Tom Kilburn, född den 11 augusti 1921 i Dewsbury, Yorkshire, död den 17 januari 2001 i Manchester,Anon (2007). "Kilburn, Prof. Tom". Who's Who (online Oxford University Press ed.). Oxford: A & C Black. doi:10.1093/ww/9780199540884.013.U23039. (Subscription or UK public library membership required.)Tom Kilburn publications indexed by Google Scholar var en brittisk matematiker, ingenjör och datavetare. Under sin 30-åriga karriär var han involverad i utvecklingen av fem datorer av stor historisk betydelse. Tillsammans med Freddie Williams arbetade han på Williams-Kilburn-röret och världens första elektroniska programlagrade dator, Manchester Baby, medan han arbetade vid University of Manchester. Hans arbete drev Manchester och Storbritannien in i framkanten av det framväxande området datavetenskap.
Biografi Tom Kilburn var enda sonen till John William Kilburn, en kontorist i en garnfabrik som senare blev företagssekreterare, och hans fru Ivy Mortimer. Från 1932 till 1940, gick han på Wheelwright Grammar School for Boys, där rektorn uppmuntrade hans fallenhet för matematik.Han utövade också sport, särskilt löpning.
År 1940 började Kilburn studera matematik vid University of Cambridge som student vid Sidney Sussex College, Cambridge, finansierad av ett statligt stipendium, ett länsstipendium för större studier och ett mindre öppet stipendium. Även om många universitetslärare var frånvarande och utförde krigsinsatser på platser som Bletchley Park, upprätthöll University of Cambridge en aktiv matematisk gemenskap, och Kilburn blev Sidney Sussex Colleges representant i New Pythagoreans, en grupp av Cambridge University Mathematical Society bland vars medlemmar fanns Gordon Welchman och Geoff Tootill. På grund av utbrottet av andra världskriget komprimerades kurserna till två år, och han tog examen 1942 med första klassens utmärkelser i del I av Mathematical Tripos och preliminära prov för del II.
Kilburn gifte sig med Irene Marsden 1943 och fick två barn, en dotter och en son. Han gick i förtidspension 1981 för att ta hand om sin sjuka hustru, som led av kronisk bronkit, men hon dog den 3 augusti 1981, två veckor före hans pensionering.
Efter hustruns död bodde Kilburn ensam i det enkla huset de hade delat i Manchester. Han ägde ingen persondator. År 1998 avtäckte han en fullt fungerande replika av Manchester Baby på Manchester Museum of Science and Industry. Han dog på Trafford General Hospital i Davyhulme av lunginflammation efter en bukoperation den 17 januari 2001.
Karriär och forskning Efter examen rekryterades Kilburn av C.P. Snow. Han fick en snabbkurs i elektronik och placerades vid Telecommunications Research Establishment (TRE) i Malvern, där han arbetade med radar i Grupp 19 under Frederic C. Williams. Gruppen ansvarade för att konstruera och felsöka elektroniska kretsar. Även om Williams inledningsvis var besviken över att få någon med så lite praktisk erfarenhet, blev Kilburn en värdefull medlem i teamet.
Kilburns arbete under krigstiden inspirerade hans entusiasm för någon form av elektronisk dator. Det främsta tekniska hindret för en sådan utveckling vid den tiden var bristen på praktiska möjligheter för lagring av data och programkod. I juli 1946 utvecklade Kilburn och Williams tillsammans en lagringsenhet baserad på ett katodstrålerör (CRT) kallat Williams-Kilburn-röret. Ett patent lämnades in 1946. Ursprungligen använde de den för att lagra en enda bit. CRT-bilden bleknade snart, så de utformade ett system där den lästes och uppdaterades kontinuerligt, vilket effektivt gjorde datalagringen permanent. I december 1947 kunde de lagra 2 048 bitar på en CRT-skärm med en diameter på 150 mm.
I december 1946 tillträdde Williams Edward Stocks Massey-professuren i elektroteknik vid University of Manchester och rekryterade Kilburn på utlåning från Malvern. De två utvecklade sin lagringsteknik och 1948 testade Kilburn den praktiskt genom att konstruera Manchester Baby, som den 21 juni 1948 blev den första datorn med lagrade program som körde ett program. Han tog doktorsexamen 1948 på sitt arbete i Manchester, där han skrev sin avhandling om A storage system for use with binary digital computing machines under Williams handledning.
Manchesterdatorer Kilburn förväntade sig att återvända till Malvern, men Williams övertalade honom att stanna kvar för att arbeta med universitetets samarbetsprojekt som utvecklade Ferranti Mark 1, världens första kommersiella dator. Max Newman drog sig ur projektet eftersom han trodde att utvecklingen av datorer krävde ingenjörer och inte matematiker vid denna tidpunkt och Williams föredrog att återvända till elektrotekniken och lämnade Kilburn ansvarig. Han assisterades av Alan Turing, som kom till Manchester 1948. Mark I införlivade innovationer som indexregister och kombinerade CRT-skärmar med magnetiskt trumminne. Nio Mark I-datorer såldes mellan 1951 och 1957.
Under de kommande tre decennierna ledde Kilburn utvecklingen av en rad innovativa datorer i Manchester. Den första, som påbörjades 1951, var en utveckling av Mark I, känd som megacykelmaskinen eller Meg, som ersatte vakuumrörsdioder med solid state-dioder. Detta möjliggjorde en ökning av klockfrekvensen avsevärt. För att öka hastigheten ytterligare tillhandahöll Kilburn 10-bitars parallellt CRT-minne. Den var också en av de första datorerna, om inte den första, som hade flyttalaritmetik. Meg togs i bruk för första gången 1954, och nitton såldes av Ferranti under namnet 'Mercury', sex av dem till kunder utomlands.
Medan Kilburn ledde ett konstruktörsteam som arbetade med Meg, ledde han ett annat tillsammans med Dick Grimsdale och Douglas Webb, i ett forskningsprojekt som undersökte vad han trodde skulle vara nästa steg framåt inom datordesign, användningen av transistorer. Den 48-bitarsmaskin de färdigställde i november 1953 var världens första transistordator, med 550 dioder och 92 transistorer, och tillverkades av STC. En förbättrad version som färdigställdes i april 1955 hade 1 300 dioder och 200 transistorer och såldes av Metropolitan-Vickers som Metrovick 950.
Kilburns nästa projekt, känt som Atlas, syftade till att skapa en snabb dator genom att maximalt utnyttja befintlig och ny teknik. Projektet stöddes av Ferranti och ett bidrag på 300 000 GBP från National Research Development Corporation. Det införlivade ett flertal teknologier och tekniker såsom " multiprogrammering, jobbschemaläggning, spooling, avbrott, pipelining, sammanflätad lagring, autonoma överföringsenheter, virtuell lagring och paging – även om ingen av dessa tekniker hade uppfunnits när projektet startade 1956." Andra innovationer var läsminne och en kompilator-kompilator. Den största innovationen var virtuellt minne, vilket gjorde det möjligt att behandla trumminnet som om det vore kärnan. Tre av dem byggdes och installerades vid Manchester University, University of London och Rutherford Laboratory.
Kilburn blev professor i datateknik vid institutionen för elektroteknik i Manchester år 1960. Han spelade en avgörande roll i bildandet av institutionen för datavetenskap år 1964, blev institutionens första prefekt och tjänstgjorde som dekanus för naturvetenskapliga fakulteten från 1970 till 1972 och prorektor vid universitetet från 1976 till 1979. Hans sista datorprojekt var MU5, som utformades för att underlätta körning av program i högnivåspråk. En analys av kod skriven för Atlas gav en inblick i frekvensen av olika operander och kontrollstrukturer. Projektet fick stöd av ett bidrag på 630 000 GBP från Science Research Council (SRC) som tilldelades under fem år. Designen påverkade starkt den framgångsrika ICL 2900-serien.
Priser och utmärkelser Under årens lopp har Kilburn mottagit ett flertal priser och utmärkelser. Han valdes till Fellow i Royal Society (FRS) år 1965, till Distinguished Fellow av British Computer Society år 1974 och till Fellow av Computer History Museum "för sina bidrag till tidig datordesign, som random access digital storage, virtuellt minne och multiprogrammering" år 2000.Han utnämndes till Commander of the Most Excellent Order of the British Empire (CBE) år 1973, och tilldelades ett hedersdoktorat i naturvetenskap vid University of Bath år 1979.
Kilburn mottog IEEE Computer Society W. Wallace McDowell Award 1971 "för sin prestation i att konstruera och bygga några av de första – såväl som några av de mest kraftfulla – datorerna i världen", British Computer Society IT Award 1973, Royal Medal av the Royal Society 1978, IEEE Computer Society Computer Pioneer Award 1982, Eckert -Mauchly Award 1983, och Mountbatten Medal 1997. En byggnad vid University of Manchester, som inrymmer institutionen för datavetenskap, har fått namnet "The Kilburn Building" till hans ära. nominering till Royal Society lyder: Professor i datateknik vid University of Manchester. Han var en pionjär inom den tekniska realiseringen av den allmänna elektroniska digitala datorn och har bidragit starkt till den snabba utvecklingstakt som har skett inom detta område under de senaste 15 åren. Hans bidrag täcker hela spektrumet från övergripande systemdesign till uppfinningen av höghastighetskretsar för att möta specifika behov. Hans senaste maskin, 'Atlas', är mycket väl den mest avancerade maskinen som för närvarande är under konstruktion någonstans i världen.
Referenser
Encyklopedia PWN, Tom 2, Warszawa 1991.
Noter Commander of the Most Excellent Order of the British Empire
Kahn, Hilary J. (2004). "Kilburn, Tom (1921–2001), computer scientist". Oxford Dictionary of National Biography (online ed.). Oxford University Press. doi:10.1093/ref:odnb/55314. (Subscription, Wikipedia Library access or UK public library membership required.) Kilburn, Tom (1948). A storage system for use with binary digital computing machines. manchester.ac.uk (PhD thesis). University of Manchester. OCLC 841848118. EThOS uk.bl.ethos.488439. En första version av denna avhandling skrevs av Kilburn med samma titel, som en personlig rapport till Telecommunications Research Establishment (TRE) för att få ett andra års utstationering vid University of Manchester. Kilburn har uppgett att medan han skrev den kom förfrågningar om kopior in. Tjugo kopior gjordes därför, och dokumentet cirkulerades som en intern rapport av Department of Electrotechnics, University of Manchester, daterad 1 december 1947. På grund av efterfrågan gjordes ytterligare 30 kopior. Det är känt att flera kopior togs till USA av Douglas Hartree, Harry Huskey och AM Utley (TRE) våren 1948.
Externa länkar
Kategori:Brittiska matematiker Kategori:Brittiska datavetare Kategori:Ledamöter av Royal Society Kategori:Mottagare av Royal Medal Kategori:Matematiker under 1900-talet Kategori:Brittiska ingenjörer under 1900-talet Kategori:Brittiska forskare under 1900-talet Kategori:Personer från Dewsbury Kategori:Födda 1921 Kategori:Avlidna 2001 Kategori:Män