mini|Språkkarta som bland annat visar i vilka delar av Nigeria och Benin som Yoruba talas. Yoruba (inhemskt namn ede Yorùbá, 'yorubaspråket') är ett dialektkontinuum i Västafrika med över 27 miljoner talare. Det är modersmål för yorubafolket och talas, bland andra språk, i Nigeria, Benin, och Togo, och spår av det finns bland grupper i Brasilien och Kuba (där det kallas Nago). Yoruba är ett analytiskt tonspråk med SVO-syntax. Förutom att syfta på dialekterna och deras talare används termen yoruba också för den skriftliga standardformen av språket. Yoruba klassificeras som ett Niger-Kongospråk i yoruboidgrenen av defoidspråken inom grenen Benue-Kongospråk.
Det traditionella yorubaomådet, Nigerias sydvästra hörn, kallas vanligen Yorubaland och består av de nuvarande delstaterna Oyo, Ogun, Ondo, Kwara och Lagos samt den västra delen av Kogi. Yorubaland är en del av en platå (med höjden 366 meter) som avgränsas i norr av floden Niger. En stor del av området är täckt av tät skog, men den norra delen, inklusive Oyo, ligger på savannen norr om skogen.
Historia 150px|vänster|miniatyr|Samuel Ajayi Crowther Förfadern till yorubatalarna är, enligt deras muntliga traditioner, Oduduwa, son till Olúdùmarè, yorubafolkets högste gud. Fastän de har en gemensam historia är det bara sedan andra hälften av 1800-talet som Oduduwas barn har ett gemensamt namn. Innan slavhandeln avskaffades var yoruba bland de befriade slavarna i Freetown kända bland européer som Akú, ett namn som härstammar från de första orden i yorubahälsningar såsom Ẹ kú àárọ̀ ’god morgon’ och Ẹ kú alẹ́ ’god kväll’.Detta diskuteras i Hair 1967:6, 6n12; Fagborun 1994:13. Vid någon tidpunkt kom termen Yariba eller Yoruba att användas, först bara i Ọyọriket. Termen användes bland hausa (liksom idag) men dess ursprung är oklart Fagborun kommenterar att ’den är definitivt inte morfologiskt inhemsk’ (1994:13.. Under inflytande av yoruban Samuel Ajayi Crowther (förste biskop av Västafrika och den förste afrikanske biskopen i engelska kyrkan) och senare missionärer, och till stor del på grund av att en skriven version av språket utvecklades, spreds termen yoruba till att omfatta alla talare av de besläktade dialekterna.
Första gången någon varietet av yoruba uppträdde i tryck var 1819, i form av en liten ordlista som samlats ihop av Bowdich, en engelsk diplomat i Ashantikonfederationen.Bowdich, T.E. (1819), Mission from Cape Coast Castle to Ashantee, pp. 209, 505, refererad i Hair (1967) Detta är relativt sent för ett västafrikanskt språk med så stor spridning som yoruba. Det kan förklaras med att nästan ingen europeisk handel skedde på yorubakusten före 1800-talet. Med lingvistiska medel, till exempel jämförande historisk språkforskning, glottokronologi och dialektologi, tillsammans med både traditionella (muntliga) historiska källor och arkeologiska fynd, har man spritt lite ljus över yorubafolkets och deras språks historia dessförinnan. De nordvästliga yorubadialekterna uppvisar till exempel fler språkliga innovationer. Detta tillsammans med att sydöstliga och centrala yorubaområden i allmänhet har äldre bosättningar, tyder enligt vissa på att inflyttningen till nordvästra yorubaområdet skedde senare.Adetugbọ 1973:192-3. Se även avsnittet Dialekter..
Varieteter Dialekter Själva dialektkontinuumet består av över femton varieteter som kan klassificeras i tre större dialektområden: nordvästra, centrala och sydöstra.Denna allmänt brukade klassificering bygger Adetugbọs (1982) dialektologiska forskning. Klassifikationen härstammar från hans doktorsavhandling från 1967 The Yoruba Language in Western Nigeria: Its Major Dialect Areas. Se även Adetugbọ 1973:183-193. Givetvis kan klara gränser aldrig dras och utkantsområden i dialektregioner har ofta några likheter med angränsande dialekter.
Nordvästyoruba (NVY). Områdena Abẹokuta, Ibadan, Ọyọ, Ọṣun och Lagos Centralyoruba (CY) Områdena Igbomina, Ifẹ, Ekiti, Akurẹ, Ẹfọn, och Ijẹṣa. Sydöstyoruba (SÖY) Okitipupa, Ondo, Ọwọ, Ṣagamu, och delar av Ijẹbu.
I nordvästliga dialekter har protoyorubas /gh/ (den velara frikativan ) och /gw/ sammansmält till /w/. De övre vokalerna /i ̣/ och /ụ/ har höjts och sammansmält med /i/ och /u/, liksom deras nasala motsvarigheter, vilket ger ett vokalsystem med sju orala och tre nasala vokaler.
Sydöstyoruba har behållit kontrasten mellan /gh/ och /gw/. Nasalvokalerna /ịn/ och /ụn/ har sänkts till /ẹn/ och /ọn/. I sydöstyoruba har pronomenformerna för andra och tredje person plural smält samman: àn án wá kan betyda antingen 'ni kom' eller 'de kom' på sydöstliga dialekter, medan exempelvis nordvästyoruba har ẹ wá 'ni kom' och wọ́n wá 'de kom'. Att de två inte har smält samman i nordvästliga dialekter kan bero på att en artighetsplural har uppstått.
Centralyoruba bildar ett övergångsområde på det sättet att ordförrådet har mycket gemensamt med nordvästyoruba, medan många etnografiska drag delar med sydöstyoruba. Dess vokalsystem är det minst förändrade av de tre dialektgrupperna. Det har behållet nio orala vokaler och sex eller sju nasala, samt ett omfattande vokalharmonisystem.
Standardyoruba Standardyoruba är en separat medlem av dialektklustret. Det är språkets skriftliga form, den standardvarietet som lärs ut i skolan och den som talas av nyhetsuppläsare i radio. Standardyoruba härstammar från 1850-talet, då Samuel A. Crowther gav ut en yorubagrammatik och påbörjade sin bibelöversättning. Fastän det till stor del är baserat på dialekterna i Ọyọ och Ibadan har standardyoruba införlivat flera drag från andra dialekterCf. for example the following remark by Adetugbọ (1967, as cited in Fagborun 1994:25): "While the orthography agreed upon by the missionaries represented to a very large degree the phonemes of the Abẹokuta dialect, the morpho-syntax reflected the Ọyọ-Ibadan dialects".. Dessutom har det vissa drag som är speciella för just denna språkvarietet, till exempel det förenklade vokalsystemet samt främmande strukturer, såsom översättningslån från engelska som härstammar från tidiga översättningar av religiösa verk.
Eftersom användandet av standardyoruba inte berodde på någon medveten språkpolitik råder det delade meningar om vad som utgör 'genuin yoruba'. Vissa författare anser att Ọyọ-dialekten är den renaste formen och andra hävdar att det inte finns någon genuin yoruba överhuvudtaget. Standardyoruba, den varietet som lärs ut i skolan och används i medierna, har i vilket fall som helst varit en kraftfull konsoliderande faktor när en gemensam yorubaidentitet har vuxit fram.
Skriftsystem Yorubas ortografi härstammar från det tidiga arbete som utfördes av missionärer som arbetade bland Aku i Freetown. De samlade ordlistor och publicerade korta noter om yorubas grammatik. En av deras informanter var Crowther, som senare kom att studera sitt modersmål yoruba. I tidiga läroböcker och översättningar av delar av den engelska bibeln använde Crowther det latinska alfabetet i stort sett utan tonmarkeringar. Det enda diakritiska tecknet som användes var en punkt under vissa vokaler för att ange deras öppna , det vill säga ẹ och ọ. Under årens lopp reviderades stavningen för att ta hänsyn till bland annat tonmarkering. 1875 organiserade Church Missionary Society (CMS) en konferens om yorubaortografi. Den standard som utfärdades där blev basen för den stavning som användes i religiös litteratur och läroböcker under de kommande sjuttio åren.
Yorubas nuvarande stavning härrör från en rapport av Yoruba Orthography Committee från 1966, tillsammans med Ayọ Bamgboṣes Yoruba Orthography från 1965, en studie av de tidigare stavningsvarianterna och ett försök att anpassa yorubaortografin till det talade språket så mycket som möjligt. Den är fortfarande till stor del lik den äldre ortografin och använder latinska alfabetet med vissa modifikationer: digrafen gb och vissa diakritiska tecken, däribland den traditionella vertikala linjen som sätts under bokstäverna , , och . I många publikationer ersätts denna linje med en punkt (Ẹ/ẹ, Ọ/ọ, Ṣ/ṣ). Den vertikala linjen har använts för att undvika att märket täcks helt av en understrykning.
ABDEẸFGGbHIJKLMNOỌPRSṢTUWYabdeẹfggbhijklmnoọprsṣtuwy
Det latinska alfabetets bokstäver c, q, v, x, z används inte.
Uttalet av bokstäverna utan diakritiska tecken motsvarar mer eller mindre deras motsvarigheter i Internationella fonetiska alfabetet, förutom de labiovelara klusilerna (som skrivs <p>) och (som skrivs <gb>). Det diakritiska tecknet under vokaler anger öppen vokal, uttalad med tillbakadragen tungrot ( uttalas med IPA och med IPA ). står för en postalveolar konsonant som engelskans sh, <y> står för en palatal approximant som engelskans y och <j> en tonande palatal klusil, som är vanligt i många afrikanska ortografier.
Förutom de vertikala strecken används ytterligare tre diakritiska tecken på vokaler och stavelsebildande nasaler för att ange språkets toner: en akut accent för den höga tonen, en grav accent för den låga tonen och en valfri makron för mellantonen. Dessa används tillsammans med linjen i och . När mer än en ton används i samma stavelse kan vokalen antingen skrivas en gång för varje ton (till exempel *òó för en vokal med ton som stiger från låg till hög) eller, mer sällan i dagens användning, kombinerade till en enda accent. I detta fall används en caron för den stigande tonen (så att det föregående exemplet skulle skrivas ǒ) och en tilde för andra möjligheter.
ÁÀĀÉÈĒẸ/Ẹ́/Ẹ̀//ÍÌĪÓÒŌỌ/Ọ́/Ọ̀/Ọ/ÚÙŪ/áàāéèēẹ/ẹ́/ẹ̀//íìīóòōọ/ọ́///úùū/
Språkliga kännetecken Fonologi De tre möjliga stavelsestrukturerna i yoruba är konsonant+vokal (KV), vokal ensam (V) och syllabisk (stavelsebildande) nasal (N). Varje stavelse har en av de tre tonerna: hög ́, mellan (vanligen lämnad omarkerad) och låg ̀. Meningen '' Jag gick inte ger exempel på de tre stavelsetyperna: — — jag ò — — inte (negation) lọ — — att gå
Vokaler och konsonanter Standardyoruba har sju orala och fem nasala vokaler. Det finns inga diftonger i yoruba; en följd av vokaler uttalas som separata stavelser. Dialekterna skiljer sig i fråga om antal stavelser, se ovan.
thumb|Vokaldiagram.Enligt Bamgboṣe (1969:166). Orala vokaler är markerade med svarta punkter; färgade områden anger de nasala vokalernas möjliga omfång.
Orala vokaler Nasala vokaler Främre Bakre Främre Bakre Slutna Mellan-slutna Mellan-öppna Öppna
En femte nasalvokals, , ställning är kontroversiell. Fastän ljudet förekommer i talspråk har flera författare hävdat att det inte är fonematiskt kontrastivt. Ofta är det i fri variation med .Till exempel Ayọ Bamgboṣe (1966:8). I skrift representeras nasalvokaler normalt av tecknet för en oral vokal följt av n, alltså in, un, ẹn, ọn, utom i fall där [n]-allofonen av /l/ (se nedan) föregår en nasalvokal, alltså uttalas inú 'innanmäte, mage' faktiskt .Abraham avviker från denna praxis i sin Dictionary of Modern Yoruba och anger explicit vokalens nasalitet. inú står alltså under inún, etc.
BilabialLabiodentalAlveolarPostalveolarPalatalVelarLabiovelarGlottalKlusil Nasal () Frikativa Approximant Lateral approximant
De tonlösa klusilerna /t/ och /k/ är svagt aspirerade. I vissa varieteter av yoruba är /t/ och /d/ mer dentala. Den rotiska konsonanten realiseras som en flapp , eller i några varieteter (däribland i den yoruba som talas i Lagos) som postalveolara approximanten . Liksom många andra språk i området har yoruba de labiovelara klusilerna och , till exempel pápá 'fält’, gbọ̄gbọ̄ 'alla'. Anmärkningsvärt är att yoruba saknar den vanliga tonlösa bilabiala klusilen /p/, varför /k͡p/ skrivs med bosktaven <p>. Språket saknar också ett fonem . Bokstaven <n> används för ljudet i stavningen, men anger egentligen en allofon av som omedelbart föregår en nasalvokal.