Stockmann är en kulturhistoriskt viktig affärsbyggnad och ett varuhus i Helsingfors centrum. Byggnaden ligger i stadsdelen Gloet i kvarteret som avgränsas av Mannerheimvägen, Alexandersgatan, Centralgatan och Norra Esplanaden. Varuhuset är Nordens största och det femte största i Europa. Samtidigt är byggnaden också Stockmannkoncernens värdefullaste, mest produktiva och synligaste enhet.Kuisma 2012: s. 48.
Den skyddade byggnaden är byggd enligt ritningar av Sigurd Frosterus, som kom på andra plats i en arkitekttävling 1916 och byggnadsstilen representerar i huvudsak 1920-talsklassicism. Byggandet började 1921 med basarbyggnaden och det egentliga varuhuset färdigställdes med fyra våningar i mitten av 1920-talet. År 1930 blev slutligen alla åtta våningar klara.Ilonen 2009: s. 43.
Stockmanns varuhus har förnyats, höjts och förstorats i olika etapper, bland annat med Bokhuset 1969 och Wulffska hörnet 1989. Den nyaste ombyggnaden skedde 2010 då de översta våningarna byggdes till och källarvåningarna byggdes om. Varuhuset har 12 våningar, varav tre ligger under marknivån. Utöver dessa finns det en förbindelse till en underjordisk parkeringsanläggning i tre våningar.Kolbe 2007: s. 98–101.
Allmänt Stockmanns varuhus ligger i centralaste Helsingfors i korsningen av de mest livliga gatorna, på adressen Alexandersgatan 52. Varuhuset har årligen cirka 17 miljoner kunder och årsförsäljningen är cirka 350 miljoner euro (siffrorna från 2002).
Varuhuset har utvidgats flera gånger efter 1930 och dess nuvarande butiksyta är cirka 50 000 m². Det är till ytan Nordens största och Europas femte största varuhus. Europas största varuhus är Harrods (90 000 m²) i London och Kaufhaus des Westens (60 000 m²) i Berlin. Världens största varuhus är Shinsegae Centum City (293 905 m²) i Sydkorea och Macy's (198 500 m²) i New York.
Stockmanns varuhus i Helsingfors erbjuder tjänster också utanför det egentliga varuhuset. Akademiska bokhandeln, som ägdes av Stockmann fram till 2015, ligger på andra sidan Centralgatan och förbinds med varuhusbyggnaden genom en tunnel. Också Seppälä och One Way, som specialiserade sig på ungdomsmode, förbands med varuhusbyggnaden genom samma tunnel. Seppälä gick i konkurs år 2017, och Stockmann stängde OneWay i början av 2000-talet.
Historia Tidigare skeden thumb|300px|General Mannerheim rider över Senatstorget i mars 1918. I bakgrunden Stockmanns dåvarande affär i Kiseleffska huset. Stockmanns varuhus fick sin början 1858 då Adolf Törngren beslöt grunda en affär som sålde produkter från Notsjö glasbruk. Den öppnade på Norra Esplanaden i Lampaska huset. Till föreståndare utnämndes köpman Georg Franz Stockmann. Glas- och hushållsvaror, samt järnvaror och bomullstyger ingick i sortimentet.Damstén 1937: s. 43.
G.F. Stockmann fick finländskt medborgarskap 18 april 1860 och lite senare titeln borgare och köpman. År 1862 erbjöd Törngren att sälja affären till Stockmann. Han lånade det nödvändiga kapitalet på 10 000 rubel åt Stockmann.Damstén 1937: s. 53. Butiken, som fick namnet G. F. Stockmann, utvecklades och utvidgades och blev populär bland stadsborna.Frosterus 1931: s. 8.
I november 1880 flyttade affären till det så kallade Kiseleffska huset vid Senatstorget, i hörnet av Alexandersgatan och Unionsgatan.Damstén 1937: s. 83. Till en början fanns affärsutrymmen endast i första våningen och den tredje våningen fungerade som kontor och lager.Frosterus 1931: s. 10–12. Tolv anställda arbetade i affären, åtta med försäljningen på järn-, glas-, porslin- och tygavdelningen samt fyra på kontoret. Vid sekelskiftet utvidgades verksamheten till ett mångsidigt varuhus.Finnilä 1993: s. 11–13.
År 1919 blev Stockmann ett aktiebolag. I samband med förändringen köpte företaget upp fyra stora och kända Helsingforsaffärer, Nordiska Bosättningsmagasinet, Nordiska Yllevarumagasinet, Albion Lampmagasin och Wiener Möbelnederlaget Rydman & C:o. Företagens tidigare ägare flyttade över till varuhusets ledning. På grund av företagsköpen hade verksamheten blivit utspridd på flera adresser, vilket gjorde att det blev aktuellt att bygga ett centralt affärskomplex.
Byggandet av varuhuset Tomtköpet miniatyr|Innan Stockmanns varuhus byggdes fanns en affärsbyggnad i två våningar och ett bostadshus i tre våningar i hörnet av Alexandersgatan och Mannerheimvägen. Bilden är tagen 1908. Den köpmannaverksamhet som Stockmann grundat 1862 hade utvecklats till en mångsidig affärsverksamhet med verksamhetsställen och affärer på olika håll i Helsingfors. Bröderna Karl och Frans Stockmann förstod att området kring Senatstorget och Salutorget höll på att utvecklas till ämbetsverkskvarter, medan stadens affärscentrum höll på att flytta västerut.
I början av 1910-talet började Stockmann systematiskt köpa upp tomter i kvarteret Gasellen (nr. 95). I juni 1911 köpte Stockmann alla aktier i A/B City för 1 400 000 mark.Damstén 1961: s. 85.. Företaget ägde hörntomten nr. 25 på 2 270 kvadratmeter i korsningen mellan Alexandersgatan och Mannerheimvägen. På tomten fanns ett hörnhus i två våningar med bland annat Universitetsapoteket och Herman Lindells ritvaruaffär och på Alexandersgatan fanns en låg basarbyggnad.Damstén 1937: s. 135.
På sommaren 1915 köpte Stockmann den intilliggande tomten nr. 1 för 835 000 mark. Tomtens areal var 1 980 kvadratmeter, och där fanns en bostadsbyggnad av sten i tre våningar som byggts 1866.Damstén 1961: s. 91.
Planerandet av varuhuset Omgivningen kring Mannerheimvägen (Henriksgatan på den tiden) planerades enligt tidens ideal: målet var att skapa en storstad i kontinental stil med tornhus, breda avenyer och affärsbyggnader. Drömmen om en centraliserad och effektiv varuförsäljning kom från Paris, varifrån idén spred sig till alla länder med en mogen konsumtionskultur och med en växande medelklass. Varuhusidén från Paris nådde också Helsingfors.
Stockmann ordnade en tävling 1915 för att få skisser på ett nytt varuhus i hörnet av Alexandersgatan och Mannerheimvägen. Det nya varuhuset skulle först få bara två våningar, men konstruktionerna skulle hålla så att man senare kunde utvidga till sex våningar. Fasaden skulle vara enkel och värdig och man hoppades att materialet skulle vara tegel. Flera arkitekter lockades av möjligheten att rita landets första stora varuhus som dessutom låg på en central plats. Planeringstävlingen avgjordes i mars 1916 och det hade inkommit 28 tävlingsbidrag. I priskommittén ingick Karl och Frans Stockmann, samt arkitekterna Emil Fabritius och Oscar Bomanson.Damstén 1937: s. 145. Första priset gick till Valter och Ivar Thomé, andra priset gick till Sigurd Frosterus och tredje priset till Eliel Saarinen.
thumb|300px|Den ursprungliga planen för Centralgatan från 1910-talet. Senare byggdes gatan som en rak fortsättning på den dåvarande Hagasundsgatan (röd, streckad linje). Centralgatan delade upp kvarteret Gasellen (95) i två delar.
Enligt tävlingens regler hade deltagarna i planeringstävlingen endast tävlat om priset men inte om det egentliga arbetet.Damstén 1961: s. 92. Uppdraget att uppgöra de slutgiltiga ritningarna för det nya varuhuset gavs till Sigurd Frosterus år 1917 med hans bidrag City 1926, som kom på andra plats i tävlingen. Byggandet skulle inledas på hösten 1919. Frosterus nya plan var klar i slutet av 1917 och på basen av ritningarna gjordes en modell i gips. Bröderna Thomé, som vunnit tävlingen, avrättades 1918 av de röda trupperna under finska inbördeskriget.
Finska inbördeskriget och depressionen fördröjde projektet. På hösten 1919 köpte Stockmann tomt nr. 10 i Citykvarteret som ägdes av Argos. Tomten fanns i hörnet av Mannerheimvägen och Norra Esplanaden och hade en yta på 1 466 kvadratmeter och ett pris på 4 050 000 mark.Damstén 1961: s. 104. På tomten fanns ett slottsliknande höghus byggt 1896. Efter köpet av Argoshuset ägde Stockman hela kvartersraden mellan Norra Esplanaden, Mannerheimvägen och Alexandersgatan.Damstén 1937: s. 157.
I slutet av 1910-talet inleddes planeringen av att förlänga Centralgatan (dåvarande Hagasundsgatan) mellan Alexandersgatan och Norra Esplanaden. Ursprungligen skulle förlängningen ligga mera åt öster, men till slut beslöts att Centralgatan byggs som en rak fortsättning på Hagasundsgatan. På området fanns ett hus i tre våningar med det populära Café Ekberg. Huset revs delvis på sommaren 1917 och Centralgatan byggdes över tomterna 9 och 23. År 1920 köpte Stockmann tomterna på den västra sidan av den nya gatan för 3,75 miljoner mark.Damstén 1961: s. 107.. Tomtens areal var 1 343 kvadratmeter. I köpeavtalet med Helsingfors stad kom avtalsparterna överens om att Stockmann fick en ständig rätt att utnyttja och fritt använda det område på 2 376 kvadratmeter som ligger under Centralgatan till ett nödvändigt djup.
I början av 1920-talet tvingades Frosterus att ändra byggnadens ritningar, delvis för att Stockmann hade köpt Argoshuset och delvis för att Centralgatan hade byggts från Alexandersgatan till Norra Esplanaden. Detta betydde att företaget hade fått en sammanhängande tomthelhet på 7 060 kvadratmeter med fasader mot fyra gator och som hade formen av en oregelbunden femhörning.Frosterus 1931: s. 13–19. Kvarter 95a förenades slutligen också i stadsplanen till en enda tomt.Damstén 1937: s. 165.
I Frosterus nya ritningar fanns bland annat en rund centralhall och på platsen där Argoshuset stod skulle ett 70 meter högt tornhus i 17 våningar byggas.Damstén 1961: s. 112. Sitt tornförslag motiverade Frosterus med att det passade ihop med siluetten som bildas av Johanneskyrkan, Skillnadens brandstation, Helsingfors centralstation, Helsingfors domkyrka, Finlands nationalmuseum och Berghälls kyrka. Tornhuset togs inte med i de slutliga ritningarna, men år 1929 skrev Stockmanns ledning till stadens drätselkontor att företaget skulle bygga tornet så fort som det var ekonomiskt möjligt och det allmänna tillståndet möjliggjorde byggandet.
Den tillfälliga affärsbyggnaden miniatyr|En tillfällig affärsbyggnad i två våningar byggdes på varuhustomten i hörnet av Esplanaden och Centralgatan. På grund av de osäkra konjunkturerna beslöt Stockmann, att bygga varuhuset i etapper med början från Centralgatan.Damstén 1961 s. 111. I hörnet av Norra Esplanaden och Centralgatan byggdes 1921 en låg basarbyggnad i tegel. Under Centralgatan byggdes lagerutrymmen på 10 000 kubikmeter. Byggnaden som ritades av Frosterus var menad som tillfällig, men den stod kvar i flera årtionden.Finnilä 1993: s. 14–15. Konstruktionerna gjordes så starka, att byggnaden senare skulle kunna höjas till sex våningar. I februari 1922 flyttade Stockmanns sportavdelning och Albios Lampmagasin till byggnaden.
Första skedet miniatyr|Varuhusets första skede bestod av en byggnad i fyra våningar utan hiss i hörnet av Centralgatan och Alexandersgatan. Man beslöt att bygga den första delen av varuhuset i hörnet av Centralgatan och Alexandersgatan. Till en början ämnade man bygga endast en mindre del i tre våningar. Detta beslut omvärderades och man beslöt att bygga en större byggnad i fyra våningar. Fasaden mot Centralgatan var 57 meter bred och mot Alexandersgatan 21 meter bred.Damstén1937: s. 167.
Byggnadsarbetena inleddes på våren 1925. Både varuhusets och Centralgatans huvudentreprenör var Oy Constructor AB.Frosterus 1931: s. 30–31. Byggnadens volym var cirka 25 000 kubikmeter och golvytan ca 4 800 kvadratmeterDamstén 1961: s. 118–119.. I fasaden användes tegel som hade gjutits på Santamäki tegelbruk. Stenfoten tillverkades av svart granit från Hyvinge. Cementen hämtades från Pargas och Lojo. Byggnadens snickeriarbeten gjordes av Keravan Puuteollisuus Oy.
Varuhusets första skede, den så kallade ”City-byggnaden”, blev klar i april 1926. Förutom de fyra våningarna ovan markytan byggdes en källare på 2 000 kvadratmeter delvis under Centralgatan. Byggnaden hade inga hissar i detta skede.