Łobez (tyska: Labes, kasjubiska: Łobéz) är en stad i nordvästra Polen, belägen i den centrala delen av Västpommerns vojvodskap, 80 km öster om Szczecin. Tätorten har 10 066 (2019) invånare och är centralort i stads- och landskommunen Gmina Łobez, med totalt 14 263 invånare (2015). Łobez är dessutom sedan 2002 huvudort i distriktet med samma namn, Powiat łobeski, med totalt 36 696 invånare (2019).

Geografi miniatyr|Flygfoto över Łobez centrala delar. Łobez ligger vid floden Rega som rinner norrut mot Östersjön. Staden omges av ett skogrikt landskap.

Historia Arkeologiska fynd visar att en slavisk bosättning fanns sydväst om den nuvarande stadskärnan under tidig medeltid. De första tyska länsherrarna i trakten var adelssläkten von Borcke, som ända till 1800-talet förblev lokala länsherrar. Staden fick stadsrättigheter under slutet av 1200-talet och omnämns första gången som stad 1275, under namnet Lobese. Staden tillhörde hertigdömet Pommern fram till 1637, och blev efter huset Grips utslocknande tillsammans med Hinterpommern del av kurfurstendömet Brandenburg, efter 1701 även kungadömet Preussen. 1537 infördes den lutherska reformationen i staden.

Staden brann 1637 och 1685. Under 1700-talet var väveri, jordbruk och skomakeri de dominerande näringarna. Staden var känd för sin tillverkning av träskor. Efter den stora preussiska förvaltningsreformen 1815 blev staden administrativt säte för Kreis Regenwalde i provinsen Pommern. 1859 fick staden järnvägsanslutning och en station på järnvägen mellan Stargard och Köslin.

Bland större företag i orten grundade under industrialiseringen fanns bröderna Kaisers maskinfabrik och en stängselfabrik, en stärkelsefabrik, två kvarnar och en kalksandstensfabrik. I staden grundades 1876 också ett statligt stuteri, det enda i Pommern.

Staden tillföll Folkrepubliken Polen vid andra världskrigets slut 1945 genom Potsdamöverenskommelsen. I samband med de sovjetiska truppernas erövring av staden 1945 brandskadades stadskärnan svårt. De polska myndigheterna tvångsförflyttade den återstående tyska befolkningen västerut och staden döptes officiellt om till den nuvarande polska namnformen Łobez. Under de första decennierna efter krigsslutet återbefolkades staden av polska och ukrainska bosättare från andra delar av Polen och från de tidigare polska områdena öster om Curzonlinjen.

Befolkningsutveckling

Borgmästare 1632 – Carsten Beleke 1809 – Johann Georg Falck 1670 – Bernd Bublich 1823–1840 – Johann Friedrich Rosenow 1700 – Paul Belecke 1842–1844 – Adolf Ludwig Ritter (privremeno) 1702 – Theele 1844–1845 – Albert Wilhelm Rizky 1723 – F. C. Hackebeck 1846–1852 – Heinich Ludwig Gotthilf Hasenjäger 1734 – F. W. Weinholz prije 1859. Hasenjaeger 1736 – Schulze 1852–1864 – Carl Albert Alexander Schüz 1732 – Hackenberken 1921 – Willi Kieckbeusch 1745 – M. C. Frize 1945 – Hackelberg, Teofil Fiutowski, Stefan Nowak, Feliks Mielczarek 1746 – Johann Friedrich Thym 1946 – Władysław Śmiełowski 1752 – Johann Gottsried Severin 1948 – Tadeusz Klimski 1753? – J. F. von Flige 1949 – Ignacy Łepkowski 1757 – Johann Friedrich Thym 1972-1990 - Zbigniew Con 1757 – Heller 1990–94 - Marek Romejko 1767 – Gottlieb Timm 1994–1998 - Jan Szafran 1775 – Johann Gottfried Severin 1998–2002 - Halina Szymańska1790 – Jahncke 2002–2006 - Marek Romejko 1805 – Heinrich (?) Falck 2006–2014 - Ryszard Sola1806 – Zuther (drugi dan 1712) 2014 - Piotr Ćwikła1806 – Nemitz

Referenser

Externa länkar

Kategori:Städer i Västpommerns vojvodskap