Johannes Rehmke, född 1 februari 1848 i Hainholz vid Elmshorn, död 23 december 1930 i Marburg, var en tysk filosof.
Rehhmke studerade filosofi och teologi i Kiel och Zürich, var professor i filosofi, pedagogik och evangelisk religionslära i Sankt Gallen 1875–83 samt professor i filosofi i Greifswald 1885–1921. Han var en av huvudrepresentanterna för den så kallade "immanenta filosofin" och intog en idealistisk ståndpunkt, men bekämpade fenomenalismen. Det givna existerar, oavhängigt av det enskilda subjektet, som innehåll i ett universellt, gudomligt medvetande. Rum och tid är beståndsdelar hos tingen. Själ och kropp står i växelverkan. År 1919 bildades Johannes Rehmke-Gesellschaft, vilket utgav skrifter.
Bibliografi Lehrbuch der allgemeinen Psychologie (1894; andra upplagan 1905) Grundriss der Geschichte der Philosophie (1896) Zur Lehre vom Gemut (1897; andra upplagan 1911) Die Seele des Menschen (1902; andra upplagan 1905) Philosophie als Grundwissenschaft (1910) Logik als Wissenslehre (1918; andra upplagan 1923)
Källor
Noter
Kategori:Tyska professorer i filosofi Kategori:Personer verksamma vid Greifswalds universitet Kategori:Filosofer under 1800-talet Kategori:Tyska filosofer under 1900-talet Kategori:Tyska forskare under 1800-talet Kategori:Tyska forskare under 1900-talet Kategori:Personer från Schleswig-Holstein Kategori:Födda 1848 Kategori:Avlidna 1930 Kategori:Män Kategori:Ugglan