IsmåsBirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter (Pagophila eburnea) är en högarktisk fågel i familjen måsfåglar inom ordningen vadarfåglar.Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (Eds). 2024. IOC World Bird List (v14.1). doi :  10.14344/IOC.ML.14.1. Tillfälligt uppträder den söder om utbredningsområdet, bland annat vid 25 tillfällen i Sverige, främst utmed Västkusten. Ismåsen minskar kraftigt i vissa områden och IUCN anser den därför vara nära hotad. Tillsammans med tropiska fetärnan är ismåsen den enda helvita måsfågeln.

Utseende och läte thumb|left|1K-fågel. Notera svarta tecken på vingar och stjärt, samt "smutsigt" ansikte. Ismåsen är stor som en fiskmås, men känns kraftigare och mer kompakt på grund av sina bredare vingar, tjockare kropp, och kortare hals och fötter. Den flyger med spänstiga, lätta, fjädrande vingslag.

Ismåsen har två åldersklasser. Den adulta fågeln är helvit med svarta ben, grå näbb med gul näbbspets. Förstaårsfåglarna (1K) har vit dräkt som är beströdd med svarta prickar på vingarna och med ett gråsmutsigt ansikte. Den har ett tärnliknande läte: kriääh.

Utbredning och systematik Ismåsen har en cirkumpolär utbredning i de högarktiska områdena där den finns ute på isvidderna och vid karga kuster. Den är ensam monotypisk art i sitt släkte Pagophila. Dess närmaste släkting är tärnmåsen (Xema sabini).Pons, J.-M., A. Hassanin, and P.-A. Crochet (2005), Phylogenetic relationships within the Laridae (Charadriiformes: Aves) inferred from mitochondrial markers, Mol. Phylogenet. Evol. 37, 686-699. PDF Sternkopf, V. (2011), “Molekulargenetische Untersuchung in der Gruppe der Möwen (Laridae) zur Erforschung der Verwandtschaftsbeziehungen und phylogeographischer Differenzierung”, Ph.D. Dissertation, Ernst Moritz Arndt University of Greifswald.

Ismås i Sverige Ismåsen är en sällsynt gäst i svenska farvatten och har observerats vintertid vid 38 tillfällen. Första dokumenterade observationen skedde 1818 i Halland. Den har främst observerats kring Sveriges västkust men även utmed Östersjöns kust, vid Vänern, i Lycksele lappmark och som längst söderut i Simrishamn.Fyndhistorik för ismås i Sverige, BirdLife Sverige, läst 2020-03-05

Ekologi Det råder stora luckor i kunskapen om ismåsen. Den häckar vid klippor och lägger ett till tre olivfärgade ägg på marken i ett bo som är fodrat med mossa och sjögräs. Fågeln lever av fisk och kräftdjur men äter också kadaverrester av exempelvis säl. Den är känd för att följa efter isbjörnar, vars exkrementer den också äter, och andra rovdjur för att äta av bytesrester.

Status och hot Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar ismåsen som nära hotad på grund av att den minskat kraftigt i vissa områden. Fortfarande är kunskapen begränsad om dess status i hela utbredningsområdet. Troliga faktorer bakom ismåsens försvinnande är klimatförändringar, miljöförstöring samt jakt och övrigt intrång av människan i dess häckningsområden. Världspopulationen uppskattas till mellan 38 000 och 52 000 vuxna individer.

Namn Fågeln har på svenska också kallats vitmås.Tyrberg, Tommy (1996) Svenska fåglars namn, Stockholm, Sveriges ornitologiska förening Ismåsens vetenskapliga släktesnamn Pagophila betyder "havsisälskande" (av pagos för "havsis" och phileo, "att älska"), medan artnamnet eburnea är latin och betyder "elfenbensvit".James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London.

Bilder

Referenser

Noter

Källor Lars Larsson, 2001, Birds of the World, CD-rom

Externa länkar

Läten på xeno-canto.org

Kategori:Enwp Kategori:Måsar Kategori:Fåglar i palearktiska regionen Kategori:Fåglar i nearktiska regionen