Hedvig Ulrika De la Gardie, född 29 november 1761 i Stockholm, död där 7 februari 1832, var en svensk grevinna och hovdam. Hon var hovfröken hos Sofia Magdalena, hovmästarinna hos Gustav IV Adolf under hans tid som kronprins, "riksrådinna" (gift med ett riksråd), och överhovmästarinna för Gustav IV Adolfs barns hov. Hon var även hovdam åt Rysslands kejsarinna Elisabeth Alexejevna.

Biografi Tidigt liv Hedvig Ulrika De la Gardie var dotter till greve Carl Julius De la Gardie och grevinnan Magdalena Christina Stenbock (1729–1801), dotter till majoren greve Fredrik Magnus Stenbock och grevinnan Ebba Margaretha De la Gardie. Hennes mor var 1776–1797 överhovmästarinna hos prinsessan Sofia Albertina. Hennes faster var vetenskapskvinna Eva Ekeblad. När hon var fyra år övertog mostern Hedvig Sofia Stenbock hennes uppfostran. Mostern var statsfru hos drottning Sofia Magdalena och fick 1778 det prestigefulla uppdraget att leda kronprins Gustav Adolfs första uppfostran och uppvaktning. Mostern ordnade samtidigt en utnämning för sin systerdotter Hedvig Ulrika De la Gardie som hovfröken hos kronprinsen.

Under sin tid som hovfröken hos Sofia Magdalena intog hon en framträdande plats i hovets amatörteater. Bland de mest framstående medlemmarna i Gustav III:s amatörteater räknas Caroline Lewenhaupt, Carl von Fersen, Hedvig Ulrika De la Gardie, Nils Barck, Maria Aurora Uggla, Otto Jacob von Manteuffel Zöge, Bror Cederström samt systrarna Ulla von Höpken och Augusta Löwenhielm.

År 1785 arrangerades Hedvig Ulrika De la Gardies äktenskap med Gustaf Mauritz Armfelt på initiativ av Gustav III. Kungen önskade en maka av ädel börd åt sin gunstling Armfelt för att uppväga dennes blygsammare adliga anor. De gifte sig 7 augusti 1785 på Drottningholms slott. Den lysande bröllopsfesten var sommarens stora tilldragelse vid hovet. Enligt Fabian Reinhold von Fersen, som var kungens överstekammarherre, spenderade Gustav III tre år med att planera Armfelts bröllop. Vid vigselakten förde kungen bruden till altaret istället för hennes far.

Paret fick åtta barn, däribland Gustaf Magnus Armfelt och Alexander Armfelt. De la Gardie uppfostrade också en av sin mans utomäktenskapliga döttrar med Wilhelmine av Kurland, Adelaide Gustava Aspasie (Vava) Armfelt (1801–1881) och en av hans släktingarnas flicka.Ramel, Stig: Kustaa Mauri Armfelt 1757–1814: Ruotsissa kuolemaantuomittu kuninkaan suosikki – Suomessa kunnioitettu valtion perustaja, s. 48–49, 201–204, 209–211, 241, 316–317, 370–371, 378–392. Översatt från: Gustaf Mauritz Armfelt 1757–1814: Dödsdömd kungagunstling i Sverige – ärad statsgrundare i Finland (1997). Otava, Helsingfors 1998.

I samband med bröllopet utnämndes Hedvig Ulrika De la Gardie till statsfru hos drottning Sofia Magdalena, något som gav henne rätt till en bostad i slottet och fasta inkomster. Gustav III lät nyinreda en våning på slottet till det unga paret i direkt anslutning till hans egna gemak. Gustav III tillät, (också enligt von Fersen), det nygifta paret att flytta in på Stockholms slott i kansliflygeln där paret skulle få 16 rum till deras förfogande. De följande åren användes paret Armfelts våning för kungens exklusiva umgänge. Gustaf Mauritz Armfelt förblev Gustav III:s högra hand i allt som gällde politik och hovliv.

Makens smeknamn för henne i sina brev var "min Söta Pumpa" eller "min sockersöta flicka" eller för det mest "Hedda". Han kallade sig "Din tjocka pojke". Hon beskrivs som tystlåten och pålitlig. Maken skall ha behandlat henne med aktning men inte älskat henne: han skall ha gift sig med henne främst för hennes efternamns skull och även lovat gifta sig med Magdalena Rudenschöld, med vilken han hade ett förhållande. Själv beskrivs hon som blint förälskad i Armfelt och övertygad om hans oskuld då han senare blev dömd för förräderi och lojal mot honom.

Exil Hedvig Ulrika De la Gardie följde med sina barn 1792 med sin man Gustaf Mauritz Armfelt till hans ministerpost i Neapel i Italien. Maken gav henne några viktiga papper, som hon grävde ned i ett schatull i trädgården med en anställds hjälp. Tjänaren skall ha sålt dessa papper, vilket bidrog till avslöjandet av Armfelts konspiration, och ersatt dem med blankt papper.

Gustaf Adolf Reuterholm sökte och fann en komprometterande brevväxling mellan Armfelt, hans älskarinna Magdalena Rudenschöld och deras gemensamma vänner vid hovet i Stockholm. Breven innehöll kritik mot regeringen och långtgående planer på en regimförändring. Planen var att med Rysslands hjälp störta förmyndarregeringen och förmå den tonåriga Gustav IV Adolf att ta över det formella regentskapet före sin myndighetsdag, ledd av en regering med Armfelt i spetsen.

År 1794 reste hon genom Italien och Polen till Riga, där hon stannade hos en släkting i Livland. Hon blev under färden flera gånger, i Rom och Venedig, nästan arresterad på grund av arresteringsordern som utfärdats på maken. Hon fick dock tillsänd en reskassa av hertig Karl och tilläts behålla sin pension som hovfröken. Maken dömdes 1794 till döden för förräderi i sin frånvaro. Hans egendom i Sverige konfiskerades, och den tillföll då enligt praxis hans barn. På grund av makens dom räknades Hedvig Ulrika De la Gardie som barnens förmyndare snarare än enbart maken, som annars var dåtida lag, och hon fick därför ansvaret för egendomen. Hon förbjöds dock att bära makens efternamn och att vistas i Sverige. Hennes ekonomiska ombud i Sverige var Axel von Fersen den yngre.

I Riga anvisades paret att bo under Katarina den storas beskydd i Kaluga. Katarina II gav dem sedan en årlig pension och en fristad i den avlägset belägna staden Kaluga omkring 20 mil sydväst om Moskva. 1796 reste hon till Sankt Petersburg för att be den nye tsaren Paul I om bättre villkor, men misslyckades. Vid Gustav IV:s myndighetsförklaring bad hon om tillstånd att återvända till Sverige. Hon återvände ensam 1797 till Sverige, och fick tillstånd att använda makens efternamn och tillåtelse att vistas i Sverige, samt för maken att vistas överallt utom Sverige och Ryssland, och upphäva aktiv förföljelse. Efter svåra ansträngningar fick hon tillåtelse av tsaren för maken att lämna Ryssland, och hon mötte honom i Livland och reste 1798 till Berlin. Sommaren 1798 återförenades makarna och tillbringade ett år på olika kurorter i Tyskland. Där återupptog de försiktigt kontakten med tillresande svenska medlemmar av hovet.

Gustaf Mauritz Armfelt var lättsinnig och impulsiv när det gällde relationer, pengar och politiska löften. Hedvig Ulrika De la Gardies uppgift blev att mildra och föregripa makens beteende – vilket var lika mycket en nödvändighet enligt den tidens konventioner och livsvillkor som en kärlekshandling. Via ett gott omdöme och kontakter som hon vårdade och utnyttjade väl lyckades hon förhandla å sin makes vägnar och slutligen återupprätta familjens ära och rädda dess ekonomi.

Återkomst till Sverige Hedvig Ulrika De la Gardie återvände 1799 till Sverige. Hon fick rang av riksrådinna och utnämndes till överhovmästarinna för kungabarnens hov, en tjänst hon hade från 1799 till 1803. Hon accepterade utnämningen på villkor att Armfelts landsförvisning upphävdes. Hennes villkor uppfylldes år 1800, sedan hon hotat att lämna anställningen om avtalet inte hölls. Armfelt underrättades även om att hans landsförvisning hade upphävts av hänsyn till hans maka och mor. Hon beundrades mycket för sin lojalitet mot Armfelt, medan däremot han själv ogillades och inte ansågs förtjäna hennes lojalitet. 1803 avskedades hon och erhöll titeln excellens, något som brukade ges åt kungabarnens överhovmästarinnor. Hon efterträddes av Christina Charlotta Stjerneld.

Den andra exilen I mars 1811 ryktades Armfelt ha förtalat kronprinsen, Karl Johan, och förbereda stämplingar mot honom i brev. Den franske ambassadören hade då länge försökt förmå Karl Johan att utvisa Armfelt. Armfelt fick ingen möjlighet att försvara sig, och Hedvig Ulrika De la Gardie försökte då själv inleda förhandlingar i hans ställe med Karl Johan via drottning Hedvig Elisabet Charlotta. Denna talade också med Karl Johan för hennes skull, men utan framgång. När Armfelt utvisades i april 1811 och emigrerade till Ryssland, flyttade Hedvig Ulrika De la Gardie omedelbart ut på landet och mottog därefter de båda ryska kejsarinnornas, änkekejsarinna Maria Fjodorovnas och kejsarinna Elisabeth Alexejevnas porträtt, vilket gjorde henne till en så kallad porträttdam, dame du palais et dame à portrait, vilket var en hög rang i Ryssland. Hedvig Ulrika De la Gardie lämnade Sverige år 1812 och bosatte sig sedan med Armfelt i Sankt Petersburg. Före sin avresa sökte Karl Johan oväntat upp henne då hon var på besök hos Lars von Engeström och meddelade henne att han hade ändrat uppfattning om Armfelt, att han hade tagit miste och nu högaktade honom. Armfelt dog i Tsarskoje Selo 1814.

År 1814 blev hon ordensdam för den heliga Catharinas orden med lilla korset. Hon var statsdam hos Rysslands kejsarinna Elisabeth Alexejevna 1820–1822.

Hon tillbringade sina sista år i Sverige. Hon är begravd i familjegraven i Halikko kyrka i Egentliga Finland, i närheten av Åminne herrgård, som var i familjen Armfelts ägo 1786–1925.

Utmärkelser

Referenser

Noter

Källor

Göran Alm och Rebecka Millhagen: Drottningholms slott. Bd 2, Från Gustav III till Carl XVI Gustaf / [utgiven] i samarbete med Kungl. Hovstaterna och Statens fastighetsverk (2010) Cecilia af Klercker (1942). Hedvig Elisabeth Charlottas dagbok IX (1812–1817). Stockholm: Norstedt & Söners förlag Biographiskt Lexicon öfver namnkunnige svenska män: A, Volym 1. Vilhelm Fredrik Palmblad

Vidare läsning

Kategori:Svenska grevinnor Hedvig Ulrika Kategori:Svenska hovfröknar Kategori:Personer under gustavianska tiden Kategori:Svenska överhovmästarinnor Kategori:Bureätten Kategori:Ryska hovdamer Kategori:Gustav III:s hov Kategori:Gustav IV Adolfs hov Kategori:Mottagare av Sankta Katarinas orden Kategori:Svenska kungliga guvernanter Kategori:Födda 1761 Kategori:Avlidna 1832 Kategori:Kvinnor