Husbyfjöl är det tidigare namnet (fram till tidigt 1900-tal) på tätorten Borensberg i Brunneby socken i Östergötland.
Husbyfjöl omnämns första gången 17 april 1307 som Hosabyfiol, vilket betyder husabyn (kungsgården) vid bron (fjölen), närmare bestämt bron över Motala ström vid sjön Borens utlopp mot öster. Det kan också utläsas som bron (fjölen) vid Huseby. På en karta från ca 1644 kallas således själva bron "Huseby fiöll".Norrby:78. Karta över Hälla frälsehemman upprättad av Johan Larsson (Groth) ca 1644. Texten lyder "En broo öfuer åen, kallas Huseby fiöll". LSA Riksarkivet Det samhälle som så småningom växte fram på platsen heter idag Borensberg.
Ordledet fjöl kommer av planka eller bräda. Den äldsta föregångaren till dagens ståtliga sexvalviga stenbro utgjordes således av en träbro eller spång. Namnet på en medeltida föregångare till strömbron i Motala var för övrigt Långspången ("langa spang" omnämnd 1383) och belägen nedströms dagens strömbro.
Belägenheten Husby vid bron över Motala ström är en av flera platser i Östergötland som en gång i tiden antas ha varit en kunglig husaby. Det geografiska läget vid ett av södra Sveriges största vattendrag, där dessutom de gamla vägarna från Skänninge/Vadstena, Örebro, Linköping och Motala strålade samman, gav "Husby vid fjölen" en kommunikationsmässigt central plats i denna del av det medeltida Sverige. Belägenheten vid ett vattendrag som korsas av gamla landleder är ett utmärkande drag också för många andra husbyar i Sverige. Hyenstrand (1974) framhåller i sin avhandling om husbyar i Uppland, Södermanland och Västmanland att husbyarna för det mesta var belägna på kommunikationsmässigt goda platser vid vattenleder, åmynningar och vikar.Åke Hyenstrand (1974) Centralbygd - Randbygd kapitel 7, särskilt sid. 118 Vid många av dem fanns dessutom kungshögar eller storhögar. Det senare passar dock inte in på den vid Motala ström belägna husbyn.
"Husby vid fjölen" omtalas 1307 som en gård. Som framgår nedan omfattade Husby, eller Huseby som området också kallades, åtminstone under 1500-talet minst fyra gårdar. Vilka namn dessa gårdar hade är inte känt, bara att de låg i det område som kallades Husby. Att området sträckte sig ända fram mot Brunneby kyrka och Kungs Norrby antyds av den så kallade Husbyängens belägenhet nedanför Brunneby musteri ned mot Norrbysjön å Kungs Norrbys marker.Ortnamnsregistret: Husbyängen, äng å Kungs Norrby, Brunneby socken, Bobergs härad, Östergötland Det tyder på att Husby sträckte sig långt utöver det som idag är tätorten Borensberg. Inte långt från Husbyängen har gravar från yngre järnåldern påträffatsUV Rapport 2012:127 Katarina Sköld Gravar från yngre järnåldern vid Brunneby Å andra sidan kan Husbyängen ha varit en utjord.Björn Gottlieb Från det gamla Husbyfjöl och trakten däromkring, Borensberg 1967, sid. 30. Carl Fredric Broocman uppger in sin beskrivning av 1760-talets Östergötland att "Några hemman av the, som nu bära namn af Norrby, hawfa förr hetat Huseby och warit en gammal Sätesgård, som legat mellan Norrby och Bron och i anledning til thes nära belägenhet til Bron blifwit kallad Husebyfjöl, ty fjöl är samma som en smal bro".C Fr Broocman Beskrifning Öfwer the i Öster-Göthland befintelige Städer, Slott, Sokne-Kyrkor,Soknar, Säterier, Öfwer-Officers-Boställen, Jernbruk och Prestegårdar, med mera del II sid. 136. Återgivet i Björn Gottlieb Från det gamla Husbyfjöl och trakten däromkring, Borensberg 1967, sid. 31
Husbyfjöl är den enda kända husabyn i västra Östergötland. I den centrala delen av landskapet fanns gården Husby i den medeltida byn och socknen Husby-Vist ("Husaby Wist", senare omdöpt till Vist). Liksom i Husbyfjöl låg denna husaby inte långt från ett vattendrag, Stångån. Flest husbyar i Östergötland finns i öster, bland annat i socknarna Västra Husby och Östra Husby.
Husbyfjöls strategiska placering framgår inte bara av dess lokalisering i närheten av en bro där viktiga vägar korsade en betydande vattenväg, utan också av att slättbygden här övergår i en utlöpare av Tylöskogen, den fordom vidsträckta skogen i gränslandet mellan Östergötland och Närke samt mellan Götaland och Svealand. Enligt traditionen skall det i Husbyfjöl ha funnits ett kapell där de resande tog nattvarden innan de fortsatte färden in i det vilda skogsområdet i norr.C Fr Broocman Beskrifning Öfwer the i Öster-Göthland befintelige Städer, Slott, Sokne-Kyrkor, Soknar, Säterier, Öfwer-Officers-Boställen, Jernbruk och Prestegårdar, med mera del II sid. 136 I den förteckning över Linköpings stifts kapell som biskop Hans Brask sammanställde omkring år 1514 finns kapellet i Husbyfjöl med under beteckningen "Crucis circa Hosbyfyöll". Historikern Herman Schück menar att kapellet kan antas ha varit en gammal gårdskyrka som inte fått bli en sockenkyrka.Herman Schück Ecclesia Linconpensis. Studier om Linköpingskyrkan under medeltiden och Gustav Vasa, Stockholm: Almqvist & Wiksell (sid. 201) Han menar också att Husbyfjöl som 1307 omtalas som en curia, en storgård, snart tycks ha nedlagts som en sådan.
Husbyfjöl fick också tidigt ett gästgiveri, närmare bestämt 1645 då en här belägen krog genom ett kungligt brev upphöjdes till gästgivargård. Ännu ett tecken på platsens centrala belägenhet är fornborgen på Juteberget strax norr om Husbyfjöl.
Husbyfjöl låg också centralt i Bobergs härad även om tingsplatsen inte förrän under 1600-talet flyttades till orten. Fram till mitten av 1500-talet hörde förutom ett antal socknar i söder även tre socknar i norr till häradet – Kristberg, Tjällmo och Godegård – varefter de båda senare överfördes till annat härad. Som framgått passerade vägen mellan norr och söder just genom Husbyfjöl.
Med tanke på att husabyn som Husbyfjöl åsyftar förefaller ha varit den enda i västra Östergötland har Henrik Schück framfört hypotesen att denna kungsgård eller bogård omfattade ett förvaltningsområde som förutom Bobergs härad även inkluderade Aska och Gullbergs härader och sannolikt också Skänningeslätten, det vill säga delar av Göstrings och Vifolka härader.Henrik Schück "Upsala ÖD" i Uppsala universitets årsskrift 1914, speciellt sid. 22-31 Det baseras på ett antagande att den så kallade boindelningen i Östergötland var likartad den i Västergötland, där varje "bo" (förvaltningsområde) och därmed husaby (förvaltargård) omfattade flera härader. Schück räknar med att återstoden av västra Östergötland (bland annat Lysings och Dals härader vid Vättern) sorterade under husabyn på Visingsö (Husaby-Visingsö), medan mellersta Östergötland föll under Husaby-Vist. Enligt Schück ingår troligen det gamla bonamnet i namnet på det härad, Bobergs härad, inom vilket Husbyfjöl är beläget.Henrik Schück "Upsala ÖD" i Uppsala universitets årsskrift 1914, sid. 31
Husbyfjöl från 1307 till 1423 I den äldsta beskrivningen av Husbyfjöl, det på latin författade dokumentet från våren 1307SDHK-nr 2198, får vi veta att gården Husbyfjöl inrymde "åkrar, betesmarker, kvarnar och övrigt som hör till denna gård" (Björn Gottliebs översättning).Björn Gottlieb Från det gamla Husbyfjöl och trakten däromkring, Borensberg 1967, sid. 27. Exakt var dessa kvarnar låg framgår inte. Under lång tid har det längs Motala ström mellan Boren och Norrbysjön funnits mjölkvarnar vid Husbyfjöl, Henfors och Näs. Vid Näs och Ulvshem (Sågarhem), mittemot Henfors, har dessutom funnits sågkvarnar (den vid Ulvshem tillhörde Kungs Norrby). På 1642 års karta finns en mjölkvarn (med två par stenar) vid Henfors kronohemman och en (med tre par stenar) vid Näs kronohemman samt en sågkvarn vid kronohemmanet Ulvshem D8:135-136 Nääs, Heenfors, Ulfshemmet, Brohemmet och Klarkarp 1642-1643 Johan Larsson (Groth) LSA Riksarkivet. Därtill kom fiske i Husebyåen på alla tre platserna. Enligt beskrivningen till 1876-77 års häradskarta fanns det vid Näs (Hammarsmedstorps säteri) tre vattenkvarnar och två sågar, vid Husbyfjöl (Klakops utjord) en vattenkvarn samt på Kungs Norrbys ägor en vattenkvarn och en såg.
Av den äldsta urkunden om Husbyfjöl framgår att gården tillhörde Sveriges ledande adelskretsar. Vid ett arvskifte 17 april 1307 efter Ingeborg Ulfsdotter (Ulv) hållit på borgen Göksholm i Närke bestämdes att Husbyfjöl tillsammans med bland annat Göksholm skulle tillfalla hennes dotter i äktenskapet med riksrådet och lagmannen i Närke Knut Matsson (Lejonbjälke). Arvtagerskan var ”fröken Birgitta”, Birgitta Knutsdotter (Lejonbjälke).
Att Ingeborg Ulfsdotter tillhörde rikets förnämsta släkter framgår också av att hennes andra man var riksrådet och drotsen Abjörn Sixtensson (Sparre av Tofta) (giftermål senast 1296). Själv tillhörde Ingeborg den svenska uradeln, den ur Bjälboätten (tidigare kallad Folkungaätten) utgrenade Ulvätten. Hennes far riddaren Ulf Karlsson (Ulv) (död 1281) var syssling till Magnus Ladulås och en av dennes förnämsta män. Hennes farfars far var jarlen Karl Döve, bror till Magnus Minnesköld och Birger Brosa.
Husbyfjöls äldste kände ägare, Ingeborg Ulfsdotter, var således av kungasläkt. Hon betecknas helt följdriktigt i ett diplom från 1297 som kung Birger Magnussons släkting. Det är inte förvånande med tanke på att Husby vid Motala ström varit en kunglig husaby. Till hennes ägor hörde enligt ett diplom från 31 december 1296 ännu en gård vid Motala ström, Hårstorp ("Haroxtorp") i Motala socken med tillhörande kvarnar och fisken. Hon ägde även gården Vinnerstad sydost om Motala, Harnäs ("Haranes"), sedermera Bråborgs kungsgård, i Dagsbergs socken öster om Norrköping, samt Klåstad, dagens Klosterstad öster om Vadstena.
Andra gången Husby vid Motala ström nämns i en handling är 13 juni 1423 då det bekräftas att riddaren och riksrådet Nils Erengislesson (av Hammerstaätten), tillika lagman i Södermanland, i gåva av sin avlidna hustru Märta Magnusdotter fått bland annat Husby med kvarn i Brunneby socken.SDHK-nr 20086
Husbys ägarlängd för perioden 1307–1423 kan rekonstrueras utifrån släktskapsförhållanden. Märta Magnusdotters mormors mor var Birgitta Knutsdotter och hennes mormors mormor Ingeborg Ulvsdotter. Det ger följande ägarlängd:
Ingeborg Ulfsdotter (Ulv)Äldre svenska frälseätter (ÄSF) 1:1 (Stockholm 1957) sid 85; ÄSF 1:3 (Stockholm 1957-1989) sid 297, död senast 1307 Birgitta Knutsdotter (Lejonbjälke), dotter till Ingeborg Ulvsdotter (Ulv) och riddaren Knut Matsson (Lejonbjälke), gift andra gången med riksrådet Magnus Bengtsson (Bengt Bossons ätt) Katarina Magnusdotter (Bengt Bossons ätt), dotter till Birgitta Knutsdotter (Lejonbjälke) och riksrådet Magnus Bengtsson (Bengt Bossons ätt)ÄSF 1:2 (Stockholm 1965) sid 110-115., död senast 1371, gift senast 1345 med riddaren Lidinvard Haraldsson (Lidinvard Haraldssons ätt) (båda makarna begravda i Skänninge nunnekloster) Margareta Lidinvardsdotter (Lidinvard Haraldssons ätt)ÄSF 1:1 (Stockholm 1957) sid 101-102, död efter 1399, gift senast 1383 med riddaren Magnus Håkansson (Magnus Marinasons ätt)ÄSF 1:2 (Stockholm 1965) sid 174, som tillhörde kung Erik av Pommerns unionsråd och som var död 1399. Märta Magnusdotter (Magnus Marinasons ätt), död senast 1423, gift med riksrådet och hövitsmannen i Östergötland Nils Erengisleson (Hammerstaätten), som efter Märtas död gifte om sig med Katarina Knutsdotter (Grip)ÄSF II:1 (Stockholm 2001), vilken efter sin makes död gifte om sig 1444 eller 1445 med Ragvald Gustavsson (Tre Rosor av Horshaga). Katarina dog någon gång under åren 1449-1452.
Husbys ägarlängd är identisk med Göksholms vad gäller personerna 1-4. Skillnaden är att Märta Magnusdotters syster Kristina Magnusdotter (Magnus Marinasons ätt) ärvde Göksholm, medan Märta ärvde Husbyfjöl.
Husbyfjöl på 1500-talet