miniatyr|Taggar, vanligen kallade anti homeless spikes eller översatt till svenska så kallade "anti-hemlösa-taggar". På bilden i anslutning till en butik i USA. Exkluderande design, eller ibland anti-hemlösa-design, är ett inslag i stadsbilden med syfte att hålla oönskade människor som hemlösa, gamla och unga eller andra personer, vilka anses uppvisa oönskade beteenden som tiggeri, informationsspridning och dylikt, borta utom synhåll för andra önskade människor, med hjälp av formgivning och arkitektur, snarare än med förbudsskyltar eller polis och militär.Unpleasant Design. Designing Out Unwanted Behaviour.

Conference: 5th STS Italia Conference : A Matter of Design. Making Society through Science and Technology, Milan, Italy, Selena Savic. (10.13140/RG.2.1.2209.5207) Detta genom att arkitekturen byggs så att man inte ska kunna uppehålla på just den platsen, till exempel genom piggar i marken, bänkar med lutning eller armstöd mitt på. Vissa forskare menar att exkluderande design är ett steg i en kriminalisering av fattigdom. Andra forskare varnar för att det kan finnas en risk att exkluderande design ignoreras eller framställs i positiv dager, vilket redan har skett, exempelvis i boken Capital spaces av Matthew Carmona och Filipa Wunderlich. En företagare menar att fenomenet är bra för att det förhindrar människor från att vara på en offentlig plats under en längre tid. Katrin Holmqvist-Sten, lektor i arkitekturhistoria vid Umeå universitet, talar om rensning av det offentliga rummet, "som man gör med skadedjur".

Filosofen Karl de Fine Licht argumenterar för att exkluderande design kan vara acceptabelt ibland i vissa sammanhang, eftersom rätten att vistas på offentlig plats inte nödvändigtvis gör att exkluderande design måste förbjudas. Fenomenet har också kallats "hjärtlöst", "barbariskt", "effektivt", "brutalt", "provocerande", "oacceptabelt" och "inhumant". Vissa, bland andra arkitekter, menar att det påverkar hela samhället negativt. En kritik är att fenomenet inte löser några problem utan bara flyttar runt vad som upplevs som problematiskt.

Reaktioner på fenomenet myntade termen inkluderande design.

Bland andra Neil Brenner, professor i urban teori, har kallat fenomenet nyliberalt. Brenner menar att exkluderande design implementeras i två faser. Först en destruktiv fas där offentliga platser privatiseras eller kontrolleras hårdare med exempelvis övervakningskameror.Chellew, Cara. (2016). Defensive Inequalities. Spacing Magazine. I den här fasen försvinner hyresrätter och allmännyttiga bostadsprojekt och grundläggande samhällsservice som exempelvis bibliotek. Under den andra konstruktiva fasen ersätts det med privatägda köpcentrum, torg och bostadsrätter. Även privata områden med inhägnader och/eller passerkontroll förekommer – så kallade grindsamhällen, där segregation sker med avsikt. Ibland uppstår i dessa "faser" hela stadsdelar med idrottsarenor, hotell, konferenscentrum, köpcentrum och andra liknande kommersiella anläggningar.

Selena Savic (et al) som skrivit en bok på ämnet menar att exkluderande design har förmågan att manipulera människors beteende omedvetet. Andra befarar de psykologiska effekter det kan ha för människorna som designen primärt rikar sig mot, respektive önskar peka ut det samhälleliga vilket ligger till grund för designens existens från första början. Det har gjorts kampanjer mot fenomenet, men hittills (augusti 2021) inga kända kampanjer för fenomenet.

Det finns idag väldigt många typer av exkluderande design.

De vanligaste typerna av exkluderande design miniatyr|"Luffarsäkra" bänkar vid en järnvägsstation i Wien. miniatyr|Anti-hemlösa taggar i New York, avsedda att förhindra sittande.

"Luffarsäkra" bänkar Den här typen av bänkar är konstruerade för att de ska vara svåra att använda för att ligga på. Den så kallade Camdenbänken är troligen den mest avancerade modellen, som enligt vissa går så långt att ingen vill använda den. Men det finns även inte fullt lika tekniskt avancerade varianter, hos dessa är nivåskillnader frånvarande men de tenderar att antingen vara för korta för att ligga på, eller ha järnrör placerade två tredjedelar in på längden, alternativt flera armstöd placerade längs hela bänken. Som med andra typer av exkluderande design finns väldigt många varianter även här. Det är vanligt på flygplatser. Det finns även "luffarsäkra" bänkar som använder sig av så kallad tillfällig design för att uppnå sin "luffarsäkerhet".

Konkreta fall - "luffarsäkra" bänkar När Citytunneln i Malmö invigdes 2010 anmäldes designen av bänkarna på de nya tågperrongerna till Diskrimineringsombudsmannen, detta på grund av att bänkarna lutade så pass mycket att de knappt eller inte alls gick att sitta på. Det statligt ägda fastighetsbolaget Jernhusen har också använt sig av så kallade "luffarsäkra" bänkar på järnvägsstationen i Luleå, med sju järn med 47 centimeters mellanrum per bänk. Jernhusens presschef vidhöll att de "satt in armstöden främst för att äldre och funktionshindrade ska få lättare att sitta och resa sig upp" men medgav i en SVT-intervju att de upplevda ordningsproblemen på i stationshuset påverkat hur utformningen av bänkarna skett. Miljöpartiets dåvarande gruppledare i Luleå kommun Jan Nyberg kommenterade angående detta att det statliga bolaget Jernhusen var "människofientligt" och att han inte alls tror att det handlar om att hjälpa äldre och funktionshindrade. Ett annat exempel gällande ett företag som tagit sig för en installation av "luffarsäkra" bänkar är Berliner Verkehrsbetriebe, Berlins lokala trafikbolag.

Anti-hemlösa-taggar Anti-hemlösa-taggar eller AHT kan förekomma som piggar, taggar eller andra typer av spetsiga konstruktioner. Dessa placeras vanligen på avsatser utanför byggnader, under tak eller andra ställen där människor söker vila eller skydd och även kring affärer. Fastighetsförvaltaren Jernhusen använder sig av en variant av AHT genom att placera rör istället för piggar på flera ställen vid Stockholms centralstation. Under 2014 cirkulerade bilder på internet från en plats i London där hemlösa brukade sova. Marken hade försetts med vassa uppåtriktade piggar för att bli av med de personer som brukade sova där. Men efter omfattande protester togs just dessa anti-hemlösa-taggar bort. Det finns också AHT som fungerar som "anti-häng-piggar", vilka ämnar att se till att personer inte exempelvis sitter mot en husvägg, eller står på en viss plats. Hur många olika typer av AHT som existerar är svårt att på ett adekvat vis skaffa sig en uppfattning om, men det är säkert att det finns väldigt, väldigt många typer av fenomenet. För att nämna några, delade tegelstenar vilka bildar sprikar, olika former av böjda metallrör, plattor fastsvetsade uppåt så att de bildar piggar och så vidare. Storbritanniens förre premiärminister, Boris Johnson, har kallat AHT "dumma".

Tillfällig design miniatyr|200 000-kronorsstaketet under trappan till stadsarkivet på Kungsholmen i Stockholm (2015). Ett exempel på tillfällig design är när Bank of England nattetid placerade en blå lutande konstruktion i stål över trappan till sitt Liverpoolbaserade huvudkontor i december 2016, för att de hemlösa som brukade sova och vila på trappan inte skulle uppehålla sig där. Konstruktionen smetades också in i olja för att säkerställa att det skulle vara omöjligt att uppehålla sig på den. Det finns dock fler exempel. Staket eller galler Staket eller galler är en vanlig form av exkluderande design som ofta används för att förhindra åtkomsten till platser där det finns skydd för väder och vind. Exempelvis under trappor, broar eller i närheten av fläktsystem som blåser ut varm luft.

Konkreta fall - staket Våren 2015 satte Stockholms stad upp ett staket för 200 000 kronor för att hindra hemlösa personer från att söka skydd under en trappa på Kungsholmen. Bo Höglund, parkingengör vid Stockholms stad kommenterade att "man vill kunna se och känna sig trygg i området". miniatyr|En bastant pjäs till blomkruka utanför fastighet i Stockholm 2015.

Exkluderande design maskerad som konst eller utsmycknad Den här typen av exkluderande design kan exempelvis bestå i att man ställer fram en enorm blomkruka där hemlösa tidigare använt trottoaren för att sova på. Andra exempel som har förekommit är en sten målad i regnbågsfärger, att ställa ut blockerande buskage på en trottoar, "roligt" formade sittplatser och så vidare.miniatyr|Obehagligt oljud med hjälp av olika former av högtalare kan även användas för att hålla människor borta.

Oljud Högtalare i Finspång har spelat musik i syfte att få missbrukare att lämna vissa platser, och i Storbritannien respektive Tyskland har så kallade "anti-loitering devices", ungefär "anti-hänganordningar", installerats för att se till att ungdomar inte vistas (hänger) på platserna där de installeras. Apparaterna fungerar genom att sända ut ett entonigt ljud på en så hög frekvens (ljus ton) att de flesta människor efter ungdomsåren tappat förmågan att höra det. Sådana apparater har använts både i Malmö och Stockholm.

Effekter I en undersökning riktad till barn och unga från den skotska organisationen Young Scot uppgav 41 % av 725 tillfrågade att de upplevde hälsobesvär eller obehag på grund av att de stött på en "anti-hänganordning". Deras undersökning kom även fram till att de vanligaste symtomen barn och ungdomar upplevde på grund av att utsättas för metoden var huvudvärk och eller migrän, öronproblem, inklusive tinnitus, yrsel och illamående men även ångest och eller panik.

Konkreta fall - oljud Hösten 2016 uppmärksammades det att apparaterna placerats i garage i Tensta centrum. Det uttalade syftet var att få bort narkotikahandel. Centrumchefen och fastighetsägaren Mats Carinder kommenterade att "det finns forskning på vad som irriterar rätt målgrupp och repetition av klassisk musik kan bli jobbigt för äldre tonåringar." Dock hördes ljudet bortom garaget i fråga, och störde till följd av detta de människor som bodde i närheten vilket ledde till kritik från såväl politiker som de boende. Ytterligare kritik har gått ut på att apparaterna skulle utgöra brott mot "mänskliga rättigheter" men även kommenterat angående att fenomenet skulle skapa ett "farligt gap" mellan unga människor som utsätts för metoden och gamla människor som slipper undan. I Tyskland har klassisk musik använts för att försöka se till att människor som tar olika substanser håller sig borta.

Konsumtionskrav Att belägga platser med krav på konsumtion förekommer också. Det kan röra sig krav på att köpa biljetter för att vistas på platser som stationer och vänthallar.

Konkreta fall - konsumtionskrav Hösten 2014 väckte den statliga fastighetsförvaltaren Jernhusen medial uppmärksamhet och erhöll mycket kritik genom att avkräva tågbiljett av dem som vistades i Linköpings centralstations stationshus. Leif Svensson, säkerhetschef hos Jernhusen, kommenterade att "tågstationen är ingen bra plats att vistas på om man är hemlös.". Pressansvarig hos Jernhusen kommenterade fenomenet så här: "Ibland ligger de på bänkarna, eller duschar på toaletterna och det är sånt som vi inte kan acceptera." Det förekom protester mot det hela, varefter Jernhusen backade.

2009 Lät konstnären Fabian Brunsing illustrera fenomenet konsumtionskrav med sitt konstverk Pay & Sit Konstverket är en luffarsäker bänk försedd med piggar och myntinkast med vilket den som önskar sitta på bänken kan betala 0,5 euro för att dra undan piggarna en stund. Något Brunsing troligen inte hade räknat med är att parkbänken senare blev verklighet och nu finns att sitta på, mot betalning alltså. vänster|miniatyr|År 1970. Notera bänkarna som försvunnit i nästa bild.miniatyr|År 2007. Notera hur bänkarna blivit ersatta med stolar i nästa bild. Borttagande