miniatyr|Demonstranter i den konstitutionella rörelsen (1906). miniatyr|Ledamöter i Persiens första parlament (1906). Den konstitutionella revolutionen i Persien var en liberal revolution som pågick från 1905 till omkring 1911. Den konstitutionella rörelsen bestod av västorienterade köpmän, hantverkare, aristokrater samt en del av det muslimska religiösa ledarskapet och rörelsens mål var att ersätta monarkins envälde med ett parlamentariskt system och att införa ett modernt rättssystem.
Revolutionen tog sin början hösten 1905. Efter protester och strejker i Teheran utlyste monarken Muzaffar al-din Shah Qajar den 5 augusti 1906 val till ett parlament (Majlis). Valet ägde sedan rum den 6 oktober 1906, och för första gången antogs även en författning om medborgarnas grundläggande rättigheter och detta blev början på Persiens konstitutionella monarki.
Efter Muzaffar al-din Shahs död gjorde den styrande qajariska dynastin flera misslyckade försök att med våld upplösa parlamentet, åsidosätta konstitutionen och återgå till absolut monarki. Efter den konstitutionella rörelsens politiska seger 1909 ockuperades norra Persien av ryska trupper 1912. Senare invaderades södra Persien av brittiska trupper och uppbyggnaden av ett parlamentariskt system i Persien kunde fortsätta först efter första världskriget.
Orsaker och bakgrund miniatyr|Nassredin Shah fotograferad av Félix Nadar. Den främsta orsaken till den konstitutionella revolutionen var den ekonomiska och sociala politik Nassredin Shah förde. Efter mordet på hans premiärminister Amir Kabir regerade han själv som enväldig monark.
Med början kring 1848 hade statsminister Amir Kabir initierat ett omfattande reformprogram. Han hade hämtat inspiration från sina resor genom Ryssland och Osmanska riket och påbörjat reformer för Persien. Han hade upptäckt att Persien med sina stora mineraltillgångar hade goda förutsättningar för att genom en industrialisering ansluta sig till den ekonomiska och sociala utvecklingen i Europa. Amir Kabir hade främjat uppbyggnaden av industri- och gruvföretag och reformerat jordbruket. Med etableringen av det första universitetet i Teheran, Dar ul-Funun, ville han utbilda ingenjörer enligt den västerländska modellen. Amir Kabirs försök att bryta enväldets maktstrukturer, skapa ett modernt skattesystem, avskaffa aristokratins privilegier, genomföra jordreformer och avskaffa livegenskap, ledde till allvarliga konflikter med den regerande dynastin och slutade med att Amir Kabir mördades på uppdrag av Nassredin Shah.
Efter Amir Kabirs död gjordes en helomvändning i den ekonomiska politiken. Nassredin Shah började nu tillåta utländska ekonomiska intressen att avancera genom att ge dem monopolkoncessioner på olika delar av den persiska ekonomin, bland annat fick Imperial Bank of Persia, som var brittiskägd, monopol på sedelutgivningen. Ett första uppror mot koncessionspolitiken var Tobaksprotesten 1891 som riktade sig mot shahens försök att ge ett brittiskt bolag koncession för all tobaksodling och tobakshandel i Persien. Tobaksodlarna och tobakshandlarna vägrade att samarbeta med britterna. Även det muslimska religiösa ledarskapet deltog i upproret genom att utfärda en "tobaksfatwa", ett tillfälligt förbud mot tobaksrökning. Shahen tvingades återkalla koncessionen för att avsluta de pågående demonstrationerna, men landet fick betala ett högt pris för detta. Britterna krävde ett skadestånd på 500 000 pund sterling, som skulle finansieras genom ett lån från en brittisk bank med 6 procents ränta. Persien hade plötsligt fått sin första utlandsskuld utan att få något i gengäld för det. Denna för Persien katastrofala koncessionspolitik, tillsammans med ytterligare skulder till den ryska statsbanken, ledde landet allt längre in i det ekonomiska och politiska beroendet av Ryssland och Storbritannien. Vid Sankt Petersburg-fördraget 1907 indelades Persien i ekonomiska zoner.Cyrus Ghani: Iran and the rise of Reza Shah. I.B. Tauris, 2000, sid. 4f. Den norra delen av Persien tillföll Ryssland, medan britterna säkrade södern. miniatyr|Mozaffar al-Din Shah. Nassredin Shah efterträddes av Muzaffar al-Din Shah, som i ett första skede fortsatte med samma politik, men köpmännen och det muslimska religiösa ledarskapet krävde reformer. Köpmännen ville inte acceptera att "utlänningarna" tog över fler och fler sektorer av ekonomin och även delar av det muslimska religiösa ledarskapet som var ekonomiskt beroende av donationer från lokala köpmän blev allt mer kritiska. Till detta kom att "utlänningar" inte omfattades av det tryck som utövades av det muslimska religiösa ledarskapet islamiska jurisdiktion, vilket gjorde dem juridiskt svåråtkomliga
Under förspelet till den konstitutionella revolutionen bildades två fundamentalt olika rörelser. En sekulär gruppering som baserades på västerländska idéer, som kan karakteriseras som en borgerlig legalistisk rörelse (persiska: maschruteh). En liten del av denna rörelse kallade sig senare ungperser (först omnämnda den 22 september 1908 i den persiska tidningen Habl el-Matin). Deras namn var inspirerat av ungturkarna. Den andra gruppen leddes av det muslimska religiösa ledarskapet. Denna rörelse baserades på islamiska principer och sharialagar (persiska: maschrueh). Båda rörelserna ville ersätta shahens enväldiga makt med en ny regeringsform. Medan maschruteh eftersträvade en konstitutionell monarki av västerländsk modell, ville maschrueh upprätta en stat i enlighet med islamiska principer.
Den grundläggande konflikten mellan de två rörelserna kunde den konstitutionella revolutionen inte lösa i slutändan. I slutet av den konstitutionella revolutionen hade Persien verkligen en konstitution och ett parlament, men införandet av omfattande medborgerliga friheter, religionsfrihet och därmed åtskillnad mellan stat och religion kunde inte upprättas. Den 7 oktober 1907 antog parlamentet som en kompromiss ett tillägg till konstitutionen, som fastslog shiitisk islam som officiell religion i Persien, föreskrev att shahen måste vara shiamuslim och stå upp för islam, och att en panel av åtminstone fem imamer måste kontrollera att parlamentets alla lagförslag överensstämmer med islamiska principer. Således hade det muslimska religiösa ledarskapet beviljats ett konstitutionellt veto. Enligt en grundlagsändring kunde denna bestämmelse varken ändras eller avskaffas, och den skulle gälla tills den fördolde tolfte imamen återkom och blev synlig igen.
Denna grundläggande konflikt mellan bourgeoisin och det muslimska religiösa ledarskapet existerar än idag. Den islamiska revolutionen 1979 och skapandet av den islamiska republiken Iran var en fortsättning på en konflikt som började med de politiska konflikterna under den konstitutionella revolutionen 1905.
Revolutionens förlopp miniatyr|Soltan Abdol Madschid Mirza Eyn-al-Dowleh, 1904. 1899 tog Muzaffar al-Din Shah ett lån på 2,4 miljoner pund till en ränta på 5 % från den ryska statsägda banken för att kunna betala för sin resa till världsutställningen i Paris och för sina planerade kurer och medicinska behandlingar i Europa. Ränta och amortering skulle finansieras med tull- och skatteintäkter.Cyrus Ghani: Iran and the rise of Reza Shah. I.B. Tauris, 2000, sid. 6. Eftersom Persien vid den här tiden saknade fungerande tull- och skattesystem anställdes belgaren Naus som chef för Tullverket och befordrades ett år senare till minister för tullfrågor. Naus använde sig av den persiska kosackbrigaden för att ge tyngd åt tull- och skattefordringarna och sätta press på de betalningsskyldiga. Tariffen satte en avgift på alla importerade varor som var tre till fyra gånger högre än inköpspriset. I september 1903 blev Abdol Majid Mirza Eyn al-Dowleh premiärminister. Han slöt i februari 1904 ett nytt tullavtal mellan Persien och Ryssland, med ökade taxor för att klara återbetalning av lån till Ryssland. I detta nya fördrag fick ministern Naus rätt att använda våld för att utkräva tullavgifter. Samma år drabbades Persien av en omfattande koleraepidemi som orsakade många dödsfall och den redan svåra ekonomiska situationen fortsatte att försämras. I basaren i Teheran, landets kommersiella centrum, växte missnöje och rastlöshet som snart skulle resultera i våldsamma sammandrabbningar.
1905: Strejker och demonstrationer I mars 1905 genomfördes den första av imamer anordnade protestmarschen mot tullminister Naus. I början av april klagade företrädare för köpmännen under ett möte med premiärminister Muzaffar al-Din Shah och tullministern Naus mot de höga tullarna och de våldsamma indrivningsmetoderna som kunde vara allt från spöstraff till tvångsstängningar av affärsverksamheter som inte kunde betala. Naus visade dock ingen pardon och läxade upp köpmännens företrädare som han utmålade som bedragare som vägrade betala föreskrivna skatter och avgifter. Mötet avslutades utan resultat. Den 25 april 1905 stängde textilhandlarna, som var särskilt hårt drabbade av ökade skatter, sina affärer och begav sig till Shah Abdul Azims gravmoské i Rayy för en flera dagar lång strejk som dock blev resultatlös. Muzaffar ad-Din Shah sade att han var sjuk och därför inte kunde fortsätta att förhandla och gav sig sedan iväg på en kurresa till Europa. Han stannade där i fem månader. Efter återkomsten skickades Naus på en "affärsresa" till Europa för att lugna de fortfarande upprörda köpmännen.
Det planerade bygget av en väg från den ryska gränsen till Tabriz gav upphov till rykten om en förestående invasion av ryska trupper till stöd för Muzaffar al-Din Shah. Den framgångsrika ryska revolutionen 1905 som gav Ryssland ett parlament och en konstitution gav demonstranterna nytt mod att kämpa mot det ryska förmyndarskapet och den orättfärdiga tullpolitiken i Persien. Den 25 november angreps ett ryskt bankkontor i Teheran som hade byggts på en tidigare gravplats i mitten av basaren, och i stridslystna tal förklarade man att bygget var ett brott mot de dödas griftefrid. Banken attackerades och raserades. Teherans guvernör Ala-al-Dowleh svarade med att arrestera demonstranter som sedan torterades med spöstraff (så kallad bastonad).
Den händelse som slutligen utlöste revolutionen var en dispyt mellan guvernören Ala al-Dowleh och basarens sockerhandlare den 12 december 1905. Sockerhandlarna anklagades för att hamstra socker för att kunna trissa upp försäljningspriset. Sockerlagren öppnades och togs i beslag och den ledande sockerhandlaren Seyyed Hashem Gandhi och hans son pryglades offentligt. Konflikten följdes av ett upplopp som skakade hela det politiska systemet i Persien.Gholam Reza Afkhami: The life and times of the Shah. UC Press 2009, sid. 5. Basaren stängdes och den 14 december 1905 anordnades en stor demonstration där köpmännen deltog tillsammans med delar av det muslimska religiösa ledarskapet anförda av ayatollorna Abdullah Mojtahed Behbahani och Seyyed Mohammad Tabatabai, och även andra invånare i Teheran deltog. Marschen gick till Shah Abdul Azims grav i Rayy. I Teheran strejkade många under de följande 25 dagarna. Demonstranterna krävde ett "Rättvisans Hus", samt att guvernören Ala al-Dowleh och tullminister Naus avsattes.Abdolali Massoumi: Enghelab-e Maschruteh (Konstitutionelle Revolution – Geschichte Irans Bd. 4). 1385 (2007), sid. 42ff.
1906: Demonstrationer för ett "rättvisans hus" miniatyr|Demonstranter söker skydd på den brittiska ambassaden (1906).