Kungens får har varit allmänhetens informella benämning på får som betat i Drottningholms slottspark, i Hagaparken och på Djurgården i Stockholm, men inga av dessa får har någonsin ägts av kungen. Kungens får är också ett registrerat varumärke som sedan 2008 ägs av Kungliga Djurgårdsförvaltningen.

Den första fårhjorden som dokumenterat kallades Kungens får var de får som under kung Gustaf V:s regeringstid år 1924 inköptes av Kungliga Byggnadsstyrelsen, en fårhjord som hölls i Dragonstallet vid Drottningholms slott åren 1924–1954.

Fårhjorden, som 1939–1991 ägdes av Stockholms stads schäferi, kallades i folkmun också för "Kungens får", trots att dessa tillhörde staden och därmed invånarna själva. Fåren vaktades av anställda herdar i Hagaparken efter krigsutbrottet 1939 fram till år 1944. De flyttades sedan till ett större vinterstall vid Åkeshovs slott 1944, och betade sommartid i Hagaparken fram till 1947. Åren 1947–1986 drevs Stockholms stads får på nationaldagen till sommarbete på Norra Djurgården, där de betade på framför allt Ladugårdsgärdes gräsytor och hölls i en nattfålla vid Kungliga Borgen. 1986–1991 flyttades sommarbetet till Järvafältet. År 1991 avvecklade Stockholms stad sin fårhållning.

Sedan år 1995 har Djurgårdsförvaltningen under namnet Kungens får hyrt in får över sommaren från olika privata fårägare, vilka ombesörjt skötsel och vallande av fåren på Djurgårdens gräsytor, framför allt vid Stora Skuggan där de hålls i en nattfålla.

Kungens får På kungsgårdarna runtom i Sverige, vilka under äldre medeltid kallades Uppsala öd, har hållits boskap, som kallats kungens, "Kungens får", "Kungens kor", såväl "kungens hästar" i Kungliga Hovstallet är omskrivna. Även vilda djur kunde kallas kungliga, kungens lejon (Fredrik I:s lejon) hölls i bur på Lejonslätten (vid nuvarande Nordiska museet), och drottning Kristinas lejon och tigrar hölls vid Kaknäs på Djurgården. Det sista lejonet sägs ha skjutits vid lejonslätten år 1792 av en jägare som bodde ungefär vid nuvarande Nordiska museet.Stockholms Djurgård. Gammalt & nytt af P.E. B-d.

Kungliga djur har genom historien upplevts som intressanta och några som är kända med namn är Karl XII:s hund Pompe och hans häst Brandklipparen. Kung Carl XVI Gustafs hund Jambo är välkänd, och kungens tidigare hund Ali, som efter kritik från muslimska grupper, och alarmerande telegram från svenska ambassaden i Pakistan, där residenset omringats av rasande människor som skulle hämnas förolämpningen (Ali var också namnet på en kusin till profeten Muhammed), måste byta namn till Charlie, är ett annat exempel. Det senaste kungliga djuren som uppmärksammats är kung Carl XVI Gustafs elefanter Bua och Saonoi (2003) som lever i Kolmårdens DjurparkKungens elefanter får bo i Kolmården, Expressen, 2003, och kungens Simmentalerkor vid Stenhammars slott (2012).Kungens kor hade sommarsjuka, Katrineholmskuriren, 2012. Livrustkammaren anordnade år 2001 en särskild utställning om de kungliga djuren kallad Trofast - hov och tass i kunglig tjänst.

"Kungens får" kallades kung Gustaf V:s får vid Drottningholms slott, och namnet är tidigast dokumenterat på filtar som tillverkades före 1943 på Tidstrands yllefabrik vid Solarfskvarnen i Sågmyra i Dalarna, Där vävdes filtar och före 1943 vävdes "Prinsessornas filt", små barnfiltar med prins- och prinsessmönster. Förpackningen hade bilder med de så kallade Hagasessorna; Birgitta, Margaretha och Désirée, samt med texten "delvis av ULL från KUNGENS FÅR vid DROTTNINGHOLM".Vilket fynd! Prinsessorna Birgitta, Margaretha och Desirée är avbildade.1942 arbetade cirka 800 arbetare på Tidstrands yllefabrik och producerade filtar, plädar, tyger, garner med mera. 100 000 filtar producerades årligen, många designade av Sigvard Bernadotte50-talsjakten 2009 , och det sägs att varje hem hade en Tidstrands-filt.. "Prinsessornas filtar" med ull från "Kungens får" bör alltså ha varit mycket vanliga i det svenska hemmen, och begreppet "Kungens får" var välkänt.

Kungens får på Drottningholm miniatyr|Utsikt över Drottningholmsparken från Götiska tornet. Får på bete 1950 Får har hållits sedan århundraden vid Drottningholms slott. Drottningholms kungsgård var en kungsgård med namn Torvesund, anlagd av Gustav Vasa, och får i en ladugård öster om Hemmet är omskrivna från Johan IIIs tid.Kulturmiljöutredning Kärsön, Lovö,Lindö, Trafikverket

År 1777 köpte staten Drottningholmsegendomen av drottning Lovisa Ulrika av Preussen och ägs sedan dess av svenska staten och förvaltas idag av Statens fastighetsverk medan ståthållarämbetet förvaltar kungens dispositionsrätt.

Fårhållningen vid Drottningholm fick under Gustaf V:s regeringstid en nystart år 1924 när Dragonstallet omgestaltades till ett fårstall, för 250 får, inköpta av Kungliga Byggnadsstyrelsen från England. Skriftliga källor anger att dessa får skulle ha tillhört rasen merino, men fotografier tagna under 1950-talet avbildar får med svarta huvuden, varför fåren förmodligen tillhörde någon av raserna shropshire eller oxford down.

Det bör ha varit dessa får som kallades "Kungens får", på filtarna, omnämnda ovan. Fåren flyttades därifrån när fårladan vid Götiska tornet byggdes. År 1954 revs stallinredningen i Dragonstallet och huset byggdes om till magasin för Kungliga husgerådskammaren.

Fram till mitten av 1950-talet betade får i Drottningholms slottspark och det fanns då fortfarande en anställd fåraherde. Vid denna tid avvecklades uppenbarligen schäferiet på Drottningholm. Mellan 2009 och 2013 har svanhusholmen och ytorna närmast Götiska tornet betats av får i privat regi. Det tidigare fårstallet vid Götiska tornet inrymmer idag en bilverkstad.Ny parkanläggning i Drottningholm

Stockholms stads fårhjord miniatyr|Hagaparken, 1930-40-talet. miniatyr|Fårbete i Hagaparken, 1949. Stockholms Stads parker genomgick en reformerande konceptplanering från trettiotalet och fram till åttiotalet, tack vare gatuborgarrådet Yngve Larsson och två profilerade stadsträdgårdsmästare som Larsson varit drivande att anställa; Osvald Almqvist och Holger Blom.

Almqvist var 1936–1938 stadsträdgårdsmästare i Stockholm. Under hans korta tid som Stockholms stadsträdgårdsmästare formade han planeringsidéer som under en lång tid skulle bli vägledande för gestaltningen av stadens parker. År 1938 ville Almqvist bli entledigad från sin tjänst och han ersattes av Holger Blom, även han utbildad arkitekt.

Den nyanställde stadsträdgårdsmästaren Holger Blom formulerade och omsatte riktlinjerna och tillsammans med sin medarbetare Erik Glemme gjorde han att Stockholms parker upplevde en storhetstid, med det som ansågs vara världens mest progressiva parkpolitik.Friman (2008), sida 176

Holger Blom ville levandegöra parkerna, och större områden tyckte han hellre borde skötas med betande boskap, än med maskiner. Att Stockholms stad skulle hålla en egen fårhjord som betade i gröna parker harmonierade väl med detta koncept, och beslut togs att starta ett schäferi, vilket är en äldre benämning för att större, kommersiellt hållande av får, med tillhörande byggnader och ekonomi.

År 1939 införskaffade Stockholms stad genom stadsträdgårdsmästaren Holger Bloms initiativ de första fåren, som en del i beredskapsåtgärder i samband med andra världskrigets utbrott. Fåren skulle ge ull, kött samt kunna ersätta krigsmobiliserade parkarbetare.

Redan före kriget hade det diskuterats att hålla får för bete på Bromma flygplats. Yngve Larsson, som var ordförande i Flyghamnsstyrelsen, realiserade planerna, och Stockholms stad byggde 1940 också ett fårstall ute på Bromma flygfält med plats för 300 får som inköptes på Gotland samt anställde en fåraherde.

Som mest bestod denna fårhjord av över 750 får. Verksamheten lades ned år 1948.

Hagaparken 1939–1944 I början inhystes fåren i ett stall i Hagaparken, och betade på pelousen nedanför koppartälten. Denna byggnad, uppförd 1860–1879, står fortfarande kvar, belägen invid parkeringen vid Koppartälten, och kallas än idag för fårstallet.Bebyggelseregistret RAÄ, 2001

Sveriges arvprins, Gustaf Adolf (1906–1947) hade 1932 gift sig med Sibylla av Sachsen-Coburg-Gotha och flyttat till Haga slott med sin familj, och Hagasessorna, som växte upp på Haga slott under fyrtiotalet, fick nu en egen fårhjord.

Men medan den mångåriga fåraherden Nils Nilsson vaktade fåren med vallhund växte hjorden i storlek, och snart ansågs deras stall vara för litet. Som nytt vinterstall valdes en byggnad invid ladugården vid Åkeshovs slott, dit fåren flyttades år 1944, men sannolikt betade fåren under sommaren i Hagaparken fram till 1947, när de började tas till sommarbete på Gärdet.

Fårstallet i Åkeshov 1944–1989 Åkeshovs slott och marken omkring hade inköpts för 400 000 kronor från friherre K.F.L. von Friesendorff av Stockholms stad år 1904, varvid mycket av marken styckades och bebyggdes med villor och flerfamiljshus. Åkrar, ängar och skog på gården omfattade 177 har, dessutom hörde till gården 35 hektar av Bromma flygfält. På gården hölls år 1938 9 hästar, 62 kor, 1 tjur och 30 hönsÅkeshovs slott i Upplandia , vilka år 1944 kompletterades med en fårhjord.

Fårstallet bestod av en öppen, ouppvärmd hall, med stödjande stolpar. Ovanpå stallet fanns en höskulle med plats för hela vinterns konsumtion av hö och halm (en tacka äter 350–400 kg hö under stallperioden). Ströbädden av halm var av så kallad permanenttyp, vilket innebär att ströbädden inte byts ut under stallperioden, utan bara fylls på med ny halm, som undan för undan trampas ner av fåren kontinuerligt. Det sista dagliga arbetet på eftermiddagen under stallperioden bestod av att fylla på hö i höhäckarna och att fördela ett tiotal halmbalar på den befintliga halmbädden. Under vintern växte alltså stallbädden i höjd, och efter att fåren drivits till sommarbetet i juni drogs bädden ut med traktor och användes som gödsel.

Fårstallet var dagtid öppet för allmänheten att gratis besöka. I en tid när 4H-gårdar och fritidsskolor vanligtvis inte höll djur, utgjorde ett besök hos fåren i Åkeshov en spännande och bildande utflykt. Skolor och daghem brukade göra dagsbesök till stallet i Åkeshov, och i synnerhet kring lamningen, då intensiteten av besökare fick en topp under påsklovet med familjer som ville se de nyfödda lammen.

Administration och personal miniatyr|Statarebostad i Åkeshov 1917. I denna stugas övervåning leddes verksamheten med stadens fårhållning. thumb|Åkeshovs slott från gårdssidan. Stockholms Stads fårhållning administrerades av skogvaktare Nils Hansson och arbetsledare Göran Karlström från den f.d. statarebostaden vid Åkeshovs slott som lydde under skogssektionen inom Stockholms stads gatukontors parkavdelning. Senare uppgick parkavdelningen i Fritidsförvaltningen i form av Stockholms parkförvaltningJohan Vagland, Stockholms parkdrift i ett antal perspektiv, 2002

Fåraherde från 1939 till 1971 var Nils Nilsson, 1971–1973 Per-Erik Börjesson, 1973–1975 Mats Frank, 1975 Dan Köhl, och från 1976 tills att Stockholms stad avvecklade sin fårhållning var Peter Ohlström den sista ansvariga fåraherden för Stockholms stads fårhjord.

Den fast anställde fåraherden arbetade i veckorna, och avlöstes under helgerna och vid semester av två avbytare, vilka även uppbar OB-tillägg och 100% övertidsersättning, en kostnad som senare skulle komma att kritiseras av i synnerhet borgerliga politiker. Dessa avbytare tillhörde en arbetsstyrka som arbetade inom skogssektionen i Åkeshov, och hade mångårig unik erfarenhet av att assistera den ansvarige herden vid behov. Genom deras kompetens, kunde de utöka arbetsstyrkan vid säsongmässiga arbetstoppar i form av lamning, klippning, mönstring, och lastning vid transporter med lastbil, vid Bellmansdagens firande, samt vid den årliga vandringen till sommarbetet på Gärdet.

Fåren miniatyr|höger|"Kungens får" vid Sjöhistoriska museet under 60-talet. Man ser tydligt att en del får har ljusa ben och huvud, istället för svarta.