Hovgården i Hovs socken i Vadstena kommun i Östergötland är en gård, en tidigare kungsgård inom Uppsala öd och var under tidig medeltid ett säte för fogden i Hov (Hofs län) som vid sidan av Ringstaholms län och Stegeborgs län (Stegeborgs slott) var ett av Östergötlands tre län. Hovgården ligger en knapp kilometer söder om Hovs kyrka och en dryg halvmil söder om Vadstena. Namnet Hov markerar en förkristen kultplats.
Historik Hovgården, omfattande 7 ¼ mantal och 637 hektar, har en lång historia med rötter i medeltiden. Gården har enligt traditionen i äldre handlingar kallats Jarlehoff, efter Birger jarl, som sägs ha ägt den.
Omkring år 1400 omnämns slottet Hoff i en klagoskrivelse till påven. Skrivelsen skickades av Vadstena klosters tillförordnade abbedissa med flera, med klagomål mot biskop Knut Bosson (Natt och Dag) i Linköpings stift. Bakgrunden var att biskopen hade försvarat sin släkting, abbedissan Ingegerd Knutsdotter, sedan hon blivit avsatt på grund av påstådda felsteg. Omkring samma tid lät abbedissan i Vadstena, Karin Bosdotter, bygga ladugården under klostret.
År 1403 nämns Hoff då Jönis Geet utfärdade ett brev härifrån. År 1420 omtalas Henrik Spærff som hövitsman ”uppå Hooff”. Under senare delen av 1400-talet bodde lagmannen Eric Nipertz, död 1470, på gården. Han var gift med Ebba Eriksdotter Krummedige, som tidigare varit gift med Karl Kristiernsson (Vasa), död 1440. Hennes barn från det första äktenskapet, den blivande biskopen Kettil Karlsson (Vasa) och Erik Karlsson Vasa, uppfostrades på Hovgården. Fru Ebba avled år 1465 ”på sin gård Hoff”. Senare bodde sannolikt herr Erik, innehavare av Hovs län, på gården. Omkring år 1500 var fogden Hans Klausson bosatt där. Vid denna tid beskrivs egendomen som fru Ebbas släktgods.
1500-talet År 1510 bodde Erik Knutsson (Tre Rosor) på Hovgården. Han var gift med Margareta Eriksdotter (Vasa), dotter till Erik Karlsson (Vasa), och uppges även ha skrivit sig till Hov. År 1514 utfärdade Hemming Gad ett brev från Hovgården till Sten Sture. År 1521 innehades gården av kung Kristian II. Gustav Eriksson Vasa lät då genom sin hövitsman Arvid Gustafsson Västgöte fördriva Kristians befallningsman Johan Slengewater. År 1523 gifte Margareta Vasa om sig med Berend von Melen. Tillsammans lämnade de Sverige 1525 och bosatte sig i norra Tyskland. Vid Gustav Vasas död tillföll Hovgården hans son, hertig Magnus av Östergötland. Efter hertigens död återgick egendomen till kronan. År 1588 räknades Hovs gård och ladugård som kronoegendom.
1600–1700-talet År 1646 donerades Hovgården, som adligt frälse, till Vadstena krigsmanshus. Gården kom därmed att knytas till krigsmanshusets försörjning och förvaltning. År 1735 skattlades egendomen till 7 ¼ mantal. Den hade då ett årligt utsäde om 126 tunnor och 26 kappar, gav 232 lass hö, torparnas andel inräknad, och hade gott mulbete. Däremot saknade gården skog, vilket gjorde att virke och ved fick hämtas från allmänningen och Omberg. Till egendomen hörde också fiske i Tåkern och 21 dagsverkstorp. Vid denna tid arbetade även 12 halvvuxna drängar och 4 försvarskarlar vid gården. De skulle utföra arbete utan annan ersättning än att de var befriade från mantalspenningar och värvningar. Krigsmanshusets direktion fick senare kungligt tillstånd att sälja Hovgården till skatte. Försäljningen skedde på auktion den 26 juli 1750. Köparen överlät kort därefter egendomen till en annan person, som pantsatte den i banken. Vid en auktion den 24 juli 1754 blev ryttmästaren Otto Johan Lagerfelt ägare. Efter hans död 1759 innehades Hovgården av hans änka Brita Odencrantz. Hon betalade årligt arrende till krigsmanshuset med 60 tunnor råg, 60 tunnor korn och 70 daler silvermynt. Dessutom skulle bete i en avslagen äng upplåtas för krigsmanshusets slaktoxar. Genom Brita Odencrantz andra äktenskap med riksrådet Karl Funck kom Hovgården i hans ägo. Han avled på gården 1783. Därefter tillhörde egendomen hans son, löjtnanten Johan Ture Funck. Han blev känd som en ivrig deltagare i jakobinerklubbarnas sammankomster under franska revolutionen och som förespråkare för jämlikhet. Under sin vistelse i Frankrike förlorade han sin tidigare betydande förmögenhet, och Hovgården såldes till översten Sparre.
1800-talet Under 1800-talet ägdes Hovgården senare av von Platen, omkring 1810 av major Adolf Ludvig Lindencrona, och år 1828 av major A. Rosenborg. År 1828 fanns åker till 400 tunnors årligt utsäde. År 1836 övergick Hovgården till fabrikören John Swartz i Norrköping. Han grundade 1838 en belönings- och sparkassa för gifta statkarlar vid gården. Syftet var att ge dem själva ekonomiskt stöd, eller att hjälpa deras hustrur och barn vid mannens och faderns död. År 1842 installerades vid Hovgården ett tröskverk i förening med kvarnverk, drivet av en ångmaskin importerad från Skottland. Detta var den första anläggningen av sitt slag i Sverige. Efter John Swartz död 1852 övergick Hovgården till hans son, grosshandlaren Johan Gustaf Swartz, död 1885. Under hans tid som ägare utvecklades och sköttes gården till att bli en av provinsens främsta jordegendomar. Den ansågs i stort vara en mönsterfarm. Särskilt betydelsefulla blev hans insatser inom mejerihanteringen. Genom uppfinningen och tillämpningen av den så kallade Swartziska ismetoden vid gräddsättning och smörberedning fick Hovgården en framträdande roll i mejerinäringens utveckling. Metoden vann snart spridning både i Sverige och utomlands. Genom denna uppfinning ansågs mejerihanteringen ha nått en nivå som tidigare inte varit möjlig. I början av 1880-talet ägdes Hovgården av Niels Juel von Reedtz, död 1886, och därefter av hans änka Anna Kristina von Reedtz, född Quist, samt hennes barn.
Gårdens läge och beskaffenhet Hovgården är belägen vid sjön Tåkern. Egendomen är väl bebyggd med stenhus. Mangården ska i äldre tider ha legat närmare kyrkan, på den plats där det ännu vid mitten av 1700-talet fanns en ”ståtlig välvd källare” under en krögares stuga. Senare uppgick åkerarealen till närmare 560 hektar. Jordmånen bestod av svartmylla på lerbotten.
Referenser Per Magnell (1943) En bok om Hov i Östergötland. Linköping
Noter
Kategori:Kungsgårdar i Sverige Kategori:Byggnader och anläggningar i Vadstena kommun Kategori:Herrgårdar i Östergötland