Tuna i Badelundas gravfält ligger vid Tuna i Badelunda socken i Västerås kommun, cirka sju kilometer öster om Västerås och två kilometer öster om Anundshög. Gravfältet grävdes ut 1952-53 av Erik Nylén och Bengt Schönbäck. Det är framför allt känt för sina båtgravar med kvinnor i, och för en exceptionellt rikt utrustad kammargrav från 200-talet e.Kr. Av 69 utgrävda gravar var annars de flesta brandgravar. Alla de åtta båtgravarna är från vikingatiden utom en från slutet av vendeltiden. Under de 700 år gravfältet var i bruk plundrades det flera gånger.

Gravar Alla båtgravarna hade anlagts för kvinnor. De hade fått med sig utrustning som smycken, husgeråd etc. Den romartida kammargraven är Sveriges största fynd av forntida guldföremål i en kvinnograv.

Inte bara kvinnor begravdes i Tuna, men kvinnogravarna var störst och hade rikast utsmyckning medan männens är betydligt enklare. Det har föreslagits att det här levde en lokal härskardynasti som ärvdes på kvinnolinjen och att det därför fanns många kvinnliga härskande aristokrater i trakten, som fick begravningar tillägnade lokala kvinnliga regenter: DNA-analyser har visat att i varje fall några av kvinnorna på gravfältet var nära besläktade.Lihammer, Anna, 1973-. - Vikingatidens härskare / Anna Lihammer.. - 2019 - [Reviderad utgåva]. - . s. 181-185

Kvinna, 300-talet Den äldsta graven på gravfältet byggdes på en höjd över en kvinna. Gravkammaren bestod av en bädd av ris täckt av ett plankgolv med knuttimrade väggar med stenar längs dess utsidor. Kvinna uppskattas ha avlidit i Tuna i Badelunda under 300-talet.

Bland gravgåvorna fanns många värdefulla smycken; guldarmband, en guldhalsring och en fingerring som alla var formade som ormar; silverföremål, silversmycken, pärlor och kärl; silverskedar från Romerska riket; romerska bronskärl; en mångfärgad glasbägare. Taket bestod av stockar, ovanpå dessa lades jord och slutligen en krans av stenar.

Hennes grav uppskattas vara den rikaste som funnits i Sverige, med 340 gram rent guld. Runt denna första grav fortsatte gravar att resas under sjuhundra år; fram till 1000-talet, då gravfältet upphörde att användas.

Kvinna, 700-talet

En grav dateras till slutet av 700-talet. Den är en båtgrav (Tunabåten) över en kvinna som begrovs med ett stort förgyllt ryggknappspänne, ett överdimensionerat dräktspänne som under denna tid användes av den högsta eliten som statusmarkör. Samma slags spänne återfanns i en båtgrav i Tuna i Alsike i Uppland.

Kvinna, 800-talet

En grav dateras till 800-talet. En död kvinna lades här på en bår eller säng i mitten av en båt. Kvinnan var klädd i en dräkt med många sidenband och bar många smycken, bland dem bronsspännen och en pärluppsättning med mer än hundra pärlor i olika färger och former, varav fyra av brons och en av bärnsten. Ett av pärlhängena var designade som mynt, kopierade av mynt som utgavs av Umayyadkalifatet i Damaskus 742-743. I graven fanns också ett skrin gjort av buxbom från södra Europa, innehållande oidentifierade stavar.

Manlig grav Det fanns en grav över en man rikt utrustad med en huggkniv, pilspetsar, ryktskrapa, sporrar, stigbyglar, betsel och övrig hästutrustning, liksom torshammare; hans grav var dock inte en båtgrav, som de rika kvinnogravarna, utan en brandgrav där mannen bränts, varefter kvarlevorna samlats i en sköldbuckla.

Kammargravar Fem av gravarna var kammargravar. Fyra var kvinnogravar och en var en mansgrav. Fyra var från vikingatiden. Under en stor stensättning mitt på gravfältet fanns den största och rikaste romartida kammargraven, som skadades svårt av ett husbygge innan arkeologerna började sitt arbete. Kvinnan hade halsring, två armringar samt en fingerring av guld, romerska silverskedar samt dryckeskärl av brons och glas, allt från den yngre romerska järnåldern, 200-talet e.Kr. Flera föremål härstammar från Själland.

Samisk båttyp En av gravarna är obränd. Den tros ha tillhört en völva som begravdes på 800-talet i en båt av samisk konstruktion, enligt marinarkeolog Gunilla Larsson. Den saknar de järnspikar som annars var vanliga i den tidens båtar, utan är en sydd lätt stockbåt. Sömen är en löpande söm av samisk typ. Båten är av en äldre konstruktion som liknar samiska båtar som observerats senare.

Fotogalleri

Se även Tunabåten Västmanlands läns museum

Litteratur Erik Nylén, Bengt Schönbäck (1994). Tuna i Badelunda: Guld, kvinnor, båtar. Del 1 och 2. Västerås.

Referenser

Externa länkar , Riksantikvarieämbetet. Bild på guldföremålen ur kammargraven https://visitvastmanland.com/tunagravarnas-mysterium https://popark.se/artiklar/den-guldprydda-jarnprinsessan/ https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:935422/FULLTEXT01.pdf https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1539494/FULLTEXT01.pdf

Kategori:Gravfält i Sverige Kategori:Fornminnen i Västmanland Kategori:Västerås kommun Kategori:Fornfynd från järnåldern