Skogsbranden i Västmanland 2014 var en skogsbrand som bröt ut 31 juli 2014 på ett kalhygge i nordöstra delen av Surahammars kommun, nära gränsen till Sala kommun. Det var den största skogsbranden i Sverige sedan åtminstone 1950-talet med 13 800 hektar drabbad skogLänsstyrelsens lägesuppdatering 13 augusti 2014 kl. 15:00 och ungefär 25 nedbrunna eller brandskadade byggnader. Branden krävde ett dödsoffer. Räddningsinsatsen avslutades officiellt den 11 september 2014.
Förlopp och bakgrund
Tidslinje för det akuta skedet Torsdagen den 31 juli – En gnista från en skogsmaskin vid markberedning av ett kalhygge orsakade branden i Surahammars kommun. SOS Alarm larmades klockan 13:29 av maskinföraren, som var ensam på platsen. Kalhygget är beläget ungefär mitt emellan Seglingsberg och Öjesjön, omedelbart norr om Fermansbo urskog. Brandbekämpningstjänst från Virsbo, Surahammar och Västerås började släckningsarbetet. Räddningstjänsten i Sala-Heby övertog ledningen för insatsen framåt kvällen, med sammanlagt ett 30-tal brandmän och en civil helikopter. Branden spred sig till kvällen med sydvästlig vind fram till eller nära Öjesjön. Fredagen den 1 augusti – En av Försvarsmaktens tunga helikoptrar, en helikopter 10 Super Puma sattes in. På kvällen var brandområdet 1 500×500 meter. Brandspridningen tvingar Räddningsledningen att flytta ledningscentralen från Öjesjövägen strax söder om Öjesjön söderut till landsvägen. Lördagen den 2 augusti – Ett 70-tal brandmän och ytterligare fyra helikoptrar sattes in på ett brandområde på 25 kvadratkilometer. Söndagen den 3 augusti – Branden spred sig till 100 kvadratkilometer. Ett hundratal personer, inklusive hemvärnspersonal bekämpade branden. Räddningsledningen begärde förstärkning med utländska vattenbombflygplan. Måndagen den 4 augusti – Ett tusental personer evakuerades från sina hem. Förberedelser vidtogs för att också evakuera Norberg. Branden spred sig snabbt och okontrollerat i hård vind. Tisdagen den 5 augusti – Länsstyrelsen i Västmanlands län övertog ledningen av räddningsinsatsen. Omkring 200 personer deltog i det direkta räddningsarbetet. Branden skördade ett dödsoffer och en annan person brännskadas svårt. På kvällen landade de första av fyra släckningsflygplan. Onsdagen den 6 augusti – På kvällen släpptes de första vattenmängderna från flygplan. Torsdagen den 7 augusti – Stor vattenbombningsinsats skedde. Fredagen den 8 augusti – Bränderna ovan mark var i stort sett släckta. Lördagen den 9 augusti – Situationen bedömdes åter kritisk på grund av väderförhållandena. Lördagen den 9 augusti – En konvoj, bestående av fyra brandbilar, fyra hjullastare, grävlastare, grävmaskin och fyra lastbilar rullade från Norrbottens flygflottilj i Luleå mot Västmanland. Konvojen motsvarande två mindre kommunala brandkårer plus en mindre entreprenadfirma. Söndagen den 10 augusti – Vattenbombarna återvände till Frankrike respektive Italien efter fullbordat arbete. Måndagen den 11 augusti – Skogsbranden bedömdes vara under kontroll. Markinsatsen utökades till omkring 250 personer.
Spridning miniatyr|NASA-bild den 4 augusti 2014. miniatyr|Pumpar vid Engelsbergs bruk, 24 augusti 2014 Branden uppstod i samband med markberedning för Stora Enso efter en längre tids värmebölja och torka i skogsområdet mellan Seglingsberg och Öjesjön i Surahammars kommun. Vid larmsamtalet till SOS Alarm, som inkom vid lunchtid den 31 juli 2014, bedömdes ett område på 30 gånger 30 meter brinna. På kvällen brann 60 hektar. Vinden var till en början västlig och röklukt kändes i Sala. Brandområdet spred sig ej så mycket dagen därpå, men på tredje branddagen den 2 augusti förvärrades läget. Den 2 augusti brann 2 000 hektar, den 4 augusti 2014 hade branden spridit sig till en yta på 10 000 hektar (100 km²) och till skogsområdet österut, i riktning mot Fläcksjön.
Den 4 och 5 augusti 2014 var mycket varma dagar med temperaturer runt 30 °C och branden spred sig snabbt vidare. På morgonen den 5 augusti, den sjätte branddagen, sträckte sig brandområdet över en yta som omfattade den skogiga åsen öster om Kolbäcksåns dalgång, avgränsat sydost av länsväg U 685 mellan Ramnäs och Fläcksjön och i nordväst av sjön Snyten. I den starka vinden tog sig branden punktvis över till norra sida av Snyten vid Snytsbo, vid Broarna och över länsvägen mellan Norberg och Sala nära Karbennings kyrka. Redan på måndagskvällen den 4 augusti hade dock elden hoppat över sjön Snyten och antänt Korpberget, alldeles i närheten av Snytens station.
Det allvarliga läget minskade mot kvällen den 5 augusti när vinden avtog. så till vida att spridningens hastighet avtog, varför en evakuering av tätorten Norberg inte behövde genomföras. På morgonen den 6 augusti var branden ännu inte under kontroll. Efter att brandområdet snabbt ökat i utbredning fram till och med den 5 augusti, var gränslinjerna mera stabiliserande under eftermiddagen den 6 augusti. Den åttonde branddagen, 7 augusti, var branden till stora delar släckt på marken, men den fortsatte att glöda under marken, varför det fortfarande var farligt att vistas i området. Sedan dess har de röjda och de naturliga begränsningslinjerna hållit sig, men mindre eldhärdar inom brandområdet fortsatte att blossa upp.
Runt brandområdet förekom en omfattande rökutveckling. Den 3 augusti 2014 syntes rök från branden i östra Värmland, och den 4 augusti förde vinden en kraftig rök och röklukt långt upp i Dalarna. Under brandens sjätte dag hade vinden vänt söderut, varmed området mellan brandhärden och Västerås drabbades av rök. Samma dag riktades en uppmaning till allmänheten i Västmanland och Dalarna att hålla sig inomhus, stänga tilluftsöppningar och tejpa igen fönsterdrag. Vinden vände den 6 augusti, varefter brandröken spred sig över Uppland och mot Stockholms län. Röken har spridit sig över stora områden. I de omkringliggande länen låg röken bitvis tämligen tjock. Meteorologiska beräkningar visar att rökpartiklar spridit sig över Norge, Finland och Kolahalvön, och vidare över norra Atlanten och Norra Ishavet.
Under eftermiddagen den 4 augusti, när elden i den bitvis starka vinden i hög hastighet spred sig norrut, hotades inte bara tätorten Ängelsberg, utan också det närbelägna världsarvet Engelsbergs bruk.
miniatyr|Brandrök över vägen genom Västervåla, 3 augusti.
Försvårande omständigheter Den vidsträckta spridningen berodde på att marken var extremt torr efter värmebölja och torka, samt på hårda vindar som på femte dagen först drog mot nordost, och sedan under natten mot nordväst. Den hårda vinden fick elden att sprida flygeld över långa sträckor. Brandbekämpningen försvårades av att marken är svårtillgänglig, och rökutvecklingen störde sikten. Ett väderomslag den 6 augusti 2014 med molnighet och regnskurar skymde sikten ytterligare för de nyanlända släckningsflygplanen, så att dessa kunde lyfta först sent på eftermiddagen,
Brandtypen var djup med spridning ner i jorden, och eftersläckningsarbetet beräknades ta flera månader. Förutom den krypande branden vid jorden, blossade tiotals meter höga eldpelare upp.
Brandbekämpning och skadade Räddningsarbetet miniatyr|Släckningsutrustning i Ängelsberg, 24 augusti 2014. Släckningsarbetet utfördes av markpersonal och brandbilar, helikoptrar, och sedermera även av flygplan. Till en början sköttes släckningsarbetet av de lokala räddningstjänsterna i de fyra berörda kommunerna, men efter det att branden trots insatser spridits okontrollerat övertogs ledningen av Länsstyrelsen i Västmanlands län. Till räddningsarbetet hörde även evakuering av människor och tamdjur, undsättning av människor i direkt fara, samt sjukvård. Polisen bistod räddningstjänsten genom att framförallt bevaka och patrullera avspärrade områden för att underlätta räddningsinsatsen. Lantbrukarnas Riksförbund aktiverade under branden sin omsorgsgrupp för krishantering, ett arbete som också bland andra psykologer och präster engagerat sig i.
De första dagarna bistod lantbrukare i trakten i räddningsarbetet genom att frakta vatten med traktorer. I släckningsarbetet ingick den 4 augusti, den femte branddagen, 13 helikoptrar som bekämpade branden från luften samt omkring 110 personer i det direkta släckningsarbetet, inklusive personal från räddningstjänsterna från de drabbade orterna samt från bland andra Eskilstuna, Strängnäs, Enköping, Gotland, Skaraborg, Västerås, Rättvik och Storstockholm. Engagerade i räddningsarbetet är dessutom Försvarsmakten (bland annat Hemvärnet och Helikopterflottiljen), Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. och privata aktörer. Omkring 200 personer deltog i räddningsarbetet tisdagen den 5 augusti. Den 6 augusti ingick brandpersonal, militär och Frivilliga resursgruppen (FRG) i räddningstjänsten, och bemanningen utökades. Den 7 augusti användes 200 män på marken, fyra vattenbombare med ett ledningsflygplan samt sammanlagt 14 helikoptrar, varav nio civila, två norska militärhelikoptrar och tre svenska militärhelikoptrar. Den 9 augusti rullade en konvoj från F 21 i Luleå bestående av fyra brandbilar, fyra hjullastare, grävlastare, grävmaskin och fyra lastbilar mot Västmanland. Tillsammans med 37 personer motsvarar den nya styrkan två kommunala brandkårer plus en mindre entreprenadfirma, 11 augusti anslöt en styrka från Norrbottens flygflottilj (F 21) i Luleå med personal från flottiljens 23:e flygbaskompanis R3-pluton och underhållspluton, motsvarande två kommunala brandkårer och en mindre entreprenadfirma.Försvarsmakten, "Kvalificerade resurser på väg mot storbranden", 9 augusti 2014 Efter det att branden den 11 augusti bedömdes vara under kontroll, utökades markstyrkan för det fortsatta eftersläckningsarbetet till omkring 250 personer, bland annat för anläggandet av ett brett, omkring 50 kilometer långt, vattendränkt dike runt brandområdet.Dagens Nyheter 12 augusti, sidan 10
Organisation av räddningsinsatsen miniatyr|Brandfronten från den 4 augusti på bägge sidor av länsväg 256 omedelbart söder om avtagsvägen mot Karbennings kyrka. Bilden är tagen den 22 augusti 2014. miniatyr|Ramnäs Hotell och Konferens i Ramnäs var bas för räddningsledningen Insatsen mot skogsbranden i Västmanland organiserades från början, enligt normal rutin, på kommunal nivå, med Räddningstjänsten Sala-Heby, Mälardalens brand- och räddningsförbund och Södra Dalarnas räddningstjänstförbund. Under den sjätte branddagen, den 5 augusti, beslöt Länsstyrelsen i Västmanlands län under landshövding Ingemar Skogö om statens övertagande av ansvar för dessa räddningstjänster.I Lag (2003:778) om skydd mot olyckor, 4:e kapitlet, 10 § sägs att: "I fråga om omfattande räddningsinsatser får regeringen föreskriva eller i ett särskilt fall besluta att en länsstyrelse eller annan statlig myndighet får ta över ansvaret för räddningstjänsten i en eller flera kommuner. Om en sådan myndighet har tagit över ansvaret utses räddningsledaren av denna myndighet." I Förordning (2003:789) om skydd mot olyckor sägs om "Övertagande av ansvaret för räddningstjänsten i vissa fall" i 33 § att "Fordras omfattande räddningsinsatser i kommunal räddningstjänst, får länsstyrelsen ta över ansvaret för räddningstjänsten i de kommuner som berörs av insatserna." En ledningscentral för räddningsinsatsen organiserades därefter av länsstyrelsen i Ramnäs.
Till räddningsledare från förmiddagen den 5 augusti förordnande Länsstyrelsen i Västmanlands län brandchefen i Södertörns brandförsvarsförbund Lars-Göran Uddholm med Tomas Strandman från Storstockholms brandförsvar som biträdande räddningsledare.
Polisinsatsen leddes av polismyndigheten i Västmanland, med stöd från andra polismyndigheter. Försvarsmaktens insatser leds av Livgardets krigsförband Militärregion Mitt och frivilligarbetet koordinerades av Frivilliga resursgruppen i Västerås. Kustbevakningen deltog med flygplan.
Vattenbegjutning från luften