miniatyr|250px|Kung Oscar II målad av Oscar Björck. Kungen bär Erik XIV:s krona i det utseende den hade mellan 1818 och 1909. Han bär även de briljanterade ordenstecken som idag förvaras i Skattkammaren på Stockholms slott. I handen har han Erik XIV:s spira. miniatyr|Kungakronan, spiran och äpplet såsom utställda i Skattkammaren på Stockholms slott.
Sveriges riksregalier är svenska kungliga riksregalier, eller värdighetstecken, som burits av regenter, regentgemåler och andra medlemmar av kungahuset vid kröningar och andra högtidliga ceremonier.När Var Hur 1953, Stockholm 1952, s. 152. Regalierna har i alla tider varit monarkins främsta och mest värdefulla symboler. Även om dessa symboler för den svenska monarkin inte har burits officiellt sedan 1907 används de fortfarande vid högtider såsom bröllop, dop och begravningar. Några av de äldsta och mest ovärderliga regalierna är ett av Gustav Vasas svärd och kronan, riksäpplet, spiran och riksnyckeln från Erik XIV. De svenska regalierna är statlig egendom, och de som har använts i modern tid finns sedan 1970 utställda i Skattkammaren Det har sagts att riksregalierna skall vara värda ca 415 miljarder kronor vilket också kungahuset bekräftade år 1998. Vid sidan av riksregalierna, vilka har en symbolisk betydelse och inte är att betrakta som smycken, har den svenska kungafamiljen en privat samling av smycken.
Historisk bakgrund
Den senaste kröningen ägde rum när Oscar II kröntes 12 maj 1873 i Storkyrkan i Stockholm. Han mottog då regalierna enligt i huvudsak samma ceremoniel som började med Erik XIV:s kröning 29 juni 1561, med vissa ändringar och tillägg. Sedan Fredrik I hade då alla monarker krönts i Storkyrkan i Stockholm, utom Gustav IV Adolf, som kröntes i Norrköping. Dessförinnan hade de flesta monarker krönts i Uppsala domkyrka (under medeltiden kunde kröningarna dock variera mellan olika domkyrkor och kyrkor), men under nya tiden kröntes dock drottning Kristina i Storkyrkan i Stockholm.
Förutom vid kröningar bars regalier av kungen och de myndiga arvfurstarna vid riksdagens högtidliga öppnande, innan Gustaf V vid sitt trontillträde avstod från att låta kröna sig och seden att bära regalier upphörde. Istället lades kronan och spiran på broderade hyenden (kuddar) på små bord bredvid tronen på vilken Oscar II:s hermelinmantel låg draperad.När Var Hur 1953, s. 157. Detta fortgick fram till 1 januari 1975, då ceremonin avskaffades.
Hyendena användes ursprungligen för spiran och även för riksäpplet, som kungen bar under sin gång fram till tronen, och sedan lade ifrån sig när han skulle läsa upp talet. Oscar II bar krona, spira och mantel vid riksdagens öppnande. Inför varje riksdags öppnande i januari hämtades dessa regalier från riksbanken dit de sedan lämnades tillbaka och detta gjordes av ceremonimästaren och en kammarherre.
Regalierna har även använts vid andra kungliga ceremonier och även efter att 1809 års regeringsform trätt ur kraft, till exempel vid kungliga bröllop och dop. Ett exempel är kungabröllopet 1976, då kungakronan och drottningkronan stod på var sin sida om altarringen, liksom de senaste kungliga dopen. Ett exempel på regaliernas användning vid ett kungligt dop är kronprins Gustav (IV) Adolfs dop år 1778.
Sveriges riksregalier De egentliga (främsta) riksregalierna De egentliga riksregalierna utgörs enligt traditionell rangordning av krona, spira, äpple, svärd och nyckel (även andra föremål har tidigare betraktats som regalier, se nedan i nästa avsnitt under nästa rubrik). Denna rangordning bland de främsta regalierna har varit fastställd sedan Gustav II Adolfs kröning 1617 och brukar motsvaras av följande regalier som idag finns bevarade i Skattkammaren: Erik XIV:s krona Erik XIV:s spira Erik XIV:s riksäpple Gustav Vasas rikssvärd (inköptes i Augsburg 1541 genom den tyske köpmannen Claus Heyde) Erik XIV:s riksnyckel
Denna rangordning fastställde alltså kronan som det främsta ”regaliet”, den främsta kronjuvelen, innan detta fastställts hade svärdet denna plats. När Gustav Vasa begravts i Uppsala domkyrka (i det före detta Vårfrukoret längst i öster i domkyrkan, öster om huvudaltaret eller högaltaret) överlämnades nämligen rikssvärdet till Erik XIV: ”then 14. Sweriges, Göthes och Wändes Konung ERICH”, varvid kungamakten formellt överlämnades till honom. Gustav Vasa dog 1560 och året därpå 1561 kröntes Erik XIV med de nya regalierna, som återstår än idag. Nyckeln förekommer inte hos riksregalier i andra länder och kom till i och med Erik XIV:s kröning.
Tidigare regalier Även andra föremål har betecknats som regalier: smörjehornet med helig olja för att användas för att smörja kungen vid kröningen (som kung David i Bibeln, som utvalts som Guds smorde), manteln, kröningsringen (motsvarande påvens fiskarring), ordenskedjan och sigillet (riksklämman).När Var Hur 1953, s. 155.
Riksbaneret har i tillgängliga historiska källor inte nämnts som en av riksregalierna, men var liksom kronjuvelerna och de traditionella riksregalierna ett viktigt yttre värdighetstecken för kungen och riket.
Vid kröningar har i Sverige också drottning Kristinas silvertron och kröningshimmel spelat en viss roll som låg nära regaliernas vid kröningar etc. I Iran räknas till exempel den så kallade Påfågelstronen som en del av riksregalierna.
De enskilda regalierna Kronor
Kronan symboliserade "kunglig ära och värdighet". Erik XIV:s krona thumb|Erik XIV:s krona i det från originalutseendet förändrade skicket före år 1970.
Erik XIV:s krona är den krona Sveriges regenter föredragit att använda. Den är också landets äldsta bevarade krona och är tillverkad i Stockholm av en flamländsk guldsmed från Spanska Nederländerna, Cornelis ver Weiden, liksom även riksäpplet. Genom kvittot kan den dateras till 1561.Uppgifter från Skattkammaren: Rikets regalier och dyrbarheter, 1987. Uppgifter om bland andra tillverkare och tillverkningsår finns även i Slott och herresäten i Sverige. De kungliga slotten I 1971, s. 99 (färgplansch på Erik XIV:s krona, spira, äpple och nyckel finns på en plansch med fotografi i färg mellan s. 102 och s. 103) och i När Var Hur 1953, Stockholm 1952, s. 152-153.
Ursprungligen fanns pärlor också högst upp på bladen, som ersattes av briljanter inför Karl XIV Johans kröning 1818. Karl XIV Johan lät också inför sin kröning besätta kronringen med åtta diamantrosetter och låta de fyra större bladen placeras ovanför dem, varvid rubinerna och smaragderna hamnade under de åtta mindre spirorna mellan de åtta bladen. Diamantrosetterna ersatte åtta tidigare pärlkartuscher med vardera två pärlor lodrätt ställda, vilka Johan III hade låtit sätta dit för att dölja Erik XIV:s namnchiffer.När Var Hur 1953, s. 153. Erik XIV, Johan III:s äldre bror, hade Johan III lyckats avsätta som kung 1568.
Karl XII och Fredrik I gjorde dessutom mindre förändringar av kronan. Karl XIV Johan lät också ersätta korsgloben i guld med emaljerat kors högst upp på kronan med en ny blå korsglob med stjärnor och band i briljanter och med ett stort briljantkors högst upp. När Skattkammaren öppnades för allmänheten 1970 sattes den ursprungliga korsgloben tillbaka på sin plats. Den blå korsgloben med briljantkorset finns kvar att beskåda bredvid kronan. 1909 togs diamantrosetterna bort medan pärlkartuscherna återinsattes.Fogelmarck I visningen av kronan i Skattkammaren idag är en av pärlkartuscherna borttagen och lagd bredvid kronan för att visa hur Erik XIV:s namnchiffer ser ut därunder.
Erik XIV:s krona väger 1 715 gram.Uppgift från När Var Hur 1953, bild II mellan s. 152 och 153. Kronan var tidigare 23,7 centimeter hög med korsgloben som sattes dit 1818. Möjligen är kronan tillverkad av återanvänt material från äldre kronor, till exempel guld och ädelstenar.
Maria Eleonoras krona thumb|höger|Maria Eleonoras krona. Maria Eleonoras krona tillverkades i Stockholm 1620 av den tyske guldsmeden Ruprecht MillerUppgifter från Skattkammaren: Rikets regalier och dyrbarheter 1987. Uppgifter om bland andra tillverkare och tillverkningsår finns även i Slott och herresäten i Sverige. De kungliga slotten I 1971, s. 101, samt i När Var Hur 1953, s. 154. och den anskaffades inför kung Gustav II Adolfs bröllop med Maria Eleonora av Brandenburg samma år (därav namnet Maria Eleonoras krona).När Var Hur 1953, Stockholm 1952, s. 154. Av uppsättningen från Gunilla Bielkes bröllop 21 februari 1585 med Johan III fanns då nämligen bara spiran och äpplet kvar (båda bevarade) och de innehades då ännu av kung Karl IX:s änka, änkedrottning Kristina av Holstein-Gottorp (Gustav II Adolfs mor), tillsammans med en för henne nygjord drottningkrona, en krona som senare blev den nuvarande kronprinskronan. En ny krona hade gjorts eftersom Gunillas drottningkrona rapporteras som ”sönderslagen” redan år 1592 i samband med Johan III:s död, knappt fem år före Gunilla Bielkes egen död 1597. Därför behövdes nya regalier för den nya drottningen Maria Eleonora.
Maria Eleonoras krona är utförd i guld, med emaljarbete i svart och blått, både guld och emalj i form av blommotiv samt rikligt besatt av diamanter och en del stora rubiner (det senare främst på framsidan). Man antar att detta materialval gjorts av heraldiska skäl. Rött och vitt (rubiner och diamanter) hämtades från drottningens brandenburgska vapen, medan svart och guld var de ursprungliga färgerna i Vasaättens vapen, som representerade kung Gustav II Adolf.
Före drottning Kristinas kröning 1650 hade denna krona liksom Erik XIV:s krona endast fyra byglar, symboliserande Kristi kors, men inför Kristinas kröning det året omarbetades kronan och fyra lägre byglar tillkom.Uppgifter från Skattkammaren: Rikets regalier och dyrbarheter, 1987; samt från När Var Hur 1953, s. 154-155. Kronringen vidgades dessutom inför drottning Ulrika Eleonora d.y:s kröning 1719.
Maria Eleonoras krona under Fredrik I Fredrik I var tvungen att låta sig krönas med denna krona, då en tvist mellan hans hustru den tidigare regerande drottning Ulrika Eleonora, som var mycket mån om sina regalier, och det för regaliernas tillsyn ansvariga ämbetsverket Kammarkollegiet hade uppkommit om hur regalierna skulle användas. Eftersom tvisten inte var löst vägrade Kammarkollegiet att lämna ut Erik XIV:s krona varigenom Fredrik I var tvungen att använda den tidigare drottningkronan, som dittills aldrig burits av någon kung. Ulrika Eleonora hade likaledes krönts med denna drottningkrona. Senare fick dock Fredrik I använda Erik XIV:s krona, som gjordes lättare för honom, men som senare återställdes.
Maria Eleonoras krona under huset Holstein-Gottorp När kung Adolf Fredrik också valde att låta sig krönas med denna krona 1751, så tillfogades åtta nya diamantrosetter på kronringen, ytterligare diamanter på spiror och byglar samt en hätta utsmyckad med guldbroderier och besatt med briljanter. Detta sammantaget gör att denna krona är den tyngsta kronan bland de olika kunga-, drottning-, hertig-, hertiginne- och prinsesskronorna.
Den användes sedan av huset Holstein-Gottorp som kröningskrona (kungarna Adolf Fredrik, Gustav III, Gustav IV Adolf och Karl XIII kröntes alltså med den),När Var Hur 1953, s. 155-156. men också vid andra högtidliga sammanhang, delvis för att Erik XIV:s krona från 1500-talet hade blivit omodern, även om Erik XIV:s krona återställdes efter Fredrik I:s död och således verkar ha använts i olika sammanhang.
Storleksuppgifter Höjd (cm)Vikt (g)Kronringens inre diameter (cm) 18,4 2 506 17,8 x 21,4
Lovisa Ulrikas krona miniatyr|Drottning Lovisa Ulrikas krona.