Anfallet mot Nya Varvet (1717) var en militär drabbning i Göta älvs mynning natten och tidiga morgonen den 2–3 maj (g.s.) 1717, mellan en anfallande dansk flottstyrka och svenska försvarare. För att få slut på den svenska kaparverksamheten utförde den unge kommendören Peder Tordenskjold ett anfall mot hamn- och varvsanläggningarna i Göteborg natten till den 3 maj 1717.
På grund av oenighet mellan danska officerare gick överraskningsmomentet förlorat och svenskarna fick tid att organisera försvaret. Efter ett antal timmars strid i Göta älvs mynning slogs anfallet tillbaka. Tordenskjolds omdöme i samband med genomförandet av attacken ifrågasattes senare av hans överordnade.
Bakgrund
Under senare delen av Stora nordiska kriget var den svenska ekonomin hårt ansträngd. Det innebar bland annat att det blev allt svårare att bemanna och utrusta flottans fartyg i Göteborg, den så kallade Göteborgseskadern.
Samtidigt blomstrade kaparverksamheten, som också var baserad i Göteborg. De flesta kaparfartygen tillhörde kaparredaren Lars Gathe. I slutet av 1715 adlades han med namnet Gathenhielm och i januari 1716 utnämndes han till kommendör för att kunna föra befäl över hela kaparflottan. För att inte Göteborgseskadern skulle ligga helt stilla lånade styrkans chef, viceamiral Axel Lewenhaupt, ut fregatten Älvsborg mot borgen till bröderna Lars och Christian Gathe. Bröderna kunde då genom att betala fartygets besättning och utrustning använda fartyget i sin kaparverksamhet. I maj 1716 avgick Lewenhaupt som chef för Göteborgseskadern. Han efterträddes på order av Karl XII av arméofficeren, generalguvernören över Göteborgs och Bohus län, fältmarskalk Carl Gustaf Mörner af Morlanda. Mörner skulle nu förutom sina ordinarie administrativa sysslor, dessutom leda sjöteknisk verksamhet.
Efter det katastrofala svenska nederlaget i slaget vid Dynekilen nära Strömstad sommaren 1716, tvingades kung Karl XII till återtåg från sitt fälttåg i Norge. Slagets segrare, den 26-årige Peder Tordenskjold, befordrades till kommendör och chef för den danska Nordsjöeskadern. Han var inte underställd den befälhavande generalen i Norge, Erhard Wedel Jarlsberg, men skulle rådfråga honom i alla viktiga angelägenheter och fick inte sätta stora operationer i verket utan dennes godkännande. Om det var bråttom skulle Tordenskjold ta beslut tillsammans med närvarande fartygsbefälhavare. Under hösten 1716 inträffade ett antal dansk-norska motgångar till sjöss. Det organiserade svenska kaperiet orsakade fortfarande problem för sjöförbindelserna inom det dansk-norska riket. Eftersom det inte gick att få stopp på kaparfartygen till sjöss började Tordenskjold planera för en attack mot deras hemmabaser i Göteborg, Nya Varvet och det längre in i hamnen liggande Gamla Varvet.
Förberedelser till slaget I februari 1717 började danska fartyg att blockera Göteborgs hamninlopp. Under slutet av mars undersökte Tordenskiold och några av hans fartygschefer hur de svenska fartygen var förlagda, och konstaterade att de tyngsta fartygen, fregatterna, bara var delvis rustade. Genom att nattetid smyga förbi fästningen Nya Älvsborg räknade han med att kunna förstöra Göteborgseskadern och Lars Gathenhielms kapare, samt varv och förrådsbyggnader. Däremot fanns inga planer på att anfalla staden Göteborg. Överraskningsmomentet var viktigt för att kunna lyckas, eftersom det förutom på Nya Älvsborg fanns svenska kanonbatterier på båda sidor av hamninloppet.
Samarbetsproblem Tordenskiold och en av hans officerskolleger, kapten Christian Vosbein, hade allt svårare att samarbeta. Vosbein, som var fem år äldre, hade tjänstgjort på engelska och holländska örlogsfartyg och var försiktigare till sin läggning än den impulsive Tordenskiold. Sommaren 1713 hade Vosbein som befälhavare på fregatten Søe-Ridderen befälet också över Tordenskiold, som var befälhavare på sin fregatt Løvendals Galley och som då hade den lägre graden kaptenlöjtnant.
mini|Svenskt sjökort över Göteborgs skärgård från tidigt 1700-tal. Djup anges i famnar eller fot. Källa: Krigsarkivet. På våren 1717 var Tordenskiold kommendör och i stället chef över Vosbein. Den 30 mars jagade tre danska örlogsfartyg utanför Göteborgs skärgård efter två svenska örlogsfartyg som desperat försökte hinna fram till Nya Älvsborg för att få skydd. Då Vosbein med sin fregatt som främsta danska fartyg kom till Vinga blev han rekommenderad av sin styrman att avbryta jakten, eftersom skärgården var okänd och fartyget inte hade lots. Strax efter kom fregatten Hvide Ørn och var också tveksam till förföljande och båda beslöt att brassa upp (stoppa). Sist kom Tordenskiold på linjeskeppet Laaland med Vosbeins lots ombord. Han lät avfyra ett skarpt skott mellan de två fregatterna och ropade "Hvad ligger I der og nøler efter! Hvad Fanden ligger I opbrast efter? Hvi forfølger I icke Fienden?". Vosbein förklarade att han med sin lots ombord skulle göra vad han kunde, men fick inget svar från Tordenskiold som fortsatte med Laaland in mot Nya Älvsborg. Sedan de svenska fartygen hunnit i skydd avbröts jakten.
Ytterligare händelser och missförstånd ökade spänningen mellan Tordenskiold och Vosbein. Den senare hade fått nog, och skickade en begäran till Köpenhamn om att få bli förflyttad. Innan beslut var taget skickade Vosbein något senare uppsnappade svenska brev direkt till Köpenhamn i stället för till general Wedel, vilket fick generalen att skriva klagobrev till Tordenskiold.
Förberedelser för anfallet mot Nya Varvet gjordes av Tordenskiold i norska Fredrikstad. Här lastades stora mängder ammunition och brännbart material. Det senare skulle användas för att sätta de svenska fartygen i brand. Cirka 4 000 man deltog i anfallet, varav cirka 1 800 soldater, bland annat 7 kompanier från Bergenshus regemente. Den 28 april seglade Tordenskiolds eskader bestående av 96 skepp ut från Fredrikstad, men mer än 60 av dessa var handelsfartyg som skulle till Danmark. Planen var att 30 av örlogsskeppen i konvojen skulle se ut att vara eskort till handelsfartygen, men i höjd med Göteborg skulle de bryta sig loss och segla mot Sverige. På grund av vindförhållandena kunde inte planen genomföras, utan hela flottstyrkan samlades i Fladstrand på Jylland, nuvarande Fredrikshavn.
Svenska förberedelser På svensk sida hade man tidigt märkt att något var i görningen. Chefen för Göteborgseskadern hade i flera brev redan från mitten av januari 1717 uttryckt en allt starkare oro för att de dansk-norska trupperna planerade att "tentera något skadligt". Däremot var man osäker på viken plats som skulle utsättas för ett eventuellt anfall. I januari godkände också Karl XII att Gathenhielm fick låna örlogsfregatterna Halmstad och Fredricus för sin kaparverksamhet, på samma sätt som fregatten Älvsborg lånats tidigare. Till besättningar fick även kronans båtsmän utnyttjas.
mini|Fästningen Nya Älvsborg i Göteborgs hamninlopp. Överste Gustaf Gadde var kommendant på Nya Älvsborg. Han ansågs vara en av Karl XII:s tappraste officerare, och hade varit med vid Humlebæk, Narva, Düna, Kliszów, Holowczyn, Poltava, Prut och Karl XII:s norska fälttåg 1716.Unda Maris (1946), s. 52 Gadde begärde att få 50 skeppspund fyrkantsjärn, som skulle huggas i bitar för att användas i kanonerna, "...för att spela efter tackel och tåg samt efter manskapet på de fientliga galejorna, om något försök göres mot fästningen." Dessutom "40 eller 50 tolfter groft timmer att öfverkläda brunnar m. m., samt 24 tolfter plank till betäckning öfver kruthvalfven."Berg (1887), s. 49
I Fredrikstad talades det allmänt om att soldaterna som skeppades ombord till fartygseskadern där, gällde ett anfall mot Göteborg. Den stora mängden brännbart material som fördes ombord, kunde för en betraktare nästan enbart avse anfall mot örlogsfartyg i hamn, vilket tydde på anfall mot Strömstad eller Göteborg. Denna information kom på olika vägar till svenskarna. Generalguvernör Mörner kunde i ett brev till Karl XII i Lund berätta om ryktet den 20 april. Under en inspektionsresa till Sundsborg i slutet av april fick han i Uddevalla en ny bekräftelse på ryktet. Denna gång från en svensk officer som tagits tillfånga, och som "på parole" fått tillåtelse att tillfälligt lämna Norge. På sin fortsatta resa norrut fick han i Tanums prästgård information från generallöjtnant Magnus Julius De la Gardie att Tordenskiolds flotta passerat förbi, med en stor truppstyrka ombord. Mörner vidarebefordrade informationen till kungen, och tillade att han för Göteborgs försvar "gjort den anstalt som möjligen ske kan".
Händelserna i Fladstrand Den danska flottstyrkan kom till Fladstrand på förmiddagen den 30 april. Eftersom Tordenskiold ville smyga förbi Nya Älvsborg i mörker behövde fartygen vara i läge för anfall vid Göteborg senast klockan fyra på morgonen. Det var också mycket svårt för Tordenskiold att beräkna vind- och väderförhållanden under överfarten till Sverige.
mini|vänster|Danska skottpråmen Hjælperen från 1700-tals ritning. Fartyget deltog i slaget vid Dynekilen 1716, och anfallen mot Nya Varvet och Strömstad 1717. Den förenklade riggen innebar sämre seglingsegenskaper än motsvarande örlogsfartyg. Källa: Krigsarkivet. mini|Peder Tordenskiold på ett porträtt av Jacob Coning från 1720, Oslo Museum. Vosbein fanns redan i Fladstrand på sitt fartyg Søe-Ridderen, när Tordenskiold kom dit med sin eskader. I denna eskader ingick de båda artilleri- eller skottpråmarna Arca Noæ, latin för Noaks ark, samt Hjælperen. Dessa var en viktig del av anfallet med sina många kanoner. Samtidigt hade skottpråmarna en förenklad rigg och speciellt Arca Noæ var en dålig seglare, som behövde bogseras för att komma fram i tid. Tordenskiold beordrade därför Vosbein att delta i anfallet och bogsera Arca Noæ, vilket denne inte hade lust till. Under ett befälsmöte på Laaland samma dag uteblev Vosbein, och angav sjukdom som orsak till frånvaron. Dagen därpå skickade Tordenskiold ett brev till Vosbein, där han beskyllde honom för de tidigare händelserna med breven som inte skickats till general Wedel, och avslutade med den hotfulla formuleringen "med andet meere i sin tiid wisseligen wil komme paa hr. Captains Eget answar." För övrigt gällde för Vosbein att ingå i eskadern och följa order. Senare samma dag föreslog Vosbein att det var bättre om han fick gå ut och leta efter svenska kapare, men Tordenskiold svarade återigen att han skulle följa order och bogsera Arca Noæ.
Då vinden hade blivit västlig signalerade Tordenskiold med ett kanonskott cirka klockan halv sex på eftermiddagen den 1 maj, att hela anfallsstyrkan skulle gå till segels. Den största militära operationen hittills i hans karriär var därmed igång. Till mångas bestörtning tog inte Søe-Ridderen skottpråmen Arca Noæ på släp, utan fregatten satte kurs bort från anfallsstyrkan. Försök att få fartyget att vända, bland annat med avfyrande av skarpa kanonskott, gjorde ingen verkan. Eskadern fortsatte sin överfart, men den klumpiga Arca Noæ hann först vid sextiden på morgonen den 2 maj ikapp den övriga eskadern vid Vinga. Eftersom Tordenskiold inte ville börja angreppet utan båda skottpråmarna var det för sent att angripa, och man måste invänta den kommande natten. Från Nya Älvsborg avfyrades två kanonskott för att varna försvararna om danskarnas ankomst.
2 maj – Slaget börjar mini|vänster|Rivö fjord och Knippelholmarna i Göteborgs hamninlopp, sett från bastion Havsfrun på Nya Älvsborg. På Risholmen två kilometer bort står det 145 meter höga vindkraftverket Big Glenn.