For LP Fans Only är ett samlingsalbum av den amerikanske sångaren och musikern Elvis Presley. Det är hans sjunde album och det släpptes av RCA Victor i mono (LPM 1990) den 23 januari 1959. Det var det första albumet i musikhistorien där artistens namn saknades på omslaget.

När Elvis Presley påbörjade sin tvååriga värnplikt i mars 1958 fanns endast ett begränsat antal nya låtar tillgängliga för utgivning. För att upprätthålla intresset kring honom och hans musik valde hans manager, Tom Parker, och hans skivbolag, RCA Victor, att ompaketera äldre material som ännu inte förekommit på något album. For LP Fans Only var det första av tre sådana album som släpptes 1959, och bestod av tio låtar, varav nio hade utkommit på singel och en på EP. Fyra av låtarna, däribland "That's All Right" och "Mystery Train", var inspelade och utgivna på Sun Records 1954 och 1955. Fem var studioinspelningar för RCA, och en, "Poor Boy" härrörde från Elvis första film, Love Me Tender.

Elvis Presleys fyra första album hade sammanlagt legat 29 veckor på förstaplatsen på Billboards albumlista i USA, och de två följande albumen hade nått tredje respektive andra plats. Det sjunde albumet, For LP Fans Only, nådde dock endast plats 19 på samma lista. På den konkurrerande Cashbox-listan nådde det plats 20. Det sålde initialt 200 000 exemplar i USA, vilket ändå var en framgång eftersom alla låtar redan hade släppts på singel- och EP-skivor.

Bakgrund miniatyr|vänster|stående=1.2|Elvis Presley under sin tjänstgöring i Västtyskland. Den 24 mars 1958 påbörjade Elvis Presley sin militärtjänstgöring med sin grundutbildning vid Fort Hood i Texas. Den 14 augusti 1958 avled Elvis mor, Gladys, som han stod mycket nära. Den 22 september 1958 avreste han till Tyskland där han skulle tillbringa återstoden av sin tjänstgöringstid fram till mars 1960. Under Elvis bortovaro från musikscenen skulle hans manager, Tom Parker, och hans skivbolag, RCA Victor, arbeta på att hålla Elvis kvar i rampljuset. Parker tänkte också förbereda scenen för Elvis nya karriär vid hemkomsten, vilket innebar att i första hand göra honom till en filmstjärna på heltid. En filmkarriär ansågs både mer prestigefylld och ekonomiskt mer fördelaktig än en fortsatt satsning på enbart musik. Parker lyckades också förhandla fram betydande förbättringar av Elvis filmkontrakt.

miniatyr|stående=0.8|Tom Parker, Elvis manager. Under flera år hade Parker och RCA:s ansvarige Steve Sholes bråkat om hur många skivor som skulle ges ut per år. Parker ville inte att Elvis skulle överexponeras och förespråkade en liten utgivning för att inte mätta marknaden. RCA förutsatte att rock'n'roll förr eller senare skulle ersättas av nya trender, så som skett med musikstilar tidigare, och Sholes ville intensifiera utgivningstakten och smida medan järnet var varmt.

Elvis Presley hade överträffat alla tidigare artisters framgångar inom skivindustrin, och han var fortfarande den bäst säljande artisten i skivbranschen. Under hans frånvaro hösten 1958 var skivförsäljningen fortsatt stark, mycket till följd av de nya King Creole-utgåvorna och samlingsalbumet Elvis' Golden Records. Däremot tycktes de dagar då hans skivor sålde i två till tre miljoner exemplar vara förbi.

Skivmarknaden var totalt sett på nedgång. Försäljningen av singlar sjönk, och albumförsäljningen hade ännu inte utvecklats för att kunna kompensera för tappet. Steve Sholes hade ihärdigt argumenterat för fler inspelningar för att säkerställa att det fanns material för utgivning under den tid Elvis skulle vara borta, och Parker hade till slut gått med på en extra inspelningsdag i juni 1958 då Elvis hade permission. Detta gav upphov till fem låtar, av vilka fyra framgångsrikt kunde ges ut på singel under 1958 och 1959. Men Sholes hade velat säkra minst 22 låtar, tillräckligt för fem singlar och ett helt album. I stället hade han dessa fem låtar och ytterligare en dryg handfull överblivna inspelningar där flera inte var färdiga och Elvis hade ansett dem vara otillfredsställande för utgivning. Sholes försökte på alla sätt få Elvis att spela in fler låtar, erbjöd sig till och med att åka till Tyskland och spela in där, men Parker sade nej. RCA krävde dock att Elvis, som stod för upp till 40 procent av bolagets årliga försäljning, skulle fullfölja sitt kontrakt om minst fyra singlar och ett album per år.

Parker valde därför att paketera om Elvis äldre singlar i en serie EP-skivor med titeln A Touch of Gold. Han lät också tillsammans med RCA sammanställa tre nya samlingsalbum som utkom under 1959. De bestod av tio låtar vardera, där alla tidigare utkommit på singel- eller EP-skivor men inte på album. Den första av dessa var For LP Fans Only följt av A Date with Elvis och Elvis' Gold Records, Vol. 2.

For LP Fans Only I slutet av januari 1959, medan Elvis befann sig i Tyskland, gav RCA ut samlingsalbumet For LP Fans Only. Det var ingen genomtänkt sammanställning, utan bestod av låtar som varken hängde samman tidsmässigt eller tematiskt. Utöver att hålla Elvis namn i blickfånget var syftet att nå den växande LP-marknaden. Albumet bestod av tio tidigare utgivna låtar – nio från singlar och en från en EP – som aldrig utkommit på LP. De äldsta låtarna på albumet var närmare fem år gamla – fyra låtar som ursprungligen hade givits ut på Sun Records 1954 och 1955. Den nyaste var "Playing for Keeps", som tillsammans med A-sidan "Too Much" varit en hit på singellistan under vintern 1957. En anmärkningsvärd detalj med albumet var att Elvis genombrottslåt "That's All Right" och den hyllade "Mystery Train" fick sin albumdebut.

Komposition, stil och texter Sun Records-sessionerna

"That's All Right" var Elvis Presleys första professionella inspelning, utgiven på singel tillsammans med den två dagar senare inspelade "Blue Moon of Kentucky". Två gånger – sommaren 1953 och januari 1954 – besökte Elvis Memphis Recording Service och spelade in sammanlagt fyra låtar för eget bruk, i förhoppning om att uppmärksammas och få möjlighet att göra en riktig inspelning. Sommaren 1954 kontaktades han av studion. Sam Phillips satte honom i kontakt med gitarristen Scotty Moore och basisten Bill Black, och tio dagar senare, den 5 juli 1954, återvände de till studion för att försöka spela in något kommersiellt gångbart.

miniatyr|vänster|Den rekonstruerade fasaden på Sun Studio, "Memphis Recording Service", där Elvis Presley gjorde sina första studioinspelningar. Scotty Moore spelade leadgitarr, Elvis kompgitarr och Bill Black ståbas. Inledningsvis försökte de med ballader som Elvis kände till, i en stil liknande dem han tidigare spelat in privat. De spelade in "Harbor Lights" och "I Love You Because", men inspelningarna var förhållandevis traditionella. Under en paus tog Elvis spontant upp sin gitarr och började spela Arthur Crudups "That's All Right, Mama". De båda andra föll in i kompet. Sam Phillips insåg omedelbart att de hade något speciellt.

Jämfört med Crudups version är tempot snarlikt, även om Elvis tolkning går något snabbare. Han förenklade och förändrade också delar av melodin, särskilt i de två sista verserna. Genom att korta av låten, ge den en mer konventionell struktur och ett råare uttryck, samt kombinera en självsäker men samtidigt sårbar sångstil, skapade han en mer kommersiell inspelning. Han omformade Crudups något lojt framförda blueslåt till en mjukt klingande country-popmelodi, nu med en mer rytmisk, drivande basgång. Det blev en blueslåt med tydliga countryinfluenser. "That's All Right" har fått en central plats i populärmusikhistorien, och dess tillkomst beskrivs ofta som en betydelsefull händelse som inledde en musikalisk och kulturell revolution. Med den blev Elvis Presley den förste unge vite artisten från Södern att nå berömmelse genom att sjunga rock'n'roll – en stil han inte skapade, men som ändå skiljde sig från allt som föregick den.

"You're a Heartbreaker" spelades in vid en session i Sun Studio sent 1954, möjligen den 15 november, samtidigt med "Milkcow Blues Boogie". De båda låtarna kom att utgöra Elvis tredje singel på Sun, släppt i januari 1955 (Sun 215). Scotty Moore spelades leadgitarr, Elvis Presley kompgitarr och Bill Black ståbas. De utgjorde en trio som sedan oktober 1954 hade börjat kalla sig "Blue Moon Boys" när de uppträdde. På plats var också gitarristen Doug Poindexter, som dock inte deltog i inspelningarna. "You're a Heartbreaker" hade skrivits av Sam Phillips vän Jack Sallee, och var hans enda kända låt. Den var en countryinfluerad låt, och kan ha varit den första av Elvis inspelningar som kan betecknas som renodlad country, även om också tidigare inspelningar var countryinfluerade. Den var en country-pop-låt i upptempo. Till skillnad från "Blue Moon of Kentucky", där Elvis hade omformat en traditionell countrysång till något modernare, behöll den ganska snabba "You're a Heartbreaker" ett mer traditionellt uttryck. Framförandet är avskalat och lekfullt, men rymmer också en viss råhet.

"I'm Left, You're Right, She's Gone" spelades in den 5 mars 1955 och blev B-sida på Elvis fjärde Sun-singel som utkom den 10 april tillsammans med den en månad tidigare inspelade "Baby Let's Play House". Sam Phillips hade bett den unge Stan Kesler, som själv hoppades få spela in för Sun Records, att skriva en låt åt Elvis. Tillsammans med Bill Taylor skrev han "I'm Left, You're Right, She's Gone". Låten Elvis kom att spela in var således en originalkomposition.

miniatyr|vänster|stående=0.9|Sam Phillips, Suns ägare och inspelningsansvarige, tillsammans med Elvis Presley. Sam Philips hade också anlitat den unge Jimmie Lott att spela trummor på sessionen, vilket blev första gången som slagverk användes under en Elvis Presley-session. Elvis spelade in låten i två versioner, en snabb och en långsam. Sam Phillips gav ut den snabbare versionen. Den utgivna versionen låg mer i linje med dåtidens kommersiella överväganden. Det var en rockabillyballad, men med en tydlig countryprägel. Stämningsmässigt påminde den om både "You're a Heartbreaker" före den och "I Forgot to Remember to Forget" efter den. Samtidigt hade den med sin galopperande energi samma ljusa, melodiska tilltal som "That's All Right". Den fick därför stor uppmärksamhet på countryradiostationer och nådde många nya marknader utanför Elvis kärnregion, som omfattade Tennessee, Mississippi, Louisiana, Arkansas och Texas.

Det är oklart när den långsamma versionen, som tidigt också kallades "My Baby's Gone", spelades in. Det kan ha skett flera månader tidigare. Den enda dateringen som finns säger samma dag som den snabbare versionen, den 5 mars 1955. Den utkom officiellt först trettio år senare på albumet A Golden Celebration. Den versionen hade ett bluesarrangemang i långsamt tempo, vilket var dess mest framträdande kännetecken, med en gitarrslinga inspirerad av Delmore Brothers "Blues, Stay Away From Me".

miniatyr|vänster|stående=0.7|Elvis femte Sun-singel "Mystery Train".

"Mystery Train": I juli 1955, troligen den 11:e eller 21:a, under Elvis sista fullskaliga session för Sun Records, spelades tre låtar in: "Tryin' to Get to You", som var tänkt att bli den sjätte Sun-singeln, men som aldrig gavs ut då Elvis kontrakt såldes till RCA, samt "Mystery Train" och "I Forgot to Remember to Forget", som blev Elvis femte och sista singel på Sun. Scotty Moore och Elvis Presley spelade som vanligt gitarr under inspelningarna medan Bill Black spelade bas. Till denna session hyrde Sam Phillips in trummisen Johnny Bernero. Han deltog dock inte på inspelningen av "Mystery Train".