Montessoripedagogiken är en utbildningsform som grundas på Maria Montessoris idéer kring barns inlärning.
I Sverige har Montessoriverksamhet bedrivits sedan 1920-talet. Pedagogiken har lagt grunden för ett stort antal föräldrakooperativ och friskolor vilket har bidragit till en geografisk spridning.
Bakgrund Montessoripedagogiken syftar till att låta barn utvecklas öppet, nyfiket och fördomsfritt. Barnen ska även ges möjlighet att ifrågasätta vuxna och deras åsikter. Om man vill förändra människans sätt att leva måste man enligt Montessori börja med barnen. Detta för att de ska få möjligheten att växa upp till ansvarsfulla och kreativa människor.
Pedagogikens centrum är alltid barnet och att det ska få utvecklas på sin egen nivå och efter sin egen förmåga. Montessoripedagogiken utgår från barnets inre vitalitet och vilja att lära. Läraren har en roll som handlar om att dra sig tillbaka som handledare. Med hjälp av observation ska läraren följa barnet i dess olika utvecklingsstadier och hjälpa barnet att komma vidare genom individuella instruktioner.
Miljön har även en stor betydelse inom pedagogiken. Denna ska vara utformad för att möta de inre behoven hos barn i olika åldrar. Maria Montessori talar mer om samspelet mellan barnet, läraren och den förberedda miljön än om en specialutvecklad metod. Montessoripedagogiken tar hänsyn till barnets utvecklingsnivå snarare än exakt ålder. Det är viktigt att följa barnets utveckling.
Historia
Maria Montessori miniatyr|Maria Montessori år 1913 Under 1890-talet spreds de marxistiska idéerna på Roms universitet. Majoriteten av läkarna och professorerna, och däribland även Maria Montessori, var socialister. 1896 avslutades hennes medicinska studier och hon blev då Italiens första kvinna som tog examen vid universitetets medicinska fakultet. Hon gifte sig med en av sina närmsta medarbetare, doktor Giuseppe Montesano och tillsammans fick de en son. På grund av att familjen Montesano motsatte sig äktenskapet blev Montessori tvungen att lämna ifrån sig sonen. Sorgen som kom med att hon inte kunde erkänna sin son är en av många bidragande faktorer till att hon senare ägnade stora delar av sitt liv åt att belysa betydelsen av barndomen. Montessori menade att hennes hypotes kring barnets natur skiljde sig från andra barnpsykologer, "De söker en uppfostringsmetod, som passar deras teori, medan vi söker en psykologisk teori, som passar vår metod".
Arbetet med förståndshandikappade barn Maria Montessori kom att tillhöra ett forskarlag som studerade mentalt handikappade barn. För att kunna hjälpa dessa barn studerade hon arbeten av fransmännen Jean Itard (1775–1838) som var läkare vid en institution för dövstumma i Paris och hans elev Édouard Séguin (1812–1880). Båda dessa hade producerat material som stimulerade och tränade olika funktioner i sinnet och deras resonemang grundades på idéer av Jean-Jacques Rousseau (1712–1778) som menade att barnets sinne var ett verktyg för inlärning. Ett pedagogiskt institut för utvecklingsstörda barn grundades i Rom och Montessori blev institutets chef. Där fick hon vidare pröva att utveckla Itards och Seguins material. Hon fann då att barnen kunde lära sig många saker som tidigare hade verkat omöjliga. Montessori menade att Seguins metod med användning av specialmaterial var logisk. Detta då det väsentliga inte var att barnet skaffade sig kunskap, utan att det snarare var att skapa ett mentalt uppvaknande och främja en harmonisk utveckling av individen som helhet. Detta gjorde att idén om att låta även normalbegåvade barn arbeta med praktisk och sinnestränande material växte fram.
Arbetet med normalbegåvade barn Maria Montessori blev 1907 ansvarig för ett daghem, Casa dei Bambini i ett slumområdet i Rom som heter San Lorenzo. Ägaren hoppades att Montessori skulle åstadkomma en plats som höll barnen borta från gatorna vilket i sin tur skulle bidra till att minska vandaliseringen. Det var här hon för första gången fick ta hand om normalbegåvade barn. Hon lyckades inte bara hålla dem borta från gatorna utan de blev även flitiga elever. Här fick de, i en miljö som Montessori iordningställt på egen hand, välja vad de själva ville göra samt även hålla på så länge de önskade så länge de inte störde varandra. Barnen arbetade med saker och ting som kändes meningsfulla och utvecklade sedan så småningom en inre disciplin. Trots att barnen från början var vilda och odisciplinerade lyckades hon skapa något enastående och ryktet om denna förskola spreds vilket bidrog till att besökare från hela världen reste dit för att studera barnen. Uppdraget i San Lorenzo utgjorde en milstolpe i Montessoris karriär då hon snart därefter fick rollen som världens främsta kvinnliga pedagog.
Spridningen av pedagogiken Ytterligare en händelse som kom att ha stor betydelse i Montessoris liv var den gången hon tog en promenad och mötte en tiggerska som hade med sig en liten flicka. Mamman tiggde medan den lilla flickan satt på marken och lekte med ett rött papper. Den koncentration Montessori såg hos flickan fascinerade henne och denna händelse betydde mycket för hennes vidare val i livet.
Vid sekelskiftet 1900 var Montessoris idéer revolutionerande. Det existerade dessförinnan inga tankar om inlärning i tidig ålder. Detta var en ålder då barnen vanligtvis inte skulle höras eftersom vuxna ansågs ha absolut auktoritet över dem, något som Montessori motsatte sig.
Både Benito Mussolini och Adolf Hitler blev intresserade av Montessorimetoden, eftersom de tilltalades av att det gick att anpassa massutbildningen. De valde då att införa pedagogiken i skolorna i såväl Italien som Tyskland. År 1922 utsågs Maria Montessori till skolinspektör i Italien och hon reste runt i landet för att se till att Montessoriskolorna höll sin kvalitet. Montessori själv var mycket ointresserad av politik då hon menade att barnen inte behövde politiken för att utvecklas.
År 1926 blev Mussolini president för den nationella montessoriföreningen och samma år valdes även Montessori in som hedersmedlem i den facistiska kvinnoorganisationen. Åtta år senare uppstod en spricka mellan dem och Montessori valde då att lämna Italien för Spanien. De flesta montessoriskolorna i Italien kom då att stängas eftersom personalen blev kända som motståndare till regimen. År 1933 stängdes alla montessoriskolorna ner i även Tyskland och året därefter hölls en sista montessorikongress i Italien. Vid denna kongress deltog Jean Piaget, en schweizisk psykolog. Han hade haft stor betydelse för utvecklingspsykologins teoriutveckling. Piagets tankegångar ligger nära utvecklingspsykologin som montessoripedagogiken också bygger på. Han pekade på omgivningens betydelse på samma sätt som Montessori liksom att barn går igenom olika stadier i utvecklingen och att de är mottagliga för inlärning under olika perioder. Skillnaden mellan dessa var att Montessori främst intresserade sig för den praktiska undervisningen medan Piaget som var forskare och teoretiker, höll sig till det teoretiska.
År 1936 bröt det spanska inbördeskriget ut vilket tvingade Montessori att fly från Spanien. Hon anlände till Storbritannien där hon deltog i den femte Internationella montessorikongressen. Efter andra världskriget reste hon till olika platser runt om i världen för att föreläsa. Hon stod i nära kontakt med världens bästa forskare, läkare och statsmän. Bland dessa är endast några exempel Mahatma Gandhi och psykologen Sigmund Freud.
Montessori dog 1952 i Nederländerna. Hon var då 82 år gammal. Hennes erfarenhet av fascismen i Italien och flera krig runt om i världen övertygade henne om att människan behövde genomgå förändring. Hon menade att en ny moral inom barnens uppfostran och undervisning krävdes för att människan skulle början värna om samexistens och fred. Maria Montessoris namn har blivit en symbol för frigörande och nyskapande idéer om det unga barnets inlärning.
Internationella montessorikongresserna Internationella montessorikongressen är en utbildningskongress som äger rum ungefär vart fjärde år. Målet med kongressen är att öka världsmedvetandet och förståelsen för montessoripedagogiken. Syftet med kongressen är att bekräfta montessoripedagogikens tillvägagångssätt med naturliga lagar för mänsklig utveckling. Detta är något som anses ge upphov till positiv social förändring och på längre sikt en mer harmonisk och fredlig värld. +ÅrLandTema11929DanmarkDel av den femte internationella konferensen för "New Education Fellowship"21931FrankrikeDel av den sjätte internationella konferensen för "New Education Fellowship"31933NederländernaMänniskans andliga återfödelse41934ItalienAvvikelse och normalisering51936StorbritannienBarnets plats i samhället61937DanmarkUtbilda för fred71938SkotlandFyra utbildningsnivåer81949ItalienMänniskans bildning i världsuppbyggnaden91951StorbritannienUtbildning som ett stöd för barnets naturliga utveckling från födsel till universitet (Maria Montessoris sista kongress)101953FrankrikeHur kan man hjälpa barnet att anpassa sig till vår tid?111957ItalienMaria Montessori och den samtida pedagogiska tanken121960TysklandMatematik i barnets liv i en föränderlig värld131964NederländernaUtbildning för en fredlig världsgemenskap141970USAHundraårsjubileet av Maria Montessoris födelse151970KanadaHundraårsjubileet av Maria Montessoris födelse161970FranikreHundraårsjubileet av Maria Montessoris födelse171972ItalienKosmisk utbildning181977TysklandMontessorimetoden och det handikappade barnet191979NederländernaHjälpa barnet att forma människans framtid201985PakistanMontessoriutbildningens bidrag till mänsklighetens framtid211991JapanMänsklig utbildning mot en ny värld221997SverigeBarnet och kommunikation231999MexicoMaria Montessori explicit och implicit under 1900-talet242001FrankrikeUtbildningen som hjälp till livet252005AustralienFörkämpa alla barns sak262009IndienSãdhanã – Reflekterande praktik, spontant levande272013USAMontessori – Guidad av naturen282017TjeckienVägen till fred – Montessoriutbildningen för social förändring
Sverige miniatyr|Pressmottagning för Dr Maria Montessori på Grand Hotell år 1950 1949 släppte Maria Montessori Absorbent Mind, en bok som grundar sig i hennes föreläsningar från den första lärarutbildningskursen. År 1987 översattes den till svenska och den blev mycket snabbt en bästsäljare vilket bidrog till att intresset för pedagogiken växte. 1950 besökte Montessori Sverige där hon höll ett antal välbesökta föredrag. Det är under denna vistelse som hon sägs ha sagt de kända citaten ”Om materialet tar över, bränn det!" och "När vi tjänar barnet tjänar vi livet."
1920 inrättades den första svenska montessoriklassen vid Olofskolan i Stockholm. Sedan kom Montessoriskolan Centrum som var en av de första friskolorna i Sverige som startades efter beslut om friskolereformen 1991.
År 1919 åkte lärarinnan Anna Palin från Stockholm till London för att gå på en kurs hos Maria Montessori. Hon kom sedan att bli Sveriges första montessorilärarinna följd av andra kvinnor som inspirerades av pedagogikens idéer och tankar. När de hade varit utomlands och studerat kom de ofta tillbaka till Sverige där de sedan startade olika montessorigrupper. På 1930-talet utvecklades montessoriverksamheten mer och mer bland annat vid Samskolan i Göteborg och vid Olofskolan i Stockholm. De goda intentionerna levde vidare men förverkligandet av Montessoris idéer tog tid.
Stellan Arvidson, huvudsekreteraren för skolkommissionen år 1946 och grundskolans fader, intervjuades 1981 i Svenska Dagbladet. Han sade där att "så länge en individualisering inte genomförs på lektionerna kommer inte heller de duktiga eleverna att kunna gå fram snabbare, tränga djupare och nå längre, vilket de ska ha rätt till".
I läroplanen som skapades 1994 formulerades nya mål. Vissa av målen går i linje med montessoripedagogikens mål, bland annat när det gäller att lärarna ska utgå ifrån elevernas egna behov och förutsättningar.
Montessoris historia i Borås