USA:s försvarsminister (engelska: Secretary of Defense, SecDef), även USA:s krigsminister (Secretary of War, SecWar) är chef för försvarsdepartementet (Department of Defense), samt är presidentens främste rådgivare i samtliga frågor som berör försvarsdepartementet (”principal assistant to the President in all matters relating to the Department of Defense”). Ministerstyre råder och beteckningen försvarsdepartementet inkluderar alla dess underlydande myndigheter, enheter och förband.

Försvarsministern utnämns av presidenten efter att senatens råd och samtycke erhållits. Behörighetskravet för att kunna utnämnas till USA:s försvarsminister är att personen ifråga inte har tjänstgjort som officer på aktiv stat i någon av USA:s väpnade styrkor närmare än sju år före tillträdesdatumet. Under överinseende av presidenten – i dennes grundlagsstadgade roll som krigsmaktens högste befälhavare – och kongressen – i dess grundlagsstadgade roll som lagstiftare och anslagsbeviljare – leder försvarsministern försvarsdepartmentet och de väpnade styrkorna däri.

Försvarsministern är ledamot av både kabinettet och nationella säkerhetsrådet samt anses vara en av de fyra viktigaste ministerposterna tillsammans med utrikesministern, finansministern och justitieministern. Den mest naturliga rivalen bland kabinettsledamöterna i sakfrågor är utrikesministern och vid flera tidpunkter har det förekommit spänningar mellan de bägge respektive ämbetsinnehavarna som blivit allmänt kända i pressen, till exempel mellan Caspar Weinberger och George Shultz i Ronald Reagans regering och mellan Donald Rumsfeld och Colin Powell i George W. Bushs regering. Den nuvarande försvarsministern är Pete Hegseth, som svors in den 25 januari 2025.

Kommandokedja Det finns två stycken grenar av kommandokedjan för de väpnade styrkorna som båda utgår från och sammanlänkas med försvarsministern: Administrative control:I frågor som rör förvaltning, organisation, utrustning och utbildning finns under försvarsministern särskilda ministrar för respektive militärdepartement: arméministern (Secretary of the Army), marinministern (Secretary of the Navy) och flygvapenministern (Secretary of the Air Force). Operational control: I frågor som rör operativ ledning av stridskrafterna lyder tio försvarsgrensövergripande militärbefälhavare, avgränsade på geografisk eller funktionell basis, direkt under försvarsministern. Försvarschefen kan fungera som mellanhand. Det är försvarsministern som godkänner alla förflyttningar av trupp mellan olika militärbefälhavare.Som utövare av den högsta försvarsledningen benämndes presidenten och försvarsministern fram tills 2002 doktrinärt för National Command Authority, förkortat NCA.

Historik Försvarsministerämbetet tillkom med 1947 års National Security Act, som även gjorde flygvapnet fristående från armén samt skapade CIA. Innan dess var krigsdepartementet (armén) och marindepartementet (flottan & marinkåren) separata regeringsdepartement med varsin minister i kabinettet. I stora drag så var armén positivt inställd till ökad samordning och centralisering medan flottan och marinkåren var negativt inställda och ville bevara så stor handlingsfrihet åt sig själva som möjligt. Försvarsministern övertog krigsministerns plats i presidentämbetets successionsordning samt i andra ceremoniella sammanhang. James Forrestal som tidigare var marinminister, och motståndare till inrättandet av försvarsministerämbetet, tillträdde som den förste försvarsministern. Under de två första åren kunde försvarsministern i den kompromiss som godtogs 1947 endast utfärda allmänna direktiv till försvarsgrensministrarna, och analogt med utformningen av det tionde tillägget till USA:s konstitution så behöll försvarsgrensministrarna de befogenheter som inte uttryckligen tilldelats försvarsministern och de var fortsatt medlemmar av presidentens kabinett och nationella säkerhetsrådet varför försvarsministerns uppgift att samordna försvarsväsendet var i praktiken ett omöjligt uppdrag. Detta ändrades av kongressen genom en lagändring 1949 på rekommendation av president Harry Truman.

Den andre mannen på posten, Louis A. Johnson, utnyttjade de nya befogenheterna till fullo när han öppet favoriserade flygvapnet och avbeställde flottans nya hangarfartyg USS United States den 23 april 1949, endast fem dagar efter att kölen hade sträckts. Marinminister John L. Sullivan avgick omedelbart i protest. Det ledde i sin tur till vad som brukar kallas för amiralernas revolt som ledde till att flottan inledde som hämnd för avbeställningen en smutskastningskampanj riktad mot flygvapnet och flygvapenministern Stuart Symington, och som slutade med att chefen för flottan amiral Louis E. Denfeld ofrivilligt skiljdes från sin befattning i december samma år.

Ytterligare centralisering och konsolidering skedde med de lagändringar som gjordes 1958 på president Dwight Eisenhowers inrådan och som Robert McNamara senare utnyttjade till fullo under 1960-talet då han skapade flera från militärdepartementen fristående myndigheter som exempelvis Defense Intelligence Agency och föregångaren till dagens Defense Logistics Agency. Den sista större lagtekniska revisionen - Goldwater-Nichols - skedde 1986 och fastställde försvarsministerns överhöghet inom försvarsdepartementet samt stärkte ställningen för försvarschefen och militärbefälhavarna gentemot militärdepartementens civila ministrar och militära stabschefer.

Stabsorganisation Försvarsministerns tjänstekontor ligger i försvarshögkvarteret Pentagon i Arlington, Virginia vid floden Potomacs västra strand. Den biträdande försvarsministern är försvarsdepartementets näst högste befattningshavare och kan utöva försvarsministerns samtliga befogenheter i den mån försvarsministern medger detta, samt i den utsträckning som tillämplig lagtext eller exekutiv order tillåter försvarsministern att vidaredelegera ämbetets befogenheter.

Kansliet miniatyr|höger|Organisationsschema för försvarsministerns kansli (januari 2008). Försvarsministerns kansli (Office of the Secretary of Defense) består av drygt 2000 medarbetare. Försvarsministerns närmaste medarbetare är en civil seniorrådgivare (Special Assistant to the Secretary of Defense) och en militär chefsadjutant (Senior Military Assistant to the Secretary of Defense) med generallöjtnant/viceamirals grad. Avdelningarna inom OSD leds av politiskt tillsatta befattningshavare; statssekreterare (Under Secretaries of Defense), högre rang; eller enhetschefer (Assistant Secretaries of Defense), lägre rang. Befattningshavare med titlar som Deputy Under Secretary of Defense och Deputy Assistant Secretary of Defense är vanligtvis inte politiskt tillsatta utan hör i regel till den civila chefstjänstemannakåren Senior Executive Service, eller i vissa fall till den militära officerskåren.

Joint Chiefs of Staff Försvarschefen (Chairman of the Joint Chiefs of Staff) är yrkesofficeren i det amerikanska försvaret med högst rangställning. Försvarschefen arbetar direkt för försvarsministern och är dennes och presidentens främste yrkesmilitäre rådgivaren. Försvarschefen är ordförande för Joint Chiefs of Staff som kollektivt utgör ett rådgivande organ i militärstrategi och resursallokeringsfrågor. Försvarschefen biträds av en vice försvarschef (Vice Chairman of the Joint Chiefs of Staff) med graden fyrstjärnig general eller amiral. Samfällda The Joint Staff utgör försvarschefens militära stab och består av särskilt utvalda officerare från samtliga vapenslag och leds direkt av en generallöjtnant eller viceamiral (Director of the Joint Staff).

Försvarsministerämbetets successionsordning Den 1 mars 2010 ändrade president Barack Obama successionsordningen rörande vem som kommer att överta försvarsministers roll i händelse av vakans i ämbetet genom exekutiv order 13533, till följande:

Biträdande försvarsministern (Deputy Secretary of Defense) Arméministern (Secretary of the Army) Marinministern (Secretary of the Navy) Flygvapenministern (Secretary of the Air Force) Statssekreteraren för upphandling, teknologi och logistik (Under Secretary of Defense for Acquisition, Technology, and Logistics) Statssekreteraren för policyfrågor (Under Secretary of Defense for Policy) Statssekreteraren för budgetstyrning (Under Secretary of Defense (Comptroller)) Statssekreteraren för personal- och beredskapsfrågor (Under Secretary of Defense for Personnel and Readiness) Statssekreteraren för underrättelsetjänst (Under Secretary of Defense for Intelligence)

President George W. Bush flyttade genom exekutiv order 13394 (utfärdad 22 december 2005) fram några av statssekreterarposterna framför försvarsgrensministrarna, vilken var ett avsteg från den ordning som gällt sedan president Harry S. Trumans exekutiva order 10332 från 1952. Obama har sålunda återställt den traditionella ordningsföljden.

Ämbetsinnehavare från 1947

Referenser Noter

Källor Trask, Roger R & Goldberg, Alfred (1997), The Department of Defense, 1947-1997: Organization and Leaders. Washington, D.C.: Historical Office, Office of the Secretary of Defense.

10 U.S.C. §113 Secretary of Defense 23px På Wikisource finns exekutiv order 13533, exekutiv order 13394 och exekutiv order 10332 .

Externa länkar

defense.gov Officiell webbplats.

Försvarsminister USA