Children of Men är en brittisk-amerikansk dystopisk science fiction-film från 2006, i regi av Alfonso Cuarón. Filmen är baserad på P.D. James roman Människors barn och i rollerna syns Clive Owen, Clare-Hope Ashitey, Julianne Moore och Michael Caine. Filmen utspelar sig i ett nedgånget, dystopiskt 2027 där total infertilitet drivit civilisationen till gränsen av kollaps. Asylsökare arresteras, förs till läger och avrättas av den totalitära polisstaten Storbritannien. Clive Owen spelar byråkraten Theo som försöker föra den första gravida kvinnan på 20 år i säkerhet.

Filmen fick premiär den 3 september 2006 på Filmfestivalen i Venedig och möttes av en hyllande kritikerkår särskilt för sitt manus, foto och dess one-takes scener. Trots att filmen saknade en klar marknadsföringsplan blev den också nominerad till tunga priser, däribland Oscarsgalan och BAFTA, inom särskilt manus och foto. Filmen har i efterhand också hamnat på flera listor om årets bästa film, decenniets bästa film och 2000-talets bästa film. Finansiellt spelade filmen knappt in sin produktionskostnad.

Handling År 2027 har en total infertilitet drabbat mänskligheten där jordens invånare inte längre kan föröka sig. Det har lett till krig och en global depression vilket driver civilisationen till gränsen av kollaps där mänskligheten rör sig mot utrotning. Storbritannien har förvandlats till en totalitär polisstat där asylsökare arresteras och förs till läger. Det dagliga livet består i bombningar, ransonering, förfall och propaganda. Som om inte det är nog sörjer befolkningen världens yngsta människa som blivit mördad vid 18 års ålder.

När byråkraten Theo Faron (Owen), en före detta aktivist som förlorat tron på framtiden och blivit cynisk och deprimerad med åren, plötsligt kidnappas av en militanta migrationsrättighetsgrupp som hans tidigare fru (Moore) blivit ledare för blir han plötsligt ansvarig för mänsklighetens sista hopp, den gravida kvinnan Kee (Ashitey). Men även andra är intresserade av att få tag i Kee och Theo flyr med kvinnan för att föra henne i säkerhet.

Rollista (urval)

Clive Owen – Thelonius "Theo" Faron Clare-Hope Ashitey – Kee Julianne Moore – Julian Taylor Michael Caine – Jasper Palmer Pam Ferris – Miriam Chiwetel Ejiofor – Luke Charlie Hunnam – Patric Peter Mullan – Syd Oana Pellea – Marichka Danny Huston – Nigel Paul Sharma – Ian Jacek Koman – Tomasz Ed Westwick – Alex

Produktion

Manus miniatyr|Regissören Alfonso Cuarón, här på premiären av filmen i Mexico City, läste inte förlagan den är baserad på utan bara en sammanfattning. Förlagan till Children of Men är romanen Människors barn från 1992 av P.D. James. Produktionsbolaget Beacon Pictures införskaffade sig rättigheterna till romanen 1997 och omarbetades som manus av Paul Chart men skulle skrivas om av Mark Fergus och Hawk Ostby. Produktionsbolaget fick ombord regissören Alfonso Cuarón 2001 som skrev om manuset återigen direkt efter han avslutat inspelningen för Din morsa också! (2001). Han tog också in manusförfattaren Timothy J. Sexton, och för att inte tvivla på sig själv läste inte Cuarón boken utan lät Sexton göra det och sammanfatta den. Cuarón valde också att inte inleda produktionen utan påbörjade regiarbetet med Harry Potter och Fången från Azkaban (2004) istället. Medan Cuarón arbetade med den filmen så skrev den nya manusförfattaren David Arata om manuset än en gång, med lyckat resultat då Clive Owen skrev på för filmen när han läst den omarbetningen.

Inspelningsplatser A Clockwork Orange (1971) var den största inspirationen för den futuristiska, sönderslagna patina på ett London år 2027. Children of Men var den andra film som Cuarón spelade in i London och där han dessutom porträtterade staden genom vidvinklar. "London är en karaktär i den här filmen... det var viktigt för Clive Owens karaktär hur han blandades ihop i den miljön" har Cuarón berättat i en intervju för att förklara hur viktigt det var att spela in filmen i London. När han gjorde förberedelser för filmen så skedde bombdåden i London men Cuarón vägrade flytta produktionen. "Det skulle vara omöjligt att filma någon annanstans än London på grund av hur de väldigt uppenbara platserna inkorporerades i filmen. Till exempel hade scenen som ser utöver St. Paul's från Fleet Street varit omöjlig att filma någon annanstans". Omständigheterna med bombningarna gjorde att man istället fick filma scenen en och en halv månad efter attentatet.

Cuarón valde också att filma mycket av filmen i East London då han anser det vara "ett område utan glamour". Inspelningsplatserna förbereddes också genom att göras ännu mer slitna. Cuarón har berättat att han ofta sade: "Låt oss göra det mer Mexiko" när de var och spanade efter platser. Han menade att de flesta platser redan var passande för filmen, men frågade sig alltid, hur hade platsen sett ut om den vore i Mexiko. Att det också handlade om att få det mer slitet och fattigt. miniatyr|Battersea Power Station användes till en nyckelscen i filmen med en grisballong som en hyllning till Pink Floyd. Han använde också många av Londons mer populära platser som Trafalgar Square och Battersea Power Station. Även The Shard syns i filmen som lades till digitalt, då byggnaden inte var påbörjad när filmen spelades in men skulle stå klar när filmen utspelar sig. Battersea-scenen, där byggnaden i filmen fungerar som ett konstarkiv, är en referens till Tate Modern och har blivit jämförd med Michelangelo Antonionis film Den röda öknen (1964). Till scenen adderades också en grisballong som en hyllning till albumet Animals från 1977 av Pink Floyd. Andra konstverk som syns i scenen är Michelangelos Davidstaty, Picassos Guernica och Banksys Kissing Coppers. Företagen Double Negative och Framestore som gjorde de visuella effekterna arbetade nära Cuarón redan från manuset för att skapa "miljöer och tagningar som annars skulle vara omöjliga". Den historiska hamnen i Chatham Dockyards användes för där Julianne Moores karaktär först försöker varva Owens.

Stil och design Cuaróns yrkeserfarenhet i Storbritannien utsatte honom för vad han kallade den "sociala dynamiken av det brittiska psyket". Cuarón kom att använda filmen Slaget om Alger (1966) som en model för social rekreation för att förbereda produktionen på Children of Men. Han hade till exempel själv en visning för Owen för att visa honom visionen. För att skapa ett psykologiskt och socialt ramverk läste regissören mycket av filosofen Slavoj Žižeks arbeten och liknande verk. Även filmen Soluppgång (1927) var en inspiration.

"I de flesta science fiction-epos är specialeffekterna ett substitut för handlingen. Här avancerar dem det sömlöst." observerade Colin Covert för Star Tribune. Reklamskyltar designades i filmen så att det balanserade det kontemporära och futuristiska utseendet och för att kunna visa vad som hände i resten av världen. Bilar i filmen gjordes så de skulle påminna om moderna vid ett första ögonkast, men vid närmre observation skulle de se främmande ut. Cuarón var ute efter att få filmen att kännas som "anti-Blade Runner" där avancerad teknologiska framsteg avfärdades och spelade ner science fiction-elementen. Han ville bara fokusera på bilder som reflekterade den kontemporära perioden. Referenser till Olympiska sommarspelen 2012 gjordes också i filmen då London blev utvalt som värd i juli 2005, bara några månader innan inspelningarna påbörjades.

One-take sekvenser Children of Men använde sig av flera one-take tagningar, alltså sekvenser som filmades i en tagning där tanken inte var att klippa ihop scenen. Några av filmens mest omtalade sådana scener var när Kee föder barnet (3 min 9 sek), bakhållet på en landsväg (4 min 17 sek) och scenen där "Theo" blir tagen av aktivistgruppen och lyckas fly genom en byggnad där en strid mellan två grupper är i full blom (6 min 18 sek). Sekvenserna var ansträngande att filma så man fick arbeta på illusionen av one-takes med små sömlösa klippningar med lite hjälp av CGI.

Cuarón har använt one-takes i flera av sina filmer däribland Lysande utsikter (1998), Din morsa också! (2001) och Harry Potter och Fången från Azkaban (2004). Han har hämtat sin största inspiration till det från den schweiziska Jonas - som blir 25 år 2000 (1976) som också är en av hans favoritfilmer. "Jag studerade film när jag först såg 'Jonas' och blev intresserad av Franska nya vågen. Jonas var så anspråkslös jämfört med de filmerna. Kameran behåller ett visst avstånd och där är relativt få närbilder. Det är elegant och flödande, ständigt på spår, men väldigt långsam och ropar inte efter uppmärksamhet" sade han.

Skapandet av one-take scenerna var utmanande och krävde mycket tid vilket skapade oro från filmstudion. Det tog 14 dagar att förberedda scenen där Owen ska fly och varje tagning på plats tog 5 timmar. I en av tagningarna kom det blod på kameralinsen och filmfotografen Emmanuel Lubezki övertalade Cuarón att behålla den. Owen har berättat: "Mitt i smeten är det jag och kameramannen för vi gör den här väldigt komplicerade och väldigt specifika dans vilken, när vi väl filmar, också måste kännas helt slumpmässig".

Cuaróns ursprungliga idé för att behålla kontinuiteten i scenen med bakhållet på landsvägen blev avvisad av produktionsexperter som "en omöjlig scen att göra". Efter att precis ha kommit ifrån inspelningen med Harry Potter och Fången från Azkaban (2004) föreslog Cuarón att man gjorde scenen med CGI. Lubezki vägrade och påminde om att deras mål var att filma den som en "rå dokumentär". Istället använde man en speciell kamerarigg som uppfanns av Gary Thieltges på företaget Doggicam Systems vilket gjorde det möjligt att göra scenen i en tagning. En bil modifierades också så att sätena kunde sänkas och lutas för att få skådespelarna att undvika kameran. Vindrutan designades så den också kunde luta så kameran kunde röra sig in och ut ur bilen. Fyra personer ur arbetsteamet inklusive chefsfotografen åkte på taket. miniatyr|Den animatroniska bebisen som i slutändan bara användes när den inte behövde synas eftersom Cuarón ersatte den med CGI. One-take scenerna blev inte riktiga one-takes, ansvarig för visuella effekter Frazer Churchill förklarade det som att hans team behövde "kombinera flera tagningar för att skapa omöjligt långa scener" där deras jobb blev att "skapa illusionen av en kontinuerlig kamerarörelse". Först när de hade lyckats med att skapa en "sömlös blandning" vågade man gå vidare till nästa inspelningsscen. Denna teknik blev väsentlig för tre scener; explosionen i öppningsscenen, bakhållet på landsvägen och stridsscenen. Explosionsscenen sattes ihop av två olika tagningar över två dagar. Bakhållet filmades i sex sektioner på fyra olika platser över en vecka och krävde fem sömlösa digitala övergångar. Stridsscenen fångades i fem olika tagningar på två olika platser. Churchill och hans team skapade över 160 av dessa effekter för filmen. Cuarón har bekräftat att det var så de gjorde i en intervju med Variety där han sade: "Kanske avslöjar jag en stor hemlighet, men ibland är det mer bakom än vad man ser. Det viktiga är att hur du blandar allt och hur du bevarar uppfattningen av en flytande koreografi genom alla dessa delar".

Tim Webber blev ansvarig för one-take scenen med Kees tre minuter långa födelsescen med både koreografin och de visuella effekterna för själva födseln. Cuarón tänkte först sig en animatronisk bebis för alla scener förutom just födelsescenen. I slutändan gjorde man två tagningar, där den andra tagningen döljer Ashiteys ben med proteser. Cuarón blev nöjd med resultatet och ersatte istället bebisen med CGI där det var nödvändigt.

Ljud och musik