Bonaparte (ursprungligen Buonaparte) är en europeisk härskardynasti, härstammande från den korsikanske adelsmannen Carlo Buonaparte (1746-1785). Ätten uppsteg till kejserlig värdighet i och med att Carlos näst äldste son, generalen och förste konsuln Napoleon Bonaparte, år 1804 lät kröna sig till "fransmännens kejsare".
Ätten nådde sin största maktutbredning under Napoleons regeringstid varunder ett flertal av dennes släktingar (främst syskon) insattes som monarker i olika av Frankrike kontrollerade lydstater. Alla dessa förlorade dock sina troner senast i och med Napoleons fall 1815.
I Frankrike återkom dynastin till makten då Napoleon I:s brorson Louis Napoléon Bonaparte först 1848 valdes till fransk president och sedan 1852 lät utnämna sig till kejsare under namnet Napoleon III. Efter dennes avsättning till följd av fransk-tyska kriget 1870 har Bonaparterna dock inte innehaft några statschefspositioner.
Regerande medlemmar av ätten Bonaparte
Franska kejsare 1804–1814, 1815: Napoleon I 1815: Napoleon II 1852–1870: Napoleon III
Kungar av Holland 1806–1810: Louis Bonaparte 1810: Napoléon Louis ("Louis II"; regerade endast på pappret i 10 dagar)
Kungar av Neapel 1806–1808: Joseph Bonaparte 1808–1815: Joachim Murat (den föregåendes svåger; alltså endast ingift i ätten Bonaparte)
Kungar av Westfalen 1807–1813: Jérôme Bonaparte
Kungar av Spanien 1808–1813: Joseph Bonaparte
Storhertiginnor av Toscana 1808–1814: Elisa Bonaparte
Huvudmän för ätten efter 1870 1870–1879: Eugène Louis Napoleon Bonaparte ("Napoleon IV") 1879–1926: Napoléon Victor Jérôme Frédéric Bonaparte ("Napoleon V") (med testamentariskt överhoppande av dennes far Napoléon Joseph Charles Paul Bonaparte) 1926–1997: Louis Napoléon Bonaparte Sedan 1997: Charles Napoléon Bonaparte
Kategori:Europeiska detroniserade furstehus