga arbeten ett förslag av Edwin Clark som använde båtlyftar istället för slussar. Den första lyften (Houdeng-Gœgnies) byggdes mellan 1885 och 1888. Den invigdes 4 juni 1888 av Leopold II av Belgien. Tre andra båtlyftar stod slutligen klara 1917 och togs i bruk 1919. Det fanns flera orsaker till denna försening. Mellan 1894 och 1911 ifrågasattes det ekonomiska behovet för kanalen gång på gång. 1914, när de tre båtlyftarna i stort sett var klara, inleddes det första världskriget.

Lyftarna kom delvis att vara inspiration till Peterborough Lift Lock och Kirkfield Lift Lock i Kanada och i slutet av 1800-talet gjorde deras konstruktör Richard Birdsall Rogers studiebesök.

Båtlyftarna fick världsarvsstatus 1998. Av de 8 hydrauliska båtlyftarna som byggdes i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet är dessa fyra de enda som ännu fungerar i sin ursprungliga form.

Sedan 2002 används båtlyftarna endast av fritidsbåtar. Den kommersiella trafiken går vid sidan om genom den enorma båtlyften Strépy-Thieu, som lyfter båtarna 73 meter och var den högsta i sitt slag när den stod klar.

Efter en olycka 2002, då en felaktigt fungerande lyft började stiga samtidigt som en motorpråm skulle lämna slussen, togs lyft nummer 1 ur tjänst. Under reparationsarbetena, som påbörjades 2005, genomfördes en omfattande restaurering. Restaureringsarbeten på sluss 1 och 4 pågick ännu 2008.

Nya kanalen miniatyr|Vy över nya kanaldelen, från båtlyften Strépy-Thieu Den gamla kanalen kunde hantera båtar med ett deplacement på upp till 350 ton. 1957 antog Belgiens parlament en lag som gjorde det möjligt att genomföra en stor utökning av kanalen, vilket ökade maximala deplacementet till 1 350 ton. I sammanhanget beslutades att ändra kanalens lopp, istället för att utvidga den hela dess dåvarande längd. Ett utmärkande drag för den utvidgade kanalen var båtlyften Strépy-Thieu som ersatte de fyra mindre båtlyftarna och en eller två slussar som funnits i den gamla kanalen.

Nya Canal du Centre öppnades för båttrafik med ett deplacement på upp till 1 350 ton i september 2002. Mellan 2002 och 2004 ökade antalet passager från 1 531 till 4 041 medan tonnaget ökade från 282 000 till 1 513 000.

Referenser

Externa länkar UNESCO World Heritage Centre - The Four Lifts on the Canal du Centre and their Environs, La Louvière and Le Roeulx (Hainault) ASBL Voies d’Eau du Hainaut, förening som drev båtlyftarna till 2025

Kategori:Världsarv i Belgien Kategori:Kanaler i Vallonien Kategori:Världsarv inskrivna 1998