Offentlig plats är i Sverige en juridisk term som definieras i 1 kap. 2 § ordningslagen (1993:1617). "Offentlig plats" ska inte förväxlas med det i 1 kap. 4 § plan- och bygglagen (2010:900) definierade uttrycket "allmän plats".
Olika typer
Fyra typer av offentlig plats En offentlig plats är i Sverige något av följande: allmänna vägar, gator, vägar, torg, parker och andra platser som i detaljplan redovisas som allmän plats och som har upplåtits för sitt ändamål, områden som i detaljplan redovisas som kvartersmark för hamnverksamhet, om de har upplåtits för detta ändamål och är tillgängliga för allmänheten, samt andra landområden och utrymmen inomhus som stadigvarande används för allmän trafik.
Andra typer och användning Regeringen eller kommuner får föreskriva att till exempel idrottsplatser, badplatser och campingplatser som inte uppfyller kraven på offentlig plats enligt Ordningslagen, ändå ska jämställas med offentlig plats. När en kommun beslutar om att jämställa platser med offentliga platser brukar det stå i kommunens lokala ordningsföreskrifter.
Om platsen ska användas till något annat än vad detaljplanen beskriver, behöver man söka tillstånd för detta. Exempelvis kan polisen ge tillstånd för allmän sammankomst (folklig demonstration, konsert med mera), offentlig tillställning (exempelvis sporttävling, marknad eller mässa), ekonomisk eller liknande användning av den offentliga platsen (som uteservering, försäljning eller uppställning av bodar) och annat (till exempel pengainsamling eller fyrverkeri).
Historik Begreppet "allmän plats" förekommer i plan- och bygglagen, i vapenlagen och i brottsbalken. I brottsbalken avser man då också tåg, affärer, restauranger och biografer som allmänna platser, under den tid ("öppettider") då allmänheten har tillgång till platsen.
Se även Allmän sammankomst Offentligt rum
Referenser
Kategori:Juridiska termer Kategori:Offentliga rum