mini|stående=1.7|Ålstens gårds huvudbyggnad, vy från sjösidan, 2013. Ålstens gård är en herrgård och ett tidigare säteri samt fideikommiss belägen vid Brantstigen 12 i stadsdelen Ålsten i Bromma socken i västra Stockholms kommun. Huvudbyggnaden på Brantstigen 12 med gård och tomt köptes år 1936 av museimannen Axel Gauffin och restaurerades. Han var då överintendent vid Nationalmuseum i Stockholm. Axel Gauffin var därefter bosatt på Ålsten fram till 1957. Byggnaden står på en grund från 1500-talet. De enorma stenväggarna i källarvåningen vittnar om en hög ålder.
Namnet miniatyr|Flyttblocket Ålstenen. Ålsten hette fram till omkring 1500-talets mitt Åsunda. Namnet Ålsten skrevs 1568 Ålestenn, år 1620 Ålasten och 1645 Åhlsten. Tolkningen av namnet Ålsten är osäker, men språkforskarna utesluter inte att det syftar på det stora klippblocket där man kan ha bedrivit ålfiske. På baksidan av ett pergament från 1418 läser man Alasten och på ett annat Aswnda. Det nuvarande namnet Ålsten nämndes år 1418, men först 1568 blir det allmänt använt.
Enligt en annan teori borde namnet ha varit Alesten. Första delen skulle i så fall vara det fornsvenska namnet Ale. Våra dagars ålstensbor vill gärna binda samman namnet med stenen i vattnet utanför Ålstensgatans förlängning. Den finns visserligen omnämnd i gamla skrifter, men kallas där Kungssal’n. Denna "kungssadel" tror en del forskare kan ha något att göra med sägnen om Kungshatt. Även det stora flyttblocket vid Ålstenshamnen, Ålstenen, som ligger i Ålstensparken nära Mälaren väster om Ålstens gård har utpekats som upphovet till namnet Ålsten.
Järnåldern och den forntida gården Huvudartikel: Vikingatida gravfält vid Ålstensängen miniatyr|Gravfältet vid Ålstensängen RAÄ 2. Vid den östra delen av Ålstensängen ligger ett gravfält från yngre järnålder (550-1050 e.Kr.) och den forntida gården i Ålsten kan ha legat här på höjden väster om Ålstensängen. Bronsåldern, och kanske den äldsta järnåldern, var södra Brommas storhetstid. När gravfältet anlades var Ålstensängen en skyddad havsvik av Mälaren. Gravfältet låg då endast några meter över Mälarens strand och kan nog dateras till vikingatid (800-1050 e.Kr.). På vikingatiden kunde man segla långt upp på dagens Ålstensgatan och Alviksvägen västerut var ett smalt sund.Christian Reimers och Gerd Reimers,Hus och människor i Bromma från Alvik till Nockeby, 1994, sidan 97.
Anlöpande skepp kunde i tidig vikingatid dras upp på den norra stranden, vid Alviksvägen, eller lägga till vid de västra och östra höjdsträckningarna. Senare grundades viken upp genom landhöjningen och tilläggsplatsen låg antagligen närmare mynningen, står det enligt skylten, som finns uppsatt på platsen vid fornlämningen. På skylten står det vidare att "vi får föreställa oss hur de levande på andra sidan Ålstensängen dagligen hade förfädernas gravar i sikte. Dessa hade i sin tur, symboliskt, uppsikt över de levande".
Medeltiden
Gustav Vasas kungsgård och Ålstens marker har medeltida anor och gården hette ursprungligen Asunda. Första gången namnet förekommer är i en köpehandling från 1339. Ålstens gård finns omnämnt i 1568 års jordebok som kronohemman. Gustav Vasa lät bygga sig kungsgården Ålsten, som han tyckte låg på lagom avstånd från huvudstaden för att tjäna som övernattningsställe. Han ägde gården från 1544. Vid sina resor med båt på Mälaren behövde Gustav Vasa övernattningsställen eller som han uttryckte det: "vij kunne haffve ther etth natläger när thet behoff giörs och vij ther framdrage".Christian Reimers och Gerd Reimers, Hus och människor i Bromma från Alvik till Nockeby, 1994, AB Vinghästen, Vinghästvägen 11, 163 40, Bromma, . Det exakta läget för den medeltida bebyggelsen har ej kunnat lokaliseras.
Gården under Åke Axelsson Natt och Dag miniatyr|Brommalandet med "Åhlsten" (inom röd markering) på Georg Biurmans karta, 1750. Den 15 april 1624Barbro Johansson, Ålsten, en gård med anor, Brommaboken 1992, Bromma hembygdsförening, sidan 12. förvärvades Ålstens gård från kronan av riksmarskalken Åke Axelsson Natt och Dag (1594-1655), som gjorde Ålsten till säteri. I 1624 års jordebok är gården omförd till frälse.Barbro Johansson, Ålsten, en gård med anor, Brommaboken 1992, sidan 12, Bromma hembygdsförening.
Ålstens gård var på 1600-talet fortfarande en av de största gårdarna i Bromma socken, men torparna verkar ha det ganska dåligt ställt. När Älvsborgs lösen år 1613 ska betalas, berättas det, att endast en torpare på trakten "Erich i Ålsten", har råd att hålla sig med piga. Under 200 år ägdes Ålsten av godsherren på Åkeshov och sköttes av olika arrendatorer. Riksmarskalken, senare friherre Åke Axelsson Natt och Dag uppförde Åkeshovs slott på egendomen Nockeby i Bromma församling vid 1600-talets mitt. Gården var sedan i Åkeshovs egendom ända till 1853, då familjen Stierncronas gods upplöses. Friherre David Erik Stierncrona (1820-1900) var Åkeshovs slotts siste kommissarie. Han var den femte generationen i släkten Stierncrona, som var ägare till Åkeshovs slott.
Åkeshovs egendomar utökades under 1700-talet med Ålstens gård och Beckomberga gård och omfattade, när det var som störst, ungefär halva Bromma socken.Edvard Bolin, Bromma, en kulturhistorisk vägvisare, utgiven av Bromma hembygdsförening, 1979. Ägogränsen för Ålstens gård gick, grovt skissat, från mälarstranden vid Bergviks varv, längs Flädermorsbacken, åt nordväst till Olovslundsskolan, utefter Gustav III:s väg till Djupdalsvägen, något väster om den ned till Ålstens båtklubb vid mälarstranden. Området gränsade till Ulvsundas, Noras och Åkeshovs ägor.Barbro Johansson, Brommaboken 1992.
Ålstens gård fideikommiss under Åkeshovs slott
Under 1700-talet ägdes Ålstens gård av greve Johan Gabriel Stenbock (1640-1705) och därefter av släkten Stierncrona i fem generationer, åren 1720-1853. 1721 omvandlade Gabriel Stierncrona Ålsten till fideikommiss. Han gjorde då Åkeshov och flera underlydande hemman i Spånga och Järfälla till fideikommiss för sina efterkommande. Den förste innehavaren blev den då endast åttaårige sonen David.
Ägarlängd 1690-1853 Årtalen anger när respektive person var ägare av Ålstens gård. 1690-1705 Johan Gabriel Stenbock (1640-1705), greve, riksmarskalk, riksråd 1705-1720 Erik Gustaf Stenbock (1662-1722), den förres kusin, greve, militär och generallöjtnant, gift med Johanna Eleonora De la Gardie (1661-1708), grevinna, författare, poet, hovdam 1720-1723 Gabriel Stierncrona (1669-1723), friherre, justitiekansler, ämbetsman, redan 1721 omvandlade Stierncrona Åkeshov slott med underlydande gårdar till fideikommiss, slottet förblev i Stierncronas ägo till 1853 1723-1784 David Stierncrona (1715-1784), den förres son, friherre, kunglig kammarherre. Han blev senare också friherre till Åkeshovs slott. 1784-1817 David Stierncrona (1754-1817), den förres son, friherre, hovmarskalk 1817-1845 David Henrik Stierncrona (1786-1845), den förres son, friherre, generallöjtnant 1845-1853 David Erik Stierncrona (1820-1900), den förres son, friherre, kammarherre, han var slottets siste fideikommissarie.
Historiska kartor
Ålsten såldes till arrendatorn 1853 År 1853 upplöstes familjen Stierncronas gods Åkeshov och slottets siste kommissarie David Erik Stierncrona (1820-1900) sålde Ålstens gård till arrendatorn. Det var Gabriel Stierncronas sonsons sonson, kammarherre David Erik Stierncrona, som bytte Åkeshov mot Stjernarps säteri i Halland år 1853, och därmed upplöstes fideikommisset. Följande handlingar upprättas: "Köpekontrakt mellan D.E. Stierncrona (säljare) och lantbrukaren Carl Peter Mörlander, 1853 19/10 och Tillkännagivande av D.E. Stierncrona om återgång av med registrator Gustaf Cederschiöld avslutat köp om Ålsten, 1853 1/10. Därjämte en korsad skuldsedel, utfärdad av D.E. Stierncrona till G. Cederschiöld, s.å. 20/10."Nationell Arkiv Databas, NAD, Protokoll, köpekontrakt och andra handlingar, Serie: Åkeshov m.fl. gårdars handlingar. "Handlingar rörande Ålsten, Bromma socken. 1) Landshövdingeämbetets i Stockholms län utslag på D.E. Stierncronas ansökning, att arrendatorn Anton Fredric Almström måtte förpliktas gälda återstående arrende för 1845 och 1847, att kvarstad måtta läggas på hans lösegendom och inventarier och att Almström måtte från hemmanet avhysas och erlägga det till denna dag upplupna arrendet, 1848 14/3. Därjämte kvitto på betalning åt Stierncronas ombud i målet, länsnotarie Johan Erik Sellström, s.å. 8/4. 2) Arrende kontrakt mellan D.E. Stierncrona och Johan Bladlund, 1848 4/4. Med påteckning om transport av kontraktet på Johan Henrik Laurent, 1850 22/2, och om kontraktets annullering, 1852 25/11. 3) Likvid mellan D.E. Stierncrona och J.H. Laurent, 1853 11/3. 4) Köpekontrakt mellan D.E. Stierncrona (säljare) och lantbrukaren Carl Peter Mörlander, 1853 19/10. 5) Tillkännagivande av D.E. Stierncrona om återgång av med registrator Gustaf Cederschiöld avslutat köp om Ålsten, 1853 1/10. Därjämte en korsad skuldsedel, utfärdad av D.E. Stierncrona till G. Cederschiöld, s.å. 20/10. 6) Odaterad anteckning."
Gården köptes 1872 av inspektor Lars Wedholm. Dennes arvingar sålde gården 1893 till ingenjören och kommunalpolitikern Pehr Bergstedt (1848-1924). Han var ägare av Monténs ljusfabrik i Alvik. Per Bergstedt köpte Ålstens gård 1892 och ägde gården 1892-1905.
Gården på 1800-talets slut och 1900-talets början miniatyr|Ålstens gård med omgivning, oljemålning från 1904 av J.W. Berglund. År 1892 köpte kommunalpolitikern, ingenjören och bokhållaren Pehr Bergstedt Ålstens gård. Pehr Bergstedt var även verkmästare vid ljusfabriken Firma Lars Montén i Bromma och han ägde Ålstens gård fram till 1905, då han sålde egendomen till Stockholms stad. Pehr Bergstedt bodde endast sommartid i huvudbyggnaden, vilket han fortsatte med till 1916. I övrigt var gården utarrenderad. Så var fallet även i fortsättningen och lantbruk drevs fram till 1923, då markerna styckades för villabebyggelse.Edvard Bolin, Brommaboken, En kulturhistorisk vägvisare, 1979, Bromma hembygdsförening. 1905, då gården såldes till Stockholms stad, arrenderades jorden ut i tjugo år. Då var marken redan stadsplanerad och villabebyggelsen började ta fart. Ålstens villaområde i Gamla Bromma trädgårdsstad började bebyggas 1923 och fortsatte intensivt mot slutet av 1920-talet. Omkring 1934 blev de sista villorna färdiga.Bengt Lindberg, Brommabygden, 1957. Den vackra gamla kulturbyggnaden, Ålstens gård, står dock kvar än idag.
Gårdens mark sträckte sig över ett stort område ner mot Grönviksvägen i Grönvik och upp till Olovslund, där den gränsade mot Åkeshov och mot Ulvsunda ägor, ungefär i Nyängsvägens sträckning till Smedslättens gård. Åkeshovs gods ägde vid sekelskiftet 1900 Mälarstranden från Grönvik och nästan ända till Tyska botten. Det var en sträcka på 3,5 km. Redan på 1880-talet kom de första bebyggarna till Grönvik i Bromma. Kring Grönviks ångbåtsbrygga växte det upp ett litet samhälle. En tvättare vid namn Frans August Löfgren (1860-1945) fick tjänst i Ålstens gård 1884. Av den dåvarande ägaren Pehr Bergstedt fick Löfgren vid Grönvik på Ålstens gårds mark hyra tomten Ekdalen alldeles vid den nuvarande båthamnen. Löfgrens villa och tvättstuga låg på tomten invid båthamnen på Grönviksvägen 7.
Under 1800-talet hade Ålstens gård två tegelbruk, ett vid "Gröna slätten" och ett, "det östra", där Bergviks båtvarv i Smedslätten nu ligger. Driften vid det östra tegelbruket upphörde 1887.Edvard Bolin, Bromma, en kulturhistorisk vägvisare, utgiven av Bromma Hembygdsförening 1979. Sidan 87-88. Vid vägskälet i den nuvarande Ålstensparken och Ålstensängen låg för länge sedan ett frekventerat bränneritorp. Under den Bergstedtska tiden hade Ålstens gård ett 60-tal kor och ett 10-tal hästar som gick och betade där nu Ålstensgatan går.
Bebyggelsen