För fågelarten Cyanocorax dickeyi, se durangoskrika.
BorstskrikaSveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14 (Pityriasis gymnocephala) är en säregen tätting endemisk för den indonesiska ön Borneo. Arten placeras både i det egna släktet Pityriasis och numera även i den egna familjen Pityriasidae.Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11
Systematik Borstskrikans släktskap har länge varit omdiskuterad. Den har placerats i familjer som Prionopidae, Cracticidae, Artamidae, Corvidae eller den nyskapade Tephrodornithidae.Smythies, B.E.; & Davison, G.W.H. (1999). The Birds of Borneo. Natural History Publications (Borneo): Kota Kinabalu. pp.606–608.Discover Life – Corvidae DNA-studier visade dock att den är tillräckligt unik för att tilldelas en egen familj och sannolikt systerart till de afrikanska busktörnskatorna i familjen Malaconotidae.Jønsson, K.A., P.-H. Fabre, J.D. Kennedy, B.G. Holt, M.K. Borregaard, C. Rahbek, and J. Fjeldså (2016), A supermatrix phylogeny of corvoid passerine birds (Aves: Corvides), Mol. Phylogenet. Evol. 94, 87-94.
Utseende och läte thumb|left|Adult bortskrika. Borstskrikan är en medelstor tätting, 25 centimeter lång. Den är huvudsakligen svart eller mörk grå, med röd tibia och rött på halsen, nacken och nedre delen av huvudet och grå örontäckare. Unikt för fågeln är den fjäderlösa hjässan som är täckt av guldgula till gula eller höfärgade 3–4 millimeter långa borstliknande utskott som gett fågeln dess namn. I flykten syns en vit handbasfläck. Näbben är mycket kraftig, svart och har en krok i spetsen. I kombination med en relativt kort stjärt ger borstskrikan ett bastant uttryck. Ungfåglar har svarta lår, röda örontäckare, en röd orbitalring och bara några få röda fjädrar på huvudet.
Borstskrikan är en ljudlig art som ger ifrån sig en rad omusikaliska läten, bland annat distinkta höga nasala gnälliga toner uppblandat med tjattrande, skrockande, visslande och tutande läten.MacKinnon, John; & Phillipps, Karen. (1993). A Field Guide to the Birds of Borneo, Sumatra, Java and Bali. OUP: Oxford.
Utbredning Fågeln förekommer enbart fläckvist i låglänta skogar på Borneo, upp till 1200 meter över havet.
Ekologi Den hittas både i urskog och ungskog, bland annat i fuktig översvämningsskog på torvmark (så kallad "peat swamp forest"), blandade dipterokarpskogar och mangroveskogar. Den rör sig ofta långsamt genom lövverken i grupper om sex till tio fåglar på jakt efter frukt och vegetabilier.
Häckningen är till största delen okänd. En observation av två honor som matar en unge har tolkats som att arten häckar kooperativt. Fåglar har också setts flyga med bomaterial i näbben.
Status och hot Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar arten som sårbar eftersom den tros minska relativt kraftigt i antal. Världspopulationen har inte uppskattats, men den beskrivs generellt som ovanlig.
Referenser
Externa länkar
Läten på xeno-canto.org
Kategori:Borstskrikor Kategori:Fåglar i orientaliska regionen Kategori:Endemiska fågelarter på Borneo