Jesuitmissionerna i Chiquitos ligger i departementet Santa Cruz i östra Bolivia. Sex av dessa forna missionsstationer (alla idag sekulära kommuner) togs gemensamt upp på världsarvslistan 1990. Missionerna, som kännetecknas av en unik blandning av europeisk och indiansk kultur, grundades som reduktion eller reducciones de indios av jesuiter på 1600- och 1700-talet för att få lokala stammar att konvertera till kristendomen.
Inlandsregionen som gränsade till spanska och portugisiska territorier i Sydamerika var till stora delar outforskad i slutet av 1600-talet. Som utsända av Spanska kronan utforskade jesuiterna och grundade elva bosättningar under 76 år i det svårtillgängliga Chiquitos – på gränsen till det spanska Amerika. De byggde kyrkor (templos) i en unik och entydig stil som kombinerade element från såväl inhemsk som europeisk arkitektur. Ursprungsbefolkningen på missionsstationerna lärdes europeisk musik som ett medel för konvertering. Missionerna var självförsörjande, med blomstrande ekonomier och var praktiskt taget autonoma från spanska kronan.
Efter fördrivandet av Jesuitorden från spanska territorier 1767 övergavs de flesta Jesuitreduktionerna i Sydamerika och började förfalla. De gamla jesuitmissionerna i Chiquitos är unika då dessa bosättningar och deras associerade kultur har förblivit i stort sett intakt.
Ett stort restaureringsprojekt av missionsstationernas kyrkor började med den schweiziske jesuiten och arkitekten Hans Roths ankomst 1972. Sedan 1990 har dessa forna jesuitmissioner upplevt en viss popularitet och blivit turistdestinationer. En populär biennal internationell musikfestival arrangerad av den ideella föreningen Asociación Pro Arte y Cultura vid sidan av andra kulturaktiviteter inom missionernas stadsområde bidrar till bosättningarnas popularitet.
Läge miniatyr|400px|alt=Topografisk karta över större samhällen i Chiquitania och jesuitmissionerna. Jesuitmissionerna ligger i höglandsområdet nordost om Santa Cruz de la Sierra, i östra Bolivia, nära gränsen till Brasilien.|Jesuitmissionernas läge i Chiquitos med dagens internationella gränser De sex bosättningarna i världsarvet ligger i det varma och halvtorra lågländerna i departementet Santa Cruz i östra Bolivia. De ligger i ett område nära Gran Chaco, öster och nordost om Santa Cruz de la Sierra, mellan floderna Paraguay och Rio Grande (kallas även Guapay).
De västligaste missionerna är San Xavier (även känd som San Javier) och Concepción, belägna i provinsen Ñuflo de Chávez mellan floderna San Julián och Uruguayito. Santa Ana de Velasco, San Miguel de Velasco och San Rafael de Velasco ligger i öster, i provinsen José Miguel de Velasco, nära gränsen till Brasilien. San José de Chiquitos ligger i provinsen Chiquitos, omkring 200 km söder om San Rafael.
Tre andra före detta jesuitmissioner – San Juan Bautista (idag i ruiner), Santo Corazón och Santiago de Chiquitos – som inte ingår i världsarvet – ligger öster om San José de Chiquitos, inte långt från småstaden Roboré. Provinsen José Miguel de Velascos huvudstad, San Ignacio de Velasco grundades som en jesuitmission och ingår inte heller i världsarvet, då den nuvarande kyrkan är en rekonstruktion, inte en restaurering.
Namnet “Chiquitos” Ñuflo de Cháves, en spansk conquistador på 1500-talet och grundare till Santa Cruz "la Vieja", introducerade namnet Chiquitos, eller de små. Namnet refererar till de små dörrarna på halmhusen i vilka ursprungsbefolkningen bodde.Det fanns flera skäl till att man konstruerade dörrarna på detta sätt: de höll moskiter borta och var täta mot kalla sydvindar. De gav också ett visst skydd mot fiender. Chiquitos har sedan dess använts felaktigt både som beteckning för den största folkgruppen i området (korrekt kallade Chiquitano), och som ett samlingsnamn för över 40 etniska grupper med olika språk och levnadskulturer i regionen kallad [Gran] Chiquitania. Korrekt använt, refererar “Chiquitos” bara till departementet Chiquitos i Bolivia eller till den gamla regionen Övre Peru (idag Bolivia) som en gång omfattade hela Chiquitania och delar av Mojos (eller Moxos) samt Gran Chaco.
Den nuvarande provinsiella indelningen av departementet Santa Cruz följer inte jesuiternas koncept av ett missionsområde. Chiquitania ligger i fem olika moderna provinser: Ángel Sandoval, Germán Busch, José Miguel de Velasco, Ñuflo de Chávez och Chiquitos.
Historia På 1500-talet kom präster från olika religiösa ordnar för att evangelisera i Amerika, och tog kristendomen till inhemska samhällen. Två av dessa missionsordnar var Franciskanerorden och Jesuitorden, som båda så småningom nådde gränsstaden Santa Cruz de la Sierra och sedan begav sig in i Chiquitania. Missionärerna antog strategin att samla den ofta nomadiska befolkningen i större samhällen kallade reduktioner för att mer effektivt kristna dem. Denna inställning hade sitt ursprung i den koloniala erans syn på ”indianerna” som omyndiga, som måste skyddas och guidas av europeiska missionärer för att inte falla offer för synden. Reduktionerna konstruerades vanligen som instrument för att göra det möjligt för infödingar att anta europeisk livsstil och värderingar; så var inte fallet med jesuitreduktionerna, utan jesuiterna lät invånarna behålla många förkoloniala kulturella sedvanor.
Ankomst till Vicekungadömet Peru Med tillstånd från kung Filip II av Spanien reste en grupp jesuiter till Vicekungadömet Peru 1568, cirka 30 år efter att franciskaner, dominikaner, augustiner och mercedarier kommit till området. Jesuiterna etablerade sig i Lima 1569 innan de flyttade österut mot Paraguay; 1572 nådde de Audience of Charcas i dagens Bolivia. Då de inte tilläts grunda egna bosättningar, byggde de kapitelhus, kyrkor och skolor i redan existerande bosättningar, såsom i La Paz, Potosí och La Plata (dagens Sucre).
1587 kom den första jesuiterna, Fr. Diego Samaniego och Fr. Diego Martínez, till Santa Cruz de la Sierra, beläget alldeles söder om den plats där den framtida missionen San José de Chiquitos skulle komma att grundas. 1592 var man tvungen att flytta bosättningen 250 km västerut på grund av konflikter med urbefolkningen, även om lämningar av staden ännu finns i fornminnet Santa Cruz la Vieja. Jesuiterna drog inte igång missioner i dalgångarna nordost om cordillera förrän på 1600-talet. De två centralområdena för deras aktiviteter var i provinsen Moxos, belägen i departementet Beni och i provinsen Chiquitania (på denna tid kort Chiquitos) i departementet Santa Cruz de la Sierra. 1682, grundade Fr. Cipriano Barace de första jesuitreduktionerna i Moxos, i Loreto.
Jesuiterna i Chiquitania miniatyr|Karta över Sydamerika, Karibien och östra delen av Nordamerika. Flera administrativa regioner är markerade, däribland i norra Sydamerika, Nya Kungariket Granada, som grovt räknat täckte dagens Venezuela, regionen Guyanas och delar av Colombia. Dagens Ecuador, Peru och Bolivia är grovt räknat innefattat på kartan i Vicekungadömet Peru. Dagens Uruguay, Paraguay och delar av Argentina och Brasilien är markerade som tillhörande Paraguay. Santa Cruz de la Sierra är på kartan markerad i vicekungadömet Peru nära gränsen till dåtidens Paraguay.
miniatyr|alt=Karta över Jesuitprovinsen i Paraguay och närliggande områden, med olika missioner och leder markerade. Missionerna i Chiquitos är belägna i skogsområden floderna San Miguel i väster och Paraguay i öster. En vandringsled går från Santa Cruz de la Sierra till San Xavier.|Karta från 1732 över Paraguay och Chiquitos med missionerna San Xavier (S. Xavier), Concepción (Concepc.), San Rafael de Velasco (S. Raphael), San Miguel de Velasco (S. Miguel), San José de Chiquitos (San Joseph) och San Juan Bautista (S. Juan).
Medan missionssamhällena i Paraguay blomstrade, visade sig evangelisationsarbetet hos Guarani vara besvärligt. Med stöd av Agustín Gutiérrez de Arce, Santa Cruz guvernör, fokuserade jesuiterna sina krafter på Chiquitania, där den kristna läran lättare accepterades. Mellan 1691 och 1760 grundades elva missioner i området; dock innebar bränder, översvämningar, farsoter, hungersnöd och attacker från fientliga stammar och slavhandlare att många missioner var tvungna att återgrundas eller återuppbyggas. Chiquitosmissionerna kom undan storskaliga epidemier, till skillnad från de i Paraguay, främst tack vare sina avlägsna lägen och bristen på transportinfrastruktur.
Den första jesuitreduktionen i Chiquitania var missionen San Francisco Xavier, grundad 1691 av jesuitprästen José de Arce. I september 1691 avsåg de Arce och Br. Antonio de Rivas att möta upp sju andra jesuitpräster vid Paraguayfloden för att skapa en förbindelse mellan Paraguay och Chiquitos. Den begynnande regnperioden drog med sig dåligt väder så Arce och hans följeslagare kom inte längre än till den första byn. Den lokala Piñocastammen, som led av farsot, bad Arce och Rivas att stanna och lovade att bygga ett hus och en kyrka till Jesuiterna, något som var gjort till slutet av året. Missionen flyttade ett antal gånger fram till 1708 då den grundades på sin nuvarande plats.
Ytterligare tio missioner grundades i Chiquitania av jesuiterna under tre perioder: 1690-talet, 1720-talet och efter 1748. På 1690-talet grundades fem missioner: San Rafael de Velasco (1696), San José de Chiquitos (1698), Concepción (1699) och San Juan Bautista (1699). San Juan Bautista ingår inte i världsarvet, av vilken endast en ruin av ett stentorn finns kvar nära den moderna byn (San Juan de) Taperas.
Spanska tronföljdskriget (1701–1714) orsakade en brist på missionärer och instabilitet i reduktionerna, så några nya missioner kom inte till under denna period. 1718 var San Rafael den största av missionerna i Chiquitos, och kunde inte med sina 2 615 invånare klara av en växande befolkning. 1721 grundade därför jesuiterna Felipe Suárez och Francisco Hervás en avpjäkning till San Rafael, missionen San Miguel de Velasco. I söder grundades San Ignacio de Zamucos 1724 som dock övergavs 1745; inget av denna finns kvar idag.
En tredje period av missionsgrundande inleddes 1748 då San Ignacio de Velasco grundades. Missionen ingår inte i världsarvet, men dess kyrka är icke desto mindre en till stor del trogen 1900-talsrekonstruktion – i motsats till en renovering (den avgörande punkten för att få ingå i världsarvet) – av det andra Jesuit-templo uppfört 1761. 1754 grundade jesuiterna missionen Santiago de Chiquitos. Också denna kyrka är en rekonstruktion, som daterar sig till början av 1900-talet och därmed inte heller ingår i världsarvet. 1755 grundades missionen Santa Ana de Velasco av jesuiten Julian Knogler; vilken är den mest autentiska av de sex världsarvsmissionerna från den koloniala eran. Den sista missionen som instiftades i Chiquitania grundades av jesuiterna Antonio Gaspar och José Chueca som Santo Corazón 1760. Dock återstår ingenting av den ursprungliga bosättningen i den moderna byn.