En riksrätt är en domstol eller en domstolsliknande process med uppgiften att behandla åtal mot högre statliga ämbetsmän och befattningshavare, såsom regeringsmedlemmar, domare eller landets statschef. I Sverige avskaffades riksrätten 1974, och dessförinnan hade den inte använts på 120 år. Men i en del andra länder förekommer riksrättinstitutet alltjämt; i till exempel USA kan alla unionens befattningshavare och tjänstemän kallas till förhör i kongressen och kan också av representanthuset ställas inför riksrätt (impeachment) i senaten (se mer om detta längre ner).
I vissa länder i Norden handhas ärenden om åtal mot höga befattningshavare i ett särskilt system, i en specialdomstol med det unika namnet riksrätt. Det första land som benämnde detta institut med ordet ”riksrätt” var Sverige (se nedan). Systemet är dock avskaffat i Sverige sedan 1975, men finns fortfarande i Danmark, Finland och Norge. I Sverige fungerar istället landets högsta domstol i praktiken som riksrätt sedan 1975.
En riksrättsdom i ett nordiskt land kan innebära olika slags straffrättsliga påföljder för den dömde, bland annat skiljande från ämbetet.
Översikt I de länder där riksrätt förekommer används begreppet i de flesta fall som beskrivning av ett av en lagstiftande församling hanterat åtal för avsättning av höga politiker och ämbetsmän; ofta i egenskap av domstol. Den tilltalade står då inför en omröstning om en dom, och domen gäller vanligen om personen i fråga skall avsättas eller ej.
Till skillnad från vanligt avsked av försumliga personer inom statens administration, fastställs vid riksrätt om den åtalade är skyldig eller ej till det lagstridiga förfarande vederbörande står anklagad för. Det är alltså fråga om en domstolsprocess i ett kriminalärende med beviskrav för eller emot att den åtalade verkligen har begått ett brott. Det liknar således ett mål om avsättning genom domstolsbeslut i vanlig domstol.
Det viktiga här är vilket ansvar inför de folkvalda befattningshavare har att uppfylla det som krävs i uppdraget bland annat att följa lag och grundlagens bud om fri- och rättigheter, likhet inför lagen etcetera.
De flesta system med riksrätt fordrar, för att dom skall kunna fällas, en kvalificerad majoritet av den dömande församlingen (till exempel i USA, se nedan).
Institutets syfte Riksrättsinstitutet är en del av Montesquieus maktdelningslära. Syftet är att statliga organ i samhället inte skall vara jäviga utan oberoende så att alla organ kan granskas och prövas oberoende. Detta för att skydda efterlevnaden av lag och av grundlagens fri- och rättigheter liksom likheten inför lagen. Ärendens prövning i bland annat domstolar kan annars innebära att vissa gynnas, utan stöd i lag, av att den ämbetsman som behandlar ärendet och den ärendet gäller känner varandra, så kallad vänskapskorruption.
På så sätt minskas risken för att lagen sätts åt sidan för vissa i samhället enbart på grund av deras relationer eller på grund av att de har en möjlighet till det. Det vill säga en uniform likhet inför lagen främjas därigenom. För att gynna detta finns också regeln att befattningshavare i staten liksom riksdagsledamöter med flera, skall ha skäliga löner för att förhindra mutor.
Systemet förverkligar demokratins idéer genom att domstolsväsendet och därmed hela förvaltningen står under parlamentets laglighetsprövning. Parlamentet är nämligen, genom att det är folkvalt, relativt oberoende och kan dessutom på väljarnas uppdrag kontrollera att förvaltningen gör det som medborgarna har rätt att kräva och kräver i övrigt; därigenom åstadkommer man att demokratiska principer (såsom fri- och rättigheter), liksom de beslut som fattas i demokratisk ordning, verkligen genomförs (om de är genomförbara) och efterlevs, eftersom brott beivras, liksom all annan kriminalitet.
Systemet är främst tänkt att tillämpas i preventivt syfte, det vill säga det fungerar endast som ett yttersta kontrollmaktmedel, om kriminaliteten inte kan bekämpas på annat sätt av parlamentet.
Ett annat och möjligen viktigare sätt (men inte uteslutande det viktigaste sättet) att bekämpa korruption och liknande är transparens, öppenhet, det vill säga att handlingar skall vara offentliga om beslut i myndigheter och liknande, så att beslutet och dess grunder senare kan vara föremål för granskning. Det betyder att dokumentation (protokoll och liknande) av beslut verkligen sker, vilket inte är självklart. Till exempel fanns en lagbestämmelse i paragraf nio i 1809 års svenska regeringsform, att protokoll var obligatoriskt enligt lag vid sammanträdena i statsrådet (regeringen). Anledningen till denna bestämmelse var att protokollen skulle granskas av riksdagens konstitutionsutskott.
Högsta domstolen kan till exempel anses som jävig vid prövning av dess egna ledamöter. Också andra domare i lägre instans kan anses som jäviga i de fall de skall pröva brott av högsta domstolens domare, eftersom högsta domstolens ledamöter vanligen rekryteras bland domare ur lägre instans, högsta domstolen ibland ger förslag om utnämning av domare, högsta domstolens egenskap av högsta prejudicerande instans har varit vägledande för domare i lägre instanser.
Detta utgör ett särskilt motiv för att högsta domstolens domare skall prövas i särskild ordning inför ett folkvalt, av folket indirekt kontrollerat organ.
Det är viktigt att systemet endast indirekt kontrolleras av folket, för att förhindra problemet med folkdomstolar, där inte likhet inför lagen alltid råder; godtycklig rättvisa snarare än uniform rättvisa efter lag tenderar att tillämpas där.
Idag finns också systemet att ett misstänkt brott begånget av en domare i lägre instans skall prövas av en högre instans. (Till exempel skall en domare i en tingsrätt i Sverige prövas av den hovrätt som tingsrättens domsaga tillhör, det vill säga den hovrätt som man överklagar till från vederbörande tingsrätt. På så vis prövar också högsta domstolen misstänkta brott begångna av domare i hovrätt. I denna sin funktion är det också viktigt att högsta domstolen granskas i sin ämbetsutövning, så att den håller sig inom lagens riktlinjer.)
Historia Montesquieu hämtade inspiration till sin teori från tvåkammarsystemet i Storbritanniens parlament, som har medeltida rötter, där överhuset än idag i sista hand fungerar som högsta domstol. Tvåkammarsystemet syftar också till att kamrarna skall balansera och kontrollera varandra, för att förhindra förhastade och lagstridiga beslut.
Genom franska revolutionen infördes en rad olika modeller utifrån Montesquieus maktdelningslära i de olika konstitutioner som sedan infördes i Frankrike och därefter också på andra håll (USA införde dock sin nu gällande konstitution två år före franska revolutionen, 1787). De olika konstitutionsmodellerna innehöll bland annat olika slags tvåkammarsystem och riksrättsinstitut. I Norge och USA finns fortfarande gällande system inspirerade av Montesquieu (se längre ned om hur deras riksrättsinstitut fungerar). Särskilt Norges författning (Eidsvollförfattningen) liknar den första franska grundlagen efter revolutionen 1789. Också i 1809 års svenska regeringsform finns liknande idéer om maktdelning.
Olika länder Danmark Till Danmarks riksrätt, rigsretten, hör mål mot regeringsledamöter (”mod ministrene anlagte sager”) om olaga förfaranden i ämbetet enligt 1953 års grundlag.Danmarks Riges Grundlov § 59 och § 60
Rigsretten består av 30 ledamöter; 15 ledamöter från højesteret (Danmarks högsta domstol); och 15 medlemmar utsedda av folketinget för en period på sex år.Danmarks Riges Grundlov § 59 Folketingsmedlemmar är dock inte valbara och får alltså inte väljas till riksrättsledamöter. Dessa regler har gällt sedan 1953 års grundlag trädde i kraft.
”Kungen” eller folketinget beslutar om en minister skall ställas inför riksrätt eller ej.”Rigsretten påkender de af kongen eller Folketinget mod ministrene anlagte sager”, 1953 års grundlag § 60 första stycket.
Även andra än ministrarna kan åtalas för statsvådliga förbrytelser (”særdeles farlige for staten”), om ”kungen” finner det lämpligt och folketinget ger sitt samtycke.1953 års grundlag § 60 andra stycket Med begreppet kungen menas här i praktiken regeringen, kungen utövar vanligtvis sin myndighet ”gennem ministrene” (genom ministrarna).1953 års grundlag § 12
Innan grundlagsreformen 1953 valdes de icke-højesteret-tillhöriga ledamöterna av och ur det dåvarande överhuset, landstinget, som avskaffades i och med reformen.
Sedan rigsretten inrättades vid den stora grundlagsreformen 1848 har folketinget ställt in alles fem personer inför riksrätt. Det senaste åtalet väcktes 1995 mot den tidigare justitieministern Erik Ninn-Hansen, som blev den andra personen i Danmarks historia som fällts av rätten. Rigsretten hade vid denna tidpunkt inte varit i bruk sedan 1910.
Filippinerna Processen i Filippinerna för att åtala någon liknar den i USA. Landets underhus är det enda organ som har makten att åtala presidenten, vice presidenten, högsta domstolens medlemmar, ombudsmannen samt medlemmar av konstitutionella kommissioner. En tredjedel av ledamöter i underhuset krävs för att åtala någon. Senaten (överhuset) är det organ som vid riksrätt fungerar som domstol. Två tredjedelar av senatorerna krävs att döma någon. Om en omröstning att åtala en ämbetsman misslyckas i underhuset eller om senaten friar hen får inga nya fall mot ämbetsmannen inledas inom ett år.
I grundlagsartikel elva, sektion fyra från 1987 står det: "The President, the Vice-President, the Members of the Supreme Court, the Members of the Constitutional Commissions, and the Ombudsman may be removed from office, on impeachment for, and conviction of, culpable violation of the Constitution, treason, bribery, graft and corruption, other high crimes, or betrayal of public trust.", d.v.s. presidenten, vicepresidenten, högsta domstolens medlemmar, medlemmar av konstitutionella kommissioner och ombudsmannen får avsätts från sina positioner om de i riksrätt fälls för brott mot grundslagen, förräderi, mutor, korruption, andra höga brott eller svek mot det offentliga förtroende.
Joseph Estrada blev som första presidenten åtalad av underhuset den 13 november 2000. Rättegången blev kort eftersom Estrada avsättes under den andra EDSA-revolutionen den 20 januari 2001. Ombudsmannen Merceditas Gutierrez åtalades den 22 mars 2011, men hon avgick kort efteråt, varför det inte blev någon rättegång. Den 12 december 2011 åtalades chefsdomare Renato Corona. Rättegången mot Corona började den januari 2012 och den 29 maj 2012 beslutade senaten att avsätta honom.
Finland Riksrätten omorganiserades i och med att Finland år 2000 fick en ny grundlag Finlands grundlag, som ersatte den gamla 1919 års regeringsform. Rättens medlemmar utgörs sedan dess (enligt Finlands grundlag 101 §) av de högsta domstolarnas ordförande, de tre äldsta hovrättspresidenterna, samt fem ledamöter valda på fyra år av Finlands riksdag. Som åklagare verkar då riksåklagaren, justitiekanslern eller justitieombudsmannen. Beslut om åtal fattas av riksdagen efter att grundlagsutskottet fattat ett preliminärt ställningstagande. Det krävs endast en enkel majoritet i riksdagen för att åtalsbeslut ska fattas (utom vid åtal mot landets president, då tre fjärdedelar av de avgivna rösterna krävs för åtal)Finlands grundlag 113 §.
Till den finska riksrätten hör numera mål mot republikens president sedan Finlands grundlag infördes. Innan dess kunde han åtalas inför högsta domstolen. Idag (liksom tidigare) kan presidenten åtalas för landsförräderi och högförräderi; nu finns också ett nytt ytterligare rekvisit, brott mot mänskligheten. I andra fall får åtal inte väckas mot presidenten med anledning av en ämbetsåtgärd.
Andra mål som hör till rätten är idag liksom tidigare åtal mot medlemmar av statsrådet, de högsta domstolarna, justitieombudsmannen eller justitiekanslern i fall av ”lagstridigt förfarande i ämbetsutövning”.Finlands grundlag 101 §