Jesusmytteorin är uppfattningen att berättelserna om Jesus från Nasaret i Nya Testamentet inte beskriver en fysik historisk person, utan en fiktiv, mytologisk eller helt immateriell karaktär skapad av den tidiga kristna gemenskapen, baserad på antika mytologiska personer,Bart D. Ehrman, Bart Did Jesus Exist? The Historical Case for Jesus of Nazareth, HarperOne 2012, sid. 12–13.Price 2011, sid. 17, 421.George Albert Wells, "Jesus, Historicity of". I Tom Flynn, The New Encyclopedia of Unbelief. Prometheus Books, 2007, sid. 446.Robert Van Voorst, Jesus Outside the New Testament. Eerdmans, 2000, p. 6. samt på gamla testamentets profetior om Messias. Vissa förespråkare hävdar att händelser eller uttalanden också kan ha hämtats från en eller flera individer som faktiskt levde, men att ingen av dem var kristendomens grundare.Price, Robert M. "Of Myth and Men" , Free Inquiry magazine, Volume 20, Number 1, läst 2010-08-02. Uppfattningen är besläktad med ahistoriska hypotesen och radikalkritik.
Jesusmyten och modern historisk forskning Den ahistoriska hypotesen har idag status som marginalvetenskap som har acceptans bland mycket få religionshistoriker, utan betraktas inom etablerad textkritisk forskning som osannolik och långsökt.James D.G. Dunn, "Myth" in Dictionary of Jesus and Gospels ed. Joel B. Green, et al. "Myth is a term of at best doubtful relevance to the study of Jesus and the Gospels."Markus N. A. Bockmuehl (editor), Christoffer Tuckett (section author), The cambridge companion to Jesus, "part II - The history of Jesus", sid 124, Cambridge press. "All this does at least render highly implausible any far-fetched theories that even Jesus' very existence was a Christian invention. Den ahistoriska hypotesens förespråkare accepterar inte att den textkritiska forskningsmetoden kan användas för att identifiera trovärdiga och sannolika uppgifter i Nya testamentet. Graham Stanton, professor i teologi, skriver "Idag accepterar nästan alla historiker, vare sig kristna eller ej, att Jesus existerat och att evangelierna innehåller många värdefulla bevis, som måste vägas och bedömas kritiskt. De är allmänt överens om att vi vet mycket mer om Jesus från Nasaret än om någon annan av första eller andra århundradets judiska eller hedniska religiösa lärare, möjligen med undantag för Paulus."Graham Stanton, The Gospels and Jesus (Oxford University Press, 2nd ed., 2002), p. 145 Teologiprofessorn J C Dwyer har i sin kyrkohistoriaJohn C Dwyer Church History, 1998 skrivit att Evangelierna inte är några historiska dokument i modern betydelse och är inte några biografier om Jesus. Det är därifrån nästan alla uppgifter om Jesus är hämtade.
Jesusmytens förespråkare är överens med modern historievetenskap om att det är svårt att hitta av kristendomen oberoende källor som kan bekräfta flertalet av Bibelns uppgifter om Jesus. Historikern menar att evangelierna i sig själva inte är tillfredsställande bevis, men att deras brister kan överdrivas.J.M. Roberts, The Penguin History of the World, 1997, sid 265, "The evidence for the facts of his life is contained in the records written down after his death in the Gospels, the assertions and traditions which the early Church based on the testimony of those who had actually known Jesus. The Gospels are not by themselves satisfactory evidence but their inadequacies can be exaggerated. They were no doubt written to demonstrate the supernatural authority of Jesus and the confirmation provided by the events of his life for the prophecies which had long announced the coming of Messiah... Nevertheless, it is very hard to find corroborative evidence of the facts stated in the Gospels in other records.Svend Erik Stybe, Idéhistorie. Vor kulturs idéer og tanker i historisk perspektiv, s.75, Munksgaard 4. udgave 9. oplag 1996, första utgåvan 1961.
Det är svårt att hitta disputerade forskare, som argumenterar för Jesusmyten och den ahistoriska hypotesen. En känd historiker, som anser att det är "mycket sannolikt" att Jesus aldrig existerat, är Richard Carrier. Emellertid anser han att denna uppfattning fortfarande enbart har status av en hypotes i behov av vetenskaplig granskning.
Historik Jesusmyten föreslogs ursprungligen av den radikalkritiska historikern och teologen Bruno Bauer under 1800-talet och fick betydelse för bibelforskningen under det tidiga 1900-talet. Populärvetenskapliga författare såsom Earl Doherty, Robert M. Price och George Albert Wells har nyligen åter populariserat teorin. Teologen Stanton skrev i The Gospels and Jesus 2002 att den grundligaste och mest sofistikerade av förespråkarnas argument framfördes av Wells i ett stort antal skrifter. Teologen Kenneth Grayston rådde kristna att medge de svårigheter som Wells påtalat, men Alvar Ellegård skriver att dennes åsikter förblir i huvudsak obehandlade av andra teologer.Ellegård, Alvar; Theologians as historians , Scandia (2008) sid. 171–172, 175ff. Wells baserar liksom Ellegård sina argument på lärde med den synen på Nya Testamentets evangelier att de medger att dessa är källor, som skrivits årtionden efter Jesu död av folk som saknade personlig kunskap om honom.
Besläktade teorier Denna hypotes är kompatibel med den euhemeristiska uppfattningen att Jesus var en verklig person vars liv senare mytologiserades, eller från doketismens uppfattning att Jesu fysiska existens var en illusion. Den skiljer sig även från liberalteologins och nyprotestantismens vetenskapligt källkritiska hållning till Bibeln och skepticism inför bl.a. Jesu underverk.
Även inom kristen förkunnelse förekommer uppfattningen att Jesus inte var medveten om att han grundade en religiös sekt, utan levde i judendomen och främst förkunnade att Guds rike är nära. I liberalteologiska sammanhang förekommer även uppfattningen att Jesus inte betraktade sig själv som Guds enfödde son, eftersom temat inte uppfattas som lika framträdande hos de synoptiska evangelierna som i Johannesevangeliet, vilket anses ha författats senare.
Varianter av Jesusmyten Det finns minst två varianter av uppfattningen att Bibelns Jesus är ohistorisk:
en uppfattning som lämnar frågan om Bibelns Jesus verkligen är en verklig historisk person öppen och som hävdar att det mesta eller allt man tror sig veta om Bibelns Jesus är myter. Enligt denna variant anses att Nya Testamentets uppgifter om Jesus och de övriga rollinnehavarna helt eller delvis är uppdiktade. en mer radikal uppfattning – vanligen benämnd den ahistoriska hypotesen – som innebär personen Jesus över huvud taget inte har existerat. En företrädare för sådana uppfattningar var van den Bergh van Eysinga.
Några argument framförda för den mytologiska hypotesen och kritik av argumenten Jesusmyten grundar sig på att denne Jesus själv inte har lämnat några skrifter efter sig, att det inte finns bevis för att någon av evangeliernas författare var samtida med Jesus, samt att det finns få oberoende historiska källor som stödjer Jesu historicitet, varav ingen var exakt samtida med Jesus. Hypotesen grundar sig vidare på vissa paralleller mellan Nya testamentets berättelser om Jesus och antikens filosofer, mysteriereligioner och myter om återfödda gudomar, till exempel mithraism.
Enligt teologiprofessorn John C Dwyer är inte evangelierna historiska beskrivningar i vår bemärkelse, utan texter som syftar till att förkunna vad apostlarna uppfattade som "det glada budskapet" och är alltså nedtecknade predikningarJohn C. Dwyer Church History: Twenty Centuries of Catholic Christianity,sid 6, .
Sammanfattningsvis grundas Jesusmytteorin på att föreställningen att det på den tiden sågs som naturligt att få faktisk kunskap genom uppenbarelser och omtolkningar av heliga skrifter, vilket leder till mytbildning. Ett annat skäl anses vara att det inte finns några helt säkra historiska uppgifter om Jesus i oberoende historiska källor. Varje försök att rekonstruera den historiske Jesus utifrån evangelierna blir sålunda färgad av teologiska antaganden. Vi kan praktiskt taget inte veta någonting om Jesu liv och person utanför det som evangelierna förkunnar. Jesusmyten anses ha influerats av andra samtida myter och mysteriereligioner, såsom till exempel myter om intermediärsonen och om gudar såsom Dionysos och Osiris samt av kulten kring Mithras och Krishna, vilka i olika avseenden uppvisar likheter med helbrägdagöraren Jesus.
Avsaknad av information om Jesu liv i de tidigaste kristna skrifterna De äldsta kristna skrifterna i Nya Testamentet som är Paulus brev, av vilka åtminstone sju allmänt anses ha skrivits av Paulus, berättar ingenting om vare sig Jesu liv eller undervisning, när och var Jesus föddes eller om vilka hans föräldrar var. Referenser till nästan allt som de senare författade fyra evangelierna förtäljer saknas: Han nämner till exempel inte Judas Iskariot, och även om han intresserar sig mycket för korsfästelsen av Jesus ger han den ingen historisk inramning. I ett Paulusbrev står det att judarna dödade Jesus (1 Thess. 2:15), men det framgår inte att Jesus skulle ha dömts till döden av både judar och romare, och inte heller att han korsfästes av Pilatus i Jerusalem. Stycket ses dessutom av vissa forskare som ett senare tillägg."I Thess. 2.14-16 has often been regarded as a post-Pauline interpolation." - Schnelle, Udo, The History and Theology, s 48
Paulus hänvisar heller aldrig till Maria, Josef eller Johannes Döparen och Jesu dop. Inte heller framgår det någonstans i Paulus texter att Jesus varit en lärare i etik, som undervisade med hjälp av liknelser. Professor Elaine Pagels menar att de brev som Paulus skrivit är gnostiskt påverkade, och inom gnosticismen uppfattas religiösa texter i regel allegoriskt. I Didache som är ett av de tidigaste kristna dokumenten (vanligen daterat till omkring år 100, ibland tidigare), nämns Jesus fyra gånger, men ingen historisk information ges om honom. I Hermas Herden (daterad till omkring år 140 e.Kr.) nämns varken Jesus eller Kristus.
Kritik av argumentet Mot detta har framförts att Paulus i flera texter beskriver Jesus som en person av kött och blod, bland annat i Romarbrevet. Paulus använder sig av namnet Jesus 218 gånger i sina skrifter, utöver benämningar som "Kristus" och "Herren". Man menar dessutom att eftersom mycket information finns i evangelierna så fanns det ingen större mening för Paulus att upprepa alla detaljer och berättelser.
En av förespråkarna för Jesusmyten, Earl Doherty, håller med om att "mainstream-teologer i dag finner teorin oviktig. De flesta av deras synpunkter är enbart uttryck för förakt." Men förakt är inget bevis för någonting säger Doherty. Han förklarar dessa med en konspirationsteori, genom att säga att främst religiösa men även sekulära intressen har "iscensatt en kampanj mot teorin."
Avsaknad av säkra historiska belägg från samtida historiker Ett av de första tydliga oberoende icke-judiska omnämnandena av Jesus som en person som levt relativt nyligen i historisk tid gjordes av den romerske historikern Tacitus omkring år 115. Den judiske historikern Josefus skrev på 90-talet ett verk som innehåller två omnämnanden av Jesus, men även om forskarmajoriteten i dag anser att åtminstone en kärna av detta är äkta och att Josefus därmed skrev om Jesus, finns en minoritet som anser att båda omnämnandena i sin helhet är senare tillägg till den text Josefus skrev (se Jesusomnämnandena hos Josefus).