miniatyr|höger|300px|Stora Sjövillan vid Mälarstranden i Äppelviken. Huset var ett före detta bränneri. Mälarstrandens sommarbebyggelse är ett område i stadsdelen Äppelviken i södra Bromma väster om Stockholm som ingår i ett stråk av bebyggelse, som av Stockholms stadsmuseum pekats ut som en ålderdomlig och kulturhistoriskt värdefull miljö. Stora Sjövillan och grannhusen blev sommarnöjen för stockholmarna. Från 1870 var den vackra viken mycket attraktiv för sommargäster. När stadsdelen Äppelviken byggdes ut under åren 1913–1919 inordnades en del av husen i kvartersmönstret, medan sjövillorna ligger mera fritt i Mälarparken.
De äldre husen vid Äppelvikshamnen är mest kända för att ha varit ett sommarparadis för stockholmsborgare under åren 1870-1910. Sommarnöjesperioden tog sin början 1866 och sträckte sig fram till mitten av 1880-talet. Äppelviksvägen leder ned till en vik vid Mälarstranden mitt emot Stora Essingen. Området ligger vid Äppelvikshamnen. Namnet Äppelviken kommer från ett torp från 1750-talet. Torpet köptes loss från Ulvsunda 1818 av grosshandlare Gustaf Daevel som startade en av Brommas första industrier i detta område. Fabriken tillverkade berlinerblått, en färg som bland annat används för textiltillverkning och som än idag ingår i olje- och vattenfärger.
Historik miniatyr|höger|Äppelvikens gård och Stora Sjövillan som de såg ut i mitten av 1800-talet. Hit flyttade Lars Fredrik Blackstadius och började så småningom även att tillverka brännvin.Oljemålningen från 1856 av Johan Zacharias Blackstadius, bror till Lars Fredrik Blackstadius, finns på Stockholms stadsmuseum. miniatyr|höger|Gamla Äppelviken med hamn, gård, bränneri och färgeri. Oljemålning av Carl August Fahlgren 1881. Målningen finns på Stockholms stadsmuseum.
Första gången man finner namnet Äppelviken är på Ulvsundakartan från 1743, då som en "lägenhet". I 1754 års jordebok är det noterat som frälsetorp under Ulvsunda.Vid denna tid, i mitten på 1700-talet, tillkom antagligen de äldsta delarna av torpet, som sedan blev Äppelvikens gård och ligger vid Äppelviksvägen 31 i Äppelviken. Här vid stranden nedanför vägen mot Mälarparken finns flera byggnader kvar från Blackstadius tid. En del av husen kring gården hyrdes ut som sommarnöjen.
Mälarstrandens sommarbebyggelse Mellan Kulan och Stora Sjövillan ligger Alphyddan, ett litet trähus från 1800-talets slut. Mangelboden var under bränneritiden spannmålskvarn. Lilla Sjövillan, bakom Mangelboden, byggdes om 1908. Huset Kulan, som också ingått i gårdssamlingen, har adress Äppelviksvägen 37. Huvudbyggnaden till Äppelvikens gård, det tidigare Äppelvikstorpet, tillhör visserligen inte sommarbebyggelsen alldeles vid Mälarens strand, men tas ändå med i detta sammanhang. Byggnaden ligger på Äppelviksvägen 31 ett stycke upp i backen och smälter nu in i villaområdet. Närmare Alvik finns rester efter Bergshyddan. I Bergshyddan brände Blackstadius brännvin av renlav åren 1867-1874. Därefter byggdes även detta hus om för sommargäster. Hela området kring Mälarstrandens sommarbebyggelse i Äppelviken är en kulturhistoriskt värdefull miljö, enligt Stockholms stadsmuseum. Husen ska skyddas, de är blå- och grönmarkerade. Vid ångbåtsbryggan finns äldre träd kvar. De står som portar till bryggan och bör skyddas.Stadsmuseets historiska klassificering. Blått är den högsta klassen och omfattar synnerligen kulturhistoriskt värdefull bebyggelse som motsvarar fordringarna för byggnadsminnen i kulturminneslagen. Grön klassning innebär också ett högt kulturhistoriskt värde och betyder att bebyggelsen är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt.
Kajen och ångbåtsbryggan vid Äppelvikshamnen finns kvar tillsammans med Äppelvikens gård och fem av de gamla boningshusen, Stora Sjövillan, Lilla Sjövillan, Alphyddan, Mangelbodsvillan och Kulan. Däremot finns Bergshyddan och Äppelvikens kallbadhus ej längre kvar.
Äppelvikshamnen miniatyr|höger|Äppelvikshamnen. Vid Äppelvikshamnen låg det tidigare en stor brygga. Det var en specialbyggd kaj i Äppelvikshamnen för byggnationen av de engelska radhusen i Kvarteret Drivbänken vid Alléparken som byggdes åren 1919-1920. För att rationalisera byggandet och nedbringa kostnaderna gjorde man samlade inköp av byggnadsmaterial, som lossades vid Äppelvikshamnen.Christian Reimers och Gerd Reimers, Hus och människor i Bromma från Alvik till Nockeby, Vinghästen, 1994, sidan 35. .
Idag finns bara fritidsbåtar i hamnen efter Stora Sjövillan. Kajen och ångbåtsbryggan av natursten, sydöst om Stora Sjövillan, är av historiskt värde för området och för Stockholms kommunikationshistoria. Några äldre träd som kantar tomter och står som portar till ångbåtsbryggan bör skyddas, enligt Stockholms stadsmuseum.
Borgberget Sydväst om hamnen börjar Borgberget, som är 43 meter högt. Från Borgberget har man en fin utsikt över Mälaren och omgivningarna. Borgbergets udde vid Mälarens vik kallas här "Blackstadius udde", därför att det var därifrån som konstnären Johan Zacharias Blackstadius 1856 målade sin berömda tavla av byggnaderna vid Äppelviken.Barbro Ohlson, Oxhålet har två stränder, Brommaboken 1990, sidan 31.
Äppelvikens gård miniatyr|höger|Äppelvikens gård kan endast skymtas från Mälarstranden. De äldsta delarna av detta hus är från 1750-talet. miniatyr|höger|"1829 års Brommakarta" visar att Äppelvikshamnen låg i en dalgång i den lilla viken mitt emot Stora Essingen.
Äppelvikens gård kan ingå i en beskrivning av Mälarstrandens sommarbebyggelse, eftersom byggnaden var det äldsta huset, som uppfördes nära viken vid Mälarens strand och finns kvar än idag.
Äppelvikens gård ligger ovanför Äppelvikens båtklubb en bit upp på Äppelviksvägen vid nuvarande Äppelviksvägen 31 och där kan man skymta Äppelvikens gård, som idag är en av villorna vid vägen. Den äldsta delen av huset har anor från 1700-talet, men huset har byggts om flera gånger sedan det ursprungligen uppfördes som torpbyggnad på 1750-talet. Men nu har huset i huvudsak utformning från 1800-talets förra hälft. År 1857 köpte Blackstadius torpet Äppelvikens gård av en grosshandlare Gustaf Daevel, som omkring år 1818 hade friköpt gården från Ulvsunda. Till gården hörde bland annat uthus, ladugård och ett lusthus. Av dessa fanns senare endast en ladugårdsbyggnad kvar. Äppelvikens gård fanns omnämnt för första gången i 1754 års jordebok som ett frälsetorp under godset Ulvsunda slott och från den tiden finns endast grundmuren av huset kvar.
Gården ägdes då av bryggaren och destillatorn Lars Fredrik Blackstadius (1814-1881), som drev brännvinsbränneri i Stora Sjövillan. Nere ifrån Mälarstranden kan man endast skymta den gamla Äppelvikens gård. Huset har byggts om flera gånger sedan den ursprungligen uppfördes som torpbostad på 1750-talet. Huset har förändrats i flera omgångar genom tillbyggnader. På andra sidan vägen låg ekonomibyggnaderna. Till gården hörde bland annat uthus, ladugård och ett lusthus, av vilka endast en ladugårdsbyggnad finns bevarad. Sedan Äppelvikens gård byggdes har huset förändrats i flera omgångar. Ladan/förrådshuset bedöms idag ha ett högt kulturhistoriskt värde, enligt Stockholms stadsmuseum.
Lars Fredrik Blackstadius sålde sin gård till fabrikör Lars Montén (1785-1872). Lars Montén och hans arvingar ägde Äppelvikens gård åren 1867-1908, då gården såldes till Stockholms stad. Monténs systersonson Eric Bergstedt använde Kulan som sin sommarbostad. 1908 såldes "frälsesäteriet Äppelviken" till Stockholms stad. Det bestod då av åtta boningshus, av vilka sju var uthyrda till sommargäster. Dessutom fanns det två uthuslängor och två lador, lusthus, badhus och ångbåtsbrygga.
Äppelvikens gård, som från början var ett torp, hörde under Ulvsunda och återfinns i 1754 och 1777 års jordebok. Torpet nämns i husförslängder 1779-1810. På 1789 års karta anges Äppelviken som ett frälsetorp, vilket det blev 1754 enligt 1754 års jordebok. På kartorna 1817 och 1829 har Äppelviken blivit hemman. Carl af Forsell nämner Äppelviken som frälsesäteri. Övergång från torp till säteri har skett i början av 1800-talet.
Mellan smedjan och ladugården nedanför villan i backen anlades1866 trädgården med bland annat fruktträd. Vid ladugårdens gavel åt sjösidan byggdes senare ett vagnslider. Jordbruket var inte av någon större betydelse i Äppelviken. Endast potatis odlades. Utsädet var två tunnor och medelavkastningen 12 tunnor. Gården höll endast tre hästar och två kor och beboddes av fyra personer. Hur huset såg ut för ett par hundra år sedan, finns det inga uppgifter om. De rester som bevarats, sedan huset byggdes på 1740- eller 1750-talet, är en cirka 1 meter tjock stenmur, som låg till höger om entrén. Innanför muren låg en källare eller förvaringsutrymmen. Muren är nu delvis borttagen och i källaren har inrymts sovrum och badrum.Anna Blume, Äppelvikens gård, ur Bromma hembygdsförenings årsbok 1971, sidorna 15-17.
Villorna vid Äppelvikshamnen
Stora SjövillanKulturarvsdata. Stockholm Äppelviken 1:7. miniatyr|höger|Entréverandan till Stora Sjövillan vid Äppelviksvägen 47. I bakgrunden syns Mälaren. miniatyr|Stora Sjövillan, närbild av norra fasaden.
Stora Sjövillan, på Äppelviksvägen 47A, 47B och 47C, byggdes 1847 av bryggaren och destillatorn Lars Fredrik Blackstadius (1814-1881). Här brände han brännvin fram till 1864. Idag kallas huset Stora Sjövillan.
Efter några år i det mindre Äppelvikens gård uppförde Lars Fredrik Blackstadius ett nytt hus, som var beläget litet sydost om gården. Huset skulle användas för tillverkning av brännvin. Byggnaden i kvarteret Flyttblocket 3, hade under Blackstadius tid två våningar med vind och källare och var rödmålad. Intill bränneriet fanns då även en kvarn och ett magasin. Det stora tvåvåningshuset byggde Blackstadius för att bränna brännvin.
Blackstadius var ägare till huset och här brände han brännvin fram till 1864. År 1864 lades bränningen ned och bränneriet byggdes helt och hållet om till corps-de-logis (manbyggnad). Övre våningen inreddes med flera rum i fil. Rummen måste ha gjort ett praktfullt intryck med sina helfranska dörrar.Gunnar Björkman, När Äppelviken var sommarnöje, Bromma hembygdsförenings årsbok 1933, sidorna 18-25.Helfranska och halvfranska dörrar är pardörrar eller enkeldörrar med dörrspeglar, dörren kan ha en vacker blyglasning också. Huset inreddes till sommarbostad. När bränneriet lades ner och Stora Sjövillan byggdes om till manbyggnad för familjen Blackstadius försågs huset med tre verandor. Fram till 1866 använde han det som sommarbostad. Efter några år hyrdes övervåningen ut till sommargäster. 1867 lät Blackstadius bygga om Stora Sjövillan och huset inreddes som sommarbostäder för sommargäster för uthyrning. Under denna tid fungerade den södra verandan som väntrum för ångbåtsgästerna. På 1880-talet byggdes Stora Sjövillan om till permanentbostad. Kring sekelskiftet 1900 uppfördes de kringliggande sommarhusen. Verandan i öster användes som väntrum för ångbåtspassagerare, som steg på och av vid ångbåtsbryggan, som fortfarande finns kvar. Den obligatoriska syrenhäcken finns också kvar. Nu är Stora Sjövillan permanentbostad för 4-5 familjer. Idag är Stora Sjövillan är blåmarkerad och har ett synnerligen högt kulturhistoriskt värde.
Den gula träbyggnaden är i två våningar med en souterrängvåning och inredd vind och källare. Huset har sadeltak, frontespis och veranda. Det nuvarande utseendet är uppskattningsvis från slutet av 1800-talet, då huset byggdes om från sommarbostad till permanentbostad.Stora Sjövillan, Äppelviksvägen 47A, 47B, 47C, kvarter Äppelviken 1:7, Bebyggelseregistret (BBR), Riksantikvarieämbetet.
I Stora Sjövillan bodde en Ernst Rolf, som här skrev kupletten En flicka i Äppelviken.Ulf Sörensson, Vägvisare till Stockholm, en kulturguide, Lind & Co, 2009, sidan 259. . Mot Alvik och över Borgberget till Smedslätten följer slingrande promenadstigar klipporna utmed vattnet.
Lilla Sjövillan miniatyr|höger|Lilla Sjövillan.