miniatyr|En bild på hur jorden kan se ut 5-7 miljarder år in i framtiden. Detta efter att solen har utvecklats till en röd jätte. Detta är en tidsaxel över den avlägsna framtiden. Medan förutsägelser om framtiden aldrig kan vara säkra har den nuvarande vetenskapliga förståelsen inom olika områden möjliggjort att beräkna förlopp för de mest avlägsna framtida händelserna som skall skisseras, om så bara i de bredaste dragen. Dessa områden omfattar astrofysik, som har visat hur planeter och stjärnor bildas, interagerar och dör; partikelfysik, som har visat hur materia beter sig på de minsta skalorna; evolutionsbiologi, som förutsäger hur livet kommer att utvecklas med tiden, och plattektonik, som visar hur kontinenter skiftar plats under årtusenden.
Alla förutsägelser om jordens, solsystemets och universums framtid måste ta hänsyn till termodynamikens andra huvudsats, enligt vilken entropi, eller en förlust av energin som finns tillgänglig för att utföra arbete, ökar med tiden. Stjärnor måste så småningom uttömma sitt utbud av vätebränsle och brinna ut. Närkontakt med olika astronomiska objekts gravitationsfält kommer att slunga ut planeter från deras solsystem, och solsystem från galaxer. Så småningom kommer materia i sig att försvinna under påverkan av radioaktivt sönderfall, då även de mest stabila materialen i subatomära partiklar sönderfaller. Aktuella uppgifter tyder på att universum är platt, och därmed inte kommer att kollapsa in i sig självt efter en ändlig tid, och den oändliga framtiden möjliggör potentiellt förekomsten av ett antal massiva osannolika händelser, som till exempel bildandet av en Boltzmannhjärna.
Tidsaxlarna som visas nedan täcker händelser från ungefär åttatusen år från nutid till den mest avlägsna framtiden. Ett antal alternativa framtida händelser är listade för frågor som alltjämt är olösta, exempelvis huruvida mänskligheten kommer att dö ut, om protoner kommer att sönderfalla, eller huruvida jorden kommer att överleva solens expansion till en röd jätte.
Nyckel 24px Händelse som bestäms via 16px|alt=Astronomi och astrofysik|Astronomi och astrofysik Astronomi och astrofysik 16px|alt=Geologi och planetologi|Geologi och planetologi Geologi och planetologi 16px|alt=Biologi|Biologi Biologi 16px|alt=Partikelfysik|Partikelfysik Partikelfysik 16px|alt=Matematik|Matematik Matematik 10px|alt=Teknik och kultur|Teknik och kultur Teknik och kultur
Jorden, solsystemet och universums framtid 24px År från nutid Händelse 16px|alt=Geologi och planetelogi|Geologi och planetelogi 10 000 Om en spricka i "ispluggen" i Wilkes Subglacial Basin under de närmaste århundradena skulle utgöra en fara för det östantarktiska istäcket, kommer det ta uppemot så här lång tid innan täcket helt och hållet smälter. Havsnivån kommer att stiga 3 till 4 meter. (En av de potentiella långsiktiga effekterna av global uppvärmning, som är separat från det närmare hotet från Västantarktis istäcke.) 16px|alt=Astronomi och astrofysik|Astronomi och astrofysik 25 000 De norra polarkalotterna på Mars kan krympa eftersom planeten når en värmehöjdpunkt under det ≈ 50 000 år långa periheliumprecessionsaspekten av dess Milanković-cykler. 16px|alt=Astronomi och astrofysik|Astronomi och astrofysik 36 000 Den lilla röda dvärgstjärnan Ross 248 kommer att passera inom 3,024 ljusår från jorden, och blir den närmaste stjärnan till solen. Den kommer sedan att avlägsna sig igen, vilket efter omkring 8 000 år först gör Alfa Centauri igen och sedan Gliese 445 till de närmaste stjärnorna. 16px|alt=Geologi och planetelogi|Geologi och planetelogi 50 000 Den nuvarande interglacialen slutar, och en ny glacial inom den innevarande istiden börjar på jorden. Detta under förutsättning att effekterna av antropogen global uppvärmning är begränsade. Glaciärisarna breder åter ut sig i Nordeuropa, Sibirien, Kanada och norra USA.
Niagarafallen kommer att ha eroderat bort de kvarvarande 32 km till Eriesjön och upphör att existera.
Issjöarna i den Kanadensiska skölden suddas ut av postglacial landhöjning och erosion. 16px|alt=Astronomi och astrofysik|Astronomi och astrofysik 50 000 Längden på dygnet som används för astronomisk tidtagning når ungefär 86 401 SI-sekunder, på grund av månens tidvattenbromsning av jordens rotation. Med dagens tidmätningssystem kommer en skottsekund att behöva läggas varje dygn. 16px|alt=Astronomi och astrofysik|Astronomi och astrofysik 100 000 Stjärnors egenrörelse över hela himmelssfären, som är resultatet av deras förflyttning genom Vintergatan, gör många av de nuvarande stjärnbilderna oigenkännliga. 16px|alt=Geologi och planetologi|Geologi och planetologi 100 000 Jorden kommer troligen ha genomgått ett supervulkaniskt utbrott som är stort nog att eruptera 400 km3 magma. 16px|alt=Biologi|Biologi 100 000Inhemska nordamerikanska daggmaskar, såsom Megascolecidae, kommer naturligt att ha spritt sig norrut genom USA:s övre mellanvästern till den kanadensiska gränsen. Detta området har då återhämtat sig från Laurentiska istäcket-glaciationen (38°N till 49°N). Spridningen sker med en migrationhastighet på 10 meter/år. (Dock har icke-inhemska daggmaskar i Nordamerika redan införts av människor på en mycket kortare tidsperiod, vilket orsakade en chock för det regionala ekosystemet.) 16px|alt=Geologi och planetelogi|Geologi och planetelogi + 100 000 Som en av de långsiktiga effekterna av den globala uppvärmningen kommer 10 procent av antropogent koldioxid fortfarande att finnas kvar i en stabiliserad atmosfär. 16px|alt=Geologi och planetelogi|Geologi och planetelogi 250 000 Lōʻihi, den yngsta vulkanen i undervattenskedjan Hawaii-Emperor, reser sig över havsytan och blir en ny vulkanö. 16px|alt=Astronomi och astrofysik|Astronomi och astrofysik 100 000 Den röda hyperjättestjärnan VY Canis Majoris kommer troligen att ha exploderat i en hypernova. 16px|alt=Astronomi och astrofysik|Astronomi och astrofysik 500 000 Jorden kommer troligen att ha träffats av en meteorit på ungefär 1 km i diameter, förutsatt att det inte gått att avstyra. 16px|alt=Geologi och planetelogi|Geologi och planetelogi 500 000 Det svårforcerade landskapet i Badlands nationalpark i South Dakota kommer att ha eroderats bort helt och hållet. 16px|alt=Geologi och planetelogi|Geologi och planetelogi 950 000Barringerkratern, en massiv nedslagskrater i Arizona, och den "nyaste" av sitt slag, kommer att ha eroderts bort helt och hållet. 16px|alt=Geologi och planetelogi|Geologi och planetelogi 1 miljon Jorden kommer troligen ha genomgått ett supervulkaniskt utbrott med en eruption som är stor nog att eruptera 3,200 km3 med magma; en händelse som är jämförbar med Tobasuperutbrottet för 75 000 år sedan. 16px|alt=Astronomi och astrofysik|Astronomi och astrofysik 1 miljon Den mest avlägsna uppskattade tidpunkten då den röda superjättestjärnan Betelgeuse exploderar i en supernova. Explosionen beräknas kunna ses även i dagsljus. 16px|alt=Astronomi och astrofysik|Astronomi och astrofysik 1,4 miljoner Stjärnan Gliese 710 kommer att passera så nära som 1,1 ljusår till solen innan den förflyttar sig bort. Detta kan gravitationellt perturbera medlemmar i Oorts kometmoln, en gloria av iskroppar som kretsar vid utkanten av solsystemet, vilket kommer att öka sannolikheten för kometer i det inre av solsystemet. 16px|alt=Biologi|Biologi 2 miljoner Uppskattad tid som krävs för korallrevsekosystem att fysiskt återbyggas och återhämtas biologiskt från den nuvarande havsförsurningen orsakad av mänskligheten. 16px|alt=Geologi och planetelogi|Geologi och planetelogi + 2 miljoner Grand Canyon kommer att erodera vidare och fördjupas något, men i huvudsak vidgas till en bred dalgång kring Coloradofloden. 16px|alt=Astronomi och astrofysik|Astronomi och astrofysik 2,7 miljoner Genomsnittlig orbitell halveringstid för aktuella centaurer, som är instabila på grund av gravitationsväxelverkan mellan flera av de yttre planeterna. Se förutsägelser för notabla centaurer. 16px|alt=Astronomi och astrofysik|Astronomi och astrofysik 8 miljoner Månen Phobos kommer inom 7 000 km från Mars, Roche-gränsen, vid vilken punkt tidvattenkrafter kommer att förstöra Phobos och förvandla den till en ring av kringkretsande stoft. 16px|alt=Geologi och planetelogi|Geologi och planetelogi 10 miljoner Östafrikanska gravsänkesystemet som vidgats översvämmas av Röda havet, vilket orsakar att kontinenten Afrika och den afrikanska kontinentalplattan delas i den nyligen formade Nubiska plattan och den Somaliska plattan. 16px|alt=Biologi|Biologi 10 miljoner Uppskattad tid för full återhämtning av den biologiska mångfalden efter ett eventuellt holocen-utdöendet, om det skulle vara jämförbart med de fem tidigare massutdöendena.
Även utan massutdöende, kommer de flesta nuvarande arter att ha försvunnit genom bakgrundsutdöende, med många klader som gradvis utvecklats till nya former. (En ekologisk kris inleds dock utan ett massutdöende som kräver miljoner år av återhämtning.) 16px|alt=Astronomi och astrofysik|Astronomi och astrofysik 11 miljoner Resterna efter Phobos träffar ytan på Mars. 16px|alt=Geologi och planetelogi|Geologi och planetelogi 50 miljoner Kaliforniens kust börjar att subdunktera ner i Aleutergraven på grund av dess nordliga rörelse längst San Andreasförkastningen.
Afrikas kollision med Eurasien stänger Medelhavsregionen och skapar en bergskedja som blir jämförbar med Himalaya.