Stenestad

Stenestad är kyrkby i Stenestads socken och en småort i Svalövs kommun i nordvästra Skåne.

Stenestad är beläget 181 meter över havet på Söderåsen, i närheten av nationalparken med samma namn. Byn är uppvuxen kring Stenestads kyrka. Utanför Stenestad ligger parkanläggningen Stenestad park. Närmast större ort är Kågeröd där många av Stenestads barn går på Lunnaskolan. Kyrkan har fortfarande en central plats i byn. Ett café och en handelsträdgård finns utmed bygatan. Skolorna har blivit bibliotek och bostäder. Handelsbodarna har lagts ned.

Förhistoria och historia Fynd i markerna av stenyxor och som i Stenestad ibland av välbevarade bronsyxor, samt gravrösen och odlingsrösen, talar om ännu tidigare bosättning. Fynd finns på alla de större gårdarna runt kyrkan. Gårdars namn är dock kända först från senmedeltida - eller ibland till och med yngre skrifter. Bland fynden finns några praktsaker som antyder att bosättningen kan ha varit knuten till någon plats med rituell betydelse. Detta gäller t.ex. ormhalsringen i rent guld från 600-talet och en vikingatida viktsats. Jöns Olsson hittade ormhalsringen som vägde 136,2 gram när han en dag 1868 arbetade på en åker. Ormhuvudena på detta exemplar är ovanligt naturtroget återgivna. Ormsmycken var populära både hos män och kvinnor i det antika Grekland och Rom. På en romersk gravsten har olika arm- och halsringar med bland annat ormhuvuden avbildats. De skrivna källorna berättar att tappra soldater belönades med dessa. Ormen är avskräckande som symbol och skyddar därmed sin bärare mot demoner och onda krafter. Men den är också en lyckosymbol och anses ge ett långt liv, odödlighet och fruktsamhet.

Det enda exemplet på en tidig medeltida skriftlig bekräftelse på namn gäller Stenestad, som finns noterat som ett kungalev i Kung Valdemar Sejrs jordebok från 1232.

Bygden har varit befolkad sedan förhistorisk tid vilket röjnings- och odlingsrösen och fornfynd i landskapet berättar om. Från medeltiden finns det fasta fornlämningarna i form av äldre vägar som visar att kommunikationen ner mot slätten varit viktig för den bofasta befolkningen uppe på åsen. Även gamla gårdstomter och torpgrunder i byns omgivningar visar på ett långt kontinuerligt boende och nyttjande av skogsbygden.

Under senmedeltiden och fram till 1600-talet hörde de tre gårdar som byn då bestod av till Herrevadskloster. Under tidigt 1800-tal då det även generellt skedde en stor befolkningsökning i området kom det att ske ett flertal hemmansklyvningar, vilket resulterade i att skogsmark omvandlades till jordbruksmark. Den revolutionerande agrartekniska utvecklingen resulterade i att det byggdes en del nya torp och smågårdar i Stenestadsbygden. På 1850-talet bestod Stenestad av fyra hemman. Under andra hälften av 1800-talet utökades antalet hemman och byn växte fram.

På grund av den stora befolkningsökningen och effektiviseringen inom jordbruket svedjades mycket skog och ny mark togs i bruk, vilket gav stora landskapsförändringar i bygden. Produktionen ökade med hjälp av nya odlingsmetoder, nya redskap och införandet av handelsgödsel. I samband med dessa förändringar förlorade ängsmarken sin ekonomiska betydelse och plöjdes upp för odling eller planterades med skog. Begreppet ”äng är åkers moder” förlorade därmed sitt innehåll.

Stenestad är ett starkt brutet odlings- och skogslandskap på Söderåsen. Ortnamnet (1503) Stenestade, i avskrift, avser den namngivande kyrkbyn, innehåller pluralis av forndanska (stath ställe och troligen sten). Kyrkbyn ligger i stenig terräng. 1797 skiftades utmarken i Stenestads by, men det skulle dröja ända till 1844 innan inägorna skiftades. Detta har sin troliga förklaring i att det inte var helt oproblematiskt i den besvärliga skogsbygden att bryta upp ny åkermark och skapa sammanhängande odlingsmarker. Byn lagaskiftades 1842–1844.

Under 1700-talet skedde en kraftig uppodling som senare ersatts av en betydande skogsplantering. Bebyggelsen i skogsbygden på åsen är också varierande och består av en blandning av slättens och skogens byggnadsmaterial. Både korsvirke och skiftesverk var vanliga konstruktioner vilka ofta kläddes med en utanpåliggande träpanel.

Betesmarken var den mest förekommande markanvändningen medan åsens omgivande slätter karaktäriseras av en större andel odlad åkermark. Stenestad ligger mitt uppe på den centrala platån i det småbrukade jordbrukslandskapet. Åkertegar och naturbetesmarker ligger i direkt anslutning till bebyggelsen. Markanvändningsstrukturen i byns närhet utmärks av små markenheter, som särskiljs av trädridåer, stengärden och åkerholmar. Stengärdsgårdar är ett återkommande inslag i miljön, de är ofta rester från 1700-talet då virket var starkt begränsat uppe på åsen och stenen blev ett naturligt grundmaterial för gränsdragningar i odlingslandskapet.

På åsens sluttningar är skogen dominerande. Tidigare bestod skogen av lövträd medan den i dag består av både löv- och barrträd. Landskapet har sakteligen förändrats genom inplanteringar av olika barrträd, framförallt under mitten av 1900-talet. Det bedrivs även lövskogsbruk på åsen. Lövskogsbeståndet som finns spritt över hela Söderåsen har de senaste åren ökat i areal, framförallt vad gäller bok och ek. Den riktigt gamla skogen finns framförallt i de svårtillgängliga sprickdalarna som även är viktiga områden för den biologiska mångfalden.

När befolkningen under tidig medeltid generellt ökade togs outnyttjade marginalområden i anspråk, vilket ledde till att Söderåsen och därmed Stenestadstrakten kom att exploateras i högre utsträckning. Skogen blev allt glesare där bönderna röjde, brände och skapade åkertegar för odling. Det vanliga bebyggelsemönstret på åsen under medeltiden var ensam- och dubbelgårdar placerade i skogsröjda gläntor, detta till skillnad från slättens dominans av flergårdsbyar. Stenestad utgjorde här ett undantag från den normala bebyggelsestrukturen med en byformation bestående av ett par gårdar.

Stenestads by skonades i skiftena och gårdarna låg till stor del även efter skiftena kvar i byn. Under mitten av 1800-talet byggdes många av de gatehus som fortfarande finns utmed Stenestads byväg. Stenestad blev centralort i skogsbygden. Den stora expansionen kulminerade vid mitten av 1900-talet, då det åter sakta kom en tillbakagång för bygden. Det var under denna tid, sent 1800-tal in på 1900-talet, stora delar av Stenestads befintliga byggnader kom att byggas. De äldre butikerna och Stenestads två skolbyggnader fanns utmed bygatan. Här fanns förr en utbredd samhällsservice, två skolor med låg-, mellan- och storskola för bygdens barn. Skolorna lades ner 1963. Skomakare, mejeri, lastbilsstation och hönseri var verksamheter som fanns utmed byvägen.

Fornminnesinventeringen i Skåne 1987–1988 gjorde delar av centrala Stenestads kyrkby till fornminnesområde vilket innebär att samtliga markingrepp är tillståndpliktiga hos länsstyrelsen inom markerat område. Det är den gamla bytomten tillsammans med ett antal boplatser som är markerade som fornminnen. Den gamla bytomten består av området där bybebyggelsen sedan tidig medeltid legat fram till början av 1800-talet.

Affärer

Lydahls lanthandel Axel Bonthrons filial var en av de äldsta i byn. Det var en av byns två butiker som fanns under andra världskriget, då den ägdes av Anna Lydahl som köpt affären 1923. Det var en typisk lanthandel. Utanför butiken stod en bensinpump av modellen med ett stort glas överst. När man skulle ha bensin pumpades det antal liter man skulle ha först upp i glaset och tömdes sedan ner i tanken. Anna Lydahl expedierade själv i affären och brukade ha ett biträde till hjälp. Anna Lydahl var gift med Viktor Håkansson. Han hade tidigare haft taxirörelse. Anna Lydahls affär övertogs 1946 av Stina och Stig Lambreús som fortsatte i lanthandelns tecken. Lambreus familj kom att driva affären i 50 år.

Förutom Bonthrons filial fanns på 1920-talet Holmkvists affär. Den låg i det hus där Oskar Nilssons föräldrar sedan bodde. Den tredje affären på 1920-talet var Petter Larsson med biträdet Amalia Blixt.

Oscar Nilssons affär. Huset byggdes 1933. Oscar Nilsson hade själv börjat som bagare. Affären var i likhet med Anna Lydahls en lanthandel där det mesta fanns att köpa. Oscar Nilsson hade också en anställd, Gustav Zackow. Efter honom kom Olle Svensson som med tiden kom att bli en profil i Stenestad, att inneha affären. Huset är ombyggt men finns fortfarande centralt bredvid kyrkan och mittemot folkskolan.

Fattiggården och kommunens hus I ena hälften av huset var en bostad. Diktaren Alfred Lindqvist bodde där i många år. Här fanns också Stenestads bibliotek. Fattiggården inrymdes i den ena hälften av ett hus som kommunen ägde. Där bodde som mest 10 personer, av vilka hälften var äldre personer. Huset är numera rivet och här finns en parkeringsplats, en informationstavla, en allmän toalett och en återvinningsstation.

Hembygdsgård Stenestads kommun fick ärva Arvid Anderssons gård. Svalövs kommun köpte den för en krona vid kommunsammanslagningen. Hembygdsgården med bonderedskap och ett flertal bevarade interiörer från tidigare verksamheter, som skomakare, affär, skola och frisör är nu inhyst på gården.

Skolor

Folkskolan År 1876 byggdes ett nytt skolhus, det hus som senare kallades storskolan eller biblioteket. Häri inrymdes skolsal för folkskolans fyra klasser, ett kommunalrum samt bostad åt folkskolläraren. Skolrådet beslöt i maj 1877 att anlägga trädgården vid det nya skolhuset. Till skolan hörde också en skolträdgård för undervisning i trädgårdsskötsel. Skolans lekplats var torget framför kyrkan. 1878 fanns 122 barn i åldrarna 7-14 år i Stenestad. I denna skola gick alla barn från klass 5. Gymnastiksalen och slöjdsalen fanns på övervåningen. Värmen hölls av vedkamin. När mellanskolan i Stenestad lades ned startade man här från klass 4. Eleverna slutade skolan efter klass 7, de var då 14 år. I denna byggnad finns nu Stenestads bibliotek. Den gamla skolsalen används även till föreningsträffar, gymnastik och privata fester. Skolan fanns kvar till 1963. De få eleverna från Stenestad fick sedan skolskjuts till Kågeröd.

Mellanskolan och småskolan När folkskolan byggdes var småskolan ambulerande. 1880 flyttade småskolan in i kommunalrummet i folkskolan. Vid visitation 1891 föreskrev kontraktsprosten att frågan om en ny småskola bör behandlas snarast möjligt. Barnantalet var nu 72 i folkskolan och 33 i småskolan. Den nya småskolans placering diskuterade, Gålarp föreslogs eftersom de flesta barnen kom från Dragesholm och Magleröd. Småskolan byggdes emellertid i Stenestads by och invigdes 1897.

Elever i klasserna 3-4 gick i denna skola liksom småskolans barn. Skolan hade endast en sal för samtliga elever, så elever och lärare fick samsas om olika uppgifter och nivåer i samma rum. Som mest hade skolan 20 barn samtidigt. Till småskolan byggde man mitt på långsidan av huset en veranda med tre ingångar, en för vardera lärarinnebostäderna och en i mitten för eleverna. Lärarinnornas tidigare gemensamma kök blev samlingsrum och nya kök inreddes i de båda gavelrummen i respektive lägenhet. Köksingångar togs upp på gavlarna. Samlingsrummet kom sedan också att användas som lokal för skolköksundervisningen. Småskolan avvecklades 1961 två år före Storskolan. Hembygdsföreningen har en liten skolsal med material från Stenestads skolor.

Missionshuset Missionshuset byggdes 1915 av Stenestads kristliga ungdomsförening bildad 1905. Huset såldes 1973 då många medlemmar flyttat, andra blivit gamla, och det var svårt för föreningen att underhålla huset. Huset låg till vänster om "gamla vägen" mellan Stenestad och Kågeröd en bit från vägen. Missionsförsamling hade många medlemmar under kriget. Föreningen hade regelbundna möten med olika predikanter. Frälsningsarmén brukade också komma på besök till missionshuset. Då kom det ofta mycket folk dit för deras sång och musik var populärt.

Näringsliv

Sågverk