miniatyr|The Pirate Bays logotyp.
Rättegången mot The Pirate Bay var en rättsprocess kring fildelning. Stockholms tingsrätt avgjorde målet 2009 och Svea hovrätt 2010. Båda rättegångsprövningarna ledde till fällande domar mot de ansvariga för The Pirate Bay, nämligen fängelsestraff och ett solidariskt skadestånd på 46 miljoner kronor till de spel-, film- och skivbolag som var målsägande.
Rättegången bevakades inledningsvis av såväl svenska som internationella representanter för olika media. Brittiska The Guardian kallade rättegången för en av de mest uppmärksammade kring upphovsrätt på flera år. Den föregicks av en husrannsakan mot det stockholmsbaserade webbhotellet PRQ och Bittorrent-trackern The Pirate Bay den 31 maj 2006. I tillslaget beslagtog polisen servrar, datorer och annat potentiellt bevismaterial och den 31 januari 2008 väcktes åtal för medhjälp till upphovsrättsbrott mot de som drev The Pirate Bay.
Husrannsakan PRQ hade under lång tid hyst The Pirate Bay, en av världens mest kända webbplatser som innehåller länkar till .torrent-filer, vilka gör det möjligt att ladda ner material från andra datorer på nätet. Eftersom en del av torrentfilerna på sidan gjorde det möjligt att ladda ner upphovsrättsskyddat material som Hollywoodfilmer och musikalbum ansågs sidan bidra till att bryta mot upphovsrätten.
Händelseförloppet Vid lunchtid den 31 maj 2006 genomfördes en husrannsakan, efter beslut av kammaråklagare Håkan Roswall. Husrannsakan genomfördes av ett 50-tal poliser mot webbhotellet PRQ:s lokaler i Stockholm. Vid tillslaget togs 186 servrar i beslag, jämte ett stort antal andra föremål. I husrannsakan drabbades även företag och organisationer utan samröre med Pirate Bay eftersom samtliga servrar i webbhotellets lokaler beslagtogs. Polisen gjorde även husrannsakan och beslag i privatbostäder. Justitieombudsmannen meddelade efter avslutad granskning av polisens agerande att det inte fanns tillräckliga skäl att ifrågasätta att egendom togs i beslag i den omfattning som skedde.
Tre personer med anknytning till Pirate Bay togs in för förhör, misstänkta för olaglig fildelning eller medhjälp till olaglig fildelning. Personerna var ägaren till webbhotellet, Pirate Bays juridiska ombud samt ytterligare en person med anknytning till Pirate Bay. Personerna släpptes alla efter förhör.
Politiskt efterspel miniatyr|Piratdemonstration i Stockholm den 3 juni 2006 i protest mot razzian. Efter razzian gick SVT:s Rapport ut med uppgifter från anonyma källor om att initiativet till razzian inte kommit från svenskt rättsväsende, utan efter påtryckningar från USA:s regering och Motion Picture Association of America (MPAA), en intresseorganisation som företräder flera amerikanska filmbolag.USA:s regering bakom sajtstängning svt.se 1 juni 2006
Sex månader före razzian mot Pirate Bays kontor i Sverige i november 2005 skickades ett telegram från USA:s ambassad i Sverige. Telegrammet innehåller detaljer om ett möte mellan USA:s ambassadör Miles T. Bivins, Hollywood ' s Motion Picture Association of America (MPAA) och Sveriges Byrån för piratkopiering..
MPAA gick ut med ett pressmeddelande kort efter tillslaget där man applåderade den svenska insatsen. Kritiska röster höjdes om att det svenska justitiedepartementet fallit för påtryckningarna från MPAA samt den amerikanska regeringen. Demonstrationer anordnades av bland annat Piratbyrån, Piratpartiet, Liberala ungdomsförbundet, Grön ungdom och Ung vänster mot beslagtagandet av The Pirate Bays servrar, samt den generella jakt på fildelare som pågick i Sverige. Piratpartiet upplevde en tillströmning och gick från 2200 till 6 000 medlemmar veckan efter tillslaget.
Centerpartiets talesman Johan Linander och vänsterpartists riksdagsledamot Tasso Stafilidis gjorde en anmälan till Konstitutionsutskottet där de krävde att affären skulle granskas. De krävde att det skulle klarläggas hur förre justitieministern Thomas Bodström och hans statssekreterare Dan Eliasson har agerat efter de amerikanska påtryckningarna. De beskylldes för att ha gett polisen order om att slå till mot PRQ och därigenom utövat ministerstyre, något som enligt regeringsformen inte är tillåtet i Sverige. Bodström och Eliasson förnekade att det skett några påtryckningar eller att aktionen skedde på deras initiativ. Däremot medgav man att Justitiedepartementet haft kontakt med såväl MPAA samt amerikanska regeringen via deras ambassad i Stockholm, om Pirate Bay. Dan Eliasson vidgick också att USA påpekat möjligheten till handelssanktioner mot Sverige, om inte Sverige visade att man tog krafttag mot fildelningen. Justitieombudsmannen kom till slutsatsen i sin utredningen att det saknas fog för misstanke om att tjänstemän i Justitiedepartementet skulle ha försökt påverka polis och åklagare i brottsutredningen beträffande The Pirate Bay.Initiativärende beträffande den s.k. razzian mot Internetsajten The Pirate Bay JO Diarienummer 2762-2006
Stockholms tingsrätt miniatyr|Fredrik Neij och Peter Sunde (åtalade), under rättegången. Den 31 januari 2008 åtalades Carl Lundström och tre företrädare för The Pirate Bay. Kammaråklagare Håkan Roswall vid åklagarmyndigheten i Stockholm lämnade in stämningsansökan i detta fall. Utredningen tog 20 månader.Catharina Ingelman-Sundberg, "Pirate bay hotas av fängelsestraff", SvD, publicerad 2008-01-30, hämtad 2008-02-01 I början av juni 2008 delgavs den sista av de misstänkta. Inför rättegången hölls en presskonferens av The Pirate Bay som bland annat orsakade uppmärksamhet i media då man valde att stänga ute Aftonbladet, Metro och TV4 helt eftersom man ansåg att deras tidigare bevakning av ärendet varit osaklig.
Rättegången startade den 16 februari 2009 i Stockholms tingsrätt. Efter rättegångens andra dag beslutade åklagaren Håkan Roswall att stryka den delen av åtalet som avsåg medhjälp till exemplarframställning. Fredrik Neijs försvarare, Jonas Nilsson, kommenterade detta med att säga: "Halva åtalet har fallit bort, det är naturligtvis en framgång för oss. Och det visar på den osäkerhet som finns i åtalet i stort. Dessutom rycker det undan grunden för skadeståndsanspråken". Peter Danowsky, som företräder IFPI, ansåg snarare att det var en fördel att åtalet inskränktes. "För skivbolagens del underlättar det åtalet. Skadeståndets storlek utgår från tillgängliggörande av musikfiler över tid. Våra anspråk bygger på hur mycket skivbolagen skulle ha fått, nämligen 6.50 euro per nedladdad skiva". Rättegången i tingsrätten avslutades med slutpläderingar den 2 mars 2009.
Ljudupptagning från rättegången sändes direkt av bland annat Sveriges Radio och SVT. De åtalade, samt åhörare, bloggade direkt från rättegångssalen via tjänster såsom Twitter och i en Piratbyrån-aktivitet benämnd spectrial översattes förloppet till andra språk.
Försvarare för de åtalade var Jonas Nilsson, Ola Salomonsson, Peter Althin, Per E. Samuelson och Stefan Jevinger.
Åklagare
Åtalade
Försvarare
Ombud för målsägande
Åtalspunkter
De ursprungliga åtalspunkterna var medhjälp till brott mot upphovsrättslagen och förberedelse till brott mot upphovsrättslagen.
De som står bakom åtalspunkterna är: IFPI som företrädare för Sony BMG Music Entertainment Sweden AB Universal Music AB Playground Music Scandinavia AB Bonnier Amigo Music Group AB EMI Music Sweden AB Warner Music Sweden AB Antipiratbyrån som företrädare för Yellow Bird Films AB Nordisk Film Henrik Danstrup MAQS Law Firm Advokatbyrå KB som företrädare för Warner Bros. Entertainment Inc MGM Pictures Inc Columbia Pictures Industries Inc 20th Century Fox Films Co Mars Media Beteiligungs GmbH & Co Filmproduktions Blizzard Entertainment Inc Sierra Entertainment Inc Activision Publishing Inc
Vittnen Per Sundin John Kennedy Tobias Andersson (Piratbyrån)
Sakkunniga Kristoffer Schollin, lektor i immaterialrätt Roger Wallis, professor emeritus i multimedia
Domen Stockholms tingsrätt meddelade domen den 17 april 2009. Alla fyra åtalade dömdes till fängelse i ett år. Skadeståndet fastställdes till 30 miljoner kronor.Stockholms tingsrätt, pressmeddelande 2009-04-17 Enligt Mårten Schultz var det ett av de högsta skadeståndsbelopp som någonsin dömts ut på grund av en brottslig handling i en svensk domstol.Sebastian Chaaban. Aftonbladet, 17 april 2009. Åklagaren yrkade i rättegången 100 miljoner.
Därtill är de dömda skyldiga att betala rättegångskostnaderna för de film- och skivbolag som varit målsägande.Stockholms tingsrätt, Dom 2009-04-17 i mål nr B 13301-06 Tingsrätten har bedömt att de åtalade verkat tillsammans. Ur domen kan följande citeras:
Beräkning av skadeståndet Beräkningsgrunden för skadeståndet består bland annat av en antagen förlust på €6.50 per nedladdad skiva och €0.70 per nedladdad låt, i enlighet med skivbolagens yrkanden. Beräkningsgrunden för de nordiska filmerna består av förlorad licensavgift på 700.000 SEK för distributionsrättigheten av varje Wallanderfilm samt 150.000 SEK för distributionsrättigheten av Pusher-filmen i enlighet med de nordiska filmbolagens yrkanden. Baserat på nedladdningsräknarna, motsvarar det cirka 73 SEK per påstådd nedladdning, vilket ligger relativt nära filmbolagens andrahandsyrkande på 66:70 SEK per nedladdning. För de amerikanska filmbolagen beräknas den antagna förlusten till 150 SEK för varje nedladdad film och 300 SEK för varje nedladdad TV-serie, vilket är lägre än deras yrkanden på 255 SEK respektive 261 SEK per nedladdad film och 415 SEK för varje nedladdad TV-serie. De amerikanska filmbolagen hade yrkat att marknadspriset skulle användas som beräkningsgrund men tingsrätten har genomgående använt den faktiska förlorade intäkten för bolagen som beräkningsgrund.
Rätten har dock valt att ta viss hänsyn till osäkerheten i den omdebatterade nedladdningsräknaren, och bedömer hälften av de påstådda nedladdningarna skall ifrågasättas.
Utöver den ovan nämnda ersättningen, tillkommer hälften av summan som "ersättning för andra förluster". Detta är kraftigt lägre än bolagens yrkanden.
Kritiken mot skadeståndet är främst grundad på att en nedladdad kopia ej kan anses vara en faktisk förlorad inkomst för skivbolagen, då varje nedladdning inte med säkerhet motsvarar en förlorad inkomst. Exempelvis så är det inte säkert att en person som laddar ner en film skulle ha köpt eller hyrt denna, eller ens varannan film, om det var omöjligt att ladda ner filmerna. Om man multiplicerar antalet filer (ca 1 miljon vid tillslagstillfället 2006) med antalet nedladdningar för dessa filer och med de belopp musik- och filmbranschen anser sig ha förlorat för varje nedladdat "verk" så kommer man fram till att Stockholms Tingsrätt anser att de förlorat mer än hela världens samlade BNP år 2006. Enligt kritikerna förefaller det orimligt.
Frågan om jäv Polismannen Jim Keyzer Under utredningen inför rättegången framkom det att en polis, Jim Keyzer, som arbetat med utredningen sökt och erhållit en tjänst hos Warner Brothers. Polismannen fortsatte sitt arbete med utredningen intill en månad innan han tillträdde hos Warner Brothers, men sade aldrig upp sig från sin tjänst som polis, utan begärde tjänstledigt.Amerikanskt filmbolag anställde Pirate Bay-utredare Svenska dagbladet
Nämndemannen Lennart Westman Innan rättegången inleddes, kom det fram att en av de tilltänkta nämndemännen, Lennart Westman, var medlem i Föreningen svenska tonsättare (FST). Det gjorde att Westman valde att inte ställa upp, och ersattes av en annan nämndeman.Advokat kräver ny rättegång Svenska dagbladet
Domaren Tomas Norström