USA:s försvarsdepartement (, ofta förkortat DoD), även som metonym kallat för Pentagon efter den byggnad i vilken försvarsdepartementet har sitt högkvarter, är ett av landets federala regeringsdepartement.

Försvarsdepartementet leds av USA:s försvarsminister (Secretary of Defense), som utnämns av presidenten med senatens råd och samtycke. Under överinseende av presidenten i egenskap som högste befälhavare och kongressens bägge kamrar som fastställer budgeten, leder försvarsministern likt en koncernchef hela det amerikanska försvaret i både administrativ och operativ mening. I frågor som rör utnyttjande av stridskrafterna lyder tio försvarsgrensövergripande militärbefälhavare (Combatant Commanders) direkt under försvarsministern. I frågor som rör administration, utveckling och utbildning finns under försvarsministern särskilda ministrar för de tre militärdepartementen (Secretaries of the Military Departments) som innefattar de fem försvarsgrenarna.

USA:s försvarsdepartement är till skillnad från dess finländska och svenska motsvarigheter inte bara en benämning på den högsta ledningens försvarsfunktion utan också namnet på hela den amerikanska krigsmakten och alla dess tillhörande enheter.10 USC 101 Separat från försvarsdepartementets organisation, men ändå en del av USA:s väpnade styrkor, är kustbevakningen (United States Coast Guard) som lyder under inrikessäkerhetsdepartement (Department of Homeland Security).

Historia Försvarsdepartementet upprättades den 26 juli 1947 i och med att president Truman stadfäste 1947 års nationella säkerhetsakt. Innan försvarsdepartementet tillkom så fanns krigsdepartementet som omfattade armén (Department of War) och marindepartementet (Department of the Navy) omfattande flottan och marinkåren som alltsedan 1700-talet var självständiga departement vars bägge ministrar (Secretary of War samt Secretary of the Navy) var medlemmar av presidentens kabinett. Syftet med förändringen var att samla armén, marinen och det från armén nybildade flygvapnet under ett regeringsdepartement. Senaten godkände den 18 september samma år James Forrestal som den förste försvarsministern. Departementet fick från början namnet National Military Establishment, men det ändrades redan 1949 i och med tilläggen till nationella säkerhetslagen, då det nuvarande namnet antogs på grund av att den engelska förkortningen NME hade det i sammanhanget olyckliga uttalet enemy (fiende på svenska). Från 1949 är det enbart försvarsministern (från försvarsdepartementet) som är både medlem av presidentens kabinett och ständig medlem av nationella säkerhetsrådet.

miniatyr|Pentagon, försvarshögkvarteret i Arlington, Virginia utanför Washington, D.C. Den senaste större förändringen i departementets struktur skedde genom en lag från 1986 (Department of Defense Reorganization Act), som också kallas Goldwater-Nichols Act efter senator Barry Goldwater och kongressledamot William Flynt Nichols. Lagen tillkom som ett svar på de organisatoriska problem som uppenbarade sig vid den misslyckade fritagningen av gisslan vid USA:s ambassad i Iran 1980 samt efter självmordsbombningarna mot USA:s fredsbevarande trupper i Libanon under det tidiga 1980-talet. Den förtydligade försvarsministerns överhöghet inom allting som sker i departementet, utökade befogenheterna för försvarschefen på bekostnad av det kollegiala organet samfällda stabscheferna, stärkte militärbefälhavarnas roll jämte försvarsgrensministrarna (Service Secretaries) och försvarsgrenscheferna (Service Chiefs) samt betonade vikten av försvarsgrensövergripande tänkande (Jointness) fram det rent försvarsgrensspecifika. Idag så måste de officerare som kommer ifråga för befordring till generals- eller amiralsgrader tjänstgjort i en försvarsgrensövergripande position, såvida inte försvarsministern eller presidenten beviljar undantag i särskilda fall.

Organisation USA:s väpnade styrkor är en traditionell militär hierarkisk organisation med ett system av militära grader som markerar auktoritetsförhållanden mellan individer. Den militära personalen delas in i fyra kategorier: officerare (commissioned officers), specialistofficerare (warrant officers), underofficerare (non-commissioned officers) och manskap. Den militära personalen är enligt lag förbjuden att organisera sig fackligt.10 USC 976 Öppet homosexuella var tidigare, till den 20 september 2011, förbjudna att tjänstgöra inom USA:s väpnade styrkor genom de lagregler som i folkmun kallades för "don't ask, don't tell".

Den militära personalen kan åtalas och bestraffas i enlighet med Uniform Code of Military Justice (UCMJ), som är en särlagstiftning för att upprätthålla disciplinen bland den militära personalen.10 USC 801 et. seq.

Utöver den militära personalen finns ett stort antal civilanställda som delas in i olika lönegrader efter befattning och utbildningsbakgrund. De högsta civila chefstjänstemännen, under de politiskt tillsatta posterna, tillhör kategorin Senior Executive Service, förkortat SES.

Försvarsministern

Försvarsministern (Secretary of Defense) är chef för försvarsdepartementet.10 USC 113 Försvarsdepartementets näst högste befattningshavare är biträdande försvarsministern (Deputy Secretary of Defense).10 USC 132 Den biträdande försvarsministern har i ett av försvarsministern utfärdat direktiv delegerats rätten att utöva de befogenheter som tillkommer försvarsministern i lag, förutom då det uttryckligen stadgas att dessa inte får delegeras vidare.DoD Directive 5105.02, February 18, 2009, läst den 2 januari 2010

Försvarsministerns kansli Försvarsministerns kansli (Office of the Secretary of Defense), förkortat OSD, har ansvaret för policy, planering, budget och programutvärdering och motsvarar sålunda närmast de funktioner som i Sverige utövas av försvarsdepartementet. I kansliet som omfattar över 2 000 anställda10 USC 131, där de allra flesta är civilister, ingår förutom försvarsministern och den biträdande försvarsministerns kontor även följande enheter, listade efter deras enhetschefers titlar nedan.

Statssekreteraren för upphandling, teknologi och logistik (Under Secretary of Defense for Acquisition, Technology and Logistics), ansvarar för den gemensamma materialförsörjningen samt forskning och utveckling.10 USC 131 (b) (2) (A)10 USC 133 Statssekreteraren för policy (Under Secretary of Defense for Policy), är försvarsministerns rådgivare och samordnare i säkerhetspolitiska frågor.10 USC 131 (b) (2) (B)10 USC 134 Statssekreteraren för budgetstyrning (Under Secretary of Defense (Comptroller)), är försvarsdepartementets finans- och budgetchef.10 USC 131 (b) (2) (C)10 USC 135 Statssekreteraren för personal- och beredskapsfrågor (Under Secretary of Defense for Personnel and Readiness).10 USC 131 (b) (2) (D)10 USC 136 Statssekreteraren för underrättelsefrågor (Under Secretary of Defense for Intelligence), utövar tillsyn över försvarets flora av underrättelseorgan.10 USC 131 (b) (2) (E)10 USC 137 Chefen för försvarets forskning och utveckling (Director of Defense Research and Engineering).10 USC 131 (b) (4)10 USC 139a Chefen för tester och utvärderingar (Director of Operational Test and Evaluation).10 USC 131 (b) (6)10 USC 139 Chefsjuristen (General Counsel of the Department of Defense).10 USC 131 (b) (7)10 USC 140 Chefen för public affairs (Assistant Secretary of Defense for Public Affairs). Förvaltningschefen (Director of Administration and Management), som inofficiellt brukar kallas för "Pentagons borgmästare".

Försvarschefen

Samfällda stabscheferna (Joint Chiefs of Staff), leds av en försvarschefen (Chairman of the Joint Chiefs of Staff) som är yrkesofficeraren på aktiv stat i USA:s väpnade styrkor med högst rang. Försvarschefen har i lag tilldelats uppgiften att fungera som den främste yrkesmilitäre rådgivaren till presidenten, försvarsministern och det nationella säkerhetsrådet.

Joint Chiefs of Staff

Joint Chiefs of Staff utgör försvarsministerns militära stab och hans främsta militära rådgivare. De biträder försvarsministern vad gäller strategisk planering och pågående operationer samt koordination i gemensamma frågor som rör utveckling och utbildning. Till dessa hör, förutom försvarschefen, vice försvarschefen samt de fyra militära stabscheferna för försvarsgrenarna: arméstabschefen, chefen för flottan, marinkårskommendanten samt flygvapenstabschefen. Under senare år har även cheferna för Nationalgardsbyrån och rymdstyrkan tillkommit som fullvärdiga medlemmar.

Dessa är, kollegialt och individuellt, är enbart rådgivare och saknar operativ befälsrätt över militära förband.

Joint Staff Försvarschefen har för att kunna fullfölja ämbetet till sitt stöd och exklusiva förfogande den samfällda staben (The Joint Staff) som i sin tur leds av chefen för samfällda staben (Director of the Joint Staff), som är alltid av generallöjtnant/viceamirals grad. Samfällda staben består av militär personal från samtliga försvarsgrenar och de bemannar den nationella ledningscentralen (National Military Command Center) som samordnar den information som skickas från försvarsministern till militärbefälhavarna och vice versa.

Militärdepartementen De olika militärdepartementens organisation påminner om försvarsdepartementets centrala organisation, där en civil minister har den allra högsta chefspositionen, som biträds dels av sitt eget i huvudsak civila kansli och av en militär försvarsgrenschef (Service Chief) med en renodlat militär stab. Försvarsgrensministrarna, som är underställda försvarsministern, ansvarar för allting som försiggår i respektive militärdepartement och de har befogenhet att utöva departementets samtliga befogenheter10 USC 301310 USC 501310 USC 8013, d.v.s. en ministerförvaltning. Bland de uppräknade ämbetsuppgifterna finns administration, budget, rekrytering, utbildning, forskning och utveckling, utrustning och rättsskipning. Varje militärdepartement har exempelvis sin egen generalauditör, generalläkare och kriminalpolis: armédepartementets USACIDC10 USC 4027, flygvapendepartementets AFOSI10 USC 9027 och marindepartementets NCIS.10 USC 7480

Varken den civile försvarsgrensministern eller den militäre försvarsgrenschefen har något som helst operativt ansvar över sina styrkor utan den operativa befälskedjan går från försvarsministern ned till de försvarsgrensövergripande militärbefälhavarna (för en förklaring av dessa och deras roll, se längre ned i artikeln).10 USC 162

I takt med att försvarsministerns lagstadgade befogenheter har tydliggjorts, från ämbetets tillkomst 1947, till att numera vara den utan tvekan viktigaste makthavaren inom försvaret, har försvarsgrensministrarna och militärdepartementens relativa inflytande successivt minskat över tid till förmån för försvarsministerns kansli och samfällda stabscheferna/samfällda staben.

Armédepartementet

Armédepartementet (Department of the Army)10 USC 3011 leds av den civile arméministern (Secretary of the Army), med stöd av arméstabschefen (Chief of Staff of the Army) som är arméofficeraren med högst rang.10 USC 3033 Arméns högkvartersorganisation (Headquarters, Department of the Army) består av två staber: arméministerns kansli (Office of the Secretary of the Army)10 USC 3014 samt Arméstaben (The Army Staff).10 USC 3031-3032

Den moderna amerikanska armén har sina rötter i den kontinentala armén som skapades 14 juni 1775, före USA:s grundande för att möta kraven från Amerikanska revolutionen. Kongressen skapade amerikanska armén den 3 juni 1784 efter slutet av amerikanska revolutionen för att ersätta den upplösta Kontinentalarmén. Armén själv anser dock sig vara en utveckling av den Kontinentalarmén och daterar därför sitt ursprung därav.