Martin Magnuson, född 1965 i Uppsala, är en svensk materialfysiker och professor i materialvetenskap vid Linköpings universitet. Han är teknologie doktor och docent i fysik vid Uppsala universitet. Hans forskning är inriktad på elektronstruktur och kemisk bindning i material, särskilt studerade med synkrotronbaserade spektroskopiska metoder och elektroniska strukturberäkningar.

Utbildning och akademisk verksamhet Magnuson utbildade sig till civilingenjör i teknisk fysik och elektroteknik vid Linköpings universitet 1987–1992. Under utbildningen var han 1991–1992 Technical Student vid CERN i Genève. Där arbetade han bland annat med kryogena förluster i system för flytande helium till de supraledande acceleratorkaviteterna i LEP.

Han disputerade vid Uppsala universitet 1999 och erhöll teknologie doktorsexamen i fysik med avhandlingen Electronic Structure Studies Using Resonant X-ray and Photoemission Spectroscopy. Avhandlingen behandlade elektronstrukturen hos molekyler och fasta material studerade med resonant röntgenemissions- och fotoemissionsspektroskopi.

Efter doktorsexamen var Magnuson 1999–2001 postdoktor och gästforskare vid Université Pierre-et-Marie-Curie (Paris VI) och Centre national de la recherche scientifique (CNRS) i Paris. Därefter var han verksam som forskare och lärare vid Uppsala universitet. År 2005 blev han docent i fysik med inriktning mot atom-, molekyl- och kondenserade materiens fysik vid Uppsala universitet.

Sedan 2008 är Magnuson verksam vid Institutionen för fysik, kemi och biologi (IFM) vid Linköpings universitet. Han blev biträdande professor 2016 och 2026 professor i materialvetenskap.

Forskning Magnusons forskning behandlar elektronstruktur och kemisk bindning i material och hur dessa är relaterade till materialens fysikaliska och funktionella egenskaper. Forskningen kombinerar experimentella metoder baserade på synkrotronstrålning med kvantmekaniska elektronstrukturberäkningar.

De experimentella metoderna omfattar bland annat röntgenabsorptionsspektroskopi (XAS), röntgenemissionsspektroskopi (XES), resonant inelastisk röntgenspridning (RIXS), röntgenfotoelektronspektroskopi (XPS) och vinkelupplöst fotoemissionsspektroskopi (ARPES). Experimenten kombineras bland annat med förstaprincipberäkningar baserade på täthetsfunktionalteori (DFT).

Forskningen har omfattat bland annat MAX-faser och deras tvådimensionella derivat MXener, metallener, amorfa material och nitrider. Ett återkommande tema är hur kemisk sammansättning, lokal bindning och ytkemi påverkar materialens elektroniska struktur och fysikaliska egenskaper.

MAX-faser och MXener En betydande del av Magnusons forskning har behandlat elektronstruktur och kemisk bindning i nanolaminerade MAX-faser och MXener. Forskningen har bland annat behandlat hur den lokala kemiska bindningen förändras när en MAX-fas omvandlas till en MXen samt betydelsen av MXen-materialens yttermineringar.

År 2020 publicerade Magnuson tillsammans med Lars-Åke Näslund en studie i Physical Review Research av den lokala kemiska bindningen och strukturen i Ti3AlC2 och dess MXen-derivat Ti3C2Tx. Studien använde röntgenabsorptionsspektroskopi (XANES och EXAFS) för att undersöka bland annat förändringar i bindningslängder och koordination när Al-lagret i MAX-fasen ersätts av ytterminerande syre och fluor i MXenen.

År 2025 publicerade Magnuson tillsammans med Per Eklund och Craig Polley en studie i Physical Review Letters av Fermiytan och bandstrukturen hos syreterminerad Ti3C2Tx. Med synkrotronbaserad ARPES kartlades Fermiytans topologi och den elektroniska bandstrukturen. Studien identifierade bland annat elektronfickor, bandgap och en Dirac-liknande struktur i den anisotropa bandstrukturen.

Metallener Magnuson har även medverkat i forskning om metallener, atomärt tunna metalliska material. Han var medförfattare till en studie publicerad i Nature Synthesis 2024 där ett fristående enatoms tjockt lager av guld framställdes genom kemisk exfoliering av Ti3AuC2. Det tvådimensionella materialet benämndes goldene. Magnusons bidrag till arbetet omfattade DFT-beräkningar av kemiska skift i XPS-kärnnivåer samt analys av data.

Han medverkade även i en studie publicerad i Science Advances 2025 där den skiktade föreningen Ti4Au3C3 syntetiserades och användes för att framställa ett tre atomlager tjockt goldene genom kemisk exfoliering.

Publikationer i urval Magnuson, Martin (1999). Electronic Structure Studies Using Resonant X-ray and Photoemission Spectroscopy. Comprehensive Summaries of Uppsala Dissertations from the Faculty of Science and Technology 452. Uppsala universitet. ISBN 91-554-4463-6. Magnuson, Martin & Mattesini, Maurizio (2017). ”Chemical bonding and electronic-structure in MAX phases as viewed by X-ray spectroscopy and density functional theory”. Thin Solid Films, 621, 108–130. Magnuson, Martin & Näslund, Lars-Åke (2020). ”Local chemical bonding and structural properties in Ti3AlC2 MAX phase and Ti3C2Tx MXene probed by Ti 1s x-ray absorption spectroscopy”. Physical Review Research, 2, 033516. Magnuson, Martin; Hultman, Lars & Högberg, Hans (2022). ”Review of Transition-Metal Diboride Thin Films”. Vacuum, 196, 110567. Kashiwaya, Shun et al. (2024). ”Synthesis of goldene comprising single-atom layer gold”. Nature Synthesis, 3, 744–751. Magnuson, Martin; Eklund, Per & Polley, Craig (2025). ”Fermiology and Band Structure of Oxygen-Terminated Ti3C2Tx MXene”. Physical Review Letters, 134, 106201.

Referenser Externa länkar Martin Magnuson vid Linköpings universitet Martin Magnusons webbplats Martin Magnuson på ORCID

Kategori:Svenska professorer i materialvetenskap Kategori:Svenska fysiker under 2000-talet Kategori:Personer verksamma vid Linköpings universitet Kategori:Personer verksamma vid Uppsala universitet Kategori:Alumner från Linköpings universitet Kategori:Alumner från Uppsala universitet Kategori:Personer verksamma vid CERN Kategori:Födda 1965 Kategori:Levande personer Kategori:Män

Referenser

Externa länkar Martin Magnuson's webbplats Linköping univiersitet

Kategori:män Kategori:Levande personer Kategori:Svenska fysiker under 2000-talet Kategori:Födda 1965 Kategori:Forskare från Uppsala Kategori:Ingenjörer från Uppsala